Just nu är det mycket förlossningssnack här hemma. Vi pratar ihop oss om diverse olika saker och det märks att vi båda är sjukt taggade på vad som ska komma 🙂 Jag ÄLSKAR att höra prata om hur taggad Victor är på att bebisen ska komma ut, som t.ex. när jag fick värkar av vårt skrattanfall. Då sa han, att han definitivt kunde se sig själv med en bebis imorgon. Jag tror aldrig att något har taggat mig så mycket på att föda barn som när han sa just det 🙂 Herregud vad jag älskar den här tiden! Jag vill nästan dra ut på det bara för att få njuta av den här längtan och förväntan som vi båda bär på nu på slutet.

Vi har bestämt en gemensam målbild till förlossningen nu. Man ska ju helst välja en målbild som är lite längre fram i tiden eftersom det inte går att styra över förlossningen. Det kan ju bli så att bebis behöver lite hjälp att komma igång med andningen när den kommer ut och då kanske man inte får upp bebis på bröstet direkt efter förlossningen så därför ska man helst inte ha det som målbild. Jag och Victor fantiserade gemensamt upp en målbild om när vi kommer hem med bebisen och vi tar upp den ur babyskyddet för att mysa ner oss på soffan 🙂 ÅHHH LÄNGTAR!

Vad hade ni för målbild på era förlossningar?

Fotograf: https://www.wanderings.se

Nu är vi i vecka 36 och det är bara 4 veckor kvar, max 6 veckor kvar tills vi får träffa vår lilla bebis som har legat därinne sen i december förra året! Hur galet!?! En annan sak som är ganska så galen som jag också kom och tänka på häromdagen är att när bebisen kommer så har jag varit gravid halva vårt förhållande! Det är extra svårt att förstå eftersom det känns som jag och Victor har varit tillsammans hela livet. Det känns som vi känner varandra utan och innan. Vi lever i en sån symbios att vi till och med känner varandras känslor, på gott och ont ibland, det är som vi är en och samma person! Jag har aldrig känt mig så nära en annan människa förut som jag gör med honom.

Jag försöker föreställa mig hur det blir när bebisen är här. När man får barn för första gången så ändras ju livet ganska radikalt, men jag undrar hur det kommer kännas för oss nu? Vi har ju Lucas och Isadora sedan innan, så egentid har ju varit relativt sällsynt för oss under hela vårt förhållande. Det kan ju inte bli så stor skillnad även om det såklart blir skillnad när man har ett nytt litet liv att ta hänsyn till. Jag är på ett sätt livrädd för att jag och Victor ska ”glida isär” när bebisen kommer, men samtidigt så tror jag att vi kommer känna oss ÄNNU mer sammansvetsade av att ha skapat ett litet liv tillsammans.

Nu är Victor hemma med mig och kommer vara helt ledig till och med oktober. Jag tycker det känns så värdefullt att vi får den här tiden innan bebisen kommer och första tiden när bebisen kommit tillsammans. Jag fantiserar om första tiden med bebisen, jag tror att Victor som är en känslomänniska, kommer vara lika blödig som mig och aldrig vilja lämna mig eller bebisen 🙂

Vi har fullt upp med förberedelser inför bebisen ankomst så hela vecka 35 bara försvann i ett svep! Men här kommer i alla fall veckans magbild! Tänk att bebisen är stor som en kokosnöt just nu! Jag tycker det känns att bebisen är stor nu. Jag kan i princip alltid känna någon kroppsdel från bebisen utan att ens ta på magen. Om det inte är rumpan, så är det ryggen eller ett knä som sticker ut. Det känns mycket mer verkligt nu när jag verkligen känner det lilla livet i magen 🙂

Här kommer en magbild från när jag var preggo med Isadora också, bara för att jämföra 🙂

Och här är en bild när jag var gravid med Lucas också 🙂

Vi har just dundrat in i vecka 36 men här kommer ändå några rader om vecka 35 🙂

Bebis
Nu väger bebisen ungefär 2560 g och är 44 cm lång. Bebisen ökar fortfarande cirka 200 gram i veckan. Bebisen har lagt på sig mer fett och huden är tjockare och har fått en ljusrosa färg. Det ulliga håret som tidigare funnits på bebisens kropp är borta och huden är täckt av rikligt med skyddande fosterfett. De flesta bebisar ligger nu med huvudet neråt.

