Nu är det dags för veckans höjdpunkt igen, nämligen gravidvattengympa med Magplasket! Idag ska jag fråga barnmorskan vilka rörelser jag inte ska göra. Hon brukar säga till vilka rörelser som vi ska byta ut om vi har foglossning, men jag hade ju inte foglossning när jag körde vattengympan sist så jag tog i och kämpade på som vanligt, typiskt! Det ska bli skönt att få hoppa i vattnet och bli tyngdlös idag, särskilt med tanke på ont jag har haft nu i helgen. Men förhoppningsvis känner jag mig mindre stel i kroppen efteråt och jag kommer garanterat sova gott i natt!   
Gravidvattengympan är verkligen något som jag är glad att jag har unnat mig, både förra graviditeten och denna. Jag har sett att många följare på instagram har kommenterat att dom också varit väldigt nöjda med det, men det är också många som har skrivit att dom önskar att dom gick. När jag var gravid med Lucas hade vi absolut inte ekonomi för att jag skulle på gravidvattengympa. Jag var ju den enda av oss två som tjänade pengar, men allt var noga uträknat så vi skulle ha råd med allt. Planen var ju att vi skulle utnyttja tiden då Jair pluggade och inte behövde ta ledigt från ett jobb för att vara föräldraledig. Men att gå på gravidvattengympa blev ju en ”lyxgrej” som vi fick välja bort, men sen upptäckte jag att jag kunde använda mitt friskvårdsbidrag från jobbet! Jag tror jag la till 200 kr bara för att kursen skulle bli betald, resten betalade jobbet! Hur bra som helst ju! Många glömmer bort att dom har friskvårdsbidrag på jobbet eller så vet dom inte om det! Jair fick reda på i slutet av förra året att han hade det på sitt jobb, så det blev en liten bonus på decemberlönen 🙂

/I samarbete med Magplasket

Bebis

Bebisen väger ca 2300 g och är 42 cm. Nu är alla inre organ helt färdiga och klara inför förlossningen. Bebisen lungor behöver lite mer tid för att klara av omställningen från vatten till luft. Pupillerna kan vidgas och dra ihop sig och ansiktet är mer slätt än rynkigt. Nu kan bebisen själv bekämpa lättare infektioner. Bebisens rörelser är nu större och långsammare och den här veckan lägger sig en del barn tillrätta och fixerar huvudet i bäckeningången. Cirka 3-4% lägger sig med fötter eller rumpa ner och då kan man göra ett vändningsförsök hos läkare.

Skulle förlossningen starta nu skulle förlossningspersonalen inte försöka skjuta upp den. Om barnet föds är det fortfarande ömtåligt och behöver extra värme och mat. Men många klarar sin andning bra och långt ifrån alla behöver ligga i kuvös.

Du

Livmoderns mått är från blygdbenet till toppen ca 32 till 34 cm. Du kan känna av förvärkar. De känns mer obehagliga än smärtsamma. Det kan hålla i sig i ca 30 sekunder och innebär att livmodern tränar sig inför förlossningen. Din navel kan stå utåt och en hormonrand kan synas mellan naveln och blygdbenet. Den bleknar efter förlossningen och brukar försvinna helt efter ett tag. Barnet ligger och trycker mot dina lungor och det kan göra att du känner dig andfådd eller har en obehaglig känsla under revbenen. Vätska kan samlas i kroppen och du märker att ringar kanske inte längre passar. Dina fötter kan också vara svullna. Din blodvolym har ökat med 50% och håller sig nu konstant.

När bebisen fixar huvudet i bäckeningången kan det slita och dra i bäckenet och neråt ljumskarna. Du ska känna bebisen varje dag i magen och om du inte gör det ska du ringa sjukvården direkt, dag som natt, speciellt när det är nära till BF-datum.

Så här känner jag

Men oj! Är jag redan så långt gången att dom inte längre kommer försöka stoppa en förlossning! Bäst att försöka komma i ordning nu då – haha! Jag vet fortfarande inte om jag verkligen känner några sammandragningar eller inte. Jag tror det ibland, men efter att jag var inne på förlossningen och dom inte registrerade en enda så känns det som att jag nog inte har några. Jag ska verkligen känna med händerna på magen denna förlossningen så att jag minns hur det känns när magen drar ihop sig! Bebisen ligger högre upp den här graviditeten så jag har känt bebis ligga och trycka på revbenen länge. Och jag känner också att min andning påverkas, så kände jag inte med Lucas. Nu börjar fötterna svullna och nog händerna lite också… Fötterna känner jag mest av när jag vaknar på morgonen, då är dom lite ömma att stå på, men sen känns dom faktiskt inte så svullna längre. Skönt om jag slipper svullna lika mycket om ben och fötter den här gången. Igårkväll så kände jag många små stick nere vid fiffi, antingen är bebis på väg neråt eller så boxas bebis bara lite därnere. Idag känner jag ingenting så jag tror inte huvudet har fixerat sig än, men BM sa att huvudet låg neråt i alla fall. Jag har lite problem med foglossningen igen, men det verkar som det blir bättre när jag vilar. Jag njuter fortfarande av att vara gravid och vill absolut inte att detta äventyr ska ta slut än!

