Kl. 11.21

Wiiie! