Isadoras första skoldag

Idag var det dags för Isadoras första skoldag (Lucas också, men det var ju Isadoras allra första!) 🙂 Jag, Lucas, Isadora och Oliver gick dit tillsammans. Jag hade Oliver i bärselen för att jag skulle kunna följa med in.

Det började på skolgården och det var härlig stämning med musik och glada barn! Alla letade upp sina klasser, vilket inte var så svårt för respektive klass höll upp ett plakat där det stod vilken årskurs och bokstav det var. Jag lämnade först Lucas och sen gick jag vidare till Isadoras klass där en jättemysig fröken stod och tog emot henne och alla dom andra barnen. När vi var på väg till Isadoras klass så sa Isadora ”Jag vill vara här, men inte vara här på samma gång…” Lilla gumman, jag förstår henne, hon var ju nervös såklart. Men när vi stod i ledet så fick hon plötsligt syn på det enda andra barnet från hennes förskola som också skulle börja i hennes klass! Det lilla ansiktet lyste upp och hon sprang fram och kramade honom! Sen gick dom tillsammans i ledet och höll varandra i hand, så gulligt!

Det var ett fint välkomnande alla barnen fick på skolgården. Alla utom sexorna stod uppradade på skolgården medan rektorn höll tal och musikläraren sjöng skolans egna sång 🙂 Det kändes faktiskt mer som en skolavslutningen än skolans början, på ett bra sätt 🙂 Isadora fick syn på Lucas där bland alla barn och vinkade till honom och efteråt förstod jag att hon kände sig så mycket tryggare.

Efter välkomnandet på skolgården var det samling och högläsning i klassrummet. Alla föräldrar fick följa med in så att barnen skulle hinna bli riktigt trygga. Efter det så blev det fri lek utomhus och då blev det lagom för alla föräldrar att säga hejdå till barnen. Isadora var såååå nöjd och glad och sa att ”Det är roligt här, mycket roligare än förskolan!”. Det kändes helt fantastiskt att lämna henne när hon var så glad 🙂

Efter skolan hämtade Lucas Isadora så att dom kunde gå hem tillsammans och hon var lika upprymd och glad även då 🙂 Jag är såååå glad att barnen trivs så bra i skolan 🙂

Grym trädgårdshjälp från ungdomar på Yepstr – före- och efterbilder

– Samarbete med Yepstr –

Det är verkligen fullt upp här hemma nu, inte bara med en 3-veckors-bebis, en 2-åring och två större barn, vi har också en husvisning att förbereda inför! Om två veckor är det dags och då måste allt vara perfekt! Jag har skrivit en lång lista med allt som ska hinnas med under dom här två veckorna, varav trädgården var en stor post. För att underlätta lite så gjorde vi som vi gjorde för två år sedan, vi anlitade två sommarjobbande ungdomar via Yepstr att fixa till trädgården och det blev så bra!

Förra gången anlitade vi två tjejer som kom hit i två halvdagar, denna gången blev det två killar istället 🙂 Dom klippte gräset, rensade ogräs, klippte häcken, rensade i jordgubbslandet, grävde fram plattorna i gången som blivit övervuxna, klippte ner grenar (efter att jag och Veronica beskurit träden), la ut ogräshämmande sand och salt… Ja, dom hann faktiskt med allt som vi ville få gjort och lite till 🙂 Vi är så nöjda!

Här kommer före- och efterbilder 🙂

img_6138
img_6142
img_6135
img_6401
img_6354-1
img_6361
img_6352
img_6359
img_6132
img_6370

Jag kan verkligen rekommendera Yepstr! Vi är supernöjda med ungdomarna både förra gången och denna gången, såpass nöjda att vi faktiskt anlitat dom utöver detta samarbetet också 🙂 Att anlita ungdomar via Yepstr är billigt, samtidigt som ungdomarna får mycket bättre löner än om dom jobbat svart, eftersom arbetet är ROT-avdragsgillt. Det som är nytt för Yepstr (sen år 2020) är att numera är alla ungdomar anställda av Yepstr. Det betyder att dom är försäkrade och att Yepstr hanterar löneutbetalningar, skatter, semesterersättning m.m.

