Sista passet på gravidvattengympan

– Samarbete med Magplasket –

I övermorgon är det dags för sista passet på vattengympan för denna kursen och då ska vi prata om krystvärkar! Jag ryser alltid lite när barnmorskan Mariana pratar om förlossningen och det sista som sker innan bebisen kommer ut. Det är liksom det häftigaste på hela förlossningen! Visst gör det ont, men krystvärkarna är också ”sköna” för det är ju då man får trycka ut bebisen och känna att det onda går över. Jag tycker dom här små sessionerna där vi pratar om förlossningen på gravidvattengympan har peppat mig att bli stark och tro på mig själv. Mariana är ärlig och lindar inte in allt i rosa fluff, hon berättar hur det kan vara på riktigt, samtidigt som hon hjälper en att förstå att vi kvinnor klarar det här 🙂 Jag var faktiskt lite nervös inför min tredje förlossning för då hade det gått så lång tid sedan jag födde barn sist, men jag kom på helt andra tankar efter Marianas kurs 🙂 Då gick jag och Victor även hennes profylaxkurs och det tror jag var väldigt bra för oss för vi blev liksom världens bästa team på Williams förlossning! Ja, kolla bara in vår förlossningsvideo på YouTube så får ni se! 🙂

Barnmorskan Mariana som håller i Magplasket Hisingen, kör även kurser på Streteredsbadet och Högsbo som jag varmt kan rekommendera! Nu inför sommarn kör hon igång en sista sommarkurs på Lundbybadet som börjar den 2:a juni! Perfekt för den som ska föda i juli eller augusti 🙂

Det här gravidvattengympa-passet som Mariana kör just nu är det tuffaste hittills och det ÄLSKAR jag! Jag vill gärna känna att jag tar ut mig när jag tränar och det är nästan det jobbigaste med graviditeten just nu. Den stora magen och alla krämpor begränsar en så enormt mycket, förutom när man tränar i vatten! Då kan man verkligen ta ut sig i både armar och ben så mycket man vill utan att graviditeten är ett hinder 🙂 Det går också att köra lugnare om man inte vill träna så hårt så det finns verkligen alla nivåer 🙂 Efter varje pass är det nedvarvning och babymeditation där man till underbar musik står i vattnet och kramar om sin lilla bebis i magen en stund. Jag tycker det är så mysigt för som snart fyrabarnsmamma så blir det inte att jag tar mig tid att bara tänka på bebisen en stund, i alla fall inte på det sättet som jag gör på vattengympan. Sedan är det dags för förlossningssnack innan vi får en härlig avslappning där vi flyter runt i poolen på flytkorvar. Asså, det är så skönt, ni anar inte!

Jag älskar verkligen gravidvattengympan och vill aldrig den ska ta slut! Jag vill inte att den här tiden i mitt liv ska ta slut och jag kommer antagligen fälla en och annan tår när jag fött mitt sista barn och vet att den här tiden inte kommer tillbaka. Usch, jobbiga tanke…

Om ni har möjlighet att gå på gravidvattengympa så gör det! Ta chansen! Ni lär inte ångra er 🙂 glöm inte heller att man kan använda friskvårdsbidraget från jobbet, då kostar kursen nästan ingenting 🙂

Många frågor om förskolan

Det är många som frågar mig om inte William ska börja förskolan snart, inte på ett dåligt sätt, utan mer en genuin undran. Jag förstår att folk undrar eftersom det vanligaste ändå är att snart 2-åringar går på förskolan, men jag känner fortfarande bara ”NEEEEEJ”. När jag är hemma med William på dagarna så känns det som att vi båda är på helt rätt plats och det känns väldigt avlägset att han skulle vara nån annanstans. Jag tänker till och med ”hur skulle jag nånsin kunna lämna honom på förskolan?”. Den här känslan kanske ändras sen när han blir större, men jag minns att jag kände så väldigt länge med Lucas också. När han började på förskolan vid 1,5 år så önskade jag varje dag att dom skulle ringa och säga att han var sjuk så att jag fick åka och hämta honom.

Fotograf: Beatrice Sofie

Riktigt så var det inte med Isadora. Jag njöt av varje dag hemma med henne och ville egentligen inte gå tillbaka till jobbet igen, men jag kände mig inte lika förkrossad över att lämna henne på förskolan. Antagligen för att jag inte kände att hon var på ”fel plats” när hon var där. När Lucas var liten så kände jag ju det som att han var på fel plats när han var på förskolan och jag var på fel plats som var på jobbet istället för med honom. Nu känner jag likadant för William och jag upplever också att Lucas och William är väldigt lika i sina personligheter så det känns nästan som att vara hemma med Lucas igen, förutom att William är världens matgladaste unge 🙂 Lucas hade ju problem med maten pga förstorade halsmandlar och näspolyper.

