Lever på lånad energi

Jag är sååå trött! Det var som att luften gick ur mig när jag kom hem i fredags och i lördags var det ännu värre för då var jag tvungen att sova efter simskolan trots att jag hade haft sovmorgon och under myskvällen somnade jag också. Det känns som jag levt på lånad energi och får betala tillbaka för det nu. Igår kände jag mig också väldigt stressad över att jag inte hann med den andra bilen (som ska säljas) och ringde mamma grät. Mamma bestämde då att hon skulle komma och hjälpa mig att städa den så idag åker den äntligen ut på Blocket! Det är tur att jag har mamma som stöttar mig ♥

Jag är fortfarande lika trött idag trots att jag sovit många fler timmar än vad jag brukar göra. Idag hade det egentligen varit skönt att ge efter och bara sova och slappa, men det går inte göra det när man har småbarn. Dessutom hade vi massa planer! Barnens nisse hade ju beställt lussekatter, pepparkakor och pepparkakshus. 

Hittills har vi hunnit med att baka lussekatter, pynta cirka halva pepparkakshuset och laga mat. Jag tror vi tar pepparkaksbaket en annan dag och fokuserar på att göra färdigt pepparkakshuset idag.

de5345ff-cfbd-4f8a-bfa0-d07500c283f5
1228d697-fe23-4492-acb3-449140c2f475

Lussekatterna blev jättegoda, till och med så goda att Lucas åt! Isadora har inte smakat än, hon är nog mätt på godis från pepparkakshuset 🙂 Haha!

Nissebus med pruttburk!

Idag när jag kom hem så hade Lucas redan lagt sig men under kvällen vaknade han för att gå på toa. När han fick syn på mig började han genast berätta om det roligaste just nu, nämligen nissens senaste bus! Jag gick hemifrån innan barnen hade vaknat så jag fick aldrig se deras miner när dom fick syn på dagens bus och därför var det extra kul att höra Lucas berätta om nissens pruttburk!

Jepp, igårnatt hade nissen och hans goda vän papegojan spelat ”Klumpeduns” och papegojan förlorade. Som straff fick papegojan sitta resten av natten i pruttburken som luktade starkt av tree tea oil (jag hade ingen pepparmintolja som nissens pruttar egentligen luktar). Haha!!!

Om ni är nyfikna på vad jag har hittat på inatt så får ni spana in min instastory 🙂

Warning: Use of undefined constant ‘between_post’ - assumed '‘between_post’' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /customers/4/0/6/pasmallen.nu/httpd.www/wp-content/themes/pasmallen/cat-style-d.php on line 32

Jobba ikapp efter VAB

Idag blev det en lång dag på jobbet. Jag kom tidigt och gick sist av alla, precis innan vakten larmade på. Jag behöver jobba ikapp lite efter all VAB. Jag har inget emot att jobba sent, det är oftast då jag är mest produktiv. Det kändes faktiskt riktigt skönt att stanna kvar idag och strukturera upp vad det är som ska göras och när 🙂 Nu har jag bra koll så när julledigheten kommer kan jag luta mig tillbaka och ha semester utan att behöva känna någon press över att saker inte blir gjorda. Det enda minuset med att jobba länge är att det inte finns så mycket tid att varva ner innan det är dags för sängen. Dessutom kom jag på att jag måste duscha nu för annars måste jag göra det imorgonbitti och det orkar jag verkligen INTE!

Jag längtar så mycket till jullovet nu! Det har hänt så mycket denna hösten så ledighet har aldrig kommit mer lägligt än vad det gör nu. Jag har inte planerat något särskilt utan tänkte ta dagarna lite som dom kommer. Det kommer säkert bli lite roliga utflykter och myskvällar 🙂 Hoppas det kommer lite snö här i Göteborg, då kommer vi gå till pulkabacken 🙂

Nej, nu ska jag gå in i duschen innan det blir försent så att håret inte hinner torka 🙂 Efter duschen ska jag arrangera på nattens nissebus 🙂

Skilda – hur delar man upp julen bäst?

När jag var tonåring skiljde sig mina föräldrar och efter det förändrades julen väldigt mycket. I början delade mamma och pappa på julen, vi tillbringade dagen med mamma och eftermiddag/kväll med pappa. Pappa har alltid ett ganska stort julfirande medan firandet hos mamma är litet. Det blev därför väldigt påtagligt när jag och mina syskon lämnade för att åka till pappa så efter att ha testat det i några år, beslutade vi oss för att stanna hos mamma och fira med pappa en annan dag. Jag tycker att båda uppdelningarna har fungerat, men allra mest önskar jag att vi kunde firat allihopa tillsammans. Om jag hade fått bestämma hade jag gärna haft julfirandet hemma hos mig och bjudit in hela släkten (vi är inte så många), men den önskan kommer förmodligen aldrig gå i upplevelse så jag har slutat att tjata om det nu.

