Jag lider verkligen med alla gravida som snart ska föda. Fy, för att behöva föda nu mitt under corona-pandemin! Vilken ångest! Det är så mycket osäkerhet och restriktionerna uppdateras fortfarande dag för dag.

Det här gäller just nu:
– Endast EN anhörig utan symptom får vara med under förlossningen
– Ingen anhörig får vara med på BB, oavsett man är sjuk eller ej
– Mor och nyfött barn separeras inte längre efter förlossning, även om mamman är coronasmittad källa
– Födande mammor med symptom får inte använda lustgas källa

Jag kan inte ens föreställa mig ångesten över att behöva föda utan Victor. Mardrömmen skulle vara ifall dom får för sig att ingen anhörig får vara med på förlossningen oavsett om man har symptom eller ej. Då föder jag hemma eller i bilen utanför! Haha! Nej, men jag kan inte ens föreställa mig vad hemskt det vore samtidigt som jag tänker att det aldrig borde hända. Partnern är ju faktiskt ett enormt stöd för den födande och avlastning för personalen som inte behöver vara i rummet hela tiden.

Jag tycker så synd om alla som kanske måste föda utan sin partner just nu. Vad det gäller BB så var jag redan beredd på att Victor inte skulle få stanna eftersom jag är omföderska. Jag hoppas att bebis och jag ska må tillräckligt bra för att kunna åka hem tillsammans samma dag. Jag tycker synd om alla förstföderskor och mammor som föder med kejsarsnitt just nu. Jag har inte fött med kejsarsnitt men när jag födde Lucas så blev jag sängliggandes med kateter första natten och kunde inte gå första dagen. Jag hade inte kunnat lyfta Lucas till min säng på egen hand. Dagarna efter var hemska, jag hade jättejätteont så jag vet inte vad jag hade gjort om jag var ensam på BB. Så hemskt 🙁 För att inte tala om alla pappor som går miste om sina barns första dygn… Hoppas verkligen att det här viruset försvinner illa kvickt!

Jag är också lite nervös över att dom ska bestämma sig för att plocka bort lustgasen helt. Det är den enda bedövningen jag har använt eftersom epiduralen inte funkade på mig. Jag behöver verkligen den där lustgasen!

Hoppas verkligen att corona försvinner till sommarn och att restriktionerna lättar i samband med det…

Bebis
Din lilla bebis har nu alla sina kroppsdelar på plats och är ungefär lika stor som banan (granatäpple enligt min andra app), 26 cm och väger 400 g. Bebisen tränar sina matsmältningsfunktioner, nu kan man se via ultraljud hur bebisen sväljer fostervatten. Bebisen kissar också i magen. Bebisen kan höra och reagera både på ljud och ljus. Denna vecka är också bebisen smaklökar på tungan färdigutvecklade. Bebisen kan suga på tummen. Bebisen kan röra sig fritt i fostervätskan och du känna sparkar högt upp i magen och långt nere vid blygdbenet.

Du
Du kan känna livmoder nära naveln. Livmoderns mått kan vara mellan 19 till 22 cm. Normalkurvan för viktökning är 4,5 och 6,5 kg. Det syns nu att du är gravid. Du kan känna att du har ont i bäckenet, det kallas för bäckenuppluckring även kallat foglossning, det är normalt att man får det i femte eller sjätte månaden. När du är gravid samlar du även på dig vatten, så du kan känna dig svullen fram mot eftermiddagen och kvällen. Brösten kan börja läcka råmjölk, ditt barns första kost. Halsbränna är inte helt ovanligt, det känns som en brännande känsla i bröstet som kan ge sura uppstötningar.

