Igår var vi barnfria och då passade vi på att ta en RIKTIG långpromenad med Victors mamma! Vi gick 16,5 km (ca 24.000 steg) och stannade till på Bertilssons Café i Delsjön och åt gulaschsoppa. Det var jättemysigt och det kändes så bra i kroppen efteråt. Det var längesen som jag gick en såpass lång promenad, men ändå känns det inte speciellt mycket i kroppen idag så imorse traskade jag iväg till gymmet som ligger cirka 30 minuter bort och körde bodypump 🙂 Fy f*n vad härligt det var! Det var så längesen som jag var på gymmet sist, pga corona har jag inte varit där sen i oktober, så därför kändes det extra bra 🙂

Nu är William 8 månader gammal och jag har fortfarande en del extra kilon sedan graviditeten som jag inte tycks bli av med. Jag har ju bara gått ner knappt 3 kilo sedan i september. Jag har fortfarande som mål att gå ner mina gravidkilon innan William blir 1 år och innan jag blir gravid igen, men det har känts tungt och nästan omöjligt eftersom amningen tycks påverka min viktnedgång negativt. Men nu äntligen verkar jag ha hittat något som funkar och har redan gått ner drygt 2 kg! Det har gett mig helt ny energi och jag är sååååå sååå såååå PEPP! Kika gärna på mina stories på instagram idag där jag har ett samarbete där jag berättar om detta!

Många tror att kilona bara ska rinna av en när man ammar. Jag har fått ganska många kommentarer om det genom åren, men det är verkligen inte så för alla. Jag är en av dom som inte går ner i vikt av amning, utan snarare har en benägenhet att gå upp i vikt.

Jag skriver inte det här inlägget för att hetsa eller för att beklaga mig, utan för att belysa att det även är normalt att inte gå ner i vikt av att amma. Det är nämligen fel att ammande kvinnor per automatik gör åt fler kalorier bara för att dom ammar, det är individuellt. Teoretiskt sätt borde ammande kvinnor göra av med ca 500 kalorier extra om dagen, men detta är omdiskuterat då man också sett att kroppen anpassar sig genom att minska den basala ämnesomsättningen. Jag hade ingen aning om detta utan har alltid trott och fått höra från andra ”som kan” att jag gör fel.

När jag fick Lucas trodde jag att jag ”sabbat” min ämnesomsättning genom att äta för mycket godis, men från en PT fick jag höra att problemet var att jag svultit mig själv, vilket jag inte alls känner igen mig i. När jag fick Isadora var jag skitnoga både under graviditeten och tiden efter med att inte äta onyttigt, men ändå gick jag inte ner i vikt när jag ammade och började till och med gå upp igen innan jag kom igång med träningen. Nu när jag fick William hände exakt samma sak, jag gick ner två tredjedelar av det jag hade gått upp och sen började jag gå upp i vikt igen, trots att jag började träna när han var en vecka gammal. Nu är han 3,5 månad gammal och jag har bara gått ner det där kilot som jag gick upp igen när han var nyfödd. Jag är alltså kvar på ruta noll om man vill uttrycka sig pessimistiskt, men det tänker inte jag göra, för jag vet vad min icke-exisisterand viktnedgång beror på – hormoner!

Det är hormoner som gör att min kropp håller kvar alla kilon och det spelar egentligen ingen roll hur hårt jag tränar eller vilket kostprogram jag följer, för det är som att försöka springa uppför ett stup. Däremot är det hälsosamt att träna och aldrig fel att bygga muskler, det kommer jag ha igen senare. Jag är aktiv, tränar och promenerar cirka 3 – 5 dagar i veckan, ibland flera gånger per dag, men efter att ha läst på lite om det här med hormoner så har jag faktiskt valt att köra kortare träningspass då det kan vara mer effektiv när man ammar. Om ni är intresserade av att veta mer om detta så står det väldigt bra om det HÄR! Jag räknar inte med några resultat alls förrän jag har slutat helamma (vid 6 månader), det är då som min kropp brukar svara på träning, åtminstone var det så med både Lucas och Isadora.