Jag tycker att Yepstr är en väldigt smidig app att hitta ungdomar i närområdet som kan hjälpa till med olika saker som trädgårdshjälp, barnpassning, hundpassning, läxhjälp m.m. Allt man behövde göra var att lägga upp en annons och sen strömmade anmälningarna in från ”yeppar” som ville hjälpa till med vår trädgård 🙂 Vi valde ut två yeppar för att dom skulle kunna hjälpas åt och för att dom skulle ha sällskap av varandra. En av yepparna visade sig faktiskt vara en granne 🙂

Förlossningsberättelse med bebis nr 4 – del 2

Jag tänkte jag skulle fortsätta på förlossningsberättelsen med vår lilla fyra 🙂 Som jag skrev i förra inlägget så gick fostervattnet kl 16.00 och eftersom jag inte kände några rörelser och det var bajs i vattnet så blev det bråttom. Victor ringde sina föräldrar som redan var på väg hem till oss för att fira mig, men dom åkte från Åsa så det skulle ju ta en liten stund så därför ringde vi Veronica också. Under tiden vi väntade så packade vi in allt i bilen och då kom grannarna hem, så lägligt!

16.45 Vi åkte hemifrån. Jag var superexalterad över att vattnet gått, men såklart lite orolig också. Jag satt och pillade med min mobil när jag plötsligt reagerade på att Victor stannade mitt i vägen. Jag frågade förvånat varför han stannade och då pekade han bakåt. I samma stund kom det en polis fram till rutan som frågade efter Victors körkort. Alltså vad är oddsen?! Det kändes som att vara med i en film när Victor förklarade att vi är på väg till förlossningen och polisen släppte oss på en gång! Det är vi såklart väldigt tacksamma för, för även om jag inte hade onda värkar så hade vi ju bråttom upp till förlossningen.

17.05 Vi blev inskrivna på förlossningen. Eftersom vattnet gått så väntade barnmorskan med att undersöka mig, däremot kopplade hon på en CTG-kurva för att mäta bebisens hjärtljud och gav mig en knapp att trycka å för varje fosterrörelse jag kände. Det var bara det att jag inte kände en enda rörelse, inte ens en hicka. Bebisens hjärtljud var också väldigt höga och varierade knappt överhuvudtaget. Under 45 minuter så låg hjärtljuden mellan 155-175. Jag har aldrig sett så höga hjärtljud hos barnmorskan förut. Jag hade svaga värkar som kom ganska regelbundet, men dom var fortfarande såpass svaga att jag kunde prata mig igenom dom utan problem.

18.00 CTG blev inte godkänd. Barnmorskan försökte sätta en skalpelektrod på bebisens huvud istället för CTG-apparaten och då fylldes hela sängen av fostervatten. Min ena fot hamnade så djupt i det mörka vattnet att den knappt syntes! Det var extremt mycket vatten!

18.10 Skalpelektroden lossnar så barnmorskan försöker sätta om den när en läkare kommer in och det fortsätter rinna mörkt fostervatten. Läkaren utbrister: ”Var det inte vattenavgång?” Senare fick jag höra att jag hade väldigt mycket vatten och att fosterhinnan antagligen hade gått högre upp i magen, eftersom det fortfarande fanns så mycket vatten kvar när vi kom in till förlossningen. Så den där lilla sparken jag trodde jag kände på sidan av magen sekunderna innan det började sippra, var när det gick hål på fosterhinnan och sprutade ut. Såååå häftigt!