Så här känner jag
Jag är väldigt glad för nu känner jag bebisen sparka flera gånger om dagen 🙂 Det är UNDERBART! Jag känner oftast bebisens sparkar längs byxlinjen och på sidorna, men inte mitt på magen, det beror antagligen på att moderkakan är där. Jag kan också känna bebisen sparka rakt ner vid blygdbenet och ibland mot sidorna av magen ungefär där äggstockarna sitter, det blir till och med lite ömt ibland… Victor känner också sparkarna nu och har gjort det varje dag sedan första gången förra veckan. Det är helt fantastiskt! Som vi har längtat efter detta 🙂 Jag vet inte om jag skrivit det förut, men jag har redan märkt att brösten läckt råmjölk flera gånger tidigare i graviditeten. Extra mycket läckte det när jag och Victor var på spa, då blev bröstvårtorna alldeles gula av torkad råmjölk. Haha! Jag mår faktiskt väldigt bra nu om man ska se till allt kroppsligt. Visst har jag ont av foglossningen men det är verkligen en miljon gånger bättre efter att ha varit hemma på heltid i 3 veckor. Jag ångrar lite att jag kämpade på så trots all smärta nu när jag ser skillnaden på hur bra jag kan må 🙂

Så här känner Victor
När Emma en dag i förra veckan plötsligt ropade på mig så blev jag sådär exalterad och på samma gång förvirrad av att jag knappt förstod vad det var jag nyss hade hört. ”Bebisen sparkar, kom och känn!” ropade hon, och jag tänkte för en millisekund att den ju gjort det i flera veckor men jag ändå inte känner något på utsidan (jag är inte bitter – haha!). Men så vaknade jag till och förstod vad hon menade, rusade dit så fort jag bara kunde. Jag har aldrig varit så förväntansfull som när Emma tog min hand och styrde den till exakt den punkt där hon känt sparken. Några sekunder senare, vilka kändes som flera minuter, fick jag så äntligen känna min första spark!
Jag kan föreställa mig hur bebisen ligger där inne och buffar runt, och får en bild på näthinnan av ”korven” som min förväntansfulla hjärna fantiserar ihop genom en kombination av känslan sparken ger mot handen kombinerat med bilder och filmer från ultraljuden. Jag ser verkligen så mycket fram emot att få hålla och gosa med bebis i augusti!
Både Emma, jag och till stora delar även barnen har varit hemma denna veckan vilket har fått mig att drömma mig bort till hur det kommer att bli när bebisen föds, då jag vill spendera så mycket tid som möjligt tillsammans som familj. Emma mår mycket bättre nu när hon fått möjlighet att vila kroppen och det känns som en lättnad för oss båda med tanke på att hon tidigare haft så ont. Vi har till och med fått till någon promenad tillsammans med barnen i den tidiga vårsolen!

Idag gick vi in i vecka 22 men eftersom jag inte hann få upp magbilden igår så kommer den här! Magen växer fortfarande men inte så chockartat som den gjorde i början tycker jag. Det är skönt 🙂 Jag njuter, jag tycker bulan är fin och Victor beundrar magen varje dag. Han fortsätter att smörja in den och tycker jag är söt när jag tultar runt som en pingvin. Haha!

Bebisen är nu stor som ett granatäpple och jag känner äntligen bebisen varje dag! Victor känner också sparkarna nu, det är så mysigt. Det är en obeskrivlig känsla att det faktiskt är vår lilla bebis därinne! Vi längtar så mycket!

Idag var det dags för det tredje besöket hos barnmorskan på Barnmorskegruppen. Det blev bara jag på besöket idag eftersom inga anhöriga får följa med pga dom nya försiktighetsåtgärderna som är en följd av coronavirusets framfart. Det var ingen fara för mig att gå själv, även om jag verkligen hade sett framemot att gå tillsammans med Victor. Han är ju minst lika intresserad av allt som har med graviditeten att göra som jag är 🙂

På dagens besök fick jag moderskapsintyget som ska skickas in till försäkringskassan. Jag fick även information om minskade fosterrörelser – så himla bra! I mina tidigare graviditeter har jag knappt fått någon information om det överhuvudtaget så jag blev glad att se att Barnmorskegruppen informerar om det 🙂 Ni kan läsa mer om det HÄR! Vi fick även hem papper där vi skulle välja vilket BVC vi vill ha till vår bebis.