Jag tycker det känns skönt att veta varför jag inte går ner i vikt ”som alla andra” och det är därför jag skriver det här inlägget. Jag vet att det finns många andra som gått runt med samma funderingar som mig och känt sig onormala när andra ska berätta om hur amning gör susen för viktnedgången. Nej, nej, så är det verkligen inte för alla… Livet är orättvist. Däremot kommer förbränningen igång förr eller senare och har man då hunnit bygga lite muskler så förbränner dom även när man inte tränar. Jag kan varmt tipsa om Sandra Fribergs hemmaträningspass som finns på YouTube. Jag har kört på med hennes miniband- och hantelpass ända sedan en av er läsare tipsade. Jag älskar det! Det är verkligen en frihet att kunna träna hemma och kul när barnen kan haka på också 🙂 Jag använder dessa minibands (annonslänk) som passar perfekt till passen då dom har tre olika motstånd.

Jag har förstått att träning är ett extremt känsligt ämne för många mammor och jag förstår att vissa vinklingar på inlägg och bilder kan vara provocerande även om jag själv inte tycker det. Det var därför jag valde att ”triggermarkera” mitt sista inlägg om träning. Jag vill inte att någon annan ska få några dåliga känslor kring mina inlägg samtidigt som jag känner att jag behöver få mitt eget utrymme i min egen blogg. Men nu tycker jag verkligen att en del har tagit sin vikthetsdemonstration för långt är det är faktiskt inte okej!

I helgen fick jag en kommentar som ledde till en diskussion om att jag får andra att må dåligt genom vikthets i mina VLOGGAR! Jag har inte sagt ett endaste ord om vikt eller utseende i någon av mina vloggar, det enda jag har gjort är att ta med mina följare på min vardag där träning och promenader ingår vissa dagar. Jag har inte sagt ett pip om kost, vikt eller träning, jag har bara låtit er följa med när jag promenerar/tränar. Det är INTE vikthets!

Ibland undrar jag var samhället är på väg om man kan skrika ”vikthets” så fort någon tränar på sociala medier?! Alltså? Är folk så RÄDDA för att röra på sig? Fattar inte folk att det är bra med träning? Människokroppen behöver röra på sig för att må bra! Om man ska hårdra det hela så är det ju faktiskt fetma som är det största hälsohotet mot oss människor, inte att vi är för vältränade..! Och alla mammapoliser som är så rädda för träning, varför attackerar ni inte Livsmedelsverket istället? Dom säger ju att man bör gå ner till ”ursprungsvikt inom 1 år” efter att man fött och att det är ”VIKTIGT att försöka gå ner till normalvikt” om man är överviktig, ”SÄRSKILT om man vill ha fler barn” eftersom risken för komplikationer ökar när man är överviktig.

Nu har jag fått ett meddelande från en tjej att hon skulle avfölja mig för att jag tränar i mina vloggar. Det är hennes val, men jag tycker såklart att det är tråkigt. Jag kommer inte sluta träna eller att inspirera andra att göra det. Jag får ofta positiv feedback från mina följare för att jag delar med mig och jag tar såklart åt mig av konstruktiv feedback vad det gäller inlägg som skulle kunna uppfattas som vikthets även om jag själv inte tycker det.

Imorse var jag uppe tidigt igen för att träna, redan 6.30 började passet på gymmet och jag ska inte sticka under stolen med att jag är galet stolt över att jag orkar träna så tidigt på morgonen. Jag har gjort det nån enstaka gång förut, men nu har jag gjort det 4 veckor i rad! Hur många gånger krävs det för att det ska räknas som en vana?

Jag är väldigt glad över att jag redan är igång med träningen och har fått in bra rutiner även om jag absolut inte tycker att man ska eller bör träna så tidigt efter förlossningen som jag gjorde. Anledningen att jag gick till gymmet så snabbt var för att jag varit så fysiskt begränsad under den här graviditeten. Jag kände mig som en ung människa fast i en gammal gammal tants kropp. Jag hade energi att göra saker, men min kropp klarade ingenting. Min rygg höll på att dö så fort jag försökte göra något. Jag fick jätteont när jag promenerade och jag kunde sitta heller, det enda som funkade var gravidvattengympan – tack och lov för den!

