Känslor inför tiden som kommer nu

Nu är vi i vecka 36 och det är bara 4 veckor kvar, max 6 veckor kvar tills vi får träffa vår lilla bebis som har legat därinne sen i december förra året! Hur galet!?! En annan sak som är ganska så galen som jag också kom och tänka på häromdagen är att när bebisen kommer så har jag varit gravid halva vårt förhållande! Det är extra svårt att förstå eftersom det känns som jag och Victor har varit tillsammans hela livet. Det känns som vi känner varandra utan och innan. Vi lever i en sån symbios att vi till och med känner varandras känslor, på gott och ont ibland, det är som vi är en och samma person! Jag har aldrig känt mig så nära en annan människa förut som jag gör med honom.

Jag försöker föreställa mig hur det blir när bebisen är här. När man får barn för första gången så ändras ju livet ganska radikalt, men jag undrar hur det kommer kännas för oss nu? Vi har ju Lucas och Isadora sedan innan, så egentid har ju varit relativt sällsynt för oss under hela vårt förhållande. Det kan ju inte bli så stor skillnad även om det såklart blir skillnad när man har ett nytt litet liv att ta hänsyn till. Jag är på ett sätt livrädd för att jag och Victor ska ”glida isär” när bebisen kommer, men samtidigt så tror jag att vi kommer känna oss ÄNNU mer sammansvetsade av att ha skapat ett litet liv tillsammans.

Nu är Victor hemma med mig och kommer vara helt ledig till och med oktober. Jag tycker det känns så värdefullt att vi får den här tiden innan bebisen kommer och första tiden när bebisen kommit tillsammans. Jag fantiserar om första tiden med bebisen, jag tror att Victor som är en känslomänniska, kommer vara lika blödig som mig och aldrig vilja lämna mig eller bebisen 🙂