-
Ont vid sex efter förlossningen
Jag har precis svarat på ett mail från en tjej som har ont vid sex efter förlossningen. Hon verkar ha råkat ut för samma förlossningsskada som jag råkade ut för när jag födde Lucas. Ni kan läsa mer om detta i min kategori Förlossningsskada. Jag svarar på mail som detta ganska så ofta och varje gång blir jag lika besviken för varje gång som jag får ett mail så betyder det att vården har totalt misslyckats! Hur kan det vara så? Varför kan inte vi nyblivna mammor få korrekt information och hjälp innan vi lämnas till vårt eget öde?? Jag fattar inte det?!
Mammorna skrivs ut på efterkontrollen även om dom uttryckligen säger att dom fortfarande har ont i underlivet, inte vågar eller ens kan ha sex. Jag kan inte förstå detta? Och om man nu måste skriva ut för att det ska se bra ut på något papper, varför i hela friden kan man inte ge den stackars mamman information så att hon kan ta hjälp om hon behöver?
När Lucas föddes så fick jag en djup bristning inuti underlivet som inte ville sluta blöda. Bristningen syddes med ”ovanligt många suturer” (citerat från min journal) på operation och det konstaterades att jag inte skulle få några men. Men under läkningsprocessen bildades en hård ärrbrygga som gjorde att det inte gick att ha sex. Jair kunde inte komma in, det kändes som en kant därinne som tog emot och det gjorde ont att trycka på. Detta är en vanlig komplikation enligt läkaren som jag träffade. Komplikationen har en lätt fix och det är en operation med ett litet klipp i ärrbryggan så att den delar sig mitt itu och sen syr man åt andra hållet så att det inte blir stramt där igen. Min läkare sa att han hade gjort den operationen många gånger och att den är en enkel operation. Inga konstigheter. Läkaren tyckte att det var konstigt att jag hade väntat så länge som 9 månader för att söka hjälp, det hade räckt med 6 månader sa han. Tydligen görs inga operationer förrän det har gått 6 månader. Men jag hade inte väntat i 9 månader, jag hade varit ledsen och orolig i 9 månader. Jag hade varit ledsen och orolig för hur det skulle gå för mig för jag trodde inte att det fanns hjälp att få. Fattar ni hur hemskt?! Helt utlämnad åt sitt eget öde.
Jag har ställt upp i ett flertal tidningar bl.a. Amelia och Borås Tidning och delat min historia och jag hoppas innerligt att det här kommer förändras. Det här är inte okej!
-
Öppet brev till förlossningseftervården
Min bloggkollega Louise skrev ett inlägg igår om men efter förlossning. Inläggets rubrik är ”Vad är normalt?” Och ja, det kan man verkligen undra.
Jag kände mig inte så arg förut, men nu när jag tänker på det så känner jag mig faktiskt ganska arg. Speciellt när jag tänker på hur många gånger vården har sagt till mig ”det är normalt” . Ok, klart man inte vill höra att man är onormal, men om man har ont eller har besvär vill man inte höra att allt ser normalt ut! Man vill få gehör! För vad händer annars? Jo, tillslut, om man ger efter, så tror man att smärtan sitter i ens huvud. Man tror att det är fel på en själv och känner sig skamsen och liten. Att våga och orka ta upp underlivsbesvär för vården krävs stort mod och alla kvinnor har inte det. Och när det är såå svårt att våga göra detta, varför ska man då behöva stå på sig!??! Varför inte bli tagen på allvar från början? Och varför ska man ens behöva säga det själv? Varför frågar inte vården hur man mår? Det finns ju en efterkontroll, hur svårt kan det vara? Varför inte fråga varje kvinna, hur är det med urinläckage? Hur går det att bajsa? Besvär vid samlag? Ja fråga på! Och OM det räknas vara normalt vid den tidpunkt som efterkontrollen är, boka för Guds skull in en ny efterkontroll om kvinnan har besvär!!!! Det gör vården för alla andra skador! Bryter du armen så tar man inte av gipset och säger ”det är normalt att inte kunna röra armen dom första månaderna”!
Jag gick runt med min förlossningsskada i 9 månader i tysthet. Jag hade fått veta att allt var normalt och att jag kanske hade sköra slemhinnor men allt var normalt och såg jättefint ut! Men allt var inte normalt! Jag hade ett stort ärr som hade läkt och blivit hårt och stramt, effekten blev som mynningen på en hårt åtsnörad gympapåse, omöjligt att ha sex!!! Läkaren jag träffade var fantastiskt och visste vad mitt problem var innan jag ens hade blivit undersökt, snälla underbara läkare, gå aldrig i pension!!! Du är guld värd!
