Bebis
Nu väger bebisen ca 2760 g och är ca 45 cm lång. Bebisen lägger på sig ungefär 24 gram om dagen nu. Pojkbebisar blir ofta etthundra eller tvåhundra gram tyngre än flickbebisar. Föds din bebis i vecka 36 klarar den sig oftast alldeles utmärkt. Bebisen har börjat förbereda sig inför förlossningen. Den tränar andning, men inte när det sover djupt. Bebisen rör sig inte på samma sätt som förut eftersom den inte längre kan ta ut svängarna. Rörelserna blir därför mer svepande istället för puffarna som du kanske har upplevt tidigare. Det ska inte vara stilla i magen, prata med din barnmorska om du känner dig orolig eller ring in till förlossningen – vänta inte!

Du
Din mage mäter mellan 32 och 35 cm. Nu står magen som högst, livmodern känns säkert ända upp i revbenen, men kommer snart att sjunka för var dag allteftersom bebisen lägger sig tillrätta i bäckenet. Om detta är ditt första barn har barnet förmodligen redan fixerat sig i bäckeningången nu. Nu kan din vikt vara bestående under resten av graviditeten. Viktökningen kan variera men bör ligga mellan 11 och 14 kg. Du drömmer säkert om förlossningen. Din råmjölk kan läcka från dina bröst.

Så här känner jag
Jag känner bebisen i princip hela tiden numera. Det är antingen nån kroppsdel som trycks ut eller hårda buffar ut i sidorna. Victor behöver inte ens hålla på magen längre, han känner sparkarna mot sitt ben när vi ligger jämte varandra på soffan. Ibland tar bebis spjärn mot höger revben och trycker sig neråt så att det ilar och då kan det göra ont. Bebis har redan fixerat sitt huvud och förra veckan mätte magen 31 cm, vilket var exakt samma som i vecka 32. Jag ska därför tillbaka till BM igen under denna veckan. Jag har faktiskt börjat drömma lite om förlossningen nu, men hittills bara hemska, fullkomligt orimliga drömmar. Det är lite extra nervöst nu i corona-tider eftersom Victor inte får vara med om han blir sjuk. Jag är väldigt orolig för det… Både jag och Victor längtar efter bebisen nu, men än så länge känner jag inte för att sluta vara preggo. Bebis får gärna stanna lite till 🙂

Så här känner Victor
Bebisen verkar inte ha fått mer plats men rör minst lika mycket på sig som innan, och det är inga dåliga sparkar den levererar. Den största skillnaden nu är att bebisen känns nästan hela tiden, och jag skakar nästan till när jag och Emma ligger bredvid varandra på soffan eller i sängen.. Alltså verkar det inte som något problem med minskade fosterrörelser där inne, utan snarare tvärtom är vi lyckligt lottade med en hel del rörelser. Emma kunde förstås fått stå ut med lite mindre sparkar på revben och diverse andra ben och organ, men så länge bebis är frisk och mår bra tror jag att jag talar för oss båda när jag säger att vi kan ha överseende med det – haha!
Förhoppningsvis visar sig allt stå rätt till även på det extra besöket hos barnmorskan, och att det är den luriga trean som förbryllar oss. Vi pratar en hel del om när det är dags nu, och det känns verkligen som att bebisen är på väg ut ibland när vad vi främst tror är fötter trycker mot Emmas hud. Bebisen får gärna stanna som beräknat, men jag hade inte heller haft några som helst problem om den bestämde sig för att komma ut nu. Överlag känner jag mig, och att även Emma är, så redo man kan bli för att bebis skall komma.

