Redo för skol- och förskolestart!

– Samarbete med Jollyroom –

Det är fantastiskt väder i Sverige just nu, som värsta bästa sommaren! Det är svårt att förstå att skolan börjar igen redan nästa vecka och att det är dags att fixa med höstkläder med allt vad det innebär. Har ni preppat med regnkläder till era barn? Om inte, då är det hög tid att göra det nu! Spana in Jollyrooms stora Back to School-kampanj här!

Förra vintern blev det aldrig nån snö i dom sydligare delarna av landet och med det i åtanke så har vi införskaffat fodrade regnkläder till barnen. Det är ju inte jättesmidigt att gå i vinteroverall när det pissregnar hela vintern, då är det mycket bättre med fodrade regnkläder som håller barnen torra samtidigt som dom värmer och skyddar mot vind.

dsc00224
dsc00242

Lucas ryggsäck / regnkläder / stövlar
Isadoras ryggsäck / regnkläder / stövlar

Lucas och Isadora har även fått nya ryggsäckar 🙂 Lucas fick en lite större där gympapåsen får plats. Han fullkomligt ÄLSKAR sin ryggsäck som är helt i reflextyg! Perfekt i höstmörkret! Dessutom kostade den inte mer än 159 pix!

Ett tips när ni väljer ytterkläder till barnen, undvik svart! Det är mycket lättare att upptäcka ett barn som kommer bort i skogen eller ramlar i sjön om dom har något färgglatt på sig. Ni kommer väl ihåg flickan på Orust som ramlade i vattnet i december och blev nerkyld till 13 grader innan hon hittades. Hon överlevde mirakulöst tack vare att räddningspersonalen lokaliserade hennes rosa jacka i vattnet!

Det känns så konstigt att sommarlovet redan är slut för det känns som jag mest har gått och väntat hela sommarn, väntat på bebisen. Men när bebisen kommer börjar en ny tid, mammaledigheten 🙂 Åh vad jag längtar efter mysiga höstutflykter med barnen. Nu är både Lucas och Isadora redo för skolstarten 🙂

Gör det ont med hinnsvepning?

Jag har fått många frågor på instagram om det gör ont med hinnsvepning så därför tänkte jag berätta hur det kändes för mig, men först kanske jag ska berätta vad en hinnsvepning innebär.

Var är en hinnsvepning? Så här står det på Sahlgrenskas hemsida:
För att stimulera mognaden av livmodertappen kan hinnsvepning göras. Det är en barnmorska eller läkare som utför hinnsvepning. Hen gör en vaginalundersökning och känner på livmodertappen. Då förs ett finger in genom livmodertappen till den inre modermunnen och genom en cirkelrörelse lossas fosterhinnorna från de nedre delarna av livmodern. Detta stimulerar frisättningen av det kroppsegna prostaglandinet. Metoden kan ibland upplevas som obehaglig och smärtsam. Efter en hinnsvepning är det vanligt med en mindre blödning och det förekommer ofta blodtillblandad/brunaktiga flytningar. Oregelbundna sammandragningar är också vanligt. Blödningar och sammandragningar kan komma samma dag eller någon dag efter.

Min barnmorska varnade mig lite innan och sa att när hon gör en hinnsvepning så stoppar hon inte bara in ett finger och pillar lite, utan hon gör det ordentligt för att det ska ha effekt. Det är inte skönt och kan göra ont, men jag kände att det är det värt. Hellre det än igångsättning.

Vad tyckte jag då? Gjorde det ont med hinnsvepningen?
Min barnmorska stoppade in två fingrar genom livmodertappen och vispade runt ordentligt. Det var definitivt inte skönt och jag fick koncentrera mig för att slappna av. Jag skulle kunna likna det med när man ska ta ett halsprov, det är inte skönt, det är faktiskt väldigt obehagligt, men det är över hyfsat snabbt. Hinnsvepningen tog längre tid än ett halsprov så det var såklart mycket jobbigare och lite ont gjorde det allt. När BM hade svept klart så spände hon ut fingrarna inuti livmodertappen för att töja lite. Det var nästan ännu obehagligare, det ilade och värkte, men det var inte värre än att jag kunde stå ut. Min barnmorska sa att jag var tålig 🙂 Men jag tror att jag klarar det så bra för att jag koncentrerar mig på att inte spänna mig. Allt gör ondare när man spänner sig eller glömmer bort att andas.

