Jag vet att jag har varit seg med att uppdatera bloggen det sista, men jag försöker komma igång med skrivandet igen. Om ni inte vill missa något och få uppdateringar i real-tid så spana in min instagram @pasmallen.nu. Jag är nämligen mer aktiv på instagram stories där jag uppdaterar varje dag 🙂

Nu tänkte jag i alla fall berätta om vad som hände i söndags, för då blev jag ”lurad” och överraskad så det skriker om det!! Jag hade planerat att åka hem till min bästa kompis Veronica för att hon och hennes granne skulle hjälpa mig med ett samarbete. Veronica har hjälpt mig mycket under våren så det är inget ovanligt att jag åker hem till henne när jag behöver hjälp. Jag var jättetrött den här dagen och slumrade på soffan på förmiddagen, så Victor frågade mig om jag verkligen orkade köra själv. Jag svarade att jag orkade, men han insisterade på att det kändes bättre att köra mig eftersom jag var så trött.

Jag anade ingenting och såg inte heller att Victor smygfilmade mig på vägen till Veronica. När jag kom fram till dörren så öppnade Veronica dörren och sträckte fram ett glas bubbel, samtidigt som jag hörde att det ropades ”SURPRISE” där inifrån! Jag fattade fortfarande ingenting och det enda jag kunde tänka var ”Vad gör dom här??!” och ”Varför har Veronica dekorerat med ballonger?” Hahahahaha! Men Veronica var snabb med att säga ”Välkommen till din Babyshower” och då fattade jag! Hahaha!

Jag blev verkligen så rörd och lycklig över att mina fina vänner och familj hade ordnat detta för mig! Jag har aldrig haft en babyshower förut så det kändes extra roligt, särskilt eftersom detta kanske är min sista graviditet!

Det var en jättefin och rolig babyshower med olika lekar och frågesport. En var frågor om mig och den här graviditeten där Victor var facit så det var faktiskt lite trixigt för mig också. Som tur var så kammade jag hem 6 av 10 poäng och vann därmed en Aperol Spritz som är det jag längtar allra mest efter att dricka när bebisen har kommit 🙂 Det roliga var att det också var en av frågorna som jag såklart lyckades svara rätt på!

Den fina tårtan har en ny kompis till mig som preciiiiis fött sin lilla bebis bakat. Den var helt fantastisk!! Jag åt upp den sista biten tårta idag faktiskt 🙂 Jag älskar smörkräm och den här var sååååå god!

Tusen tack till alla som var med och ordnade min babyshower! Ni lyckades verkligen överraska och skämma bort mig! Tack såååååå himla mycket fina ni!!

Nu är det exakt 3 veckor kvar till förlossningen och jag är helt slut! Jag undrar var min innan-förlossningen-energi har tagit vägen. Alla andra graviditeter har jag ju fått massor av energi precis innan förlossningen och städat/rensat/putsat fönster och haft mig. Just nu känns det som hela hemmet håller på att förfalla och jag orkar inte göra nåt åt det… eller nja, så illa är det kanske inte. Det står några ouppackade påsar i hallen från olika utflykter som barnen varit på och källarn är full med tvätt. Dessutom kommer hantverkarna på måndag för att återställa vår källare efter vattenläckan. Det ser jag inte framemot… usch vilken jobbig dag…

I resten av rummen är det i alla fall ordning och svärfar klippte både gräset och häcken häromdagen – vilken enorm lättnad! I vanliga fall är det jag som sköter trädgården, främst eftersom Victor är så pollenallergisk, men nu orkar jag verkligen inte. Jag har foglossning i svanken just nu så det gör det nästan omöjligt att böja sig för att plocka saker från marken.