Så snälla vården, varför är ni så måna om att säga att allt är normalt? Förstår ni vilken kränkning det är? Varför lyssnar ni inte? Ge kvinnor den eftervård vi behöver, det finns inga ursäkter!
Fler artiklar och blogginlägg om detta:
- ”Kvinnor lider i tysthet med sina förlossningsskador” från SVT Opinion.
- Amelias stora reportage omförlossningsskador hittar du här
- Jag har bloggat om detta här.
- En blogg på ämnet.
- Min bloggkollega Louise: Lite urinläckage bara! Kroppen efter förlossning.
- Min bloggkollega Louise: Prata om förlossningsskador! Kroppen efter förlossning.
Alldeles nyfödd Lucas!
Du kanske gillar det här
Jag ska vara med i radion!
Stort reportage med mig +2 till i Amelia
Lyssna på mig i radion!
-
Våra underliv gick sönder
Från en allvarlig grej igårkväll till en allvarlig grej idag. Amelia nummer 6 med stort reportage om förlossningsskador finns nu i butik! Jag väntar fortfarande tålmodigt (läs: otåligt) på att den ska dimpa ner i min brevlåda (har ju inte ens hunnit till affären!!)! Jag dör av nyfikenhet! Jag vill ju läsa hela artikeln!! Jag var inne på Amelia-reportens instagram idag och såg att artikeln handlar inte bara om mig och tre andra kvinnor! Amelia ställer även ansvarig minister Gabriel Wikström mot väggen och kräver förändring!! Åh vad jag längtar efter att få läsa och jag hoppas verkligen så himla mycket att våra historier och Amelias insats kommer att göra skillnad!!!
Ni som har läst hela artikeln, vad tyckte ni? Tror ni att det hjälper att berätta om sånt här? Vad tror ni krävs för att åstadkomma förändring?
-
Stort reportage med mig +2 till i Amelia
I januari var jag uppe i Stockholm och fotades och intervjuades av tidningen Amelia! Minns ni? Nu är tidningen ute! Prenumeranterna fick den idag och jag tror den kommer finnas i butik 8:e mars (alltså på söndag) om jag har uppfattat allt rätt 🙂 Jag har inte tidningen än så jag är jääättenyfiken på att få läsa!!! Den första som fick syn på mig i tidningen var en av Lucas förskolepedagoger som tog en bild och slängde upp på instagram med en tagg på mig 🙂
Jag frågade ju om ni kunde gissa i vilket ämne som jag blev intervjuad och det var några av er som gissade rätt 🙂 Jag är me om min förlossningsskada. Efter förlossningen så fick jag ju sys väldigt mycket inuti. Ärret läkte ihop och blev alldeles stramt, ungefär som en hårt åtsnörad gympapåse. Det blev för trångt, det gick inte att komma in. I 9 månader gick jag runt i det tysta med mitt problem i tron om att jag var för klen för smärta. Att jag inte klarade av att ”härda” första sexet för jag hade fått höra att det skulle göra så djävulskt ont första gången. Ni kan läsa mer om detta i kategorin Förlossningsskada här på bloggen och så kan ni såklart köpa tidningen och läsa om min och 2 andra mammors berättelser!
Jag var väldigt stylad inför fotograferingen 🙂 Samma vecka fixade Studio avenyn fransar, hår och en spraytanning på mig. Och på fotograferingsdagen sminkade makeup-artist Åsa Östergren alla oss och fixade även håret. Jag ville ha lockar 🙂
Fotografen var grymma Theresia www.theresia.se
En av dom andra mammornas historia finns redan att läsa Amelias hemsida, HÄR!
Nedanför har ni en liten sneakpeak från Ann-Sofies intervju. Hennes förlossning gick så illa som det kunde gå och där blir det tyvärr inga fler barn 🙁
Du kanske gillar det här
Ont vid sex efter förlossningen
Jag ska vara med i radion!
Lyssna på mig i radion!
-
Jag kommer må bra!
Jag är otroligt tacksam att operationen gick bra. Allt kändes till och med helt ok efter varit sövd. Men precis som många av er beskrev det så kan det kännas psykiskt lite jobbigt dagen efter. Det gör det. Jag känner mig lite deppig, lite ledsen, så jag bestämde mig för att vara hemma idag och imorgon. Jag funderade massor på om jag skulle lämna Lucas på dagis eller inte. På ett sätt vill jag ju helst ha honom hos mig för då mår jag mycket bättre, men på ett sätt så känner jag ju att jag måste ta itu med mina känslor och bli bra, inte bara bra för stunden liksom. Så jag lämnade Lucas på dagis imorse och då insåg jag att den här rehabiliteringen kommer nog ta lite längre tid än vad jag trodde. Jag har ju inte känt av stygnen alls knappt, men den stunden som det tog att gå till dagis var en pina. Jag kan inte gå snabbt och att gå överhuvudtaget gör ont i stygnen. Men inte alls så farligt som när Lucas föddes då såklart.
