Igår hade vi en helt fantastisk dag tillsammans, bara jag och Victor. Barnen var hos sin pappa och för första gången på länge kunde vi släppa alla måsten och bara göra inget. Solen sken och vi myste i timmar på altanen, drack alkoholfria bärdrinkar, åt fuet-korv och glass på altanen. På lunchen grillade vi grönsaker och stekte lax på en het himalaya-saltsten, sååå mysigt och GOTT!

Jag älskar dom här dagarna som jag och Victor får för oss själva, det är så värdefullt! Det här är ändå bonusen med att leva i en bonusfamilj, man har garanterad egentid när barnen är hos den andra föräldern 🙂

Nu dröjer det inte länge innan den här mysiga egentiden är över och vi alltid kommer vara minst tre personer hemma. Det känns overkligt och surrealistiskt, men samtidigt helt fantastiskt! Jag ser framemot föräldraledigheten och all extra tid som jag kommer kunna ha tillsammans med Lucas och Isadora. Jag har längtat såååååå himla mycket efter detta 🙂

Det är klart att jag kommer sakna egentiden med Victor, men jag tror att det finns släktingar som är lite extra ivriga på att få tillbringa tid med ”korven” när den kommer så vår egentid kanske inte kommer vara helt bortblåst ändå 🙂

Bebis
Nu börjar det bli trångt, bebisen är 30 cm och väger ungefär 650 g. Nu börjar nästa viktiga utvecklingsstadium av bebisens hjärna. Undvik all alkohol, om du röker bör du sluta genast. Balansorganen i örat har utvecklats och redan nått vuxenstorlek. Bebisen vet vad som är upp och ner, du känner hur den vrider och vänder sig i magen. Bebisen suger på tummen som är en träning för att suga på bröstet. Ibland börjar bebisen hicka, då känns det som att det klickar till i magen. De små blodkärlen i lungorna, kapillärerna, växer som mest mellan vecka 16 och 24. Först när bebisen är runt 24 veckor kan det börja andas luft om det skulle födas för tidigt. Bebisens unika ansiktsdrag har börjat ta form. Nu är bebisen komplett med ögonfransar, ögonbryn och hår! Blond, brunett eller rödhårig? Allt hår är vitt eftersom bebisen fortfarande inte har fått några pigment.

Du
Du kan ha gått upp mellan 5 – 7 kilo nu. Livmoderns mått är mellan 22 och 25 cm och mäter 4 till 5 cm ovanför naveln. Magen växer och putar. Det kan dra och smärta runt livmodern och ner mot ljumsken. Det är lätt att drömma mycket livliga drömmar just nu, det kan vara det undermedvetna som förbereder dig på att ett nytt liv väntar. När du skrattar eller hostar kan du ibland läcka lite urin, det beror på att bäckenbottenmusklerna börjar tänjas ut.

Så här känner jag
Det känns verkligen att magen växer, jag har haft lite mer molvärk än vanligt samtidigt som jag känner att det drar och sträcker i huden. Jag har en hel del sammandragningar och foglossningen har varit tuffare igen denna veckan. Jag känner mig extremt tung och stor emellanåt… Jag tror att jag kanske känt bebisen hicka nån enstaka gång. Moderkakan i framvägg gör att jag fortfarande inte känner allt så tydligt som i tidigare graviditeter. Nästa vecka ska jag till MVC och då är det dags att mäta livmodern, längtar! Jag drömmer väldigt mycket, antingen hemska drömmar eller bara väldigt konstiga drömmar som inte ens har med mig att göra.

Så här känner Victor
Emmas mage är verkligen stenhård mest hela tiden nu, och jag tycker så synd om henne som har så svårt att röra sig. Hon känner sig så stor och ändå är det lite mindre än halva(!) graviditeten kvar. Jag hoppas verkligen att det inte blir en jättebebis för henne att krysta ut till slut… Idag reagerade bebisen på när jag gosade med magen, och vi tyckte oss till och med se att bebisen buffade runt inne i magen från utsidan. Jag tycker inte att rörelserna känts mer än tidigare vilket antagligen beror på hur moderkakan ligger. Det känns lite vemodigt att jag inte får följa med Emma till mödravårdscentralen eftersom vi båda ju känner väldigt starkt för att göra allt som har med graviditeten att göra tillsammans. Som tur är har vi ju inte varit tvungna till något annat än rutinmässiga besök än så länge, men jag är lite orolig om vi skulle behöva åka in mer akut.
Allra mest grämer jag mig för att inte få vara kvar på BB efter förlossningen, och att förlora den första tiden med Emma och bebis som jag tycker är den mest speciella och på ett sätt aldrig går att ta igen. Vi håller tummarna för att vi får åka hem tillsammans samma dag, och ser så mycket fram emot att få mysa alla tre. Jag har inte märkt av Emmas drömmar lika mycket, vilket jag är ganska säker beror på att hon inte gör lika mycket väsen av sig för annars hade jag definitivt märkt av det – haha!

