Barnmorskebesök i vecka 36

Iförrigår var det dags för min och kulans barnmorskebesök i vecka 36 (35+5). Det började med en flod av tårar efter att hon hade frågat mig ”hur är det?”. Tyvärr, är det inte så bra… mitt standardsvar är ”sådär” för jag känner mig ledsen stor del av tiden. Det känns som att jag har hur många tårar som helst att gråta och det tar liksom aldrig slut. Idag är det egentligen meningen att jag ska ringa till Eriksberg och be om samtalshjälp, men jag orkar inte. Jag orkar inte gråta idag igen så jag orkar inte ringa. Min barnmorska var jättefin och peppade mig att ringa, men just nu går det bara inte. Det är för stort steg för mig just nu.

Vi gjorde dom vanliga kontrollerna, blodtrycket, stick i fingret, mätte livmodern och lyssnade på bebisen. Jag hade lågt och fint blodtryck precis som vanligt. Det är ju bra me dåligt blodtryck när man är gravid, men ibland lite jobbigt också. Jag har nämligen känt yrselkänsla flera gånger den sista tiden och förra onsdagen var jag en sekund ifrån att svimma på riktigt. Sååå otäckt! Jag har svimmat många gånger i mitt liv och en gång gick det riktigt illa, då bet jag nästan av min läpp! Den var till och med lös! Så jag har stor respekt för det där med att svimma och vill verkligen inte föra dt som gravid.

Järnvärdet såg bra ut, men lite lägre än sist så jag tänker att jag kanske kan bli lite piggare av några extra järntabletter när magen pallar, men det gör den inte alltid. Livmodermåttet slutade på 34 cm denna gång och det betyder att jag fortsatt följer min kurva helt perfekt 🙂 Kurvan är lite större denna gången, men jag tror inte själv att det tyder på en större bebis för magen är inte större denna gång och jag har ju mindre krämpor 🙂 Men det vet man ju aldrig 🙂 Bebisen ligger långt ner med huvudet, men det går fortfarande att rucka lite på det. Rumpan ligger uppe vid mitt vänstra revben och fötterna vid det högra så bebis ligger och kikar åt min högra sida. Det är tydligen det vanligaste sättet för bebisarna att ligga innan förlossningen 🙂

Utflykt till våran framtida tomt!

Jag har sååå mycket att skriva om, det händer saker här hela tiden, men jag får liksom ingen ro att sätta mig ner och skriva om allt. Men nu tänkte jag i alla fall skriva om en kul grej vi gjorde förra helgen 🙂 Förra fredagen så skulle Lucas och Isadora till sin pappa, men eftersom han fått corona så stannade dom med oss 🙂 Dagen började tidigt med lyxig långfrukost hemma hos svärisarna eftersom vår städerska på Tidy skulle komma och städa hemma hos oss. Vi tog med nybakade frallor från konditorit utanför oss och svärföräldrarna bjöd på yoghurt, färska blåbär och frön.

När vi hade ätit klart åkte vi på en utflykt till tomten som vi har reserverat. Svärfar är snickare och van husbyggare så att få hans expertutlåtande innan vi köper tomten betyder mycket 🙂 Han hade bara bra saker att säga, både vad det gäller område, marken och tomten vi valt så det kändes jätteskönt!

Här, alldeles bakom oss, kommer det finnas ett helt villaområde om två år 🙂 Vårt hus kommer ligga närmast skogen i bakgrunden 🙂

Vi slog oss ner och fikade med utsikt över hela området och bara njöt av naturen. Just det där med naturen känns faktiskt som en jättevinst med att flytta hit. Det här villaområdet ligger mycket mer skyddat än så som vi bor idag och eftersom skogen kommer ligga alldeles bakom vårt hus så kommer barnen ha en enorm ”lekplats”. När jag växte upp så hade vi en superstor trädgård och skogen alldeles bakom huset. Vi lekte ofta i skogen och pappa byggde till och med en trädkoja så det är definitivt något som jag kommer fråga svärfar om han kan hjälpa oss med 🙂

img_5941
img_6060
img_6061

Efter fikan vid tomten åkte vi till en gårdsbutik alldeles i närheten och köpte massa närodlade grönsaker, bl.a. krokiga gurkor och tomater som smakade godisgott! Det blev också några rabarber som jag ska baka paj på 🙂 Sååååå mumsigt!

Alla känslor är 1000 gånger starkare

Hej på er! Det har varit lite glest mellan mina inlägg det sista. Jag är såååååå himla trött och väldigt hormonell just nu. Allt jag känner, känner jag 1000 gånger starkare. Jag tycker inte att jag blir ledsen eller arg för fel saker, men saker som normalt gör mig lite arg eller lite ledsen gör mig nu helt förstörd. Ja, som igår. Då var barnen hemma för att dom var hostiga och hade ont i huvudet och genast såg jag framför mig hur jobbigt det skulle bli, hur dom skulle tjafsa, störa Victor som skulle jobba hemifrån och att fixa mat till allihopa. Det här är saker som jag normalt tycker är jobbigt, men som inte är nån stor grej. Jag löser det liksom, men just nu känns minsta lilla grej som ett berg som jag tvingas bestiga. Det kom en flod med tårar innan jag kunde klämma fram allt jag kände och då sa Victor att jag dels inte behövde oroa mig för att barnen skulle störa honom och dels att han kommer jobba hemifrån de sista två veckorna för att avlasta mig med William. William är egentligen inte så krävande, det är mer att jag känner mig begränsad kroppsligt och inte orkar bära på honom, lyfta honom när han sitter/ligger på golvet och alla blöjbyten… Det kändes därför som en otrolig lättnad att Victor kan vara hemma mer redan nu!