Det som jag känner mest att jag hade velat ha energi till just nu är att packa BB-väskan och tvätta upp bebisens kläder. Det känns sååå dumt att jag inte orkar göra det för jag/vi måste ju det. Men jag är så trött på allt just nu så jag har nästan kommit till den punkten att jag inte bryr mig om den där väskan. Haha! Vi får se om det hjälper med lite extra järntabletter denna veckan, förhoppningsvis kommer energin tillbaka 🙂

Jag har inte orkat skriva eller dela så mycket om barnmorskebristen på Östra för jag blir stressad och orolig. Jag har verkligen försökt skärma bort allt som skrivs eftersom det varit så här varje gång jag ska föda och hittills har det inte gått ut över mig (så vitt jag vet). Jag har tänkt att jag har fött barn tre gånger och jag känner mig trygg med att min kropp kan. Men nu tycker jag att det gått alldeles för långt! Sommarn 2022 blir det en mardröm att föda barn på östra! Så här illa har det aldrig varit förut, för nu har man till och med dragit ner på eftervården och kallar det för ”Trygg Hemgång”. Ett hån mot alla oss som ska föda.

De nya sommarrutinerna som Östra satt upp för juni, juli och augusti 2022 innebär att alla omföderskor OCH 30-40% av alla förstföderskor ska skickas hem 6 timmar efter förlossningen. Jag har inga problem med att skickas hem efter 6 timmar, men jag tycker inte det är okej att man även skickar hem mammor med ökad risk för komplikationer (tex med stor blodförlust) och dessutom skippar läkarundersökning av bebisen. Anledningen till att man gör detta är för att kunna klara sig på färre barnmorskor då man anser att det finns en barnmorskebrist i samhället, vilket bara är helt galet! Det finns massor av barnmorskor som säger upp sig pga arbetsmiljön på Östra eller som ledningen på Östra helt enkelt tackar nej till för att barnmorskan inte delar samma vision. Ledningen på Östra vill att förlossningar ska gå snabbt och vara billiga, medan många barnmorskor drömmer om att få finnas där för den födande kvinnan i hennes takt, främja oxytocinflödet och ge kvinnor en bra upplevelse. Den visionen delar inte ledningen på Östra och tackar därför nej till duktiga kompetenta barnmorskor. DET HÄR ÄR SÅÅÅ SJUKT!

Östra är faktiskt det sjukhuset i Sverige som har dom allra billigaste förlossningar, samtidigt som det också är sjukhuset med allra flest anmälningar och där har IVO utrett kommit fram till att bebisar dör pga platsbrist på Östra och att många av dom andra skadorna på mammor och bebisar beror på just barnmorskebristen. Men tror ni någon förändring skett?! Nope, det spelar verkligen ingen roll hur mycket media rapporterar och skriver om detta. Ledningen på Östra sitter på sina feta arslen och låter det ske! Detta trots att dom fått miljardbelopp för att få ordning på situationen! Pengarna är använda, men dom kan bara redovisa var en femtedel av pengarna gick – hur kan en sån ledning ens få sitta kvar? Barnmorskorna är fortfarande lika underbetalda i Göteborg och söker sig hellre till Borås och Varberg där både lön och arbetsmiljö är bättre.

Senast denna veckan skrev miljöpartiet om att ledningen på Östra måste sparkas för att förändring ska kunna ske. Jag kan inte annat än att hålla med!

Jag hör från andra mammor som nyligen fött att man har skyndat på förlossningen på olika sätt, bl.a. föreslagit att använda sugklocka trots att bebisen mådde bra. Det känns inte okej. Jag vill ha en naturlig förlossning utan ingrepp. Jag vill helst inte att ta vattnet heller om förlossningsförloppet inte är väldigt segt. Jag vill känna att förlossningen är mitt livs mest fantastiska upplevelse och inte att jag måste skynda mig att trycka ut bebisen. Jag känner också stor oro över den nya sommarrutinen på Östra, att man har tagit bort den obligatoriska läkarundersökningen av bebisen helt och hållet juni, juli och augusti för att möjliggöra att mammor kan skickas hem efter 6 timmar. Läkarundersökningen sker först 3 dagar efter hemgång. Dessutom så ska även mammor med ökad risk för komplikationer skickas hem, alltså de mammor som under årets andra nio månader ska stanna för observation i 1-2 dygn! Hur kan detta vara ”Trygg hemgång”, det är ju otrygg hemgång om något!