Ibland blir man verkligen knäpp av att vara gravid. Jag inser verkligen hur fånig jag är men känslan är ändå kvar, den försvinner liksom inte trots att jag förstår att detta är det sista jag borde fokusera på just nu. Idag brast jag ut i tårar för att jag är rädd att nästa gång är sista gången som jag är gravid. Vi snackar alltså inte ens om denna graviditeten utan NÄSTA!

Jag vet att jag är knäpp men känslan försvinner ändå inte. Jag är rädd att jag aldrig ska känna mig ”klar” med barnafödandet trots att logiken säger att det räcker. Jag är rädd att jag alltid ska sörja att det inte blir fler barn och att jag inte ska njuta tillräckligt av sista graviditeten.

Jag och Victor har inte bestämt hur många barn vi ska ha. Vi vet att vi vill ha två till, alltså bebben i magen och ett till, men om det blir fler efter det får tiden utvisa. Vi tror inte på att bestämma det i förväg utan det är först när vi har fyra barn som vi vet om vi vill ha en till eller inte.

Victor var så söt och tröstade mig och påminde mig om att fokusera på bebben som faktiskt ligger i magen just nu. Jag vet att han har rätt, men det är så svårt att släppa tankarna och rädslan om att inte få uppleva detta igen. Jag hoppas innerligt att jag kommer känna att jag är färdig när vi väl bestämmer att vi är det… men just nu känns den känslan extremt långt borta…

Fotograf: https://www.wanderings.se

Idag kontaktade Expressen mig efter att ha läst mina blogginlägg om att vara gravid och föda under coronakrisen. Det blev en intervju och en artikel i Expressen som kom upp redan idag, läs den HÄR! Jag tycker att det är mycket som är knäppt under coronakrisen, särskilt det här med att gravida inte räknas till riskgruppen förrän motsatsen bevisats.

– Samarbete med Magplasket –

Veckans gravidvattengympa kunde verkligen inte kommit lägligare än vad den gjorde just igår. Denna veckan har jag nämligen haft det lite extra kämpigt med foglossningen 🙁 I tisdags när jag gick upp på morgonen så kände jag att det ilade jättemycket i ena sidan på magen, i höjd med äggledarna. Det gjorde jätteont när jag lyfte ena benet, smärtan påminde om när jag hade blindtarmsinflammation, men eftersom den är bortopererad så bestämde jag mig för att avvakta. Dagen efter var smärtan nästan borta och jag kände mig som en ny människa! Men lyckan var kort, vid 9-tiden när Victor släppte av mig och barnen hos Antonia small det till i höften och smärtan var tillbaka fast nu ännu värre. Jag fick hasa ena benet efter mig och kände mig helt handikappad! Aj aj aj så ont det gjorde! Hela dagen gick och jag kände mig stelare än en robot och klumpigare än en flodhäst – så jobbigt!

På kvällen var det dags för gravidvattengympan men jag kunde inte se hur sjutton jag skulle ta mig den långa vägen från parkeringen till entrén? Det kändes som en ren och skär omöjlighet! Victor insisterade på att köra mig dit och ringde sina föräldrar och bad dom skjutsa mig hem eftersom jag inte skulle vara klar där förrän 21.15 och då sover barnen. Han påminde mig om att det var värdefull tid för mig och mitt huvud även om jag bara kunde röra kroppen lite grann. Dessutom kan ju rätt rörelser faktiskt göra underverk för foglossningen 🙂 Ni anar inte hur rätt han hade!

Jag kände skillnad i fogarna direkt efter passet, det var som att min robotstelhet hade försvunnit av träningen i det varma vattnet och det var genast mycket lättare att gå. Och idag är det mycket mycket mycket bättre 🙂 Jag är så glad att jag kom iväg tack vare Victor och hans bonuspappa Ronny ♥ Dessutom fick jag chansen att fråga underbara barnmorskan Mariana, som håller i passen på @magplasket_hisingen, vad det är som gör ont, så nu är jag inte orolig längre. Förmodligen är det min foglossning men kanske också en sträckning i ligamentet, inget farligt alls 🙂 Jag är så lättad!

Det blev en sen magbild denna gången, vi är ju redan inne i vecka 24. Jaja, bättre sent än aldrig! Nu är bebis stor som en grapefrukt! Magen växtspurtar inte lika mycket nu som den gjort dom senaste veckorna – skönt!

Jag känner mig jättestor och går redan som en pingvin 🙂 Idag när vi var hos barnens läkare frågade hon när det var dags. När jag svarade augusti så tyckte hon att magen var stor för augusti, jag kan bara instämma! Men sen kanske jag såg ännu större ut just idag också för att jag haltar typ… jag har fått jätteont i ena sidan så jag kan inte riktigt lyfta ena benet. Jag ser säkert supergravid ut, även på håll ?