18.15 Läkaren bestämmer sig för att ta ett prov på bebisens huvud för att se om h*n har börjat bilda mjölksyra eftersom det är ett tecken på att bebisen inte mår bra. Provet misslyckas gång på gång eftersom det rinner för mycket fostervatten och till slut är det tre olika läkare i rummet som kämpar med detta. För mig kändes det där provet som att göra en ordentlig hinnsvepning gång på gång samtidigt som mina värkar tilltog i kraft. Det hela tog 45 minuter och jag fick bara ondare och ondare så tillslut fick jag lustgasen, dock var det bara syrgas i den eftersom ingen slagit på lustgasen. Det upptäckte Victor efter en stund när jag klagat på att den var så svag. Haha! Tur att han hade kollade! Under hela tiden så frågade läkarna om det gick bra med mig och jag svarade ”Ja, jag säger till annars. Jag är ganska tålig”. I min journal står det att bebisens hjärtljud har bättre variation efter att jag gått upp i värkarbete, men att hjärtljuden går ner mer än en minut i samband med värk (komplicerade variabla deceleratiner), vilket kan bero på att t.ex. navelsträngen är i kläm.

18.58 Äntligen fick dom provet och det visade att bebisen hade börjat bilda mjölksyra och nu gick det undan! Läkarna förklarade snabbt för mig att det inte gick att säga säkert om bebisen mådde dåligt eller inte, men att dom tror det är bäst för bebisen att födas med akut kejsarsnitt nu. Jag förstod, jag tänkte redan när jag såg fostervattnet att det skulle bli så, särskilt eftersom jag inte heller känt mer än en enda rörelse på hela dagen. Jag hörde att dom ringde upp till operation och sa att det är ”brådskande akut”. Rummet var fullt av folk, två personer hjälpte mig av med mina kläder och satte på mig en sjukhusskjorta. Victor försvann in på toaletten och en minut senare kom han ut i blåa sjukhuskläder. Min säng packades med grejer (ingen aning om vad men det var massa saker som skulle med upp till operation tydligen). Och innan jag visste ordet av så rullades min säng ut i korridoren…

Det syns inte på bilden, men här börjar jag känna tårarna brinna innanför ögonlocken. Jag kommer ihåg att jag tänkte ”Nu börjar jag gråta”, men sen tänkte jag att det inte finns tid för det. Jag behöver fokusera och lyssna på allt som dom ber mig göra och därför höll jag ihop.

Fortsättning följer…

Vårt radhus ligger ute på Hemnet!

Och så kom dagen då vi la upp vårt hus på Hemnet… vårt älskade lilla radhus! Alltså det känns så vemodigt! Å ena sidan är jag exalterad, men å andra sidan står jag knappt ut med tanken på att vi ska lämna detta. Jag har aldrig varit så fäst vid ett hem som jag är i detta huset. Jag älskar verkligen vårt hus och jag trivs så bra i området! Vi har så många fina minnen från det här huset…! Men nu är radhuset för litet för oss sex. Det är dags för oss att röra på oss och skapa minnen nån annanstans och för någon annan familj att skapa fina minnen i radhuset. Usch så sorgligt det känns! Jag måste fokusera på vårt nya boende och drömma mig bort för att det inte ska göra allt för ont!

Här hittar ni vårt hus på Hemnet! Dela gärna på sociala medier och med vänner som ni vet letar i Göteborgsområdet 🙂

Angående vårt nya boende, så har vi släppt tomten i Kungälv och hittat ett annat helt nytt boende med tidigare inflyttning 🙂 Vi skriver kontrakt nästa vecka så då kan jag berätta mer 🙂

Min födelsedag och bebisens BF – förlossningsberättelse del 1

Jag trodde inte att Victor hade planerat något speciellt på min födelsedag eftersom det också var bebisens beräknade födelsedatum, men på morgonen den 21:a juli, väckte Victor mig och sa att jag skulle ta på mig bikini, en klänning och packa solkräm. När jag kom ner så blev det frukost och under tiden jag satt där och åt så fick jag syn på min bästa kompis Veronica och Maximilian genom fönstret! Först trodde jag att hon skulle vara barnvakt så jag och Victor kunde åka iväg på något mysigt, men hon och Victor hade varit så finurliga att dom hade planerat för tjejmys den här dagen 🙂

Efter frukosten gick jag och Veronica ut till bilen. Jag hade fortfarande ingen aning om var vi skulle, men listade ganska snart ut att vi var på väg till Sankt Jörgens spa 🙂 Väl där blev jag bortskämd så det skrek om det! Vi solade, badade, åt och drack gott hela dagen 🙂 Så tacksam över att jag har en så fin bästis!