Jag hade sett framemot att få mäta magen på besöket idag, men det är först nästa besök som barnmorskan börjar mäta magen. Däremot fick jag lyssna på bebis hjärtljud, så himla mysigt 🙂 Jag tycker det är lite svårt att känna var livmodern börjar men BM berättade att den sträcker sig till strax över naveln på mig 🙂

Vi pratade lite om bebis vikt eftersom Lucas vägde 2905 gram och Isadora vägde 3814 gram. Jag är lite smått nervös över att vår korv ska bli ännu större, men det tyckte inte BM att vi behövde vara oroliga för. Hon sa att vad hon vet så finns det inget som säger att bebisar blir större och större. Jag hoppas hon har rätt 🙂 Nästa barnmorskebesök är om en månad, känns så långt bort!

Nu är vi halvvägs in i graviditeten! Bebisen är bakad till 50% och lika långt som jag redan har gått har vi kvar 🙂 Det känns som en magisk milstolpe! Nu vill jag att tiden ska gå lite långsamt så att jag hinner njuta av att vara gravid.

Min foglossning har blivit en miljon gånger bättre sedan jag började jobba hemifrån och fick foglossningsbälte och sittkudde. Nu hoppas jag bara att coronaviruset lugnar ner sig under sommarn så att vi slipper oroa oss för allt möjligt. Det är jobbigt att vara gravid och orolig… Jag drömmer och längtar efter gravidvattengympa, gravidfikor, promenader, gå till stranden och klä gravidmagen i långklänning…

Nu är bebisen stor som en banan och äntligen känner jag bebisen sparka därinne! Det är rejäla buffar men inte tillräckligt starka för att Victor ska känna, men det är nog bara en tidsfråga nu. Jag tycker fortfarande att det känns som jag bara drömmer ibland men nu börjar det bli mer verkligt att vi faktiskt ska ha bebis i augusti. Vi längtar så mycket!

Bebis
Bebis väger 350 g och är 24 cm lång, ungefär lika stor som en nätmelon. Bebisens körtlar börjar producera det vita fosterfettet som ska skydda dess hud mot fostervattnet. Fosterfettet sitter ofta kvar när bebisen föds. Bebisen har fått ögonfransar och kanske lite hår på huvudet. Ögonlocken är färdiga. Fingrarnas naglar växer, men de täcker inte hela fingertoppen än. Bebisen har fått känsel och kan reagera på smärta. Den kan göra avancerade rörelser som till exempel bakåtkullerbytta. Bebisen kan känna igen din röst. Från femte eller sjätte månaden kan man lyssna på barnets hjärta genom ett stetoskop.

Du
Grattis, nu har du gått halvvägs!! Nu når livmodern ända upp till naveln. Man mäter livmoderns mått mellan pubisbenet och livmoderns topp. I den här veckan brukar måttet ligga mellan 18 och 20 cm. Nu kommer magen att ta fart och börja växa ordentligt, måttet kommer att öka med ungefär 1 cm i veckan. På en del mammor kommer naveln pluppa och puta ut. Ät mer järn, minst 100 mg järn per dag rekommenderas av Livsmedelsverket. Järnbrist orsakar även trötthet.

Så här känner jag
Äntligen känner jag bebisen därinne, det har varit en lång väntan, men nu i vecka 20 så började sparkarna plötsligt bli tydliga. Det känns som det gick direkt från superdiffusa rörelser till tydliga kickar och nu känner jag bebisen flera gånger om dagen. Jag har funderat på hur mycket bebisen hör och känner genom moderkakan, men igår vaknade den lägligt nog när Isadora var ledsen och skrek högt. Det kändes verkligen som att den reagerade på att den hörde henne. När jag var gravid med Lucas räckte det att jag spelade musik på telefonen och la den på magen, då började det dansas därinne. Jag tänkte testa det om några veckor 🙂 Denna veckan hade vi RUL och fick se lilla bebisen som mådde toppen inne magen. Vi fick två jättemysiga barnmorskor som berättade om varenda liten detalj som dom tittade på och vi båda bara njöt av att se vår fina lilla bebis 🙂 Förutom allt gravidrelaterat så har det varit en konstig och jobbig vecka med coronaviruset som härjar i Sverige.