Idag har Victor varit hemma med alla tre medan jag började dagen med en brunch med några andra preggos på Brunchoteket, så himla mysigt och bra start på dagen! Det var nog precis vad jag behövde i min hormonella bubbla!

Kaotiska veckor i slutskedet av graviditeten

Åh herregud! Jag kan inte fatta att det gått 9 dagar sedan jag skrev här sist. Jag som alltid varit så rutinerad och bloggat varje dag, men livet är helt klart intensivare med snart fyra barn. De senaste två veckorna har dessutom varit extrema…!! Jag nämnde ju i ett tidigare inlägg att jag fått pausa en relation som sårar och det har inte direkt blivit bättre. Jag är snarare ännu mer besviken och ledsen och med all rätt för det är verkligen pissigt beteende. När man är i slutskedet i en graviditet som jag är nu, så är man som allra skörast och då ska man kunna räkna med att ens närmaste ställer upp. Nu känner jag mig istället grymt sviken och utnyttjad och vet inte riktigt hur jag ska processa den sorgen. Jag är rädd att det här slutar i en ny förlossningsdepression och bad därför om samtalshjälp, men det var tydligen inte det lättaste att få beviljat så nu orkar jag inte be om hjälp längre.

Jag känner också så här, jag mår i grunden väldigt bra! Visst har jag krämpor, men jag har tre fina barn och en FANTASTISK man och massor av vänner som ger mig energi. Jag har det bra på dagarna och lever det livet jag vill leva. Jag vill bara stänga ute alla problem och dåliga känslor, jag vet att jag förtjänar bättre, särskilt NU.

Under veckorna som har gått har det varit många fler problem. Jag vet inte vad som var jobbigast, om det var att vår källare plötsligt tog in en massa vatten efter att en hantverkare ställt grannens stuprör mot vårat så att det sprutade mot vår källarvägg och vi åkte på en fuktskada. Eller om det var att barnen träffade någon som varit utsatt för coronasmitta hos sin pappa som vill skicka hem barnen till oss ändå. Han menade att han skulle få sparken från jobbet om han var ledig en enda dag (han jobbar 6 dagar i veckan). Jag vill absolut inte få corona i vecka 35, så jag stod på mig och efteråt fick vi veta att barnen suttit på hans jobb till kl 22.00 och att dom inte var hemma förrän 23.00. Stackarna hade knappt hunnit sova för vi fick tillbaka dom kl 7.00 nästa dag, helt utmattade! Det känns också lite jobbigt att inte veta hur det blir för barnen i sommar, deras pappa säger att han ska jobba 7 dagar i veckan. Barnen blev såklart jättebesvikna. Jag har sagt att vi kan vara flexibla om han är ledig någon dag även om det är mitt i veckan, så vi får se om han återkommer med några datum som han kan träffa barnen eller inte.

Ja, som ni ser så är det många störmoment och inte direkt en oxytocin-främjande miljö som jag har omkring mig. Jag hoppas verkligen att vattenläckan var den sista grejen nu och att vi får vara ifred från problem ett litet tag, så att all stress kan lägga sig och att förlossningen kan dra igång av sig själv denna gången. Jag tror nämligen att stressen över att tvingas ta beslut om igångsättning förra gången var det som gjorde att förlossningen inte gick igång. Jag vill inte riskera att det blir så igen.

Svårsövd på kvällarna snart 2 år

William är nu lite mer än 1,5 år, snart 2 år eller 1,75 år om man ska vara exakt. Haha! Men det låter ju jättelöjligt, så det kan jag inte skriva…. haha! Men jag tänker att det har betydelse för det jag ska skriva om, nämligen sömnen. Vi upplever att William är sååå svår att lägga på kvällarna nu. Han har gått från att vara superlätt att lägga (jag var till och med riktigt stolt över det i höstas) till mediumsvår men mysig för att han har velat kramas en stund innan han självmant lägger sig, till att det nu tar 2 timmar att lägga honom… William visar inte alltid trötthetstecken när han är trött så vi har försökt hitta ett ”sovfönster” där han är lättare att lägga, men det känns som att vad vi än gör så passerar vi sovfönstret och under de här två timmarna när vi tålmodigt kämpar på så blir han piggare och slocknar sällan för 21-tiden.