Jag hade inga som helst känningar på att det vankades förlossning och var tvärsäker på att jag skulle gå över tiden. Hela graviditeten hade jag dessutom sagt att jag inte ville att bebisen skulle födas på min födelsedag eftersom mina födelsedagar har blivit så roliga sen jag träffade Victor, men framåt slutet var jag sååååå trött på att vara gravid. Jag ville inget hellre än att bebisen skulle komma ut så jag hade precis börjat säga ”hellre på min födelsedag än två veckor över tiden”.

Sista bilden på mig med kanonkulan… alltså herregud vad stor den var!

På Sankt Jörgen spa köpte Veronica ananassmoothie för att driva ut bebisen och vi åt rejäla kräftstjärtsmackor på rågbröd.

img_5862
img_5869
img_5873

Efter lunch när vi tog ett dopp i poolen så kände jag att det vibrerade lite i magen. Det var en jättesvag känsla som påminde mer om hicka än om sparkar och för att vara helt ärlig så är jag inte säker på om det bara var inbillning, men det fick mig i alla fall att fundera på när jag kände bebisen sist. Jag och Veronica började prata om det och jag minns att Veronica sa ”Men du har känt bebisen idag va?”. Jag minns inte vad jag svarade, men efter det började jag bli lite orolig. Bebisen brukade röra sig mindre på förmiddagen, men så här stilla, så här länge under tiden jag vilar? Nej, bebisen brukade ju komma igång när jag låg och vilade på soffan mitt på dagen… Jag började buffa på bebisen men fick inga gensvar alls och inte heller när vi drack en iskall drink. Tillslut bad jag Veronica rucka på huvudet som hos barnmorskan, för då brukar bebisen komma igång. Veronica gjorde det två gånger och efter andra fick jag en spark. Det kändes bra, men det var en tröttare spark än vanligt och när bebisen fortfarande inte kom igång där inne i magen så fortsatte oron att gro.

Klockan 16.00 var vi hemma igen och då la jag mig på sidan på soffan och försökte få igång bebisen, men inget hände. Victor provade också att rucka på huvudet utan något gensvar. Victor hämtade hjärtljudsdopplern som vi använde i början på graviditeten så att vi kunde höra om bebisen levde och det gjorde den, tack och lov! Men jag vet också att det inte räcker att veta att hjärtat slår. En bebis som mår bra ska ha varierande puls, inte en och samma, och det kan vi inte se med vår doppler och bör inte heller bedöma själva. Jag började googla och kom in på Spädbarnsfonden som skriver att man ska åka in för minskade fosterrörelser eller om man inte känner igen bebisens rörelser. Spädbarnsfonden skriver också att det är en myt att bebisen rör sig mindre på slutet för att det är trångt (det stod det i läroböcker förr så inte konstigt att myten lever kvar) och att det finns en massa knep som att dricka kallt osv för att få igång bebis, men att även om bebisen rör sig lite så kan den må precis lika dåligt. Man ska därför lita på sin magkänsla och min sa att vi borde åka in, även om det innebar att behöva avbryta mitt födelsedagsfirande. Klockan var 16.00 och jag hörde mig själv säga att vi måste i alla fall åka in innan kl 19.00 för då stänger dom på Akutmottagningen för gravida och nyförlösta. Precis efter det kände jag vad jag trodde var en spark i sidan av magen och ropade ”NUUU!” till Victor, men bara sekunder senare började det sippra mellan mina ben och jag ropade med förvåning ”ÄLSKLING, MITT VATTEN GÅR!”

Victor satt på fotändan av soffan och hjälpte mig snabbt upp för att undvika att vattnet kom på soffan. Och när jag ställde mig upp så fortsatte det rinna mycket! Men vattnet var inte genomskinligt, det var gult som kiss och ju mer som kom, ju mörkare blev det. Då förstod vi att bebisen antagligen bajsat i vattnet och kanske inte mådde så bra där inne. 16.15 ringde vi upp till förlossningen och 45 minuter senare var vi där.