Jag tror ni kan se genom skärmen att jag är både uppstressad och ledsen över det här. Som gravid är man extra sårbar och jag känner mig liten och otrygg i sammanhanget, samtidigt som det hormonella monstret i mig förmodligen hade gått bananas om jag hade varit i samma rum som ledningen på Östra. Dom hade INTE velat ha mig där kan jag säga. Jag och Victor har pratat om detta hela dagen och nu har vi tagit beslutet att göra allt vi kan för att komma till Varberg istället. Främst för att jag känner mig så otrygg med löpande-band-principen som ledningen på Östra står för (dom låter ju inte dom barnmorskor som tycker annorlunda jobba kvar) och för att jag vill att bebisen blir undersökt av en läkare innan ”Trygg hemgång”. Det Östra sysslar med borde kallas ”Otrygg hemgång” för det är precis vad det är.

Iförrigår var det dags för min och kulans barnmorskebesök i vecka 36 (35+5). Det började med en flod av tårar efter att hon hade frågat mig ”hur är det?”. Tyvärr, är det inte så bra… mitt standardsvar är ”sådär” för jag känner mig ledsen stor del av tiden. Det känns som att jag har hur många tårar som helst att gråta och det tar liksom aldrig slut. Idag är det egentligen meningen att jag ska ringa till Eriksberg och be om samtalshjälp, men jag orkar inte. Jag orkar inte gråta idag igen så jag orkar inte ringa. Min barnmorska var jättefin och peppade mig att ringa, men just nu går det bara inte. Det är för stort steg för mig just nu.

Vi gjorde dom vanliga kontrollerna, blodtrycket, stick i fingret, mätte livmodern och lyssnade på bebisen. Jag hade lågt och fint blodtryck precis som vanligt. Det är ju bra me dåligt blodtryck när man är gravid, men ibland lite jobbigt också. Jag har nämligen känt yrselkänsla flera gånger den sista tiden och förra onsdagen var jag en sekund ifrån att svimma på riktigt. Sååå otäckt! Jag har svimmat många gånger i mitt liv och en gång gick det riktigt illa, då bet jag nästan av min läpp! Den var till och med lös! Så jag har stor respekt för det där med att svimma och vill verkligen inte föra dt som gravid.

Järnvärdet såg bra ut, men lite lägre än sist så jag tänker att jag kanske kan bli lite piggare av några extra järntabletter när magen pallar, men det gör den inte alltid. Livmodermåttet slutade på 34 cm denna gång och det betyder att jag fortsatt följer min kurva helt perfekt 🙂 Kurvan är lite större denna gången, men jag tror inte själv att det tyder på en större bebis för magen är inte större denna gång och jag har ju mindre krämpor 🙂 Men det vet man ju aldrig 🙂 Bebisen ligger långt ner med huvudet, men det går fortfarande att rucka lite på det. Rumpan ligger uppe vid mitt vänstra revben och fötterna vid det högra så bebis ligger och kikar åt min högra sida. Det är tydligen det vanligaste sättet för bebisarna att ligga innan förlossningen 🙂

