Gravidvecka 14 – bebis nr 4

Bebis
Din bebis är stor som en citron, cirka 8 cm och väger ca 25 g. Barnet rör sig mindre ryckigt och kan böja och vrida på alla sina leder. Nacken och halsen börjar bli så starka att bebisen kan hålla upp sitt huvud. Det går nu att se vilket kön bebisen har. Bebisen dricker fostervätskan och kissar. Barnet får all sin näring från moderkakan. Moderkakan producerar även hormoner som är viktiga för graviditeten. Barnet har redan börjat träna på in- och utandning och fyller lungorna med fostervatten. Syret får barnet från ditt blod via navelsträngen och moderkakan.

Du
Nu tänjs musklerna och huden ut för att ge plats åt bebisen att växa. Från ungefär den här veckan är det vanligt att graviditeten syns när du är naken eller bär tajta kläder. Om du fött barn tidigare och tycker att magen är mycket större den här graviditeten så är det helt normalt. Hormonet progesteron har ökat snabbt den sista tiden och det kan ge trög mage. Progesteron får musklerna att slappna av vilket bland annat gör att tarmarnas rörelser blir långsammare.

Så här känner mamma
Det här har varit en ganska annorlunda gravidvecka eftersom jag åkte på covid-19. Det är svårt att veta vad som är vad, men under vecka 13 kände jag mig piggare men nu med corona så är jag tröttare igen. Jag har inte känt av graviditeten så jättemycket mer än små små rörelser därinne och det är jag extra tacksam för nu när jag är sjuk. Jag tycker magen känns mycket mindre i denna graviditeten, men det återstår och se hur det blir 🙂 Förra veckan letade sig matlusten tillbaka igen, men sen jag fick corona så har jag mest ätit granola och yoghurtkvarg till frukost, lunch och middag… haha! Jag är inte speciellt hungrig med granola och yoghurtkvarg känns väldigt gott. Jag har som tur är inte fått någon foglossning än och jag hoppas att den fortsätter hålla sig borta 🙂

Så här känner pappa
Vi spenderade en lång mysig stund med vår lilla bebis i fredags när barnmorskan försökte komma åt att mäta ordentligt. Det är något speciellt med att lära känna bebisen där inne i magen, och det känns precis lika nytt som förra gången. Och det är det ju, en helt ny person där inne att lära känna. Vi fick också bekräftat att moderkakan sitter i bakvägg, vilket förhoppningsvis innebär en bonus för mig som pappa då jag ju sannolikt får känna rörelser både tidigare och starkare. Vi är dessutom ännu lite kortare gångna än vad vi först trott, men det blir förmodligen en juli-bebis fortfarande.

20151014-201025-72625008.jpg

Magen vecka 14 – bebis nr 4

Bebisen är stor som en citron nu, men jag tycker inte riktigt att jag har fått någon mage ännu, i alla fall inte om man jämför med graviditeten med William. Då blev min mage mycket större än vad den blev i dom andra graviditeterna. Den största skillnaden mellan dom olika graviditeterna är att jag hade moderkakan i framvägg med William, kan det påverka storleken på magen? Jag inbillar mig att jag kommer få mindre mage denna gången!

Bild på magen med William – med Isadora – med Lucas

79134922-1097-4c58-ba52-71bbf75823a8
66d1f6a0-01b3-40cd-af95-8750f5ad0aaa
img_0554

Vi fick covid-19

Det har varit lite tyst här i snart en vecka för jag har inte orkat öppna datorn. Jag fick nämligen corona i lördags och testade positivt i söndags. Jag var REJÄLT dålig i lördags, såpass att jag grät för att jag var så sjuk och det är inte likt mig! Jag låg helt utslagen i feber, fruktansvärt trött, väldigt ont i ryggen, nacke, huvudet och bakom ögonen, men bara lite snuva och lite halsont. När jag testade mig i söndags så visade solklart positivt. Det blev positivt på en gång så tog inte mer än ett par sekunder. Victor testade sig också men det var negativt.

