William är nu lite mer än 1,5 år, snart 2 år eller 1,75 år om man ska vara exakt. Haha! Men det låter ju jättelöjligt, så det kan jag inte skriva…. haha! Men jag tänker att det har betydelse för det jag ska skriva om, nämligen sömnen. Vi upplever att William är sååå svår att lägga på kvällarna nu. Han har gått från att vara superlätt att lägga (jag var till och med riktigt stolt över det i höstas) till mediumsvår men mysig för att han har velat kramas en stund innan han självmant lägger sig, till att det nu tar 2 timmar att lägga honom… William visar inte alltid trötthetstecken när han är trött så vi har försökt hitta ett ”sovfönster” där han är lättare att lägga, men det känns som att vad vi än gör så passerar vi sovfönstret och under de här två timmarna när vi tålmodigt kämpar på så blir han piggare och slocknar sällan för 21-tiden.

Så nu när vi testat att lägga honom både närmare 20.00 och innan 19.00 så har vi kommit fram till att det måste vara vilan på dagen som ställer till det. Jag har aldrig behövt väcka mina barn på dagen förut, men jag ser ingen annan utväg längre och därför undrar jag hur länge era barn som är i samma ålder sover på dagen och när dom lägger sig på kvällen? William kan sova över två timmar på dagen om han får, alltid på förmiddagen så han vaknar som senast kl 13.00. Jag har testat att väcka honom efter 2 timmar och 1,5 timme, men det gjorde ingen skillnad för natten. Nu testar vi med att väcka honom efter en timme för att se om det blir bättre…

Älskar att han fortfarande sover med händerna ovanför huvudet…

Det känns väldigt tidigt att ta bort vilan helt när han inte ens är två år gammal, men jag tar tacksamt emot erfarenheter 🙂

Den här morgonen började så himla mysigt! Jag och William sov tills vi vaknade och när William väl ville upp så fick jag ett sms från Victor att jag skulle möta upp honom i stan 9.30 🙂 Jag gjorde i ordning mig och William och klockan 9.00 hörde han av sig igen och sa att han kommer och hämtar oss istället. Jag visste inte vad vi skulle göra, men gissade på att det hade något med mat att göra och det var så rätt så, vi skulle äta frukost på Breakfast Society (Burgersson). Sååååå himla mysigt! Jag älskar den där ”vardagslyxen” när en vanlig dag eller helg förgylls med det lilla extra 🙂

Vi vet ju inte om bebisen blir en flicka eller pojke, men om det blir en flicka så har vi ett namn som vi håller lite hemligt tills vidare 🙂 Däremot skulle vi VERKLIGEN behöva ett pojknamn! Vi har precis börjat en lista men inte fastnat för något namn ännu och skulle gärna vilja ha fler tips på namn 🙂

Vi vill gärna att namnet passar ihop med resten av barnen och att det inte är för ”hårt” namn. Det gör inget om namnet är vanligt, men det får gärna vara ovanligare också men inte för ”konstigt” eller ”nyuppfunnet” om ni förstår 🙂 Några namn vi har på vår lista hittills är Adrian, Simon, Theo och Liam.

Foto: Beatrice Sofie

Kom med era förslag!

– Samarbete med Magplasket Hisingen –

Igår började den sista gravidvattengympakursen innan sommarn med Magplasket Hisingen 🙂 I kursen är vi 10 härliga blivande mammor och det var lite extra kul för det var några kända ansikten sedan innan 🙂 Två av mammorna har jag träffat förut på gravidbrunch och en mamma gick på samma gravidvattengympa 2020. Det visade sig att det skiljer bara en dag på våra killar och vi hade ganska lika förlossningar eftersom vi gick över lika mycket, var nästan lika öppna och blev igångsatta! Såååå roligt! Älskar att prata förlossning med andra mammor!! Det är ju trots allt det häftigaste man får uppleva i livet tycker jag 🙂

I den här gruppen tror jag att jag var den som hade bf först, men jag kommer inte ihåg säkert. Det var i alla fall många som hade bf i augusti eller september och jag har ju i juli 🙂 Kursen är 6 veckor så den kommer hålla på fram till och med 6:e juli, dvs nästan exakt två veckor innan jag är beräknad. Jag tycker det är helt perfekt och hoppas järnet på att förlossningen drar igång tack vare lite rörelse och avslappning på gravidvattengympan 🙂 Den här gången är jag nämligen inte så sugen på att gå över tiden, främst för att jag så gärna vill ha en spontan förlossning och helst inte vill ”förlora” hela sommarn med att sitta inne och klaga över värmen. När William väl var född så blev det ju höst på en gång, jag hann aldrig njuta av sommarn.

