Jag är så jäkla ledsen just nu. Jag känner mig jättenere, lurad och sviken. Iförrigår fick jag veta att jag anses vara en dålig mamma eftersom jag låter Jair ta hand om barnen medan jag jobbar. Jag har slitit som en gnu för att den här resan skulle bli av trots att vi har 0 kr i resekassa. Om jag inte hade gjort det så hade vi bara kunnat vara här i max 2-3 veckor, men tack vare att jag jobbar så kan vi faktiskt vara här i 3 månader! Jag jobbar inte hela tiden, men vissa dagar jobbar jag hela dagen för att få mer tid till annat nästa dag. Men nu fick jag veta att jag är en dålig och ansvarslös mamma som lämnar över ansvaret till pappa Jair.

Jag är skitledsen och Jair är säkert ännu ledsnare. Det som sägs om mig betyder ju att Jair är en värdelös pappa som inte kan ”passa” barnen. Men då ska ni veta att Jair har varit en exemplarisk pappa! Jag älskar sidan som han har visat upp här. Han har tagit hand om barnen från morgon till kväll och på kvällen när jag är klar med arbetet så har han sagt att han sköter läggningen så att jag hinner ta det lugnt en stund. Han har varit helt fantastisk!

En sak som slog mig nu är att om jag är en dålig mamma så måste alla mammor som låter papporna vara pappalediga vara dåliga mammor. I Sverige har jag och Jair helt ombytta roller. Jag tar hand om barnen mellan 7.00-16.00 och klockan 16.00 går Jair upp och tar hand om barnen och nattar dom. Under tiden han gör det så jobbar jag och jag jobbar oftast mellan 16.00-02.00. Jair jobbar natt så om barnen vaknar så är det jag som tar hand om dom. Jag har massor av tid med barnen medan Jair endast har tid cirka 3 timmar per dag och hela lördagarna. Detta vet alla, men ändå så har det pratats om mig och Jair på det viset och det gör mig superledsen. Den här tiden som barnen får med sin pappa är superviktig tycker jag. Lucas har längtat mycket efter Jair och Isadora har blivit jättepappig här. Haha!

Det verkar som det här är en av alla kulturkrockar, men det känns ändå inte kul eftersom det har pratats bakom min rygg på det här viset. Jag känner mig ledsen och vet inte riktigt hur jag ska känna mig glad igen… :’-(

Jag är ingen fisk-person. Jag äter sällan fisk. Jag tycker det är svårt att tillaga fisk utan att den blir torr och jag hatar fiskben så därför blir jag ganska begränsad. När jag går på finare restauranger så väljer jag ofta fisk eftersom jag vet att finare restauranger oftast gör fisk utan ben och fisken brukar vara allt annat än torr. Men nu har jag gjort en ny upptäckt, en upptäckt jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag har ätit fisk med ben! Jag har till och med ätit upp fiskbenen!

Den här fisken har väldigt tunna ben och när man steker fisken så blir benen alldeles krispiga och dom går faktiskt att äta! Först vågade jag inte äta, men Jairs brosa ropade på mig och visade att man kunde äta fiskbenen också och när jag smakade så såg jag att det faktiskt var supergott! Fisken kommer från en flod som heter Barragem de Dias D’vila som ligger nära Camaçari.

Det är Jairs familj som fiskar i floden själva! Jag tycker det är lite häftigt att få äta saker som någon har fiskat eller skördat själv 🙂

När vi var i Camaçari såg jag en obehaglig grej som gjorde ont i hjärtat. I hönsgården var det två tuppar som bråkade. Dom var jättevåldsamma och såg mer ut som två gamar än två tuppar. Alla fjädrar stod rätt upp och tupparna attackerade varandra gång på gång. Runt om tupparna stod människor och tittade. Jag frågade varför dom stod och tittade utan att göra något och då fick jag förklarat för mig att det är en match. Den tupp som överlever vinner och alla som stod och tittade på hade satsat pengar på en av tupparna. Så hemskt! Tjejen som förklarade detta för mig berättade att dom brukar avbryta innan någon av tupparna dör, men ibland dör dom ändå. Vi stannade inte kvar och tittade. Jag hade aldrig vågat det – usch 🙁