En av dom allra viktigaste sakerna till BB-väskan, om ni frågar mig, är en portabel högtalare och en playlist med musik att lyssna till under förlossningen. Min erfarenhet är att bra musik kan vara just det som får mig att orka när det är som allra jobbigast och jag tror inte att jag är ensam om det 🙂

Jag födde med enbart lustgas som smärtlindring och under krystfasen fick jag så kallade ”kopplade värkar” vilket innebär att allt bara känns som en enda lång värk. Det var fruktansvärt! Jag glömde bort andningen och bara skrek panikartat ”HJÄLP MIG”. Det gjorde så förbannat ont att jag flera gånger höll på att förlora mig själv. Alla i rummet försökte hjälpa mig att hitta tillbaka och börja andas igen och mitt i all tumult hörde jag Justin Bieber sjunga låten ”Love Yourself”. Det var det som hjälpte mig tillbaka. Jag minns hur jag fokuserade på texten och lät mig själv ”gå in i låten” precis som jag gör när jag tränar spinning och mjölksyran sprutar i benen. Musiken gav mig en chans att återhämta mig och hämta kraft ”mellan värkarna” trots att det kändes som jag bara hade en enda lång värk. Med andra ord, se till att ha BRA musik på era förlossningar, se förlossningen som ett träningspass och när det är som allra jobbigast, tappa inte dig själv utan gå in i musiken! Det ger så mycket mer kraft!

Dessutom frigör musik massor av bra hormoner som oxytocin och endorfiner som inte bara påverkar förlossningsförloppet positivt utan även lindrar smärta! Källa Det finns alltså många bra anledningar att ha med musik på förlossningen 🙂 Och självklart ska du välja den typen av musik som passar dig bäst, det kan vara allt från lugn spa-musik till dunkande techno om du känner att det är din grej. För mig är det musik som jag ”känner något för” som är stärker mig under förlossningen. Musik som tar mig till en bra och lycklig plats, ett fint minne helt enkelt. I fallet med Justin Bieber-låten så förknippade jag låten med nedvarvningen på gravidvattengympan med Magplasket. Det var en lycklig plats för mig som gjorde mig lugn.

I min BB-väska har jag packat ner den trådlösa högtalaren som jag fick från Jays Headphones på ett event under våren.

Hade du musik på din förlossning och minns du i så fall vilken låt som ditt barn föddes till?

Just nu är det mycket förlossningssnack här hemma. Vi pratar ihop oss om diverse olika saker och det märks att vi båda är sjukt taggade på vad som ska komma 🙂 Jag ÄLSKAR att höra prata om hur taggad Victor är på att bebisen ska komma ut, som t.ex. när jag fick värkar av vårt skrattanfall. Då sa han, att han definitivt kunde se sig själv med en bebis imorgon. Jag tror aldrig att något har taggat mig så mycket på att föda barn som när han sa just det 🙂 Herregud vad jag älskar den här tiden! Jag vill nästan dra ut på det bara för att få njuta av den här längtan och förväntan som vi båda bär på nu på slutet.

Vi har bestämt en gemensam målbild till förlossningen nu. Man ska ju helst välja en målbild som är lite längre fram i tiden eftersom det inte går att styra över förlossningen. Det kan ju bli så att bebis behöver lite hjälp att komma igång med andningen när den kommer ut och då kanske man inte får upp bebis på bröstet direkt efter förlossningen så därför ska man helst inte ha det som målbild. Jag och Victor fantiserade gemensamt upp en målbild om när vi kommer hem med bebisen och vi tar upp den ur babyskyddet för att mysa ner oss på soffan 🙂 ÅHHH LÄNGTAR!

Vad hade ni för målbild på era förlossningar?

Fotograf: https://www.wanderings.se

Nu är vi i vecka 36 och det är bara 4 veckor kvar, max 6 veckor kvar tills vi får träffa vår lilla bebis som har legat därinne sen i december förra året! Hur galet!?! En annan sak som är ganska så galen som jag också kom och tänka på häromdagen är att när bebisen kommer så har jag varit gravid halva vårt förhållande! Det är extra svårt att förstå eftersom det känns som jag och Victor har varit tillsammans hela livet. Det känns som vi känner varandra utan och innan. Vi lever i en sån symbios att vi till och med känner varandras känslor, på gott och ont ibland, det är som vi är en och samma person! Jag har aldrig känt mig så nära en annan människa förut som jag gör med honom.