Lucas och Isadora var redan hos sin pappa och var inte sjuka, men han testade dom ändå och dom var fortfarande negativa, precis som dom var på torsdagen när vi kom hem från Branäs så jag bad att dom skulle få stanna hos honom. Det är ju familjekarantän som gäller nu så skulle dom komma hem till mig som är covid-positiv så skulle Lucas inte få gå i skolan.

Igår blev William också sjuk med hög feber, kräkningar och lite hosta – stackars liten! Dessutom testade barnens pappas familj positivt så då fanns det ingen vits med att dom skulle stanna kvar där, därför kom barnen hem igårkväll. Lucas är lite hängig, väldigt trött, men Isadora är precis som vanligt. Det återstår att se om barnen smittats hemma hos sin pappa eller inte. Oavsett så började ju vår karantän om igen när William blev sjuk.

Jag tror att det är omikron vi har blivit smittade av. Den sprider sig som en löpeld över landet och experter säger att ingen kommer undgå, vaccinerade eller ej. Och om jag blev smittad under Branäs-resan när det enda jag gjorde i närheten av andra människor var att dela gondol ett par gånger och kissa på en mack på vägen hem, ja då är det verkligen inte säkert att åka buss, gå i skolan eller gå till jobbet heller. Man tjänar inget på att tjafsa om vem som blev smittad var för smittspridningen är så hög just nu att det inte går att undvika smittan, i alla fall inte om man bor i Göteborg. Här smittades dom flesta av våra nära och kära under jullovet, men då slapp vi undan och fick det när vi kom tillbaka till Göteborg istället.

Jag hoppas innerligt att omikron är slutet på den här pandemin. Att corona-viruset blir ett milt influensavirus som få människor dör eller får komplikationer av. Det vore helt klart det bästa.

Skidsemestern i Branäs är slut – läs om den här!

Nu är vi hemma igen från Branäs! Vi har verkligen haft en fantastisk vecka så även om ingen av oss egentligen ville åka hem så känns det ändå okej med vardagen igen 🙂 Vi har varit ute och åkt varje dag och vissa dagar har vi till och med ätit lunch i backen. Finns det godare än att äta grillad lunch ute när det är minusgrader?! Maten smakar verkligen så mycket bättre! Och det här preggot har mått toppen hela veckan!

Jag har inte bloggat så mycket för vi har ju gästat Branäsbloggen så kika in där och läs om vår resa!

Kvalitetstid med barnen är bäst i fjällen!

Vi gjorde som sagt ingenting över julledigheten och barnen som hade extra långt jullov klättrade på väggarna. I vanliga fall hade det gett mig dåligt samvete eftersom en av anledningarna till att vi inte gjorde nånting var för att jag var preggo och utslagen av både trötthet och illamående. Isadora sa faktiskt “jag önskar att vi kunde ta ut din bebis, mamma” några gånger, inte för att hon inte ville ha bebisen, utan för att hon helt enkelt ville att mamma skulle må bra igen. Dom orden hade kunnat vara jobbiga för mig att höra, men just då brydde jag mig inte så mycket för att jag visste att vi skulle avsluta jullovet med Branäs och att det skulle bli jättekul både för barnen och oss vuxna!

Det här är vårt tredje år i Branäs, innan dess har vi bara varit på solsemestrar. Jag har alltid prioriterat solen och värmen och trott att det varit våran grej, men varje år som vi är här uppe så känner jag att det är skidresor vi ska satsa på! Vi har aldrig så roligt tillsammans som när vi åker skidor! Jag tror det är för att vi vuxna också blir som “barn” igen och “leker” med barnen genom att åka i backarna tillsammans 🙂 På solsemestrar kan man bada tillsammans, men vi vuxna tröttnar oftast ganska snabbt på det och då får barnen leka själva. Här i fjällen åker vi skidor med barnen hela dagarna utan att tröttna! Barnen älskar det och vi vuxna har precis lika roligt vi också!

