Nu ska jag berätta den tredje och sista delen av min förlossningsberättelse. Ni hittar del 1 och 2 här: Förlossningsberättelse del 1 och Förlossningsberättelse del 2

Alla bilder är tagna av vår förlossningsfotograf Moments by Louise

13.30

Barnmorskan ber mig ställa mig på knä i sängen så att bebis ska sjunka ner. Jag ställer mig på knä och hänger på ryggstödet. Här kommer första krystvärken. Här tappar jag helt behärskningen och kan inte bara andas längre utan måste skrika också. Barnmorskestudenten springer ut för att hämta den andra barnmorskan. Jag får panik och ropar att Jair ska trycka på knappen fastän hon precis gick ut. Jag får en ny värk och eftersom jag känner mig arg på situationen så krystar jag för att jag inte kan låta bli att vara olydig typ… Haha! I mitt huvud hade jag en sån tanke just då haha 🙂 Efter värken så skriker jag ”tryck på knappen igen!” Barnmorskestudenten kommer in med en annan barnmorska och kort därefter kommer ännu en barnmorska.

13.37

Narkosläkaren kommer in mitt i en krystvärk. Jag står fortfarande på knä i sängen och hör honom säga lite muntert ”jaha, här skulle det vara lite spinal”, precis innan jag när värktoppen och börjar skrika ”AAAAAAAJJJJJ!!”. När värken var över så hade han redan gått ut haha 🙂 Utdrivningsskedet gör mycket ondare den här gången än vid min första förlossning med Lucas. Hela utdrivningsskedet är en enda lång värk med kraftiga värktoppar då och då. Barnmorskan säger gång på gång att jag måste släppa lustgasen när jag inte har en värk, men det gör så sjukt ont mellan värkarna så jag kan inte urskilja när värken är slut. Barnmorskan kollar det genom att klämma på min mage och beordrar mig att släppa lustgasen. Jag klagar gång på gång över hur ont det gör mellan värkarna. För att värkarna ska bli hanterbara så tvingar jag mig själv på att fokusera på något annat efter varje värktopp. Musiken hjälper mig jättemycket, jag försöker gå in i musiken och hänga med i texten samtidigt som jag fokuserar på en minnesbild av Lucas. Jair frågar gång på gång ”är du med?” för att jag ser avdäckad ut mellan värkarna och för att motivera mig så säger han ”snart ska du få hålla bebisen”. Jag har lite svårt att föreställa mig att jag ska få hålla bebisen, men att tänka på Lucas funkar ganska bra.

13.45

Barnmorskan ber mig vända mig om så att dom ser bättre och kan hålla emot så att jag inte brister. Jag får hjälp att vända mig så att jag sitter i en halvsittande ställning. Jag tycker det gör så ont att jag har tappat behärskningen lite och ropar ”hjälp!” på nästan varje värk. Jag får liksom lite panik-känsla på varje värk tills dess att toppen precis är passerad, då lugnar jag ner mig. Men det kändes skönt att få krysta, det blir lättare att hantera smärtan när man får krysta och trycka ut bebisen. Barnmorskorna vill att jag ska hålla om mina ben för att få mer kraft när jag krystar. Jag tycker att jag har bra kraft redan och har inte alls nån lust att hålla om mina ben. Jag känner mig mör i armarna också pga lustgasen. Barnmorskorna hade föreslagit andra saker förut och då hade jag sagt ”det går inte” och då svarade dom ”Jodå, det går” så den här gången sa jag envist ”jag vill inte” och då tjatade dom inte på mig utan en barnmorska tog ena benet och Jair tog det andra.

13.52

Jag känner mig svettig och varm och stirrar på mina strumpor mitt i värken. Jag önskar att ju kunde få nån att ta av strumporna via telepati för mellan värkarna så glömde jag bort det. Nu syns huvudet och barnmorskorna frågar om jag vill känna. Nej, det vill jag inte! Haha! Jag känner ingen Ring of fire alls, men vid ett tillfälle så flåsar jag ändå som en hund, precis som jag gjorde på ring of fire med Lucas, men denna gången gjorde jag det utan att veta varför.