Efteråt kom det lite blod och brunaktiga flytningar och jag känner mig lite mörbultad och öm djupt därinne. Jag har fått en del kraftigare förvärkar och jag tror jättemycket på att det kommer köra igång inatt. Min BM sa att hon hade läst att 1 av 7 hinnsvepningar leder till förlossning. Jag tyckte det lät lite, men å andra sidan gör man ju hinnsvepningar även innan BF så jag hoppas och tror att mina möjligheter till att förlossningen drar igång är lite större eftersom jag ändå bakar på övertid 🙂

Barnmorskebesök vecka 41 (BF+4) + hinnsvepning

Idag har jag varit hos barnmorskan och gjort en hinnsvepning för att försöka få igång den här förlossningen. Bebis verkar ju trivas ganska så bra därinne, supermysig! Men jag vill helst slippa bli igångsatt nästa vecka så nu hoppas jag att bebisen tittar ut under helgen.

Hjärtljuden idag var bra och symfusmåttet var samma som förra veckan, dvs 36 cm. BM sa att det var helt normalt så här på slutet och eftersom bebis ändå kommer vara född nästa vecka så är det inget som behöver följas upp 🙂

Det visade sig att min kropp är väldigt redo för att föda. Livmodertappen var mjuk och jag var redan öppen 2 cm. Wiiie! Det betyder att alla mina förvärkar och kanske färdknäppen igår har gjort susen 🙂 Min barnmorska gjorde en rejäl hinnsvepning och vispade runt ordentligt därinne. När hon var klar spände hon ut med fingrarna för att töja lite i livmodertappen.

Jag känner mig lite mörbultad så här efteråt och jag tycker redan att värkarna är något kraftigare. Vi får se vad som händer, men jag tror ju stenhårt på förlossning inatt! SÅÅÅÅÅÅ SPÄNNANDE! Isadora föddes på BF+7 dagen efter en hinnsvepning 🙂

Om det mot förmodan inte funkar så har jag en ny hinnsvepning på måndag och annars blir det förmodligen igångsättning på tisdag eller onsdag 🙂

Bebisen rör sig inte!

De sista dagarna har bebisen haft en vakentid runt tolvtiden som hela magen både hoppat och svängt hit och dit. Jag tycker till och med att bebisen blivit lite mer aktiv den sista veckan jämfört med hur det var för några veckor sedan. Men så var det inte igår. Igår var den trött på dagen så jag buffade på den några gånger bara för att se att den sparkade tillbaka. Det gjorde den, varje gång. Men på kvällen när jag hade duschat och stod och smörjde in mig så reagerade jag på att den inte buffade tillbaka när jag smörjde magen. Jag testade att buffa kraftigare, vrida magen mot- och medurs, lägga mig på sidan och buffa hårt på fötterna och rumpan – men inget hände…!

Jag började bli riktigt orolig för så här har bebisen aldrig gjort innan så jag ringde Victor som var på väg till affären och bad honom komma hem igen. Han kom hem på stört och provade att rucka lite på huvudet så som barnmorskan brukar göra. Det brukar ju få fart på “korven”, men fortfarande inget… Victor kände också runt på magen, men inte en enda liten rörelse. Nu blev jag rädd på riktigt! Vi bestämde oss för att åka upp på en gång så Victors styvpappa skyndade sig hem till oss för att ta barnen medan vi åkte.

Under tiden som vi väntade tog jag fram hjärtljudsdopplern som dog i samma sekund som jag satte på den. Så typiskt! Jag har aldrig behövt den så mycket som just då och då funkar den inte längre. Men då la Victor sitt öra mot magen och hörde att bebisens hjärta slog. Då lugnade jag mig lite även om jag fortfarande inte kände mig trygg med att bebisen inte svarade på våra buffar.

På vägen till sjukhuset åt jag en skål med granola och drack saft för att få upp blodsockret, men det var fortfarande stilla i magen. Victor sa inte mycket på resan dit. Jag såg att han var orolig, oroligare än jag nånsin sett honom. Jag ville säga något, vad som helst för att lugna honom men jag var ju lika orolig själv.

När vi kom fram till sjukhuset fick Victor inte följa med in. Så jobbigt! Jag var i tårar och han gjorde allt han kunde för att hålla ihop ute på parkeringen. Jag bad om att någon skulle lyssna på hjärtat på en gång och fick superbra bemötande så jag behövde inte sitta många minuter innan en jättegullig barnmorska kom och lyssande på bebis. Sedan fick jag vänta en liten stund till innan det var dags för en CTG-kurva.