En sak som jag älskar med skidsemester är känslan i kroppen efter en hel dag i backen! Man är trött och mör, fast på ett härligt sätt. Man sover så bra och all mat smakar FANTASTISKT gott även om det bara är vanlig köttfärssås och spagetti! Det är såklart härligt med solsemester också, men kvalitetstiden med barnen är faktiskt många snäpp bättre i fjällen, i alla fall för oss 🙂

Missa inte våra blogginlägg om vår skidresa på Branäsbloggen – tredje inlägget kommer idag!

Åka skidor när man är gravid – farligt?

Jag tänkte att jag skulle skriva ett inlägg om hur det är att åka skidor när man är gravid. Detta är ju andra gången som vi åker på skidresa när jag är gravid och eftersom jag är nybörjare så räknar jag med att ramla en del. Det fick mig såklart att fundera på risken och om det är farligt att åka skidor eller ramla när man är gravid… Jag har nog länge trott att det är farligt och att ramla och att det ofta leder till missfall, detta är dock en myt!

När man är gravid så ligger bebisen tryggt inne i magen i en fostersäck fylld med vatten som har i uppgift att ta upp och reducera smällar utanpå magen. Det är därför bebisen inte tar skada av t.ex. ett syskon som sparkar eller tar spjärn mot mammans mage när det ligger jämte mamma och sover. I tidig graviditet, innan vecka 12, så befinner sig livmodern nedanför blygdbenet och då ligger bebisen ännu mer skyddad i magen.

När det kommer till att ramla eller smällar mot magen så brukar man skilja på högenergetisk och lågenergitisk stöt eller press mot magen, där högenergetisk är en hård stöt rakt mot livmodern vilket kan vara farligt både för bebisen och för mamman. Det kan uppstå vid t.ex. en bilolycka eller om man kommer i kläm. Om man däremot ramlar och landar på knäna eller sittande så är det en lågenergetisk skada och då blir det oftast inga problem (källa). När man åker skidor ramlar man oftast så att man slår i knän, höfter, rumpa, ryggen, händer och armar så om magen inte sticker ut så är det förmodligen inte så troligt att den skulle ta upp större delen av stöten.

Jag är i vecka 13 nu och magen har just börjat synas lite grann, men den sticker inte ut såpass mycket att det skulle vara troligt att jag skulle ramla på den, men jag chansar inte i onödan. Jag är VÄLDIGT försiktig. Jag åker i alla blå backar, även dom som jag tycker är läskiga, dock väldigt långsamt. Jag är inte rädd för att ramla, men med en större mage hade det inte blivit någon skidresa för mig. Dessutom så har ju gravid sämre balanssinne i slutet av graviditeten så då kanske man ändå inte vill stå på två hala pinnar 🙂 Men det där är säkert individuellt!

Har ni åkt skidor som gravida? Vilken vecka eller månad var ni i då?

Gravidvecka 12 – bebis nr 4

Bebis
Bebisen är stor som ett plommon nu, cirka 6 cm lång och väger 9 till 13 g. Bebisen ser mer och mer ut som ett människobarn. Huvudet är rundare i formen, skelettet blir hårdare och fingrar och tår har delat på sig. Naglarna har vuxit ut på både fingrar och tår och din bebis har hår på kroppen, (s.k. lanugohår). Bebisen rör sig alltmer och kan le, rynka pannan och suga på tummen. Barnet kan svälja fostervatten. Just nu och fram till rutinultraljudet är alla bebisar ungefär lika stora oavsett genetiska anlag. Barnmorskan mäter längden för att se vilken graviditetsvecka du är i.