13.55

Barnmorskan säger ”Emma, på nästa värk kommer bebisen”. Det motiverade mig jättemycket, äntligen skulle jag få slut på eländet haha! Jag kan fortfarande inte urskilja värkarna, bara värktopparna och jag har ingen lust att vänta på en värktopp så jag chansar på att börja krysta på en gång. Chansningen var helt rätt så precis efter att jag började krysta så fick jag en jätteskjuts av kroppen som hjälpte mig att krysta ut bebisen. Visste ni att det är praxis att krysta mellan värkarna i Norge? I Sverige tror många att om man krystar mellan krystvärkarna så går man sönder, men så är det inte. Det är mindre påfrestning att krysta mellan värkarna eftersom kroppen inte behöver töjas lika snabbt som när värken + kroppen trycker på samtidigt som man gör under värkarna. 

13.56

Så fort bebis är ute så ropar Jair ”det är en flicka!”. Jag har inte ens hunnit undra vad det blev än, men när han ropar att det blev en flicka så blir jag överraskad och försöker kika efter själv. Jair och jag kysser varandra, håller om varandra och gråter av lycka tillsammans! Lyckan är total! Vi har just blivit föräldrar till en liten prinsessa!

Det går inte beskriva lyckan man känner när man just har blivit förälder. All smärta förvandlas till ren och skär lycka och det är faktiskt så, smärtan försvinner på en gång. Jag tror egentligen inte jag behöver säga nåt mer, bilderna Louise har tagit på oss säger mer än 1000 ord!

Louise berättade att det var här som Jair ropade ”det blev en flicka” – så kul att hon fick en bild på det!

Den här gången fick jag dom berömda förlossningsmackorna 🙂

Första blöjan

Nu har jag två dagar att minnas som den bästa dagen i mitt liv ❤ Jag är så otroligt tacksam!

Alla bilder är tagna av vår förlossningsfotograf Moments by Louise

Nu ska jag fortsätta att berätta min förlossningsberättelse som jag började på igårkväll. Om ni missade första delen, klicka på länken här: Förlossningsberättelse del 1

Alla bilder är tagna av vår förlossningsfotograf Moments by Louise

09.00

Jag får ett par lite ondare värkar och då känner jag inte för att bada mera. Jag tycker det känns jobbigt att ligga ”fast” i ett bad när värkarna blir tätare.

09.20

Undersökningen visar att jag är 7 cm öppen – bara 3 cm kvar

10.50

Vi lyssnar på härlig musik. Jag hanterar värkarna med andning och lustgas på nivå 2. Mellan värkarna pratar jag med barnmorskorna och Louise om allt mellan himmel och jord. Jag har en väldigt mysig och trevlig förlossning. Som sagt, jag hade kunnat hålla på hur länge som helst 🙂 Barnmorskorna tycker att det går lite långsamt och att jag har det lite bättre än vad jag borde så dom vill att jag står upp lite så att bebis kommer ner och jag öppnar mig. Helst vill dom att jag ska dansa lite med ståbordet, men det kände jag inte alls för så tillslut satte jag mig på pilatesbollen och gungade lite, kändes mycket bättre.

11.20

Louise tar den allra sista magbilden på mig med bebis i magen. Den här bilden är tagen mitt emellan två värkar. Det blev lite dramatiskt där ett tag för när jag ställde mig upp så kom det en värk och när jag skulle sätta mig på pilatesbollen igen för att komma åt lustgasen så rullade den iväg så jag ramlade på golvet istället och då kom det en herrans massa värkar! Men när det hade lugnat sig så kunde vi ta den sista magbilden 🙂

11.45

Undersökningen visar att jag fortfarande är 7 cm öppen så barnmorskorna bestämmer sig för att ta hål på hinnorna så att vattnet går. Så typiskt, jag som önskade mig en lite mer spännande vattenavgång. Nu var det så kontrollerat som det bara kunde bli! Vattnet sipprar ut som en lugn bäck ungefär, inget dramatiskt alls…

12.15

Gaaah! Även denna undersökning visar på att jag bara är 7 cm öppen! Tillbaka på pilatesbollen igen, bebis måste åka ner nu! Här börjar mitt minne tyna lite så jag har tagit förlossningsjournalen och Louise foton till hjälp för att sortera vad som hände när 🙂 Louise var nämligen så fiffig när hon fotade att hon fick med en klocka i bakgrunden 🙂

12.25

Nu börjar värkarna göra ondare. Jag har nu lustgasens högsta nivå för att kunna hantera värkarna. Både Jair och barnmorskestudenten masserar mig på varje värk nu. Barnmorskestudenten har jobbat väldigt intensivt med massage och avslappningsövningar från start och det hjälper faktiskt väldigt mycket.