Jag har inte sökt någon förskola till William än och med tanke på tomten vi har hittat så kanske jag inte gör det heller. Om det är något som jag verkligen vill bespara honom så är det att behöva byta förskola. Men vi får se, jag kommer lyssna på hans och mina behov för att fortsätta ha en så harmonisk tid som möjligt tillsammans 🙂

Lugn och mysig söndag

Igår kom Lucas hem från scoutlägret och när jag mötte honom så kom han springandes, ni vet som på film, när man saknat någon supermycket och äntligen ses igen 🙂 Vi möttes i en lång och härlig kram och det kändes att vi båda hade saknat varandra väldigt mycket. Lucas hade haft det jättebra, men fått hemlängtan sent på lördagkväll. Jag har också saknat honom extremt mycket, det kändes väldigt tomt utan honom och då är jag ändå van vid att han sover borta varannan helg.. Det känns så konstigt att han är så stor redan!

På kvällen grillade vi korv på altanen och barnen spelade krocket-spelet som Isadora fått av kompisen Vanessa på sitt kalas 🙂 Jag somnade en stund på altanen och vaknade upp till klarblå himmel. Det var en väldigt mysig och lugn söndag.

img_4739
img_4741

Jag känner mig lite tröttare nu trots att jag har bra järnvärde och jag tycker inte det är jättegott med kaffe eller mat heller för den delen. Jag känner mig jämt mätt. Det känns som nackdelarna med den tredje trimestern har börjat ge sig till känna nu. Jag ska försöka lyssna på kroppen men det är just nu mest frustrerande att all min härliga energi är på väg bort.

Frukost med 17 preggos, barnkalas och scoutläger

Idag började jag dagen med hotellfrukost med 17 andra preggos från gravidgruppen som jag startade – sååååå himla mysigt! Tänk att egentligen var vi 34 stycken om man räknar med dom små människorna i magen. Lite häftigt när man tänker på det 🙂 När jag var på Birth Inspiration Day så pratade yogainstruktören om själar, jag tyckte det var lite fint att tänka på bebisen i magen som att den också var med på yogan, med sin lilla själ 🙂

I eftermiddags var det dags för barnkalas 🙂 Det var Isadora som ÄNTLIGEN skulle få sitt efterlängtade barnkalas. Vi firade ju hennes födelsedag på Cypern och sen var jag lite seg med att planera in kalaset och ville ju inte boka in för tätt inpå för då kanske kompisarna var uppbokade. Jaja, men tre veckor hit eller dit spelar ju ingen roll 🙂 Hon var SÅÅÅÅÅÅ taggad!

Lucas är som sagt på scoutläger denna helgen och jag längtar ihjäl mig efter honom! Jag var verkligen inte beredd på mina egna känslor kring att han åkte iväg. Jag har varit så upptagen med allt som ska fixas så jag har inte ens hunnit reflektera över vad jag själv känner förrän när jag vinkade av honom. Älskade lilla Lucas – vad du har blivit stor!

När jag lämnade av Lucas var han först lite nervös. Han har ingen direkt kompis i gruppen (än), men han är så social så jag var säker på att det skulle gå bra ändå. Det var en annan kille från hans grupp som skulle med på lägret och tre tjejer som är ett år äldre än honom. När vi stod på parkeringen och väntade så frågade jag Lucas om den andra killen som verkade stå en liten bit bort och då gick Lucas dit och sa hej. En minut senare kom han och den andra killen springandes tillbaka till mig för att hämta all Lucas packning och packa in i bilen. Nervositeten var som bortblåst! Jag hörde den andra killen säga ”Jag har godis som vi kan äta” och plötsligt satt båda killarna i bilen och Lucas vinkade till mig och ropade ”Mamma, jag älskar dig så det aldrig tar slut”. Älskade unge! Det var svårt att hålla tårarna borta när jag gick hem och nu saknar jag ihjäl mig efter honom! Jag vill veta hur han haft det, vad dom gjort, om han fått nya kompisar, om det var mysigt att sova i tält… ja allt!

Superintensiva dagar!

De tre dagarna som har gått har varit extremt intensiva för mig. Jag gillar ju att ha högt tempo, men det har varit lite för mycket av det goda och blivit en stress istället och det känns i magen kan jag säga… I onsdags hade jag så mycket onda förvärkar att jag var tvungen att ligga med värmekudde på soffan och igår var magen hård och jobbig nästan hela dagen. Det är jobbigt när kroppen försöker sätta stopp när mitt huvud försöker ”bita ihop” för att få allt gjort. Jag längtar tills ikväll för då kommer allt det stressiga vara över och jag ska sätta mig på soffan med en jätteskål med fruktgodis för det är jag fasiken värd!