Du
När vecka 12 är över så är också dom mest kritiska och riskfyllda veckorna över. Illamåendet brukar avta nu, vikten har för de flesta ökat med 1 – 5 kg. Har du haft mycket illamående eller kräkningar så kanske du har gått ner istället. Den ökade blodmängden och hormonet oxytocin kan göra att din hud ser bättre och slätare ut. Många kvinnor får också tjockare och blankare hår under graviditeten. Livmodern tar upp hela bäckenet nu och kommer när graviditeten når sitt slut vara ända upp i revbenen.

Så här känner jag
Jag känner att illamåendet eventuellt har börjat klinga av lite nu. Jag kan fortfarande få som en våg av illamående över mig när jag blir trött eller vid vissa dofter. Jag har faktiskt haft mycket svårare med dofter i denna graviditeten i jämfört med tidigare graviditeter. Jag är fortfarande väldigt väldigt trött så jag brukar passa på att sova när William sover, då mår jag en aning bättre. Matlusten är fortfarande i botten och det kommer den väl vara ett tag till. Jag hoppas det ger med sig när vi är i Branäs för jag minns att illamåendet var mycket bättre när vi var i Branäs när jag var gravid i vecka 8 med William. Jag tycker att magen har kommit fram lite den här veckan, men vi får se på veckans magbild.

Så här känner pappa
Nu börjar äntligen illamåendet avta lite för Emma, vilket är ett gott tecken även om det fortfarande är svårt med maten. Förhoppningsvis gör lite skidåkning i Branäs susen! Vi har också planerat en olika maträtter dit som vi dels inte ätit så mycket av den senaste tiden och som Emma också är sugen på, håller tummarna för att det funkar!
Jag och vi båda tycker att magen börjat synas, särskilt på kvällen då magen ju brukar svullna upp lite, men också i allmänhet. Vi har också börjat smörja in magen om kvällarna så att Emma inte skall få bristningar, men ibland är det svårt för mig att hjälpa till när William inte nöjer sig med att sova själv utan prompt skall sova mellan oss – haha!
Vi har försökt lyssna till hjärtljudet på bebisen med doppler men inte lyckats pricka in det, så vi längtar båda två efter att få lyssna på det hos barnmorskan – haha! Jag var hemma med alla tre barnen när Emma var där häromdagen, och som “tur” var ville barnmorskan vänta till vecka 16 och jag hoppas att jag kan följa med då istället.

20150930-174608-63968038.jpg

Besök hos barnmorskan idag

Nu är jag i vecka 12 (eller vecka 13 om man ska lita på ultraljudet) och det var dags för nytt besök hos barnmorskan för att ta urinprov, blodprov och blodtryck. De flesta proverna fick jag inte svar på idag, men jag uppmärksammade i alla fall att barnmorskan tog både järnprover (hemoglobin och järndepån i levern) och sköldkörtelprov och det kändes bra eftersom jag är så sjuuuuukt trött. Hemoglobinvärdet var bra så barnmorskan sa att det antagligen är hormoner som gör mig så här trött. Det tar verkligen på en att baka en liten bebis.

Det känns som illamåendet börjar klinga av och att det är mer som i början av graviditeten när det hängde tydligt ihop med tröttheten. Den här månaden har jag varit så trött att jag nästan känt mig apatisk. Kanske inte så konstigt med tanke på att jag också haft svårt att äta nåt annat än mackor…

Vi pratade också om att jag var så deppig förra vintern och att det är lättare att hamna i depression under graviditeten om man haft förlossningsdepression tidigare. Jag skulle inte säga att jag haft förlossningsdepression, men jag var helt klart deprimerad och jag känner att jag är i riskzonen för att hamna där igen. Den här hösten började bra, men sen kom RS-virus som även riskerade att drabba William och covid tillbaka igen så då höll vi oss hemma igen. Jag har inte heller orkat göra så mycket för att jag mått så illa, men jag hoppas min energi kommer tillbaka snart och att covid blir mindre farligt med den nya varianten, omikron.

Nästa vecka blir det ultraljud igen och det längtar jag något enormt mycket efter! Jag vet inte varför men jag tycker det varit extra svårt att ta in den här graviditeten av nån anledning.