Första halvtimmen av CTG-kurvan var bebisen helt stilla och hjärtljuden varierade knappt nånting utan höll sig runt 116-126. En jämn puls utan några variationer alls är inte ett bra tecken, det kan betyda att bebisen är slö och mår dåligt så det kändes inte alls bra.

Men plötsligt så började jag få värkar och då vaknade “korven” till liv! Pulsen vandrade mellan 130-163 flera gånger och bebisen sparkade i princip efter varje värk! Det var häftigt att se! Jag kände mig genast mycket tryggare!

7d897447-a903-4ee4-9434-59cc55ed1395
2fcd7ecb-86fa-4f45-aa24-392be2542a99
bb1f4733-c033-4b13-8f04-9c8ac4ee72e4

Värkarna gjorde lite ont, men inte tillräckligt ont för att jag skulle behöva andas igenom dom. Det kändes ändå skönt att se dom där värkarna svart på vitt på den där monitorn. Jag hade nästan börjat tro att jag bara inbillat mig att jag har värkar eftersom bebisen aldrig verkar vilja komma ut 🙂

När jag äntligen fick godkänt på CTG-kurvan och fick lov att åka hem så hade jag haft flera värkar inom 10 minuter. Det enda som fattades nu var att dom skulle bli lite kraftigare och lite längre för om jag hade klockat dom så hade dom inte varit 1 minut långa.

Jag var så exalterad när vi gick därifrån! Jag trodde på allvar att bebisen att förlossningen skulle dra igång under natten och jag var såååååå taggad! Men icke, inte ens nattens färdknäpp kunde sätta fart på denna förlossningen… Det var så frustrerande att vakna upp imorse och vara lika gravid som igår!

Om en liten stund är det dags för hinnsvepning… vi får se om det sätter igång nåt…

Så viktigt att sprida vidare – det är helt SJUKT!

Imorse läste jag en grej som en barnmorska skrivit och kände att jag bara måste dela med mig av.

img_9315
img_9314
img_9313
img_9312
img_9311

Jag har inte varit med om exakt samma, men jag hade ett ex som trodde att tjejers underliv blir större för varje gång dom har sex, tillslut kan dom inte känna killen längre. Han tyckte det var ett problem eftersom jag hade haft ett längre förhållande innan honom och antagligen var uttöjd där nere pga det. Det här var så dumt att det inte ens gick att googla fram ett svar som kunde bevisa för honom att han hade fel. Han trodde inte på mig, utan hans manliga vänner var mer pålästa i ämnet enligt honom. Det som är mest skrämmande med detta är att mitt ex var högutbildad (hans vänner också), alltså borde han ha koll… eller?!

Vi kvinnor måste börja prata om sex för att unga tjejer och killar ska få rätt bild av sex. Sex ska vara skönt, ÄVEN för tjejer! Det ska inte göra ont och tjejer ska också få orgasm! Ingen tjej borde nöja sig med mindre!

Vi måste hjälpa till för att undvika såna här vanföreställningar om vad som skulle vara skönt för en tjej. Det är inte skönt när penis träffar livmodertappen eller kommer åt livmodern, det gör ont som fan! Det är inte skönt att bli gnuggad på klitoris och analsex är inte skönt för alla. Man måste inte gilla alla positioner eller alla typer av sex. Och man ska definitivt inte ha sex för nån annans skull.

Det ska vara lika självklart att en tjej får ont vid “hårt” sex som att en kille får ont när han blir biten i snoppen! Varför är det så svårt att för killar att fatta att tjejers könsorgan också är känsliga?

Och det där med tjejers orgasm, det har jag tänkt på länge och nu tänker jag komma ut ur “garderoben”. Jag hör till en av dom tjejerna som har svårt att få orgasm. Jag måste känna mig extremt trygg för att komma. Jag måste vara säker på att min partner inte tycker det är “jobbigt” att det tar lite tid och att han tar sig den tiden. Att han faktiskt vill göra det skönt för mig. Gamla förhållanden har satt sina spår hos mig.

Detta har gjort att jag har nöjt mig med sex utan orgasm, ända tills jag träffade Victor. Han visade mig en helt ny värld! Och nu tycker jag att ingen tjej ska nöja sig med sex utan att få orgasm.

Ett jättestort problem vad det gäller ungdomars föreställningar om hur sex ska vara är att dom jämför sig mycket med hur det fungerar i porrfilmens värld. Titta på den här videon och visa era tonåringar den.

BF+3 kommer bebisen tro?