Sluta läs om du är känslig vad det gäller utseende och vikt!
Det här är ju min blogg, mitt andrum och en plats där jag ventilerar mina tankar så utan att någon ropar vikthets så skulle jag vilja skriva av mig lite. Jag känner ingen stress med att komma tillbaka i kroppen än. Mitt mål är vårt bröllop i augusti nästa år så jag har en bra stund på mig och det kommer jag behöva. Jag är tyvärr en av alla dom som inte tappar ett endaste gram av att amma och det beror på att min kropps ämnesomsättning går ner under amningsperioden. Det är frustrerande och det gör att jag lätt tappar lusten och det är just därför jag vill skriva detta. Om inte annat för att påminna mig själv nästa gång jag är postpartum-gravid. Det har varit precis samma sak efter alla mina graviditeter. Jag går upp cirka 16 kg, tappar 10 kg och sen börjar jag gå upp i vikt igen OAVSETT om jag tränar eller har en hälsosam kosthållning. Just nu har jag 7 kg graviditet kvar och ytterligare 7 kg kvar efter det. Det enda som har hänt dom sista 7 veckorna är att jag har gått upp ett kilo igen trots att jag tränat och ätit bra. Det gäller att hålla uppe modet ändå och även om jag knappt vågar tro det så vet jag att resultaten kommer förr eller senare!

Min första belöning – nya träningstights!

– Samarbete med Svenskt kosttillskott –

Nu har jag ihärdigt kämpat på med träningen i 3 veckor och det börjar äntligen kännas lite lättare! Jag tycker att det kändes väldigt motigt i början av den här veckan, men det är då det gäller att bestämma sig. När jag har en dipp och inte orkar träna så brukar jag tänka att jag ska vinna över min hjärna och ta mig iväg till gymmet i alla fall. Jag brukar tänka att om jag vinner just vid ett sånt tillfälle så är jag ett steg närmare att få träningen till en vana. Ni vet en sån där god vana som man bara gör och aldrig (eller väldigt sällan) struntar i, som t.ex. att borsta tänderna, gå till jobbet m.m. Jag har ett mantra i mitt huvud som jag ofta upprepar när motivationen tryter och det är ”Jag SKA träna”. Jag undviker att använda negativa och tvingande ord som t.ex. ”måste” eftersom det genast inger en negativ känsla, men när jag tänker ”jag ska” så är det liksom slutdiskuterat mellan hjärnspökena och mig.

En annan sak som motiverar mig är att sätta upp små delmål på vägen och när jag når ett delmål så belönar jag mig själv. Det gör att resan mot det stora målet inte känns lika lång. Jag brukar ha lite olika typer av mål, bl.a. kan det var hur många gånger i veckan som jag ska träna, nå en viss vikt eller träna ett pass som jag egentligen inte gillar men som jag vet är bra för mig. Mitt första delmål nådde jag redan i början på veckan och det var att komma ner under 70 kg och min första belöning är ett par nya träningstights! Jag måste säga att belöna sig själv med ett par nya träningstights är typ det bästa som finns för då vill man ju använda dom och då går man automatiskt iväg och tränar 🙂

Mina nya träningstights kommer från ICANIWILL vilket verkligen är mitt i prick för mig och mitt mantra 🙂 Jag kan och jag ska nå mitt mål, för det har jag bestämt! Jag kommer inte ge upp, jag kommer inte ens fundera på att ge upp för jag ska klara det. Jag älskar att enligt tvättrådet så innehåller dessa träningstights 40% motivation och 60% dedication, bara det ger extra motivation 🙂

Jag gillar att ICANIWILL har massor av snygga träningstights med olika färger och prints och att dom flesta av plaggen görs i begränsad upplaga. Det är kul att ha något som inte alla andra på gymmet har 🙂

Mina träningstights har ett leopardprint som går i ljusrosa. Jag tycker dom är urläckra och jag älskar hur dom sitter! Dom sitter som en andra hud på kroppen samtidigt som dom är höga i midjan och håller in där dom ska så att man känner sig bekväm när man tränar 🙂

 Ja, jag skrattar alltid så här mycket när jag tränar… haha!

 Brukar ni dela upp era träningsmål i delmål? Brukar ni belöna er själva? I så fall med vad?