Femte graviditeten

Barnmorskebesök i vecka 36

Iförrigår var det dags för min och kulans barnmorskebesök i vecka 36 (35+5). Det började med en flod av tårar efter att hon hade frågat mig ”hur är det?”. Tyvärr, är det inte så bra… mitt standardsvar är ”sådär” för jag känner mig ledsen stor del av tiden. Det känns som att jag har hur många tårar som helst att gråta och det tar liksom aldrig slut. Idag är det egentligen meningen att jag ska ringa till Eriksberg och be om samtalshjälp, men jag orkar inte. Jag orkar inte gråta idag igen så jag orkar inte ringa. Min barnmorska var jättefin och peppade mig att ringa, men just nu går det bara inte. Det är för stort steg för mig just nu.

Vi gjorde dom vanliga kontrollerna, blodtrycket, stick i fingret, mätte livmodern och lyssnade på bebisen. Jag hade lågt och fint blodtryck precis som vanligt. Det är ju bra me dåligt blodtryck när man är gravid, men ibland lite jobbigt också. Jag har nämligen känt yrselkänsla flera gånger den sista tiden och förra onsdagen var jag en sekund ifrån att svimma på riktigt. Sååå otäckt! Jag har svimmat många gånger i mitt liv och en gång gick det riktigt illa, då bet jag nästan av min läpp! Den var till och med lös! Så jag har stor respekt för det där med att svimma och vill verkligen inte föra dt som gravid.

Järnvärdet såg bra ut, men lite lägre än sist så jag tänker att jag kanske kan bli lite piggare av några extra järntabletter när magen pallar, men det gör den inte alltid. Livmodermåttet slutade på 34 cm denna gång och det betyder att jag fortsatt följer min kurva helt perfekt 🙂 Kurvan är lite större denna gången, men jag tror inte själv att det tyder på en större bebis för magen är inte större denna gång och jag har ju mindre krämpor 🙂 Men det vet man ju aldrig 🙂 Bebisen ligger långt ner med huvudet, men det går fortfarande att rucka lite på det. Rumpan ligger uppe vid mitt vänstra revben och fötterna vid det högra så bebis ligger och kikar åt min högra sida. Det är tydligen det vanligaste sättet för bebisarna att ligga innan förlossningen 🙂

2 Comments

  • Gittan

    Va ledsen jag blir av att läsa att du mår dåligt 😢 jag hade själv samma ”problem” i min fjärde graviditet. Jag var ledsen och nedstämd, tror delvis det var en reaktion på pandemin. Kom tillbax till jobbet gravid i v 12 och så pepp på att jobba men skulle bli avstängd i v 20+0. Fick sedan covid 2 grr ändå trots dubbelvaccinering. Kände mig så ensam, isolerad och utanför allt socialt.

    Jag fick samtalsstöd tidigt då jag bad om det, hjälpte jätte mycket och hade även de 2,5 första månaderna efter hon föddes. Så skönt! Och kontakten ligger kvar så jag kan bara skicka sms om jag vill ha igen. Varför behöver du ringa själv? Här skickar barnmorskan en remiss och sen kontaktar psykologen mig med tid. Känns som ett bättre alternativ eftersom man är skör och inte orkar. Kanske kan Victor ringa åt dig? Eller är det via telefon?

    Vill dock ge dig lite hopp om att det är så mycket roligare att vara föräldraledig nu än med min trea född -20. Nu är de mesta öppet som vanligt och alla är så sugna på att umgås 💕

    Skickar MASSOR av strykekramar ❤️

  • blåmesen

    Vill också peppa att ringa! De är sååå bra på Eriksbergs MVC-psykologenhet och i alla fall jag fick prata en bra stund redan vid första telefonsamtalet. Även om jag helt förstår ”orkar inte gråta mer”-känslan också… Svårt! Men ring! Klart man ska ha hjälp när det är jobbigt!

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.