Hur som helst, gravidvattengympan igår var magisk! Jag njöt så mycket av att kunna träna och ta ut mig ordentligt trots att jag har ganska ont i kroppen när jag rör mig, särskilt efter igår när jag klippt gräset, städat som en tok och vikt och lagt in all tvätt i garderoberna. Vattengympan är skonsam och passet just nu har mycket fokus på överkropp och det tror jag gör stor skillnad för åtminstone min rygg 🙂

Här kommer en bild från när vi var på parplasket förra veckan när karlarna fick prova på vår vattengympa 🙂 Alltså det här är såååå kul så om ni får tillfälle så MÅSTE ni göra detta med era män! Vi höll på att skratta ihjäl oss! Haha!

På avslappningen och babymeditationen ansträngde jag mig för att släppa alla tankar och bara tänka på bebisen. Jag märker att jag har svårt att föreställa mig bebisen, det känns abstrakt på nåt vis eftersom jag inte vet könet. Men ändå vill jag inte veta för jag älskar överraskningen. Jag försökte ändå tänka på bebisen och föreställa mig den lilla personen som sparkar på mig där inifrån. Vem är h*n? Vilken personlighet har h*n? Victor tycker att bebisen är livligare och det kanske stämmer. Bebisen sparkar mer på avslappningen än vad William gjorde så det kanske stämmer 🙂

På parplasket förra veckan fick vi pyssla om våra män lite också med ansikts- och hårbottenmassage och dom fick bära runt på oss i övningen som heter ”Bära bebis” 🙂

Nu är magen stor hela tiden och det finns vissa saker jag knappt kan göra längre, tex raka mig och samtidigt se vad jag gör. Haha! Det gör ondare i kroppen nu, särskilt om jag varit aktiv och rört på mig… men det är fortfarande inget emot hur jag hade det i förra graviditeten. Idag skulle jag fortfarande kunna njuta av en god middag på stan utan att längta hem pga smärta – det kunde jag inte när jag var i samma vecka med William, i alla fall inte vad jag minns.

Jag gjorde en ny jämförelse med alla magarna också och det känns rätt tydligt att jag blir större när jag är gravid nuförtiden. Jag som hade hoppats på en liten nätt, flexibel mage igen som med Lucas och Isadora. Men icke! Visst är det konstigt ändå?! Samma kropp men ändå så olika? Lucas var väldigt liten när han föddes, bara 2905 gram, men William vägde som Isadora så det var ingen stor bebis jag väntade.

Vecka 33 med Lucas / Isadora / William / bebis nr 4

Vad tror i det blir baserat på magbilderna? Flicka eller pojke?

Bebis
Nu väger din bebis ca 2,15 kg och är 40 cm lång. Bebisen ökar nu sin vikt med ca 225 g i veckan. Nu börjar din bebis kunna reglera sin kroppstemperatur. Om bebisen skulle födas nu kan det under ett par veckors tid behöva lite andningshjälp, extra värme och hjälp att få i sig tillräckligt med näring för att må bra. Det finns gott om fostervatten som gör att bebisen kan röra sig fritt och att livmodern inte trycker direkt mot fostret. Fostervattnet är lite grumligt, vitaktigt i färgen och har en doft som påminner lite om hav och tång. Det har blivit trångt för bebis i magen så du kan känna mindre av de tydliga sparkarna nu och mer av att bebis rullar runt. Bebisens hjärna och huvud växer snabbt nu, det ökar med 9,5 mm!