Jag försöker föreställa mig hur det blir när bebisen är här. När man får barn för första gången så ändras ju livet ganska radikalt, men jag undrar hur det kommer kännas för oss nu? Vi har ju Lucas och Isadora sedan innan, så egentid har ju varit relativt sällsynt för oss under hela vårt förhållande. Det kan ju inte bli så stor skillnad även om det såklart blir skillnad när man har ett nytt litet liv att ta hänsyn till. Jag är på ett sätt livrädd för att jag och Victor ska ”glida isär” när bebisen kommer, men samtidigt så tror jag att vi kommer känna oss ÄNNU mer sammansvetsade av att ha skapat ett litet liv tillsammans.

Nu är Victor hemma med mig och kommer vara helt ledig till och med oktober. Jag tycker det känns så värdefullt att vi får den här tiden innan bebisen kommer och första tiden när bebisen kommit tillsammans. Jag fantiserar om första tiden med bebisen, jag tror att Victor som är en känslomänniska, kommer vara lika blödig som mig och aldrig vilja lämna mig eller bebisen 🙂

Vi har fullt upp med förberedelser inför bebisen ankomst så hela vecka 35 bara försvann i ett svep! Men här kommer i alla fall veckans magbild! Tänk att bebisen är stor som en kokosnöt just nu! Jag tycker det känns att bebisen är stor nu. Jag kan i princip alltid känna någon kroppsdel från bebisen utan att ens ta på magen. Om det inte är rumpan, så är det ryggen eller ett knä som sticker ut. Det känns mycket mer verkligt nu när jag verkligen känner det lilla livet i magen 🙂

Här kommer en magbild från när jag var preggo med Isadora också, bara för att jämföra 🙂

Och här är en bild när jag var gravid med Lucas också 🙂

Vi har just dundrat in i vecka 36 men här kommer ändå några rader om vecka 35 🙂

Bebis
Nu väger bebisen ungefär 2560 g och är 44 cm lång. Bebisen ökar fortfarande cirka 200 gram i veckan. Bebisen har lagt på sig mer fett och huden är tjockare och har fått en ljusrosa färg. Det ulliga håret som tidigare funnits på bebisens kropp är borta och huden är täckt av rikligt med skyddande fosterfett. De flesta bebisar ligger nu med huvudet neråt.

Du
Livmodern har växt så att den når upp under revbensbågen och kan kännas ungefär 15 cm ovanför naveln och livmodern är ungefär 35 cm lång. Nu ökar du snabbare i vikt, cirka ett halvt kilo i veckan. Du har antagligen redan ökat mellan 11 till 13 kg nu i vikt eller mer. Alla är olika och ingen graviditet är den andra lik. Huvudsaken är att du äter rätt kost och mår bra. Broskbensfogarna i bäckenet mjukas upp pga av östrogenet, det kan göra att du får ont i ryggen eller i bäckenet. Även barnets tyngd påverkar bäckenet att vidga sig inför förlossningen.Bebisen trycker överallt, du kan ha svårt att sova och sitta. Du kan känna dig irriterad. Försök hitta en sovställning som passar dig. Till exempel kan du ha en kudde mellan benen när du sover, ända från knät ner till fötterna, då hålls bäckenet parallellt. Du kan även be din partner bulla upp bakom din rygg.

