Jag var och träna igår också (yes – nu är jag igång!) och alltså träningsvärken idag, den är MÖRDANDE! Stackars ben! Vi har inget räcke i vår trappa så man får försöka hålla sig i väggarna eller i den ribbstolsaktiga saken på ena sidan så man inte ramlar när benen inte vill bära. Benen är verkligen möra, men jag älskar ändå den här känslan när det spänner över allt. Då vet man att man har gjort ett bra jobb.

Träningspasset jag var på igår kommer jag dock aldrig gå tillbaka till… eller åtminstone tror jag inte det. Det var ett Cardio Step Danspass och det var sjukt svårt med en massor av snurr. Jag kände mig som klassens clown som inte ens hade lärt mig rörelserna i slutet av passet och då skippade jag ändå att snurra, men det hjälpte inte för när dom andra snurrade så kände jag inte igen stegen längre… Då får bli något annat nästa gång 😛

Nu ska jag göra mig i ordning för idag ska jag in till stan och långluncha – lyxigt!

Wiie vad jag känner mig grym! Jag kom äntligen iväg till gymmet idag och nu känner jag mig aspepp! Tänk att det ska vara så svårt att komma igång ibland. Hoppas verkligen att jag lyckas hålla motivationen uppe den här gången. Jag funderar på att köra en ny omgång av Fitnessfighten i oktober, men då kommer jag få laga all mat själv och det är ju förstås lite jobbigt, men det är kanske värt att göra det ändå för att nå mitt mål som jag satt upp? Jag har ingen aning vad jag väger längre, men jag vet att det var cirka 2-3 kilo över målet sist jag kollade och även om det inte spelar så stor roll så är det ändå gött att känna att man har klarat målet…

Vi får se… om jag bestämmer mig för att köra Fitnessfighten igen, är det någon som vill vara med och köra? Det är mycket mer peppande att köra tillsammans med andra tycker jag och Jair vill inte haha! Även om det inte är ”In Real Life” så hade det varit kul tycker jag 🙂

Åhh nu är jag sååå trött! Jag kom hem från träningen för ett par timmar sen och har suttit och svarat på mail en stund nu och grejat med annat viktigt som behövs göras. Kroppen är helt slut nu, men på ett väldigt bra sätt 🙂 Jag har kört bodypump två dagar i rad haha 🙂 Men nu blir det vila i ett par dagar för jag hinner kanske inte klämma in ett till pass denna veckan.

Imorgon är vår dag helt oplanerad enligt kalendern, men vi har inte planerat att vara hemma. Nope, det blir förmodligen ett besök till öppna förskolan på eftermiddagen för jag har inte anmält oss till matlaget som jag brukar göra. Men det blir nog bra ändå. Det är skönt med en förmiddag i lugn och ro också 🙂

Hej på er!

Jag känner att jag behöver fråga er en sak. Jag undrar vad ni tycker om mina inlägg om träning? Det jag skulle vilja veta är om det är för lite, för mycket eller precis lagom med träningsinlägg? Personligen hade jag velat skriva mer och mer detaljerat om min resa tillbaka, men jag känner att jag behövde tona ner mig lite efter den här graviditeten. Jag postade en bild på min mage när jag var på BB som inte var alltför uppskattad och jag förlorade en av mina goaste läsare och det sörjer jag fortfarande lite grann. När jag förlorar läsare som ofta kommenterar så känns det lite som att förlora en vän och det känns tråkigt och det är något jag inte glömmer.

Efter graviditeten med Lucas så postade jag också bilder på min mage och fick även då en reaktion som kändes jobbig, men när jag förklarade min fascination över kroppens underverk, att magen kan växa till den utsträckning som den gör när man är preggo och sen dra sig tillbaka så som den gör – det är verkligen ett sant underverk! Jag tycker inte att det är lika kul att fota magens framsteg när det bara är chips-och-dipp-kilon som sitter där, då är det ju inte samma underverk. Men under och efter graviditet så tycker jag att alla framsteg både när man växer och när man krymper är fantastiska! Efter min första graviditet så postade jag bilder och kollage på hur min kropp förändrades. Jag dokumenterade varenda steg och jag upplevde aldrig att jag hetsade varken mig själv eller nån annan, men det är svårt att veta hur andra tolkar min text och därför är det bättre att checka av med er.