Imorse vaknade jag av världens goaste kram! Det var Lucas som kröp upp i sängen och la sina små armar om mig och sedan strök han försiktigt bort allt hår från mitt ansikte. Går det att vakna mysigare än så? Lucas är så omhändertagande och det märks att han verkligen bryr sig, särskilt nu på slutet av graviditeten. Han låter mig vila och pysslar om mig när jag har ont. (OBS! Jag kräver absolut ingenting av honom, men han gör det ändå!) Jag är noga med att förklara att det onda går över, bara mamma vilar lite och jag säger också att det inte är farligt. Ibland ser det lilla ansiktet så himla oroligt ut, men det brukar gå över när jag säger att det inte är farligt.

Igår kändes det ungefär som hela svanskotan var krossad! Det gjorde fruktansvärt ont, jag kunde inte sitta alls! Jair värmde en värmekudde till mig och hämtade bbhugme graviditetskudde och då kunde jag hitta en avlastande skön position som inte gjorde ont när jag låg stilla. Lucas hjälpte också till, han hämtade massa kuddar till mig så att jag säkert skulle ligga bra där på soffan och sen sa han ”pappa leka” istället för ”mamma leka”. Men sen när jag skulle upp och kissa, då trodde jag att jag skulle dö! Det knakade högljutt i svanskotan och nånstans i höften och det kändes ungefär som den krossade svanskotan hade växt ihop igen men felaktigt. Jag hade jättesvårt att räta ut ryggen och det gjorde ont fram i magen också (säkert ligamenten). Är det foglossningen som gör att det knakar så? Någon som har varit med om det? Eller kan det vara så att jag har fått eller håller på att få låsningar i höft och ryggrad? Usch, jag är så orolig att det här ska bli värre. Jag vill verkligen fortsätta och må bra i graviditeten och jag har ju Lucas också att ta hand om. Känner mig redan som en seg, trött och mindre kul mamma, vill inte att det ska bli ännu mera så nu innan bebis kommer…

Idag har jag fortfarande väldigt ont i svanskotan, men jag kan i alla fall sitta en liten stund åt gången.    

Förlåt för ett tråkigt klagoinlägg, men jag tycker själv att det är trist att läsa rosa-fluff-bloggar så på min blogg vill jag att man ska kunna läsa hur saker och ting verkligen är 🙂

Jag börjar nog få lite smått panik av allt som jag inte har förberett ännu haha! En av dom sakerna är att jag inte har gjort nån förlossningsplaylist ännu. Jag har ingen aning om vad vi ska spela för musik på förlossningen! Jag trodde det skulle ge sig under graviditeten, men det har det inte gjort. Jag har bara lyssnat på samma låtar hela graviditeten och har bara en enda ny favoritlåt som kanske skulle passa lite… kanske… Den har en lugnande effekt på mig i alla fall… Det är Justin Biebers nya – Love Yourself.  

  När Lucas föddes så var det viktigt för mig att vi spelade brasiliansk musik och jag ville att det skulle vara musik som betydde något för mig. Därför föddes Lucas till brasiliansk kärleksmusik som jag översatte för barnmorskan mellan krystvärkarna (inte dom allra sista dock). Haha! Ja, hon sa faktiskt att hon aldrig träffat nån som pratat så mycket mellan värkarna som jag gjorde!

Men nu när jag sitter och tänker på vilken musik vi ska ha så känner jag mig typ dum om jag gör en playlist med musik från topplistan som betyder absolut nada för mig, särskilt när jag valde så speciell musik på förlossningen med Lucas. Men vill jag föda till samma? Jag satte just på lite av den brasilianska musiken så får vi se hur jag känner 🙂

Hur har ni gjort vid era förlossningar eller hur ska ni göra vid er förlossning? Vad ska ni lyssna på? Är det viktigt för er att musiken har en viss betydelse?

Idag går jag och lilla bebis in i vecka 34! Känns så galet! Hur kan tiden ha gått så här snabbt?! Det är 48 dagar kvar tills bebis är beräknad och jag känner att jag inte hinner med längre. Det är fortfarande så mycket kvar att fixa och jag bara skjuter på allt hela tiden. Jag har fortfarande inte packat BB-väskan, tvättat bebis kläder, fixat bebis hörna i sovrummet eller nånting! Men egentligen kanske jag inte behöver stressa, det är ju faktiskt 6 veckor kvar tills bebis är beräknad och i alla fall minst 3 veckor innan bebis är välkommen ut. I vecka 37 så räknas man ju som fullgången.    

Men jag ska nog försöka ta tag i bebiskläderna och tvätta upp dom, kanske köra första maskinen redan ikväll och sen packa BB-väskan nästa vecka så är det gjort. Jag får sätta upp lite mål helt enkelt, kanske skriva en lista som jag kan bocka av. Både bebisens spjälsäng och vagga står i alla fall redo i sovrummet nu. Ett steg i rätt riktning!