Du
Måttet på din livmoder är nu 30 till 33 cm. Men det kan vara olika, huvudsaken är att din egen kurva växer som den ska. Du kan öka mycket i vikt och det är inte konstigt. Just nu behövs mycket näring både till dig och din bebis, så sluta inte äta för att du är orolig över stor viktökning. Prata med din barnmorska om du oroar dig för din vikt. Om bebisen har lagt sig till rätta nu kan det kännas lättare att andas och om du haft magbesvär kan det försvinna nu. Du kommer uppleva ett ökat tryck neråt och du kan känna stickande känslor i bäckenet, det är helt ofarligt. Insomnia är också vanligt nu, 80% av drabbas av sömnsvårigheter.

Så här känner jag
Jag har mycket förvärkar nu och under denna veckan har dom blivit väldigt lika förlossningsvärkar. Värkarna sitter både i magen och i ryggen och känns precis så där speciellt som det gör när man ska föda barn. Jag vill försöka hitta ett ord att beskriva dom på för så fort jag kände dom så kände jag igen dom från förra förlossningen. De känns liksom ”skelettiga”, som att det gör ont i skelettet, fast jag vet att det är livmodern som gör ont. Jag tycker att det är den där känslan av att det gör ont i skelett som skiljer förvärkar/förlossningsvärkar från vanlig mensvärk. Jag hade förvärkar länge med William också och då öppnade jag mig ju 4 cm utan att ha särskilt ont och det är precis så det känns nu med. Jag har förvärkar som gör lite ont, men inte mer än så. Jag tänker att det antagligen inte betyder något för med William drog ju förlossningen inte ens igång på BF+12 trots att jag var så öppen och hade haft värkar så länge. Jag tror bebisen sjunkit längre ner i bäckenet för det gör faktiskt mindre ont i revbenet nu – tack och lov! Och det ilar nere i fiffigt i slutet på dagen om jag stått upp mycket. Det känns som att bebisen är rörlig och liksom sjunker neråt när jag står upp en längre stund.

Idag och igår har jag haft så så så himla ont i mina höfter. Jag tror jag vet varför det gör så mycket ondare plötsligt och allt jag kan säga är att det var värt det 😉 Men det är jobbigt. Jag trodde det skulle vara bättre idag, men icke! Mina veckor är fortfarande väldigt fullspäckade och just nu känner jag att jag egentligen hade velat vara hemma och vila kroppen, men det får vänta till helgen.

Jag har också massor av roliga jobb att göra och det känns sååå sååå himla kul! Under pandemin har jag varit lite orolig för hur det ska gå med mitt drömjobb, men just nu blomstrar det verkligen och ingen är gladare än jag! Det är en mäktig känsla att få jobba med sin hobby och på senare tid känner jag att jag utvecklats så himla mycket i det jag gör 🙂 Jag känner mig så uppfylld!!

Samtidigt som jag känner att jag är på en väldigt bra plats, så tycker jag det är jobbigt med alla känslor just nu. När man är gravid så är det lätt att känna sig sårbar och ett svek tar oerhört hårt och är svårt att skaka av sig. I vanliga fall så har jag kanske lättare att begrava känslor, men just nu så går det nästan inte. Jag är rädd för att bli deppig igen som jag blev när William föddes (pga pandemin) och jag känner att jag inte har så mycket att sätta emot och vissa relationer blir tyvärr för ”toxic”. Ibland hjälper det inte heller att kämpa och försöka lösa det, för det kostar mer än vad det ger i slutändan och jag kan inte betala det priset just nu. Jag behöver prioritera mig och bebisen. Det är jobbigt, men det blev lättare att hantera när jag själv tog kontroll över situationen, istället för att mina känslor ligger i händerna på någon annan.

När jag inte tänker eller oroar mig för problem så känns livet fantastiskt. Jag njuter fortfarande så mycket över att vara hemma med William. Jag känner sån oerhörd tacksamhet och tänker fortfarande att jag aldrig vill lämna bort honom även om jag förstår att den här tiden när som helst kan vara över. Han kommer ju växa och behöva utöka sin värld och det behovet kanske bara ligger runt hörnet. Just nu är det tydligt att han har det bäst hemma med mig, men vem vet vad som händer om en månad eller ett halvår?