När bästa storasyster Isadora hjälper lillebror med skorna… <3

Det som har varit intensivt dom sista dagarna är att beslutet om Lucas kunde följa med på scoutlägret denna helgen kom inte förrän i tisdags. Dom har egentligen en regel att en vuxen måste följa med första gången, men jag är ju alldeles för gravid och förutom att jag behöver Victor så blev hans farmor jättedålig förra lördagen och blev inlagd på sjukhus. Stackars farmor och stackars Victor. Hans farmor är som en förälder för honom så han har det tufft 🙁 Det gör också att jag inte vill belasta honom, jag vill han ska ta varje chans han får att åka och besöka sin farmor.

Hur som helst så får Lucas följa med på lägret och han är superpeppad! Så i onsdags började jag packa grejerna och insåg att vi behövde komplettera med lite vildmarks-grejer som liggunderlag, ficklampa, matkåsa osv. Det blev alltså en tur till XXL och direkt efter det simskola med Isadora. På kvällen var jag helt död!

William vägrade gå i butiken och eftersom jag hade så mycket sammandragningar så fick han åka kundkorg även fast man nog inte får det egentligen.

Igår var det också full rulle för då var jag tvungen att gå upp extra tidigt för att tvätta Lucas hår innan lägret (min kropp orkade inte i onsdagskväll), göra ordning mig och barnen, välja kläder inför spännande fotografering med Axkid, lägga William extra tidigt och äta lunch extra tidigt för att vara klara att åka 11.30. Vi var inte klara förrän 11.40 och när jag väl var framme (trodde jag) vid platsen där vi skulle fotografera så visade det sig att jag var på helt fel ställe. Jag blev 25 minuter sen… Jobbigt! Men alla på Axkid är så snälla och förstående så det var okej och vi hann med det vi skulle göra ändå 🙂

Efter fotograferingen åkte vi vidare till Alfons Åbergskulturhus. Barnen hade ju varit så duktiga så jag ville göra något extra kul med dom 🙂 Vi gick på teater, fikade, lekte, myste och läste bok och jag kunde varva ner en stund innan det bar hemåt.

Några bilder från igår… men jag bytte kläder för jag var rädd för att se tantig ut… haha!

Väl hemma igen fortsatte jag med scoutläger-packningen och sen var det dags för gravidvattengympa med Magplasket Hisingen. Jag kan INTE fatta att det var nästsista gången igår! Helt galet vad tiden går fort! Men det börjar ju en sommarkurs på Lundbybadet 2/6 så om jag kan så hakar jag på den också 🙂

Idag är det också högt tempo fram till cirka 16.00, för idag har Lucas friluftsdag och behövde matsäck med lunchlåda och frukt, så det fick jag slänga ihop samtidigt som jag gjorde frukost. Sen fick jag skynda mig att göra ordning mig och barnen så att jag kunde lämna Isadora ett par minuter tidigare på förskolan för att köra till Sisjön där jag skulle byta däck. Efter däckbytet bestämde jag mig för att handla en ”snabbis” – jag skulle bara ha fika och naturgodis till playdejten idag, men det blev tusen andra grejer också. Haha!

Nu sitter jag här och skriver med William sovandes på min axel. Han har bytt sovpostion typ femtioelva gånger utan att vakna – han är nog lika trött som jag är stackarn!

Så fort han vaknar ska jag skriva ut hälsodeklarationen som Lucas ska ha med sig, laga lunch och packa scoutväskan. Sen ska jag hämta Isadora och vi ska ha gäster (min återhämtning!!) och kl 16.00 ska jag lämna Lucas på scouterna, efter det kan jag pusta ut för imorgon blir det mer lagom tempo med aktiviteter 🙂

Det sägs att trygga barn sover med armarna uppåt <3

Gravidvecka 30 – bebis nr 4

Bebis
Bebisen väger ca 1600 g och är 41 cm lång. Den växer snabbt och ökar ungefär 200 gram i vikt i veckan nu och fram till förlossningen. Det börjar bli trångt, men din bebis kan faktiskt slå en kullerbytta inne i livmodern. Först om några veckor kommer den att behöva lägga sig till rätta med huvudet nedåt. Men en del barn lägger sig redan nu med huvudet i bäckeningången, då kan man känna sparkarna upp mot bröstkorgen. Bebisens hjärna växer ihop mer och mer för att få plats i kraniet. Bebisens kroppsbehåring – lanugohår – börjar försvinna. Barnet öppnar och stänger ögonlocken.

