I måndags var jag på det nästsista gravidvattengympapasset med Magplasket. Det känns lite konstigt att det bara är en enda gång kvar och den gången är inte förrän om två veckor (4:e april). Jag kommer vara i vecka 39 då! Alla 12 av oss mammor är beräknade i april, men jag är HELT säker på att minst en kommer föda och missa sista passet. Hoppas inte det blir jag!

Barnmorskan har gått igenom alla delarna av profylaxen nu, så nästa gång är det ”frågestund” istället. Jag blir otroligt peppad när barnmorskan pratar om förlossningen. Jag är så pepp och är så förväntansfull nu så jag kommer nog bli lite överraskad över att det gör ont att föda barn! Men då kommer jag förhoppningsvis kunna göra allt det där som barnmorskan har sagt så att det inte gör lika ont.

När jag var gravid med Lucas gick vi en profylaxkurs på MVC som var skit. Det funkade absolut inte för mig. Inga av övningarna eller andningen fungerade, så jag fick kasta alltihopa och hitta ett eget sätt mitt under den stundande förlossningen. Så känns det inte alls med Magplaskets profylax. Det är ingen avancerad andning som är svår att komma ihåg som den som var på MVCs profylaxkurs. Dessutom har jag förstått att det är inte själva andningen i sig som gör det lättare att hantera smärtan utan det är nyckeln till att kunna slappna av trots smärta. Spänner man sig gör det mer ont, men om man andas rätt så är det svårt att spänna sig. Det är också viktigt att ha något som man kan fokusera på som man kan kontrollera under förlossningen, då är andningen perfekt för mycket av det andra kan man inte påverka. Jag har verkligen lärt mig supermycket på den här gravidvattengympan!

Tänk, snart är bebis här! Det känns bara overkligare och overkligare haha!

Foto: Johanna Wallin

/I samarbete med Magplasket

Bebis

Bebisen är nu ungefär lika stor som en vattenmelon och väger nästan 3 kg och är 46 cm lång. De flesta bebisar har vänt sig med huvudet neråt nu. Ibland har huvudet sjunkit ner ordentligt i bäckenet och då brukar barnmorskan säga att det är fixerat. Då har huvudet sjunkit så långt ner att det inte går att rucka på det. Om bebisen inte har vänt sig så brukar man försöka vända bebisen. Den tränar sina lungor genom att dra in och trycka ut fostervatten i dem. Lungorna är det sista av bebisens organ som mognar.

Du

Livmoderns mått kan vara detsamma som förra veckan. Det kan även vara mindre eftersom att bebisen sjunker mer och mer. Men är du förstagångsföderska kan ditt magmått vara 33 till 36 cm. Försök vila nu inför förlossningen, varje dag när du kan, för sen kommer du bara få göra det när bebisen vill. Den första mjölken som kommer ur dina bröst kallas råmjölk och är rik på näring och antikroppar. Den egentliga modersmjölken kommer igång två – tre dygn efter förlossningen med hjälp av barnets aktiva sugande på brösten. Nu är det vanligt att få förvärkar. Då blir livmodern hård i 30 sekunder och sedan slappnar den av. Dessa förvärkar ska inte göra ont.

Så här känner jag

Oj, väger bebis redan 3 kg! Fast jag tror nog att min bebbe väger lite mindre än 3 kg eftersom Lucas vägde 2905 gram när han föddes och då hade jag gått över 2 dagar. Jag tror bebis är på väg ner i bäckenet nu, men om jag själv skulle gissa så tror jag inte huvudet är fixerat. Jag minns det som att det kändes mer i bäckenet när huvudet var fixerat och jag känner bara att det kittlas lite när bebis rör sig eller har hicka. Förra veckan stod det att vikten kunde stå stilla nu och till min förvåning så har jag faktiskt bara gått upp 0,3 kg på 7 dagar. Dom andra veckorna har jag ju gått upp cirka 0,7 kg. Jag kan inte påstå att jag fortfarande är sådär nyttig som jag önskar, men jag är i alla fall nyttigare än vad jag var när jag var preggo med Lucas. Jag håller mig själv lite i ett koppel så att det inte blir alldeles för mycket av det goda helt enkelt. Med Lucas hade jag gått upp 12 kg denna veckan, nu är viktuppgången 8,8 kg.

Jag har ont i kroppen den här veckan. Jag har svinont i ryggen och i hälarna och ibland gör det ont ovanpå magen också. Jag har haft så ont att jag har gråtit. Jag har också börjat få mensvärk och något som jag är rätt säker på är sammandragningar/förvärkar. Det känns inte som jag trodde det skulle kännas, men det spänner som sjutton i magen i alla fall. Jag har känt det som att mjölken rinner till ibland (spänner till i brösten) men jag har inte upptäckt att något av brösten har läckt. När jag var gravid med Lucas läckte det ena bröstet ibland.

Ibland skulle jag vilja ha en superkraft så att jag kunde höra Lucas tankar. Jag skulle så himla gärna vilja veta hur han tänker och hur han ser på världen och framför allt skulle jag vilja veta hur en 3-årings funderingar på bebis låter. Jag tror han förstår att det är en riktig bebis i min mage och jag tror att han förstår att vi snart ska få en till familjemedlem, men så mycket mer vet jag inte. Han klappar ofta på min mage och ger alltid bebis gonattpuss på magen. Han skiner alltid upp när han ser bilder eller videosnuttar på bebisar och han pratar mycket om bebis. Idag sa han att bebis skulle få sitta på han cykel 🙂 Gullunge!

Jag undrar också vad han tänker om att bebis är i min mage. Hur kom den dit och hur ska den komma ut? Jag tror inte han har kommit riktigt dit än för han har inte sagt något om det och när jag frågade honom hur bebis skulle komma ut så svarade han inte på det. Däremot så lyfte han på mitt linne häromdagen och tittade på min mage och sa ”oj oj, den har gått sönder”. Först trodde jag att han hade hittat en bristning för det var inte naveln han tittade på, men när jag tittade så var det ingenting där. Undra vad han tänkte på?

  
Jag hoppas av hela mitt hjärta att det ska bli en hyfsat smärtfri första tid när bebisen kommer. Jag tycker nästan bara att jag hör att den första tiden är jobbig med syskonavundsjuka och känslan av att inte räcka till. Jag hoppas att Lucas ska vara snäll mot bebisen och tycka om bebisen även fast den tar en del av hans uppmärksamhet. Jag blir lite tårögd ibland när jag tänker på allt det här och när jag ser hur lycklig Lucas är nu. Jag vill ju att han ska vara lika lycklig när hans syskon kommer. Men samtidigt så vet jag i mitt hjärta att syskon är det finaste man kan få av sina föräldrar (även om det kanske inte känns så när man får dom). ❤