Fortsättning följer…

Nedräkning till BF – 10 sista dagarna

De 10 sista dagarna av graviditeten dokumenterade jag flitigt på insta stories på instagram. Jag var väldigt otålig för det kändes redan som jag hade gått över två veckor, trots att det var nästan två veckor kvar till BF… eller som jag trodde, en månad kvar av graviditeten. Jag var övertygad om att jag skulle gå över den här gången också och i värsta fall sättas igång på BF+12/13…

10 dagar kvar till BF
Jag hade haft brutalt ont i ryggen i en vecka utan bättring, så jag bad min barnmorska skicka en remiss för igångsättning. Jag passade också på att få en första hinnsvepning och läget visade sig vara gynnsamt 🙂 Jag var redan 2-3 cm öppen, tappen var mjuk, 2 cm lång och varken framåt- eller bakåtlutad. Efter hinnsvepningen knallade vi låååååångsamt bort till Restaurang Nonna och åt lunch. Vi satt på samma plats som vi gjorde på vår första dejt 🙂 Efter det åkte vi vidare till kiropraktorn som gjorde UNDERVERK! När jag gick därifrån kunde jag gå snabbare, kuta rygg och spänna skinkorna! Detta var något som jag inte kunnat på en hel vecka!

img_6080
img_6081
0a800aba-b70a-4b5e-b329-5173a331fe54

När vi kom hem så kollade jag på vår förlossningsvideo med William, två gånger i rad. Det är ändå en av dom finaste och roligaste upplevelserna jag har 🙂 och jag tänkte att det om något borde ju kunna höja oxytocin-nivåerna 🙂

9 dagar kvar till BF
Inget hände efter hinnsvepningen, förutom att förvärkarna gjorde liiiiiiite mer ont. Däremot hade jag mycket mindre ont i ryggen, så jag vågade hoppas på att kunna invänta en spontan förlossningsstart istället för att bli igångsatt.

8 dagar kvar till BF
Jag vaknade upp och mådde lite bättre ändå och vågade därför avboka igångsättningssamtalet 🙂 Dessutom hade jag ett nytt besök hos kiropraktorn som gjorde att jag fick tillbaka min kropp igen! Herregud så tacksam jag kände mig! Kylen var preppad med både aperol spritz och mögelost som var dom två sakerna som jag saknat mest under hela graviditeten 🙂

img_6083
img_6084

7 dagar kvar till BF
Ny hinnsvepning och den här gången fick jag ändå hyfsat regelbundna värkar under förmiddagen, men givetvis avtog dom efter en stunds vilande, preciiiiiis som när jag var gravid med William.

img_5733
img_5736

6 dagar kvar till BF
Ingen bebis inatt heller. Jag startade dagen i lugn och ro genom att bada badkar efter frukosten. Jag försökte på alla sätt och vis framkalla oxytocin i min kropp 🙂

img_5743
img_5741
img_6085

Vi gjorde en lite längre, väldigt spännande utflykt med svärföräldrarna. Jag hade fortfarande ont i ryggen, men det gick att åka bil om jag hade en kudde vid svanken.

img_5767
img_5768
img_0731

Under tiden vi var borta så var vår städerska Cecilia på Tidy.nu hemma hos oss och gjorde fint. Perfekt läge för en förlossningsstart ju – när det är nystädat hemma:)

5 dagar kvar till BF
Jag har aldrig varit så redo att föda barn så här ”tidigt” i en graviditet förut. Längtan var såååååå enorm!

4 dagar kvar till BF
Jag vilade och kollade på andras förlossningsvloggar och hoppades på att min kropp skulle känna sig redo.