Det jag funderar på nu är hur man bäst delar upp jul när man är nyseparerad och har småbarn. Jag vill ABSOLUT inte att det blir något gnabb på julafton. Julafton ska vara barnens dag och då måste vi föräldrar kunna sätta känslor åt sidan, men jag tror det är bäst om vi inte tillbringar hela julafton tillsammans detta året. Jag läste en artikel med 10 olika sätt att fira jul när man är separerad där en psykolog redde ut fördelar och nackdelar. Det mesta var uppenbart, men jag tyckte ändå att det var bra att läsa eftersom fokus låg på barnen och inte föräldrarna.

I år kommer vi fira jul i Vegby tillsammans med min morfar, moster, mina kusiner, min mamma och syster. Det är helt nytt för oss, men med tanke på det stora hålrummet mormor lämnade i våra hjärtan så kan jag inte tänka mig att fira på något annat vis. Jag vill gärna att Jair träffar barnen på julafton men jag vill inte att barnen ska behöva flänga runt på jul så därför föreslog jag att Jair kommer till oss på morgonen så att vi kan tillbringa förmiddagen tillsammans. Jag tänker att vi kan äta julfrukost och öppna lite klappar innan vi åker till Vegby. Jag tror barnen skulle tycka att det var mysigt och Jair var positivt inställd till förslaget.

Hur firar ni andra som är separerade jul? Och ni som är skilsmässobarn, hur firade ni jul när ni var små? Och hur hade ni helst firat om ni fick bestämma?

Vad pluttiga dom var här, särskilt Isadora, som en liten nallebjörn! Foto: Fotoliselotte

Roligt nissebus med oväntat resultat!

Inatt var nissen igång igen 🙂 I dagens brev ljög jag ihop att han var nära på att bli upptäckt av barnens mamma (alltså jag) så att han hade fått så bråttom att ta sig tillbaka till sin dörr att han nästan åkt in rakt i väggen med sina skidor. Det hela slutade med att han åkte rakt in i en snöhög så att skidorna hamnade rätt upp! Haha! Så det kan gå 🙂

Lägg märke till den nya dörrmattan, dörrkransen och lyktan… Lucas älskar detaljer så detta pratade han länge om imorse 🙂

Inatt busade han till det ordentligt! Han var nämligen i kylskåpet och färgade mjölken turkost!! Vad förvånad Lucas blev när han fick syn på mjölken! Först vågade han inte testa, men efter att både jag och Jair hade testat så provade han mjölken. När jag kom hem från jobbet berättade Jair att Lucas vill fråga nisse efter receptet på turkos mjölk. Han ÄLSKADE den och hade druckit upp hela förpackningen (cirka 0,5 liter). Lucas har aldrig nånsin gillat mjölk så jag höll på att tappa hakan när jag hörde detta! Haha!

En förälders största mardröm

Jag går sönder på insidan, alla mina bekymmer känns plötsligt väldigt små i jämförelse med det som denna familj upplever just nu. Jag fick för några minuter sen ett mail från en pappa som vädjade till mig att hjälpa honom att rädda hans son. Jag kan verkligen inte blunda om det finns en endaste liten grej jag kan göra för att hjälpa till. Denna killen Oscar, 13 år, diagnosticerades med en aggressiv snabbväxande hjärntumör DIPG (DIPG – Diffust Pons Gliom) som bara drabbar en handfull barn i Sverige. Hans föräldrar fick veta att han bara har 9 månader kvar att leva. Det gör ont att läsa och jag tänker genast på min mormor, hon var visserligen gammal, men dog av sin tumör på endast 3 månader. Jag kan inte föreställa mig hur fruktansvärt denna familjen måste må.

Men, det finns en räddning för Oscar! Räddningen finns på en privatklinik i Monterey i Mexiko. Det enda problemet är att behandlingen är dyr, den kostar cirka 150.000 kr var tredje vecka. Oscars liv har alltså ett pris. Om han ska få chansen att leva eller inte handlar om pengar. Familjen behöver hjälp för att rädda sin son och därför vädjar jag till er att hjälpa till med det ni kan avvara. Ni kan läsa mer om Oscars sjukdom i den här artikeln: Cancern hotar att ta Oscars liv

Så här skriver Oscars pappa om sonens situation:

Livet vändes upp och ner och blev en fullständig mardröm. Vi fick beskedet att vår Oscar hade ungefär 9 månader kvar att leva. Vår son,13 år, diagnostiserades den 15 december 2017, på Barnsjukhuset i Lund, med en aggressiv snabbväxande hjärntumör DIPG (DIPG – Diffust Pons Gliom) som bara drabbar en handfull barn i Sverige om året. Det finns inte några behandlingsmetoder i Sverige eller Europa. För att rädda Oscar sökte vi med ljus och lykta efter behandlingar runt om i världen. Vi fann den, men i México. Under 10 månader har han behandlats framgångsrikt med erkända medicinska metoder och godkända preparat.