Så här känner Victor
Den senaste veckan har på flera sätt varit ganska omvälvande för Emma och mig med tanke på händelseutvecklingen kring coronaviruset. Vi värnar så klart väldigt mycket om vår familj, och inte minst om Emma och vår lilla bebis som ju är extra sköra. Förutom det rent medicinska så påverkar det ju också praktiska saker som ultraljud och besök hos barnmorskan, vilket både Emma och jag värdesätter att få göra tillsammans. Att vi fick göra just det och dessutom spendera extra mycket tid tillsammans med bebis kändes extra speciellt med tanke på omständigheterna. Vår lilla ”korv” hade växt till sig ordentligt och vi fick gott om tid att beundra alla detaljer. På kvällen när vi gick och lade oss tittade vi på filmklippen när bebis bland annat drack vatten och kliade sig i ansiktet. Tanken på att få hålla vår lilla bebis om några månader är verkligen en speciell känsla, lite som en blandning av fjärilar i magen och gåshud! ☺️ Det är ett tag kvar och allt kan ju hända, men vi är båda oroliga för att Emma och bebisen skall få stanna själva på BB medan jag blir tvungen att åka hem, vilket jag verkligen inte vill. Med tanke på coronaviruset känns det som att risken är extra stor, när man inte är garanterad att få stanna ens under normala omständigheter. Självklart förstår jag och vi anledningen till varför man tar beslut för att begränsa smittspridning och belastning på sjukvårdspersonal. Samtidigt är det lätt att tänka att vi ju sannolikt inte smittar olika mycket eftersom vi lever så tätt ihop, och belastningen för personalen på BB skulle sannolikt snarare öka om jag inte var där och kunde hjälpa till. Vi får hoppas på det bästa, både för allas hälsa och vår egen del, helt enkelt!

Imorse var jag och Victor på rutinultraljudet på Barnmorskehuset. Vi bytte till Barnmorskehuset i sista sekund eftersom papporna fortfarande får vara med på ultraljudet där, trots coronaviruset som har fått många sjukhus och kliniker att vidta försiktighetsåtgärder. Det kändes väldigt viktigt för oss att Victor skulle vara med på ultraljudet, även om vi såklart förstår vårdens beslut att minimera antalet besökare för att begränsa smittan och skydda personalen. Det kostade oss en extra slant att gå till Barnmorskehuset men vi kände att det var värt det.

Rutinultraljudet gick superbra! Vi fick en erfaren barnmorska och en barnmorska som höll på att lära sig ultraljud så vi fick titta på vår lilla bebis i hela 40 minuter! Barnmorskorna fotade och filmade och skickade allt till min telefon så vi fick mer dokumenterat än vi nånsin har fått innan 🙂 Det var toppen att ha en student på ultraljudet eftersom barnmorskorna pratade med varandra hela tiden och vi fick veta exakt vad dom kollade efter på varenda litet organ. Allt såg toppen ut! Så skönt! Bebisen mådde finfint inne i magen, den sparkade lite, sträckte på sig, gäspade, drack vatten och låg med benen i kors som mamma och pappa gillar att göra 🙂

Bebis ligger med benen i kors

När ultraljudet var klart frågade barnmorskan som höll på att öva sig på att göra ultraljud om jag kunde tänka mig att komma tillbaka så att hon kunde öva lite till. Det är definitivt en lyx som man inte tackar nej till när man har moderkakan i framvägg, självklart kommer vi tillbaka! 🙂

Vet ni en lustig grej? Idag passade det sig tydligen att sparka ordentligt därinne i magen, det är väl typiskt?! Jag har knappt känt nånting dom senaste veckorna. Det är som bebis har väntat på RUL för att efteråt visa upp sin karatekickar. Haha! Ja för idag har det varit rejäla buffar vid flera tillfällen, såpass kraftiga att jag tror att Victor nästan skulle kunna känna dom 🙂 ÄNTLIGEN!