Så här känner jag
Jo, tack, ryggvärk har jag gott om, men TENS-maskinen lindrar förvånansvärt mycket. Jag har också problem med myrkrypningar om kvällarna och har därför både börjat äta extra magnesium och kört TENS-apparaten på benen. TENS kan fungera om myrkrypningarna kommer från dålig blodcirkulation och eftersom fötter och smalben är ganska svullna så skadar det ju inte. Jag har ökat 13 kg nu, vilket är 5 kg mer än i graviditeten med Isadora och 2 kg mer än den med Lucas. Jag tror att en del av det är vatten men en del är säkert också godis 😛 Skitsamma, det ramlar av på barnvagnspromenaderna i höst 🙂 Foglossningen är mycket bättre nu på slutet även om den finns där och ger sig till känna varje gång jag ska resa mig upp efter att ha suttit en stund eller när jag vänder mig i sängen. Halsbrännan är ganska okej sen jag började med omeprazol och slutade med godis etc, men ibland kommer det kraftiga uppstötningar ändå… Denna veckan kör vi på dom sista förberedelserna inför bebis ankomst! Vi längtar efter korven nu! 🙂

Så här känner Victor
Emma har ordentligt ont i ryggen nu och jag håller tummarna för att TENS-apparaten hon fått av sjukgymnasten kommer att lindra åtminstone den värsta smärtan. De första stunderna hon testat verkar ha gett resultat!
Snart är det dags för nytt besök hos barnmorskan som är spännande även om jag inte får följa med in, och Emma brukar filma vad som händer. Det är betryggande och intressant att få reda på att allt står rätt till och vad som hänt sen sist!
Vi räknar ner de sista dagarna till att det är 30 dagar kvar till BF, då vi sagt att vi ska bli klara med alla förberedelser. Det känns som att vi känner oss så redo det bara går inför att korven äntligen skall komma till oss. De sista veckorna har vi tänkt att bara koppla av så mycket det bara går fram till att bebis kommer. Om korven bestämmer sig så kan det ju bli när som helst, och vi är verkligen så taggade på att få bebis hit hem till oss och så länge den mår bra får den mer än gärna komma ut – haha!

Jag var så nervös inför barnmorskebesöket idag. Jag var bombis på att bebis låg tokigt när jag vaknade imorse och tyckte jag fick det bekräftat när jag kände hickan i vänster ljumske. Under förmiddagen buffade jag lite på bebis för att den skulle glida rätt och under tiden jag sminkade mig så ilade det som sjutton nere i fiffi. Jag hoppas innerligt att det var bebis huvud som var på väg neråt men kände mig fortfarande osäker.

Jag fick träffa en annan barnmorska idag eftersom min vanliga barnmorska är på semester. Hon undrade om jag hade några funderingar eller så, men det enda jag har grubblat på är ju om bebis ligger rätt eller inte. Jag göra dom vanliga kontrollerna, mäta blodtrycket och blodsockret innan det var dags att kolla hur bebisen låg. Blodtrycket var lågt och fint som vanligt, däremot hade järnvärdet gått ner lite. Det var fortfarande godkänt, men BM ville att jag skulle äta dom varannan dag istället för var tredje som jag gjort nu. Jag har faktiskt känt mig lite mer trött det sista så nu hoppas jag att det ger mig lite mer energi igen 🙂

Nu var det äntligen dags att känna på bebisen i magen. Barnmorskan konstaterade ganska snabbt att huvudet var långt ner i bäckengången och att det var FIXERAT! Asså wow! Antingen hade jag helt fel angående bebisens huvud eller så fixerade den sig nu på morgonen 🙂 Det känns fantastiskt! Däremot mätte barnmorskan livmodern till 31 cm, igen. Alltså precis samma som min vanliga BM mätte för 3 veckor sedan. BM bokade därför in en extra mätning nästa vecka och om magen fortfarande inte växt då så kommer jag få ett tillväxtultraljud. Jag frågade barnmorskan om en anledning till ett mindre mått kan vara att olika BM mäter olika och det bekräftade hon. När jag kom hem fick jag även ett meddelande av min underbara barnmorska som är på semester, att SF-måttet ofta planar ut framåt slutet pga att bebisen sjunker när den fixerar huvudet så nu är jag inte det minsta orolig. Dessutom känner jag ju hur bebisen växer och tar upp allt mer plats därinne 🙂