Om ni kan hjälpa till med några kronor så kan ni göra det via den här sidan: Save Oscar Sajland eller via pappa Görans swish: +46 706 26 54 78

Dela gärna inlägget så att fler får chansen att hjälpa <3

Dagens status

Idag har jag varit och jobbat medan Jair har vabbat. Barnen är på bättringsvägen men inte helt bra än så vi bestämde att Jair ska komma hit och vabba imorgon också. Jag behöver verkligen jobba nu, både för att jag hamnar efter på jobbet och för att jag inte ska drabbas för mycket ekonomiskt. Jag vågar inte ens tänka på hur mycket pengar jag har förlorat i november… Min buffert som jag samlat ihop kommer förmodligen käkas upp pga av all vab och den dumma diskmaskinen som bestämde sig för att ge upp nu. Det känns retligt att den inte gick sönder för 4 månader sen istället, då hade vi varit två personer som betalat. Men jaja, nu får jag koka vatten på spisen och hälla i varje gång jag ska diska, då blir det nästan helt rent… Jag försöker tänka att jag varit med om värre, i Brasilien hade vi ju inte ens varmvatten i kranen så var disken alltid lite flottig… haha!

Just nu känns det som att vi samarbetar bra. Idag pratade vi om barnens julklappar och Jair berättade att han hade köpt alla mina tips 🙂 Det kändes roligt för det jag tipsade om var saker som barnen verkligen hade önskat sig 🙂 Jag hoppas att vi kan planera något bra på julafton också så att barnen får en sån där jul som jag drömmer om att ge dom.

Efter jobbet idag har jag flängt runt mellan massa olika ställen. Jag har varit på nagelsalongen och fixat till en nagel, hämtat inte mindre än ÅTTA gigantiska paket (yes – jag gick loss på black friday!) och åkt ända till Frölunda Torg för att hämta luciagrejer till barnens lussetåg nästa vecka 🙂 När jag kom hem upptäckte jag att jag såklart glömt ett paket, men det får i alla fall plats i bilen. Dom där åtta paketen fick inte plats i min lilla bil så jag fick ta min gamla bil istället. Haha!

Imorgon ska jag jobba över, jag behöver jobba ikapp lite och det är perfekt att göra det på kvällarna eftersom jag oftast är ensam på jobbet då 🙂

Fotograf: Wanderings

Vad kommer barnen minnas av sin barndom?

Jag tänker ofta på vad barnen kommer minnas av sin barndom. Kommer dom minnas min kärlek och vår kontakt, roliga utflykter, dinovember och den busige nissen? Eller kommer dom minnas rädslan när pappa flyttade och känslorna kring vår separation? Vilka minnen kommer ta över?

Jag minns mycket från min barndom, dom flesta tidiga minnen jag har kommer från när jag var 5-6 år, alltså i Lucas ålder. Jag minns min barndom som väldigt solig, både bildligt och bokstavligt. Jag minns att det var sommar och solsken eller vinter och massor av rolig snö. Vi bodde på en gård med barn i varenda hus som hörde till gården. I mitten av gården fanns en sandlåda, en liten kulle och en stor sten. Här lekte vi barn tillsammans varje dag. När det blev vinter åkte vi skidor från den lilla lilla kullen. Jag lärde mig (helt själv) att stava till ordet ”TRE” i snön på vägen hem från lekis. Jag har några dåliga minnen också som när jag trampade på en geting, klämde huden under halsen när jag skulle knäppa hjälmen själv, skrapade sönder tårna när jag cyklade utan skor och blev jagad av en elak mamma så att jag bajsade på mig. Men i mitt minne var det strålande väder alla dessa dagar också 🙂

Jag minns min barndom som väldigt ljus och lycklig och hoppas innerligt att mina barn ska kunna titta tillbaka på sin barndom med samma härliga nostalgi som jag gör. Jag undrar om dom kommer minnas något alls av den tiden jag och Jair fortfarande var tillsammans? Psykologen som vi träffade sa att barn tar inte skada av själva separationen utan hur föräldrar hanterar och samarbetar efteråt. Jag hoppas att innerligt att vi kommer få det att fungera för barnens skull. Barnen är mitt allt och deras lycka är det som betyder mest för mig här i världen.

Hur gamla var ni när ni började minnas mer?

Fotograf: Wanderings