3 dagar kvar till BF
Jag badade badkar, drack hallonbladste, åt kinapuffar, myste med William, besökte kiropraktorn en sista gång och var med och lagade mat (grillat) för första gången på väldigt länge.

img_5797
img_5798
75098b20-ee39-414b-ba9c-7601ead270a4

2 dagar kvar till BF
Jag startade dagen med en ny hinnsvepning och det hade gått framåt lite sen sist. Nu var jag 3 cm öppen, 1 cm kvar på tappen och den var nästan centrerad 🙂 Vi lyssnade också på bebisens hjärtljud som hade fin variation och mätte magen en sista gång.

img_6089
img_6088
img_5804

Efter hinnsvepningen åkte vi hem och vilade lite innan vi bestämde oss för att åka till Särö och hälsa på Veronica 🙂

img_5822
img_5821

Efter en dag på stranden åkte vi hem och hade myskväll med barnen framför TVn 🙂

1 dag kvar till BF
Jag känner mig långt ifrån så positiv som jag ser ut. I själva verket är jag supernegativ och övertygad om att jag kommer vara preggo i minst 2 veckor till. Jag laddar up genom att bada badkar, äta jordgubbar och grädde samtidigt som jag passar på att använda magen som en hylla och Victor målar mina tånaglar 🙂

ed6583cc-f040-4b19-8ed7-c03c030c2701
img_5831
img_5827

Fortsättning följer…

Slutet av graviditeten

Det blev ett till långt uppehåll här, men nu är jag förhoppningsvis tillbaka 🙂 Den sista tiden av den här graviditeten har varit extremt omtumlande. Jag har ju, som ni sett, haft extremt ont i kroppen och dessförinnan hamnade jag i en graviditetsdepression. Jag brukar normalt sett hantera känslor genom att skriva av mig, men nu handlade mina känslor om sånt jag inte kan skriva öppet om och då kändes det så meningslöst att skriva.

Jag var ganska uttömd framåt slutet av graviditeten och kände det som att jag redan gått över jättelänge och ville helst bara få ut bebisen. Jag ägnade mycket av min tid att läsa på om oxytocin och hur man kan kicka igång förlossningen genom att öka på oxytocinflödet. Oxytocinet är ju det hormon som får förlossningen att hända, utan oxytocin så kan mamman inte få några värkar. Ibland var det skönt att läsa på, men för det mesta slutade det med att jag grät en skvätt.

Oxytocin är ett hormon som utsöndras av ”lugn och ro” och ”kärlek”, som t.ex. massage, kärleksfulla beröringar, kramar, mys, sex, orgasm osv. Det kändes därför bra att läsa om det och försöka få till fler tillfällen för det. Men på vissa sidor stod det också att om mamman är nedstämd, gråter och är ledsen så hämmar det oxytocinproduktionen och eftersom jag gråtit så mycket sista tiden så gav det mig ångest att läsa. Jag blev bara ännu mer ledsen. Dessutom var det så intensivt så det kändes som att ”lugn och ro” aldrig infann sig och det gjorde mig stressad. På en annan sida läste jag att oxytocinet främjas av att ”gråta ut”, ni vet när man gråter så mycket att man drar en djup suck efteråt, då slås tydligen oxytocinet på. Anledningen till att det här blev så viktigt för mig var för att förlossningen aldrig drog igång med William. Jag kände att min kropp inte ”funkade” som den skulle och att var på ett sätt övertygad om att det skulle bli samma igen. Jag tänkte att min kropp hade förlorat förmågan att föda barn på egen hand, men samtidigt ville jag ge den en ärlig chans till revansch genom att skapa rätt förutsättningar.

Hur som helst, detta är anledningen till att det inte har blivit så många inlägg i slutet av den här graviditeten. Däremot så känner jag nu att jag har hur mycket som helst att berätta! Som om den här graviditeten inte var dramatisk nog med mitt fruktansvärda ryggskott så blev det en minst sagt lika dramatisk förlossning där vi är extremt tacksamma att vårt barn faktiskt överlevde. Fortsättning följer..!

Ett livstecken

Hej på er! Det är så mycket jag vill skriva nu och jag inser att det tar en liten stund för mig att formulera mig så därför börjar jag med ett litet livstecken 🙂 För en vecka sedan blev jag mamma för fjärde gången till den här lille krabaten 🙂 Mer om det kommer i nästa inlägg!