12.35

Nu vill jag inte sitta på pilatesbollen längre. Fy fasen vad ont det gör! Jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen! Men jag vill i alla fall bort från pilatesbollen illa kvickt! Jag får hjälp upp i sängen för jag vill inte hinna få en ny värk och jag är helt snurrig av lustgasen så jag kommer inte upp på sängen själv.

12.45

Nu gör värkarna ONT! Jag är inte alls pratglad längre och ligger mest utslagen mellan värkarna och blundar. Orkar inte. Värkarna kommer tätt.

13.22

Nu pallar jag inte mer! Värkarna gör sjukt ont och jag tänker att jag inte kommer klarar mera. Det enda jag kan tänka på är att jag bara är 7 cm öppen och att det ska göra så här helvetes ont i flera timmar till, det fixar jag inte. Så jag ber om EDA. Barnmorskan ringer narkosläkaren och beställer spinal.

——————————————-

Tredje och sista delen av min förlossningsberättelse kommer imorgonkväll, stay tuned!

Nu har det gått 2 veckor sedan vi välkomnade lilla Isadora till världen, så nu är det dags för min förlossningsberättelse medan jag fortfarande har den färskt i minnet 🙂

20:e april – dagen innan Isadora föddes

13.35

Jag börjar med att berätta vad som hände dagen innan Isadora föddes så att ni får hela historien. Dom två sista dagarna innan Isadora föddes så rörde hon sig plötsligt väldigt mycket mindre, så kl 13.35 den 20:e april så var vi uppe på Antenatal för andra gången för att kolla att allt var ok med bebben i magen. Allt visade sig vara ok, men eftersom vi var där andra dagen i rad så bad jag om en hinnsvepning. Oron var så stor så jag ville bara att hon skulle komma ut. När läkaren skulle göra hinnsvepningen så visade det sig att jag redan var 3 cm öppen så jag småvärkarna jag hade om kvällarna var latensfasen.

16.19

Det kom lite blodblandat slem så jag gick och la mig och sov en stund. Jag var helt slut efter all oro under dagen så det var lika bra att sova en liten stund.

21.09

Nu kom det lite mer blodblandat slem och bruna flytningar, men värkarna är fortfarande glesa men jag tycker att dom gör lite lite mer ont. Jag har väldigt mycket molvärk också och det gör ont därnere (typ som molvärk i underlivet).

21.26

Nu gör värkarna lite ondare och dom känns både i ryggen och i magen på samma gång, men fortfarande inte så ont att jag inte kan prata mig igenom dom.

21:a april – dagen då Isadora föddes

01.43

Värkarna började komma tätare så jag började klocka dom. Dom är inte regelbundna ännu men kommer med 4-8 minuters mellanrum. Dom gör fortfarande inte speciellt ont. Jag tycker det känns som att bli hårt nypt i magen typ men jag kan lätt dölja att jag har en värk och prata som vanligt trots värkarna. Jag passar på att packa det sista till BB-väskan.

02.32

Nu är det bara 1-4 minuter mellan värkarna! Hjälp! Men dom är fortfarande väldigt svaga så det känns verkligen konstigt om bebis vill titta ut precis nu. Jag är väldigt väldigt trött nu så jag bestämmer mig ändå för att försöka sova. Om jag lyckas med det så kan det ju inte vara jättenära tills bebis kommer haha!

02.58

Aj! Där kom första onda värken! Precis när jag hade lagt mig för att vila lite! Nu kommer värkarna med 7-9 minuters mellanrum, men nu gör dom för ont för att kunna vila. Värkarna blev glesare så fort jag la mig ner, men nu gör dom bra mycket ondare.

03.20

Jag ringer till förlossningskoordinatorn som tycker att vi ska åka in. Hon trodde att vi hade lite tid på oss eftersom värkarna blev svagare när jag ställde mig upp, men hon tyckte inte att vi skulle stanna hemma längre. Jag väcker Jair och säger att nu är det dags. Vi gör oss ordning samtidigt som min mamma är på väg hem till oss för att passa Lucas.