Även om det är jobbigt och det gör ont så försöker jag blicka framåt. Jag försöker tänka att allt är över och om en månad kommer jag må bra! Jag kommer må bra!!!
Du kanske gillar det här
Öppet brev till förlossningseftervården
Jag ska vara med i radion!
Operationen gick bra!
-
Operationen gick bra!
Nu har jag vaknat och jag mår förvånansvärt bra faktiskt. På uppviket hade jag inget ont i underlivet alls, trots det lilla klippet och dom nya stygnen. Nu börjar jag känna att jag har lite grann ont, men det är mer som att jag är lite öm ungefär.
Läkaren kom hit och berättade vad hon hade gjort. Dom hade gjort en skrapning för det fanns lite rester som dom behövde få bort och sen hade dom rättat till min ”ärrbrygga” som hon kallade den. Ärret jag hade var ungefär som ett gummiband som stramade på ena sidan av tunneln som jag kallar underlivskanalen eller hur man nu ska säga. Vid samlag blir den där ärrbryggan som en kant som gör det omöjligt att komma in från vissa ställningar. Läkaren klöv ”gummibandet”/ärrbryggan på mitten och sydde åt andra hållet så nu blir det inte längre som en kant där. Det är alltså några nya stygn som måste läka, men läkaren sa att om 4 veckor skulle jag vara återställd och redo för rajtan-tajtan (fast hon använde inte det ordet 😉 ).
Jag måste säga att jag mår faktiskt riktigt bra just nu. Det värsta med allt det här tråkiga är över och förmodligen så kommer jag inte behöva några fler återbesök varken för missfallet eller förlossningsskadan. Jag kan börja fokusera på mitt och min lilla familjs liv igen. Njuta av livet!
Du kanske gillar det här
Öppet brev till förlossningseftervården
Jag kommer må bra!
Lyssna på mig i radion!
-
Lyssna på mig i radion!
Det gick jättebra i radion, fast jag var supernervös och skakade till och med efter första halvan. Fast det hörs inte på mig hur nervös jag var, eller jag tyckte iaf inte att det hördes haha!!
Ni kan lyssna på första halvan av inslaget HÄR, andra halvan har inte kommit upp än så den får jag länka till senare!
Du kanske gillar det här
Ont vid sex efter förlossningen
Våra underliv gick sönder
Jag är med i Borås tidning
-
Jag ska vara med i radion!
Japp, ni läste rätt! Nu ska jag vara med i P4 Sjuhärads morgonprogram! Dom hade läst min artikel i Borås tidning och nu vill dom att jag ska komma till Radio P4 i Borås och vara med i morgonprogrammet där klockan 7.30 på tisdag! Så spännande! Men också snäppet ännu mera nervöst! Nu hinner ju inte längre tänka igenom mina svar utan det här är LIVE!!! Jag kommer säkert vara jättenervös och tappa ord och så! Jag har ju inte pratat så mycket svenska det senaste året, bara lite med Lucas och Jair 🙂 Så ordvalen kanske inte alltid är dom bästa haha! Jaja, det kommer säkert gå bra! Jag tycker så klart att det ska bli jättekul!
Tror ni ska kunna lyssna online på P4 Sjuhärads webbradio HÄR! Missa inte det! 7.30 på tisdag 🙂
Jag har kommit över en bild på hela min artikel i BT. Jag har letat men artikeln har inte kommit upp på nätet, lite synd tycker jag eftersom nätet är min plattform som bloggare. Men nu när jag fick tag på bilden så måste jag ju lägga upp den såklart, så att ni kan läsa!
Klicka på bilden och zooma in med hjälp av webbläsaren så ska ni kunna läsa artikeln 🙂
Och här är en bild på första sidan där jag är med nere i ena hörnet!!! 🙂
Jag är väldigt glad att jag ställde upp. Det är flera som har hört av sig och sagt att det var modigt gjort! Både män och kvinnor! Jag fick sms från en före detta manlig kollega, meddelande på fb och till och med pappas chef sa till pappa att det var bra gjort! Jag är otroligt glad för den fina responsen från alla och stödet från er läsare, ni är fantastiska!!!
