I favelan finns det bara en enda gata där bilar eller motorcyklar kan köra. Gatan är en återvändsgränd och används bara för att parkera bilen, leverera varor till mataffären, pizzabud eller om man ska lämna in sin bil till bilverkstad här i favelan. Gatan är så trång att det inte alltid går att passera bilarna om två stycken står på rad. Ibland måste man gå på sidan och hålla in magen för att kunna komma förbi!

Det bor väldigt många människor här och långt ifrån alla bor i närheten av den enda gatan som finns. Dom flesta bor i samla gränder, ibland så smala att man kan klättra högt upp på väggen genom att ta spjärn med benen! Gränderna är många och går kors och tvärs här och där. Jag har bott här i lite mer än 1 år om man räknar samman våra långresor hit, men ändå finns det många gränder som jag aldrig besökt! Alla som bor här bor på samma gata, det finns alltså inte flera gatunamn i favelan men alla hus har ett eget nummer. Dock är det få hus som har sitt nummer utsatt på huset så om man ska hitta en adress får man försöka räkna sig fram eller fråga om vägen. Det som imponerar mig med detta är att det ändå finns brevbärare som levererar posten ända fram till dörren!

Dom flesta har inga brevlådor så när brevbäraren kommer ropar han ”Corrieo” som betyder ”post” och så lämnar hann en bunt post till den som öppnar dörren. Om ingen är hemma så är det oftast en granne som tar hand om posten så länge. Det är mycket som är annorlunda här! Hemma i Sverige kommer vår brevbärare på en mopedbil eller vad det heter, här har brevbäraren varken moppe eller cykel!

En av få brevlådor i favelan

Det är uppenbarligen något som vi har ätit för nu har nästan alla i familjen problem med magen. Lucas och Bruna har klagat över magont i natt och en liten stund senare spydde båda två. Jair vaknade också upp med magont och nästan alla i familjen har diarré 🙁 Vi misstänker att det var något som vi åt på stranden, men man kan aldrig veta säkert. Det är ganska så lätt att bli matförgiftad här… Jairs brosas tjej tror att det var Caldo de Sururu på stranden som vi blev sjuka av. Jag tror att det var antingen det eller Acarajé. Jairs mamma hade en annan teori och Jairs bror tror att det var ölen från ett visst märke som gjorde honom sjuk, men den enda gemensamma nämnare som alla som är sjuka har är att vi har ätit Acarajé… Men samtidigt så var det ju i fredags, hur lång tid kan det ta innan man blir sjuk?

Jag tror inte att vi har blivit sjuka pga något vi har ätit här hemma, i så fall borde även Jairs mamma och pappa blivit sjuka men det är dom inte. Det skulle också kunna vara hederlig magsjuka, men jag tror att det är större chans att vi blivit matförgiftade. Mentaliteten hur man sköter mat är helt annan än i Sverige så det är omöjligt att skydda sig. Ett exempel på det är att mat här står alltid framme, från tidigt på morgonen till sent på kvällen. Det står på spisen hela dagen och så fort någon är hungrig så värmer man på maten igen, tar lite och låter resten stå och kallna på spisen. Det är inte förrän vid midnatt, när alla ätit kvällsmat som maten sparas i matburkar i kylskåpet. Hemma i Sverige slänger jag mat som stått framme så länge. Jair har lagat mat många gånger som jag har slängt så han har lärt sig den hårda vägen haha 🙂 Samma sak med smöret. Här står smöret i kylen i mataffären men hemma står det framme ända tills förpackningen är slut! Det är otroligt lätt att smöra eftersom det i princip rinner av smörkniven haha!

Igår var det dubbelt upp med kul! Vi åt inte bara krabbor, vi gick också på födelsedagsfest hemma hos Zene som bor här i favelan. Det blev ett jättetrevligt firande och jag och Lucas var kvar till nästan sist. Isadora var trött och väldigt blyg för alla nya människor så Jair gick hem med henne lite tidigare.

Zene, jag och Lorena (Zenes dotter)

Utrymmet hos Zene är inte så stort så halva festen höll till på gatan. Det var inte lika varmt där 🙂 Från bilen som syns på bilden spelades det musik från mega-högtalare i bagaget.

På festen bjöds det på feijoada som är Brasiliens nationalrätt. Det är en gryta med bönor, fläskkött och nötkött. Oftast är det svarta bönor, men igår var det bruna bönor. Förutom det så bjöds det på ”salgados” i olika former. Det var små friterade bollar med olika saker som kött, fisk eller kyckling inuti – väldigt väldigt gott! Till efterrätt fick vi vit brigadeiro, godis och chokladtårta.

En lustig men trevlig grej i Brasilien är att man ofta skickar med gästerna mat att äta hemma. Igår fick Jairs mamma en burk med feijoada trots att hon inte var på kalaset och eftersom Jair och Isadora redan hade gått hem när det var dags att blåsa ut ljuset på tårtan så skickades det hem två tårtbitar att äta hemma. Det är jättegulligt tycker jag, men jag har också sett andra tillfällen där folk har gått förbi ett kalas, utan att ens vara inbjudna, och tiggt om mat eller tårta. Det har till och med hänt när vi firade mig här i Brasilien. Det verkar som att det är helt normalt så det är nog bara jag som tycker det är konstigt. Men det finns en grej som är heligt, som man absolut inte får ta med sig hem och det är kalasets öl. Den får man inte ta! Vi var på ett kalas en gång där en kvinna tog en påse och i princip tömde kalasets kylbox på öl och tog med sig hem för att dricka. Alla var ganska sura efter det, men ändå sa ingen till henne när hon stod där och plockade. Om det hade varit mitt kalas så hade jag blivit förbannad. Vilken partydödare! Men det kanske var det som var meningen?

Jag älskar kalas i Brasilien! Kalaset igår var väldigt välplanerat, men i vanliga fall så tycker jag det brukar vara ganska kravlöst och alla som kommer är där för att ha trevligt 🙂 Vi hade väldigt trevligt igår 🙂

Igår när Jairs pappa kom hem från marknaden så ställde han en ihopknuten svart sopsäck framför mina fötter. Innehållet i påsen rörde sig läskigt så först blev jag lite paff, men sen kom jag på att han skulle köpa krabbor! Jag älskar skaldjur av alla slag och passar gärna på att äta mycket här eftersom det är både billigt och gott. Det kostar 25 kr för 10 krabbor så Jairs pappa köpte 20 krabbor som vi mumsade i oss igår. Det är väldigt mycket krabbor! Det tar lång tid att äta eftersom man kan äta både klor, ben och huvudet. Det är vitt kött på alla ställen – så himla gott 🙂

Dessa krabbor lever i svart lera. Leran är så svart att man kan inte se igenom den överhuvudtaget. Jag tycker det låter så läskigt, tänk om man skulle ramla i där och bli biten av stora krabbor som dessa! Dom är starka!

Innan man tillagar dessa krabbor så måste man tvätta dom ordentligt och skrapa bort håret på benen som är fullt med sand. Detta brukar man göra när dom fortfarande lever, men då måste man vara två personer, en som håller krabban och en som borstar/skrapar bort håret. Det är en del jobb med att förbereda krabbor, men det är så sjukt gott så det är verkligen värt besväret. Igår var det Jair som fixade krabborna, men han åt inte en enda. Dom som åt var jag, Jordai, Bruna och Isadora 🙂