Så nu när vi testat att lägga honom både närmare 20.00 och innan 19.00 så har vi kommit fram till att det måste vara vilan på dagen som ställer till det. Jag har aldrig behövt väcka mina barn på dagen förut, men jag ser ingen annan utväg längre och därför undrar jag hur länge era barn som är i samma ålder sover på dagen och när dom lägger sig på kvällen? William kan sova över två timmar på dagen om han får, alltid på förmiddagen så han vaknar som senast kl 13.00. Jag har testat att väcka honom efter 2 timmar och 1,5 timme, men det gjorde ingen skillnad för natten. Nu testar vi med att väcka honom efter en timme för att se om det blir bättre…

img_4650
img_4646

Älskar att han fortfarande sover med händerna ovanför huvudet…

Det känns väldigt tidigt att ta bort vilan helt när han inte ens är två år gammal, men jag tar tacksamt emot erfarenheter 🙂

Lyxig helgfrukost

Den här morgonen började så himla mysigt! Jag och William sov tills vi vaknade och när William väl ville upp så fick jag ett sms från Victor att jag skulle möta upp honom i stan 9.30 🙂 Jag gjorde i ordning mig och William och klockan 9.00 hörde han av sig igen och sa att han kommer och hämtar oss istället. Jag visste inte vad vi skulle göra, men gissade på att det hade något med mat att göra och det var så rätt så, vi skulle äta frukost på Breakfast Society (Burgersson). Sååååå himla mysigt! Jag älskar den där ”vardagslyxen” när en vanlig dag eller helg förgylls med det lilla extra 🙂

Efterlyser fina pojknamn!

Vi vet ju inte om bebisen blir en flicka eller pojke, men om det blir en flicka så har vi ett namn som vi håller lite hemligt tills vidare 🙂 Däremot skulle vi VERKLIGEN behöva ett pojknamn! Vi har precis börjat en lista men inte fastnat för något namn ännu och skulle gärna vilja ha fler tips på namn 🙂

Vi vill gärna att namnet passar ihop med resten av barnen och att det inte är för ”hårt” namn. Det gör inget om namnet är vanligt, men det får gärna vara ovanligare också men inte för ”konstigt” eller ”nyuppfunnet” om ni förstår 🙂 Några namn vi har på vår lista hittills är Adrian, Simon, Theo och Liam.

Foto: Beatrice Sofie

Kom med era förslag!

Ny kurs i gravidvattengympa med Magplasket

– Samarbete med Magplasket Hisingen

Igår började den sista gravidvattengympakursen innan sommarn med Magplasket Hisingen 🙂 I kursen är vi 10 härliga blivande mammor och det var lite extra kul för det var några kända ansikten sedan innan 🙂 Två av mammorna har jag träffat förut på gravidbrunch och en mamma gick på samma gravidvattengympa 2020. Det visade sig att det skiljer bara en dag på våra killar och vi hade ganska lika förlossningar eftersom vi gick över lika mycket, var nästan lika öppna och blev igångsatta! Såååå roligt! Älskar att prata förlossning med andra mammor!! Det är ju trots allt det häftigaste man får uppleva i livet tycker jag 🙂

I den här gruppen tror jag att jag var den som hade bf först, men jag kommer inte ihåg säkert. Det var i alla fall många som hade bf i augusti eller september och jag har ju i juli 🙂 Kursen är 6 veckor så den kommer hålla på fram till och med 6:e juli, dvs nästan exakt två veckor innan jag är beräknad. Jag tycker det är helt perfekt och hoppas järnet på att förlossningen drar igång tack vare lite rörelse och avslappning på gravidvattengympan 🙂 Den här gången är jag nämligen inte så sugen på att gå över tiden, främst för att jag så gärna vill ha en spontan förlossning och helst inte vill ”förlora” hela sommarn med att sitta inne och klaga över värmen. När William väl var född så blev det ju höst på en gång, jag hann aldrig njuta av sommarn.

Hur som helst, gravidvattengympan igår var magisk! Jag njöt så mycket av att kunna träna och ta ut mig ordentligt trots att jag har ganska ont i kroppen när jag rör mig, särskilt efter igår när jag klippt gräset, städat som en tok och vikt och lagt in all tvätt i garderoberna. Vattengympan är skonsam och passet just nu har mycket fokus på överkropp och det tror jag gör stor skillnad för åtminstone min rygg 🙂

Här kommer en bild från när vi var på parplasket förra veckan när karlarna fick prova på vår vattengympa 🙂 Alltså det här är såååå kul så om ni får tillfälle så MÅSTE ni göra detta med era män! Vi höll på att skratta ihjäl oss! Haha!

På avslappningen och babymeditationen ansträngde jag mig för att släppa alla tankar och bara tänka på bebisen. Jag märker att jag har svårt att föreställa mig bebisen, det känns abstrakt på nåt vis eftersom jag inte vet könet. Men ändå vill jag inte veta för jag älskar överraskningen. Jag försökte ändå tänka på bebisen och föreställa mig den lilla personen som sparkar på mig där inifrån. Vem är h*n? Vilken personlighet har h*n? Victor tycker att bebisen är livligare och det kanske stämmer. Bebisen sparkar mer på avslappningen än vad William gjorde så det kanske stämmer 🙂

img_5371
img_5373

På parplasket förra veckan fick vi pyssla om våra män lite också med ansikts- och hårbottenmassage och dom fick bära runt på oss i övningen som heter ”Bära bebis” 🙂