04.07

Nu sitter vi i taxin på väg till Mölndals förlossning!! Vår förlossningsfotograf, Louise, är också på väg till förlossningen 🙂

04.40

Vi kommer in till Mölndals förlossning. Värkarna är svaga-måttliga enligt min journal och jag kan nog hålla med 🙂 Jag andas igenom värkarna nu, men jag skulle nog klara mig även om jag inte andades. I alla fall på dom allra flesta värkarna, en del är lite jobbigare. Barnmorskan kopplar på ett CTG. Värkarna kommer med 4-5 minuters mellanrum.

05.15

Barnmorskan gör en vaginal undersökning och konstaterar att jag är 3 cm öppen, 4 cm med lite god vilja 🙂 Men det är fortfarande 1 cm kvar på tappen. Barnmorskan frågade hur vi ville göra så jag sa att vi gärna tar en promenad.

06.15

Under själva promenaden ångrar jag mig att jag valde promenad. En film hemma på soffan hade varit bra mycket mysigare än att promenera runt i Mölndal vid gryningen. Min magkänsla säger att jag inte kommer öppna mig tillräckligt mycket trots promenaden för värkarna är inte så starka som dom var när jag fick promenera under min första förlossning. Då gjorde det skitont och jag var tvungen att stanna på varje värk. Nu kan jag promenera trots värkarna, fast jag måste andas igenom dom, men jag behöver inte stanna när jag har en värk. Jag känner mig rädd för att ”misslyckas” så vi promenerar med en väldig fart så att förlossningen får en ärlig chans att sätta igång. Så här snabbt har jag inte promenerat sen jag var i vecka 17 och min foglossning satte igång! Vi promenerar 2 km totalt och stannar till på Statoil där vi åt frukost alla tre; jag, Jair och Louise (vår fotograf).

07.00

Strax innan 7 är vi tillbaka på förlossningen. Värkarna är lite kraftigare nu och vissa gör ganska ont men jag kan fortfarande andas igenom dom. Jag får en ny barnmorska och en barnmorskestudent. Undersökning visar att jag nu är 5 cm öppen och tappen är helt utplånad så jag blir inskriven på förlossningen! Tjooohooo!

07.30

Jag får ett stort rum med badkar på rummet eftersom jag gärna vill bada. Jag ber om lustgas på en gång. Varför lida mer än nödvändigt liksom 🙂 Jag börjar med lägsta lustgasnivån.

07.50

Jag badar med lustgasen och är astaggad på att föda barn 🙂 Värkarna gör lite mer ont, men jag lider absolut inte! Jag skulle kunna ha dom där värkarna och lustgasen i timmar utan problem. Jair provar också lustgasen lite och tycker den är jättekul haha 🙂 Och jag ligger i badet och bloggar och pratar med Louise, Jair och barnmorskorna 🙂

08.40

Barnmorskorna tittar in titt som tätt och lyssnar på fosterljuden. Barnmorskestudenten är jättegullig ordnar hela tiden med att jag ska äta och dricka. I badet fick jag dricka buljong, saft och juice.

Alla foton är tagna av vår förlossningsfotograf Moments by Louise

————————————-

Del 2 på förlossningsberättelsen hittar ni här: Förlossningsberättelse del 2

Minns ni att jag var på ett spännande möte där jag bestämde en läskig superrolig grej som jag inte ville berätta? Ni som följer mig på instagram vet redan vad det handlade om eftersom jag avslöjade det under förlossningen 🙂 Men nu tänkte jag berätta här på bloggen också 🙂

Jo, det är nämligen så att jag bestämde mig för att jag ville ha med en professionell fotograf på min förlossning. Jag berättade bara detta för 3 personer och det var Jair (såklart!), min mamma och min pappa. Jag fick lite olika reaktioner av dom haha! Jair tyckte jag var lite knäpp men han sa att det var ok för honom 🙂 Min mamma tyckte att jag var helknäpp och förstod inte alls fast hon respekterade såklart mitt val, men hon tyckte att det här var lite väl galet även för mig haha! Pappa tyckte det var grymt och sa på en gång att jag skulle göra det 🙂 När jag berättade för mamma så såddes ett frö av osäkerhet inuti mig som gjorde att jag inte vågade berätta för någon mer, inte ens mina närmsta vänner. Den största delen av mig var bombsäker på att jag gjorde rätt val, jag var till och med exalterad över valet, men jag var rädd för att andra skulle påverka mig så att jag inte vågade, så därför valde jag att inte berätta för någon mer.