Hej på er! Det har varit lite glest mellan mina inlägg det sista. Jag är såååååå himla trött och väldigt hormonell just nu. Allt jag känner, känner jag 1000 gånger starkare. Jag tycker inte att jag blir ledsen eller arg för fel saker, men saker som normalt gör mig lite arg eller lite ledsen gör mig nu helt förstörd. Ja, som igår. Då var barnen hemma för att dom var hostiga och hade ont i huvudet och genast såg jag framför mig hur jobbigt det skulle bli, hur dom skulle tjafsa, störa Victor som skulle jobba hemifrån och att fixa mat till allihopa. Det här är saker som jag normalt tycker är jobbigt, men som inte är nån stor grej. Jag löser det liksom, men just nu känns minsta lilla grej som ett berg som jag tvingas bestiga. Det kom en flod med tårar innan jag kunde klämma fram allt jag kände och då sa Victor att jag dels inte behövde oroa mig för att barnen skulle störa honom och dels att han kommer jobba hemifrån de sista två veckorna för att avlasta mig med William. William är egentligen inte så krävande, det är mer att jag känner mig begränsad kroppsligt och inte orkar bära på honom, lyfta honom när han sitter/ligger på golvet och alla blöjbyten… Det kändes därför som en otrolig lättnad att Victor kan vara hemma mer redan nu!

Idag har Victor varit hemma med alla tre medan jag började dagen med en brunch med några andra preggos på Brunchoteket, så himla mysigt och bra start på dagen! Det var nog precis vad jag behövde i min hormonella bubbla!

Åh herregud! Jag kan inte fatta att det gått 9 dagar sedan jag skrev här sist. Jag som alltid varit så rutinerad och bloggat varje dag, men livet är helt klart intensivare med snart fyra barn. De senaste två veckorna har dessutom varit extrema…!! Jag nämnde ju i ett tidigare inlägg att jag fått pausa en relation som sårar och det har inte direkt blivit bättre. Jag är snarare ännu mer besviken och ledsen och med all rätt för det är verkligen pissigt beteende. När man är i slutskedet i en graviditet som jag är nu, så är man som allra skörast och då ska man kunna räkna med att ens närmaste ställer upp. Nu känner jag mig istället grymt sviken och utnyttjad och vet inte riktigt hur jag ska processa den sorgen. Jag är rädd att det här slutar i en ny förlossningsdepression och bad därför om samtalshjälp, men det var tydligen inte det lättaste att få beviljat så nu orkar jag inte be om hjälp längre.

Jag känner också så här, jag mår i grunden väldigt bra! Visst har jag krämpor, men jag har tre fina barn och en FANTASTISK man och massor av vänner som ger mig energi. Jag har det bra på dagarna och lever det livet jag vill leva. Jag vill bara stänga ute alla problem och dåliga känslor, jag vet att jag förtjänar bättre, särskilt NU.

Under veckorna som har gått har det varit många fler problem. Jag vet inte vad som var jobbigast, om det var att vår källare plötsligt tog in en massa vatten efter att en hantverkare ställt grannens stuprör mot vårat så att det sprutade mot vår källarvägg och vi åkte på en fuktskada. Eller om det var att barnen träffade någon som varit utsatt för coronasmitta hos sin pappa som vill skicka hem barnen till oss ändå. Han menade att han skulle få sparken från jobbet om han var ledig en enda dag (han jobbar 6 dagar i veckan). Jag vill absolut inte få corona i vecka 35, så jag stod på mig och efteråt fick vi veta att barnen suttit på hans jobb till kl 22.00 och att dom inte var hemma förrän 23.00. Stackarna hade knappt hunnit sova för vi fick tillbaka dom kl 7.00 nästa dag, helt utmattade! Det känns också lite jobbigt att inte veta hur det blir för barnen i sommar, deras pappa säger att han ska jobba 7 dagar i veckan. Barnen blev såklart jättebesvikna. Jag har sagt att vi kan vara flexibla om han är ledig någon dag även om det är mitt i veckan, så vi får se om han återkommer med några datum som han kan träffa barnen eller inte.

Ja, som ni ser så är det många störmoment och inte direkt en oxytocin-främjande miljö som jag har omkring mig. Jag hoppas verkligen att vattenläckan var den sista grejen nu och att vi får vara ifred från problem ett litet tag, så att all stress kan lägga sig och att förlossningen kan dra igång av sig själv denna gången. Jag tror nämligen att stressen över att tvingas ta beslut om igångsättning förra gången var det som gjorde att förlossningen inte gick igång. Jag vill inte riskera att det blir så igen.