Bebis
Din bebis är stor som en papaya och väger ca 550 g och är 28 cm lång. Den fortsätter lagra fett, men huden är fortfarande alldeles rynkig. Nu utvecklas bukspottkörteln som producerar insulin och hormoner. Bukspottkörteln ger ifrån sig mer insulin så att blodsockret hålls på en normal nivå. Bebisens första bajs finns sedan en tid tillbaka i tarmen, den kallas mekonium och är grön. Ibland bajsar bebisen i fostervattnet redan innan den föds och då blir fostervattnet grönt. Bebisen rör sig mycket, speciellt på kvällarna, då kan det vara gymnastik i magen! Bebisens hörsel förbättras och den kan höra skillnad på ljud inifrån magen och utanför din kropp. När bebisen föds kommer den att känna igen din röst, tonläge och rytm.

Du
Viktökning omkring 5 till 7 kg, om inte mer. Livmoderns mått är mellan 21 och 24 cm från pubisbenet och livmoderns topp. När livmodern växer trycker den mot urinblåsan och du blir kissnödig oftare. I denna period kan en del gravida drabbas av graviditetsdiabetes. Allteftersom magen växer så påverkas matsmältningen. Du kan uppleva förstoppning eller halsbränna. Du kan nu börja känna bebisens olika kroppsdelar genom magen. Ligamenten som håller upp livmodern töjer sig när barnet rör sig, det kan orsaka smärta i sidan av magen. Stimulera din bebis utveckling av nervssystemet redan nu genom att prata, sjunga, buffa och klappa på magen.

Så här känner jag
Jag lägger inte så stort fokus på viktuppgång och väger mig inte särskilt ofta heller, men förra veckan hade jag gått upp 3,1 kg sedan jag blev gravid. Det känns helt okej 🙂 Det märks att livmodern trycker mot urinblåsan för jag känner mig ofta kissnödig även fast jag precis har kissat. Ibland frågar jag till och med Victor om jag verkligen har kissat för det känns inte så…. haha! Jag märker att jag får fler sammandragningar när jag är stressad och det gör mig nästan ännu mer stressad. Det är en stressig tid just nu med allt som händer med corona, men förhoppningsvis är det som jag är stressad av snart över. Jag har fortfarande halsbränna men det har inte blivit värre ännu så jag klarar mig oftast med Novalucol. Jag har fortfarande ont av foglossningen men inte i närheten av så ont som jag hade när jag jobbade. Bebis buffar varje dag inifrån magen, men jag har inte känt nån kroppsdel sticka ut än, bara små snabba buffar 🙂

Så här känner Victor
Det har känts extra speciellt att klappa på Emmas mage och inte minst att prata med och tänka på vår lilla ”korv”senaste tiden då det mesta varit lite extra påfrestande än vanligt i samband med coronaviruset. Allt annat känns lite mindre allvarligt när man sätter det i perspektiv till att vår bebis växer där inne i magen och förlossningen kommer närmare. Vi har varit extra noga med att få tid för varandra och fokusera på det, vilket har betytt mycket för både Emma och mig. Till skillnad från min stress så påverkar ju Emmas stress även bebisen och jag hoppas att de båda två skall få lite lugn och ro nu framöver. Det känns också väldigt bra att Emma får vara hemma och ta allt i sin takt nu, eftersom det verkligen märks hur mycket bättre hon mår av det. Hon har mer energi och orkar mer, till och med lite längre energigivande promenader med barnen i solen utan att hon känner av det alltför mycket efteråt. Det känns faktiskt väldigt speciellt att vi skall få tid för oss som familj här hemma i vår och sommar i väntan på bebis!

Idag gick vi in i vecka 23 som ändå är en jättemilstolpe för alla gravida eftersom det är från och med denna veckan som bebis kan överleva i fall den skulle födas. Det går att rädda barn som är födda tidigare också, 1177 skriver kring vecka 22, men det är nu statistiken är på bebisens sida eftersom cirka 60% av alla bebisar födda i vecka 23 överlever 🙂

Jag tror inte vår bebis kommer tidigt, men det känns ändå tryggt att veta att vi har oddsen på vår sida. Jag tycker också att det känns bra att vi numera tillhör specialförlossningen om det skulle vara något. I mina tidigare graviditeter så har jag fått åka in akut till gynmottagningen i vecka 7 och vecka 16 för akuta magsmärtor som troligen berott på blindtarmsinflammation. Bemötandet där har inte varit det bästa precis, inte förrän jag svimmat eller börjat spy i väntrummet, då har dom tagit mig på allvar. Det har gjort att jag är väldigt rädd för att behöva åka till gynmottagningen, det känns som en lättnad varje gång som jag gått så lång tid av graviditeten att jag tillhör specialförlossningen istället. Men i denna graviditeten har jag inte behövt oroa mig lika mycket eftersom jag opererade bort blindtarmen för ett par år sedan 🙂

Jag har funderat lite kring det där med prematurer. Både Lucas och Isadora är födda ett par dagar över tiden så jag tänker att vår bebbe också kommer stanna kvar i magen tills den är helt redo. Men Victor är prematur, han föddes fem veckor tidigt. Kan det ha betydelse för när vår bebis kommer?

Fotograf: https://www.wanderings.se