Du
Livmodern har växt så att den når upp under revbensbågen och kan kännas ungefär 15 cm ovanför naveln och livmodern är ungefär 35 cm lång. Nu ökar du snabbare i vikt, cirka ett halvt kilo i veckan. Du har antagligen redan ökat mellan 11 till 13 kg nu i vikt eller mer. Alla är olika och ingen graviditet är den andra lik. Huvudsaken är att du äter rätt kost och mår bra. Broskbensfogarna i bäckenet mjukas upp pga av östrogenet, det kan göra att du får ont i ryggen eller i bäckenet. Även barnets tyngd påverkar bäckenet att vidga sig inför förlossningen.Bebisen trycker överallt, du kan ha svårt att sova och sitta. Du kan känna dig irriterad. Försök hitta en sovställning som passar dig. Till exempel kan du ha en kudde mellan benen när du sover, ända från knät ner till fötterna, då hålls bäckenet parallellt. Du kan även be din partner bulla upp bakom din rygg.

Så här känner jag
Jo, tack, ryggvärk har jag gott om, men TENS-maskinen lindrar förvånansvärt mycket. Jag har också problem med myrkrypningar om kvällarna och har därför både börjat äta extra magnesium och kört TENS-apparaten på benen. TENS kan fungera om myrkrypningarna kommer från dålig blodcirkulation och eftersom fötter och smalben är ganska svullna så skadar det ju inte. Jag har ökat 13 kg nu, vilket är 5 kg mer än i graviditeten med Isadora och 2 kg mer än den med Lucas. Jag tror att en del av det är vatten men en del är säkert också godis 😛 Skitsamma, det ramlar av på barnvagnspromenaderna i höst 🙂 Foglossningen är mycket bättre nu på slutet även om den finns där och ger sig till känna varje gång jag ska resa mig upp efter att ha suttit en stund eller när jag vänder mig i sängen. Halsbrännan är ganska okej sen jag började med omeprazol och slutade med godis etc, men ibland kommer det kraftiga uppstötningar ändå… Denna veckan kör vi på dom sista förberedelserna inför bebis ankomst! Vi längtar efter korven nu! 🙂

Så här känner Victor
Emma har ordentligt ont i ryggen nu och jag håller tummarna för att TENS-apparaten hon fått av sjukgymnasten kommer att lindra åtminstone den värsta smärtan. De första stunderna hon testat verkar ha gett resultat!
Snart är det dags för nytt besök hos barnmorskan som är spännande även om jag inte får följa med in, och Emma brukar filma vad som händer. Det är betryggande och intressant att få reda på att allt står rätt till och vad som hänt sen sist!
Vi räknar ner de sista dagarna till att det är 30 dagar kvar till BF, då vi sagt att vi ska bli klara med alla förberedelser. Det känns som att vi känner oss så redo det bara går inför att korven äntligen skall komma till oss. De sista veckorna har vi tänkt att bara koppla av så mycket det bara går fram till att bebis kommer. Om korven bestämmer sig så kan det ju bli när som helst, och vi är verkligen så taggade på att få bebis hit hem till oss och så länge den mår bra får den mer än gärna komma ut – haha!

Jag var så nervös inför barnmorskebesöket idag. Jag var bombis på att bebis låg tokigt när jag vaknade imorse och tyckte jag fick det bekräftat när jag kände hickan i vänster ljumske. Under förmiddagen buffade jag lite på bebis för att den skulle glida rätt och under tiden jag sminkade mig så ilade det som sjutton nere i fiffi. Jag hoppas innerligt att det var bebis huvud som var på väg neråt men kände mig fortfarande osäker.

Jag fick träffa en annan barnmorska idag eftersom min vanliga barnmorska är på semester. Hon undrade om jag hade några funderingar eller så, men det enda jag har grubblat på är ju om bebis ligger rätt eller inte. Jag göra dom vanliga kontrollerna, mäta blodtrycket och blodsockret innan det var dags att kolla hur bebisen låg. Blodtrycket var lågt och fint som vanligt, däremot hade järnvärdet gått ner lite. Det var fortfarande godkänt, men BM ville att jag skulle äta dom varannan dag istället för var tredje som jag gjort nu. Jag har faktiskt känt mig lite mer trött det sista så nu hoppas jag att det ger mig lite mer energi igen 🙂

Nu var det äntligen dags att känna på bebisen i magen. Barnmorskan konstaterade ganska snabbt att huvudet var långt ner i bäckengången och att det var FIXERAT! Asså wow! Antingen hade jag helt fel angående bebisens huvud eller så fixerade den sig nu på morgonen 🙂 Det känns fantastiskt! Däremot mätte barnmorskan livmodern till 31 cm, igen. Alltså precis samma som min vanliga BM mätte för 3 veckor sedan. BM bokade därför in en extra mätning nästa vecka och om magen fortfarande inte växt då så kommer jag få ett tillväxtultraljud. Jag frågade barnmorskan om en anledning till ett mindre mått kan vara att olika BM mäter olika och det bekräftade hon. När jag kom hem fick jag även ett meddelande av min underbara barnmorska som är på semester, att SF-måttet ofta planar ut framåt slutet pga att bebisen sjunker när den fixerar huvudet så nu är jag inte det minsta orolig. Dessutom känner jag ju hur bebisen växer och tar upp allt mer plats därinne 🙂