Efter den här graviditeten så har jag inte postat så många bilder på min kropp. Jag vet inte riktigt vad som är annorlunda nu mot år 2013, men något är annorlunda. Kanske är det för att min blogg är mycket större nu eller så är det nya tider och att skriva om kroppen anses ofta vara kroppshets – kan det vara så? Eller så är det jag som är dålig på att uttrycka mig och missuppfattas? År 2013 var min blogg mer en öppen dagbok. Jag skrev om alla tankar jag hade och det var okej, men nu är min blogg inte bara en dagbok utan jag kan faktiskt påverka andra och därmed kommer också ett ansvar. Jag vill absolut ta mitt ansvar och vill absolut inte att andra ska må dåligt över sina kroppar på grund av det jag skriver, det skulle kännas jättehemskt. Om jag skriver om träning så vill jag i så fall inspirera andra i samma situation att också komma igång med träningen.

Om vi återgår till ursprungsfrågan, tycker ni att jag skulle kunna skriva mer om träning? Skulle ni tycka att det var peppande eller hetsande om jag skrev om framsteg, mått, vikt och före och efter bilder?

Bild från pumpen igår 🙂

Alltså den här tand/afte-värken eller vad det nu är för nåt är hemsk! När smärtstillande går ur så ligger jag som en döende och det verkar inte blivit nåt bättre heller. Tidigare idag var jag tvungen att sova bort smärtan. Lucas satt då jämte mig och spelade på paddan och Isadora sov i vagnen. Jag sover aldrig på dagtid annars, men idag var det kris. Tur att Lucas är så himla förstående, han sa tröstande ”det blir bättre mamma, det blir bättre annan dag, det blir bättre onsdag”. Lilla hjärtat!

Idag tog jag i alla fall tag i mig själv och ringde till tandläkaren så nu får dom kolla vad det är för fel på min mun. Just nu verkar värktabletterna så nu känns det ganska okej. Jag har funderat massor på om jag ska träna idag eller inte. Jag minns att tandläkaren har sagt att man inte ska träna direkt efter att man har opererat bort en visdomstand, men samtidigt känns det som en lam ursäkt att inte träna för att man har ont i munnen haha! Och lama ursäkter och kassa träningskompisar brukar vara mina största motivationsdödare så jag bestämde mig för att gå och träna i alla fall 🙂

Men först blev det en semla, det är ju ändå fettisdagen haha 🙂

Just nu är jag på gymmet – igen 🙂 Jag har bestämt mig för att komma igång med träningen och då krävs det att jag går hit även när jag egentligen inte har lust. Dom två första veckorna måste man bita ihop och sen lossnar det.

Jag tänkte på en sak, jag fyller ju 30 i år. Jag vill att det ska bli lite speciellt, men då vill jag ju inte tjäna mig sliten, jag vill ju inte känna mig som en tant bara för att jag ”fyller tant” 🙂 Hellre att jag känner mig som mitt bästa jag. Det sporrade mig lite extra igår. Jag tog i mer än jag brukar. Jag ska försöka tänka på det när jag inte vill gå till gymmet 🙂

För övrigt så är Jair inte ett dugg motiverande. Han säger bara ”ska du träna IGEN?!” och suckar varje gång. Jag tror jag får säga till honom att jag har plan på att träna så mycket som jag hinner och orkar så han får helt enkelt räkna med att jag ska träna om jag inte säger nåt annat. Dessutom är det bra träning för honom att vara själv med barnen. Igår hade han lagt nåda två när jag kom hem 🙂