Idag är det BF+3, men fortfarande inget tecken på att bebisen skulle vilja komma ut. Det enda som är annorlunda denna veckan är att jag har mycket starkare sammandragningar på natten. Inatt har jag verkligen sovit SUPERDÅLIGT, men inte pga sammandragningarna utan pga mardrömmar. Jag har legat och gnytt konstant hela natten och Victor har försökt ta hand om mig för att jag ska “komma ur” drömmarna, men det har inte gått. Det är som att min hjärna går på högvarv… Jag hoppas verkligen på en bättre natt inatt.

Idag har jag tagit det lugnt på altanen det mesta av dagen, men när det blev för varmt fick jag gå in. Jag är inte jättepepp på att försöka dra igång förlossningen längre, allt känns så jobbigt i värmen… Men vi får se, kanske blir det en promenad lite senare om det blir svalare ute.

Idag fick jag äntligen äta en av mina stora cravings under denna graviditeten

Imorgon är det dags för sista BM-besöket. Då ska jag få en hinnsvepning så det sätter förhoppningsvis fart på ett och annat 🙂

Blodtryckskoll hos barnmorskan

Nu är vi hemma igen efter ett kort besök hos barnmorskan och en lång utflykt till Eriksberg. Alla prover hos barnmorskan var bra så just nu behöver jag inte oroa mig för något 🙂 Det kändes väldigt bra med den extra kollen eftersom jag hade väldigt många av symtomen för havandeskapsförgiftning. Barnmorskan sa att jag skulle hålla koll om det blev värre eller fortsatte, men förhoppningsvis kommer ju bebisen snart 🙂 Hon ordinerade att jag skulle sova, vila, äta och dricka mycket så det blir att vila tills bebisen kommer.

Efter barnmorskan åkte vi till Eriksberg för att äta glass med Victors föräldrar som hade hämtat Lucas och Victors systerdotter på fotbollsskolan. Efter glassen var vi hungriga så då blev det även lunch på Eriksberg, så mysigt 🙂

Det är många som frågar om jag inte fick någon gynundersökningen eller hinnsvepning av barnmorskan idag. Nej, det fick jag inte men jag frågade inte heller efter det. Jag funderade på det på vägen dit men kom fram till att jag helst vill att förlossningen drar igång helt av sig själv nu när jag ändå är över tiden. Jag tycker det är mer spännande 🙂 Men om den inte dragit igång på fredag så får jag en hinnsvepning i samband med att vi bokar en igångsättningsbedömning. Jag är inte ett dugg sugen på igångsättning… jag gör typ vad som helst för att slippa så räkna med nya igångsättningsförsök till helgen!

Symtom på havandeskapsförgiftning

Nope, det har FORTFARANDE inte kommit någon bebis! Jag trodde ändå lite extra på just idag eftersom jag födde Lucas på BF+2, men nu tror jag inte ett skvatt på att det kommer ske något idag.

Jag ska alldeles strax åka till barnmorskan för en extra koll av blodtrycket. Jag fick nämligen en jättejobbig huvudvärk igår som inte gick över trots alvedon. Det kan såklart bero på värmen men jag drack ändå ganska bra under dagen igår så jag tycker inte att jag borde fått vätskebrist. På slutet av dagen somnade jag till och när jag vaknade hade jag ÄNNU mer ont i huvudet trots att jag tog alvedon innan jag somnade. Dessutom blev synfältet dimmigt och jag hade svårt att hinna med i texten när vi kollade på TV på kvällen. Imorse när jag vaknade så var huvudvärken fortfarande kvar så då googlade jag och märkte ganska snabbt att jag har nästan alla symptom för havandeskapsförgiftning.

Det enda jag inte har är kräkningar, skakningar eller att jag känner mig frånvarande. Jag mår lätt illa till och från, känner mig sjuk och svullnader ska vi inte prata om, blir typ deprimerad av att tänka på det. Det där med ont i övre delen av magen har jag haft länge, särskilt under höger revben men jag tror det är för att bebisen sparkar där.

Jag tycker det känns tryggt att åka för en extra koll idag även om jag egentligen inte tror att jag har havandeskapsförgiftning. Jag tror det är den här värmen som ger huvudvärken, dimmiga synen och svullna fötter, händer och ansikte. Illamående är ju också vanligt i slutet på graviditeten så det är säkert ingen fara 🙂 Jag har ändå haft lågt och fint blodtryck på alla mätningar hittills. Men som sagt, det är ju ändå bra att kolla upp det.