Idag är det dags för ett nytt besök hos barnmorskan och jag är för första gången nervös! Jag är i vecka 36 nu och jag tror bebisen precis har ändrat position och lagt sig på diagonalen igen. Jag började misstänka att bebis kommit ur position för cirka 1 vecka sedan och imorse fick jag det i princip bekräftat när hickan kändes i vänstra ljumsken istället för djupt nere i fiffi. Det känns jättejobbigt! Om mina farhågor bekräftas idag så kommer barnmorskan boka in ett vändningsförsök och det vill jag verkligen inte…

Jag är väldigt orolig för det där med vändningsförsök… Jag har hört så mycket dåligt så jag är osäker på om jag ens kommer vilja prova det. Och just nu känns det som en mycket dålig idé att sätta mig och googla… Vad har ni för erfarenheter av vändningsförsök? Om bebis inte vänder sig så kommer jag bli tvungen att föda med kejsarsnitt och det vill jag inte heller… skit skit skit!

Ni har säkert sett att det har börjat dyka upp bilder från gravidfotograferingen som vi hade med Louise https://www.wanderings.se häromveckan 🙂 Hon är MAGISK!!! Jag blev alldeles lyrisk när jag fick se bilderna att jag var tvungen att gråta en skvätt! Tänk att DETTA är min familj, mitt liv! Jag kunde verkligen inte bli lyckligare, jag är så tacksam!

Alltså jag ÄLSKAR den här bilden med Isadora – jag ryser när jag ser den! Så magisk, så stark och så naturlig – allt på samma gång!

Min älskade älskade Victor! Tänk att det här är du och jag i en av dom finaste tiderna i vårt liv – jag vill bara böla nu ♥

Alltså WOW – är detta verkligen jag?!

Jag älskar att fota med Louise, hon fångar inte bara familjen på bild, hon fångar stunden och minnet med alla känslorna. Det går riktigt att se känslorna i varje bild och det är det som får mig att bli alldeles gråtmild. Jag imponeras också av hur hon lyckas få alla att se så himla snygga ut hela tiden! Ibland så känns ju vissa positioner obekväma eller som när hon var med på Isadoras förlossning, då var ju inte jag mitt snyggaste jag men på bilderna ser jag fantastisk ut!

Hon har också ett fantastiskt sätt med barnen. Hon leker och intresserar sig för det dom är intresserad av. Hon lockar fram det naturliga i barnen så bilderna blir aldrig konstlade. Jag har aldrig tidigare stött på en så bra fotograf som Louise 🙂 Jag kan verkligen rekommendera henne om ni bor i Västra Götaland 🙂

Det känns som att tiden bara springer iväg och jag hinner knappt med just nu! Tur att det bara är denna veckan kvar tills vi ska vila, vila och vila! Nu är det 35 dagar kvar tills jag är beräknad så vi kör 5 sista intensiva dagar med bebisförberedelser av olika slag, efter det är tanken att vi ska vara helt klara! Idag ska jag plocka i ordning för imorgon kommer städfirma och under resten av veckan har jag några få grejer kvar att rensa i skåp och lådor samt fönsterputsning kvar 🙂 Vi ska också tvätta upp alla mjuka bebisleksaker och bädda i bebisens sängar, men det är nog bättre att ta bäddningen i sista stund, annars kommer det bara stå och samla damm.

En annan sak som också ska fixas denna veckan är BB-väskan 🙂 Jag ser framemot det! Jag tycker BB-väskan är den sista grejen som gör det hela verkligt, jag blir alldeles pirrig bara av tanken!

Det var tur i oturen att jag blev uppsagd från mitt jobb tror jag 🙂 Annars hade jag aldrig hunnit med allt det som vi nu har gjort. Vi har rensat förrådet i trädgården, hela vinden och alla garderober i källarn. Jag har nog aldrig haft så lite saker som vi har nu! För mig känns det väldigt speciellt att ha rensat bort allt från ”mitt gamla liv” (dvs. Jairs grejer) och att få starta ett nytt liv tillsammans med Victor. Victor sa häromdagen att för honom var det speciellt att allt som ligger i lådor och skåp är våra grejer och att han faktiskt kan öppna var som helst och rensa eller organisera som han vill eftersom det inte är någon annans grejer i skåpen. Stackars Victor, känns så hemskt att han har behövt stå ut med det, men jag orkade verkligen inte ta tag i allt själv efter separationen. Det är först nu som höggravid som jag orkar ta tag i allt möjligt, det är bara kroppen som sätter stopp men det är knappt att knoppen lyssnar på det 😛