Det som fick mig att vilja ha en förlossningsfotograf på min förlossning var alla inspirerande vackra förlossningsbilder som min underbara aprilgrupp på facebook har länkat till. Jag älskar bilderna när mamman och pappan möter sitt barn för första gången. Jag älskar mammans min när den går från smärta till lycka! Det finns inga andra tillfällen som är så magiska som just detta tillfälle! Jag har en minnesbild i huvudet från när Lucas föddes och barnmorskan lyfter upp honom på mitt bröst. Jag minns att jag gråter och skrattar på samma gång, fulaste gråtet som finns typ, men så vackert på nåt sätt 🙂 Jag minns Jair som har tårar i ögonen när han pussar mig. Jag är säker på att det hade blivit oslagbara foton om vi hade fått det på bild! Detta är alltså varför jag ville ha med en förlossningsfotograf på Isadoras födsel 🙂

Jag valde fotograf till förlossningen med stor omsorg. Det var några saker som var viktigt för mig för att det skulle kännas rätt och mindre läskigt, bl.a. var det viktigt att jag inte hade någon vänskapsrelation med fotografen. Det kanske låter konstigt, men för mig skulle det vara svårare att slappna av och tänka på mig själv om jag hade med mig en vän på förlossningen. Jag skulle känna lite press att vara social och det skulle kännas lite jobbigare att vara naken m.m. Jag var väldigt pratglad på förlossningen ändå, men jag kände aldrig någon press utan pratade för att jag vill det 🙂 En annan sak som var viktigt var att fotografen hade en tendens att bli osynlig. Det är svårt att veta om man inte känner till fotografen i förväg, men jag känner en fotograf som brukar fota bloggevent här i Göteborg. Hon har verkligen en tendens att bli osynlig så det kändes helt rätt! Och sist men inte minst, jag ville ha en duktig fotograf som lyckas hitta vinklar m.m. som får en att se bra ut. Jag förstår att jag förmodligen inte kommer se snygg ut på bilderna från förlossningen (och det är absolut inget krav), men jag vill helst inte se ut som skit, om ni förstår vad jag menar 🙂 Fotografen jag valde till min förlossning är Moments by Louise

Hon gjorde ett fantastiskt jobb på förlossningen och var fokuserad och blev inte skrämd trots att jag skrek och ropade på hjälp på slutet haha! Ja, det gjorde förbaskat ont den sista halvtimmen 😛 Vi ska få se alla bilder på onsdag, men redan nu kan jag visa er en bild.

Den allra sista magbilden innan Isadora kom till världen

Den här bilden tog Louise mittemellan två värkar. Det var ganska nära ”slutet” av förlossningen vill jag minnas och värkarna kom ganska tätt. Precis innan vi tog bilden så ramlade jag av pilatesbollen, rakt ner i golvet, mitt i en värk! Men det gick bra som tur var 🙂

Jag fick en fråga om vilken musik som jag hade under förlossningen. Jag hade gjort ordning en playlist med musik som jag gärna ville att bebisen skulle födas till, dvs musik som jag känner lite extra känslor för men den sparade vi till sist.

I början körde vi lite olika musik. Vi var på gott humör och värkarna gjorde inte så superont så då lyssnade vi på brasiliansk reggae. Och ett tag lyssnade vi på en playlist med topplistor. Men det var först när dom riktigt onda värkarna precis innan krystvärkarna kom som jag verkligen hade nytta av musiken. Jag märkte att jag inte hörde musiken när värken var på väg mot sin topp, men när värken var på sin topp så hörde jag den plötsligt och då började jag fokusera på den och någon bild med Lucas som jag hade i mitt huvud. När jag fokuserade på musiken så kändes det som kroppen slutade streta emot och ”gav upp” och började slappna av och då avtog värken. Musiken som jag hade under det här stadiet av förlossningen var brasiliansk kärleksmusik i lite olika musikstilar (romantisk, reggae) och Justin Biebers Love yourself. 

Mitt tips är att ha sina absoluta favoritlåtar när man har som ondast. Om man lyckas höra musiken när man har sådär ont och kan fokusera på den så kan det hjälpa otroligt mycket. Det ska vara musik som man njuter av för att få rätt effekt. I alla fall var det så för mig 🙂

Vår finaste lilla Isadora kom till oss klockan 13.55! Lyckan är total!