MEGASTORT TACK till alla er som hjälpte Ericles! Nu har vi varit och köpt allt som han behöver för att kunna göra spelningar och eftersom det blev pengar över så hade han även råd med en liten surfplatta att lägga in noter och låttexter på. Tidigare sökte han upp noterna och låttexten på mobilen men det var svårt att se eftersom mobilen är liten. Nu kommer han kunna sätta surfplattan på mikrofonstativet och läsa låtnoterna direkt från surfplattan.

Ericles kommer hit till lägenheten vi bor varje dag och sjunger en stund på kvällarna. Det är så himla mysigt och jag älskar att se glädjen i hans ögon. Han är verkligen en äkta musiker, en äkta artist och jag är så tacksam att vi tillsammans kunde hjälpa honom med detta.

Häromdagen när han kom hit med gitarren så liveade vi på både Facebook och på Instagram.

Här kommer kvitton på högtalaren och surfplattan som vi var iväg och köpte häromdagen 🙂 Högtalaren gick på cirka 2400 kr och surfplattan 1300 kr.

När jag hade stängt insamlingen så fick vi in ett par extra gåvor från bl.a. en internationell givare som gärna ville vara med och bidra och då var på det sättet som vi fick råd med surfplattan också 🙂 Tusen tack till alla som har hjälpt oss!

Idag åkte Jairs brosa till marknaden och köpte krabbor till oss! Vi åt krabbor i tisdags på Jairs födelsedag och när jag kollade igenom mina bilder så blev jag genast sugen igen 🙂 Det bästa med att äta krabbor hemma är att det är så mycket billigare och man kan äta hur länge man vill 🙂 Krabborna på marknaden kostade 5 kr styck, på restaurangen kostar dom 19 kr styck, men på happy hour så får man 2 för 1 på restaurangen.

Idag har vi köpt 30 krabbor så det blir verkligen krabbfest! Krabborna kokar vi i en stor kastrull med vatten, lök, paprika, koriander, tomat och salt. I Brasilien äter man krabborna varma, då är dom som allra goast. Nu när vi äter hemma så dukar vi inte upp krabborna på ett fat utan vi låter dom ligga i kastrullen tills vi ska äta.

Det tar lång tid att äta krabbor för varje krabba har massor av kött i klor, ben och huvud 🙂 Det är många av killarna i familjen som tycker att det är alldeles för mycket jobb för alldeles för lite kött, men jag älskar att sitta där och pilla. Det brukar vara jag, Jô och Jairs brosa som käkar 🙂

Allt har gått i ett så jag har inte hunnit skriva om allt jag vill skriva, men eftersom den här resan är något jag vill minnas in i minsta detalj så vill jag ändå skriva om Jairs födelsedag som var i tisdags. Vi gjorde inte så mycket på dagen, men på kvällen gick vi till krabbstället och mötte upp massor av vänner som åt, drack och firade med oss på restaurangen.

Det blev verkligen ett roligt och trevligt friande där dom flesta av Jairs vänner faktiskt bor utomlands men precis som vi var dom på besök för att träffa sina familjer.

Fabio och Julia (längst till vänster) bor också i Sverige, det var dom som tog med tacos. Paret till höger om mig bor i USA och familjen längst till höger bor här i Brasilien. På första raden är Julia, Jairs systerson Ericles, Jairs brors tjej Jô, Bruno och hans son (vän från Brasilien), Jairs bror Jordai.

Någon frågade vilken som är min favoriträtt här och det är helt klart krabbor – om det nu räknas som en rätt! 🙂

Julia och Fabios lille son och Isadora är nästan lika gamla. Dom stod själva och pratade och Isadora matade honom med pommes frites! SÅÅÅÅÅ HIMLA GULLIGT!

På slutet av kvällen ordnade vi en födelsedagstårta till Jair som han fick blåsa ut ett litet ljus. Jair var så överraskad när vi plötsligt började sjunga!