Du
Måttet på livmodern är ca 28 till 31 cm. Många tycker att det är full fart i magen den här tiden. Det finns även de som säger att så som barnet är i magen blir det även när det är fött. Du kan påverka hur du mår med rätt kost, motion och vila. Ät efter tallriksmodellen så får du i dig ordentligt med vitaminer. All extra vikt kan vara påfrestande för ryggen så tänk på hållningen. Dina lungor tar upp cirka 20% mer syre vilket kan göra att du känner dig mer anfådd. Eventuellt har du lite läckage av råmjölk från brösten. Råmjölk är den första mjölken brösten producerar och är rik på fett, protein och antikroppar, vilket skyddar bebisen mot infektioner och ger immunförsvaret en god start. Brösten börjar producera mjölk redan i vecka 16, men alla läcker inte.

Så här känner mamma
När jag var hos barnmorskan igår kände hon att bebisen redan ligger med huvudet neråt, men att den är rörlig så att det fortfarande kan ändras. Det stämde bra med mina misstankar eftersom jag känt hickan där nere och det trycker ganska mycket på revbenet så det är antagligen där bebisen sparkar. Jag har inte märkt av nån råmjölk denna gången, men klämmer jag på brösten så kommer det säkert. Halsbrännan är helt vedervärdig! Jag kan nästan bara sova på vänster sida nu och jag vaknar ofta av att jag spyr lite i munnen om jag inte knaprar en massa gaviscon. Jag äter omeprazol också men det verkar hjälpa föga… funderar på om jag kan höja dosen?

Så här känner pappa
Bebisen lever loppan inne i magen och hade jättefina hjärtljud när Emma var hos barnmorskan i veckan, och på något sätt känns det som att den är redo att komma ut redan(?!) vilket ju inte alls stämmer med att den förmodligen kommer hålla sig kvar i magen efter BF – haha! Magen är ganska rejäl (och fin!) så det kanske bidrar.
Jag känner ofta mycket rörelser i form av både sparkar och armar och fötter som rör sig när jag håller en hand mot magen eller när Emma ligger hos mig.
Tycker synd om Emma som behöver dras med så mycket halsbränna, särskilt när hon vaknar till mitt i natten ibland och nästan spyr rakt ut, stackarn. Vi får hoppas det inte blir värre!
Det känns också väldigt bra att Emma har så mycket mer att göra nu under denna graviditeten jämfört med under covid, hon får så mycket mer energi av det vilket gör att hon mår väldigt mycket bättre på alla sätt!

gravid-vecka-30

Magen vecka 30 – bebis nr 4

Magen växer så det knakar – bokstavligen! Jag tycker den känns helt okej ungefär halva dagen, men framåt kvällen så blir den oftast stor och spänd och jag kan inte ens gå normalt. Haha! Nu är det bara 25% kvar av graviditeten – helt stört! Vad hände med tiden?!

Barnmorskan vecka 30 (29+5)

Idag var jag och kulan hos barnmorskan igen. Det är såååå mysigt att gå dit och lyssna på bebisens hjärtljud, mäta magen och prata om mina funderingar. Det enda är att jag knappt har några funderingar eller frågor nu med fjärde barnet. Jag vill typ klämma fram något bara för att få prata lite till, men jag undrar faktiskt ingenting. Jag känner mig ”van” vid att vara gravid och oroar mig väldigt lite. Jag sa till barnmorskan att jag har en del förvärkar och att jag ser det som en bonus om jag kan ”skippa” latensfasen igen. När jag blev igångsatt sist var jag ju redan 4 cm öppen trots att förlossningen inte dragit igång än. Min barnmorska sa då att värkarna jag känner nu troligtvis inte gör så jag öppnar mig och det tror inte jag heller. Jag tror verkligen inte på en tidig förlossning, varför skulle denna bebis komma tidigt när ingen annan gjort det liksom? Jag är helt inställd på att gå över denna gången också.

Denna gången landade livmodermåttet på 29 cm så jag ligger precis precis ovanför ”normalkurvan” i denna graviditeten. När jag var gravid med William låg jag precis på normalkurvan så vi får väl se om jag blir ÄNNU större denna gången…! Hoppas innerligt INTE, men att jag i så fall lyckas hålla mig stark resten av graviditeten och slipper ha ont.

Vi lyssnade på hjärtljuden också och dom hade som vanligt en bra variation och var uppe över 150 när barnmorskan hade känt lite på magen. Det verkar som bebisen ligger med huvudet ner och eventuellt har den rumpan ganska nära mitt högra revben, men det kan fortfarande ändras. Jag har fortfarande ont i det högra revbenet, särskilt på kvällarna så jag vill liksom ha en förklaring på det 🙂 Haha! Barnmorskan kände i alla fall en fossing eller ett knä långt upp till vänster på min mage 🙂

Imorgon ska jag till MVC igen för att delta i en gravidgrupp 🙂 Social som jag är så vill jag INTE missa något tillfälle att träffa andra preggos 🙂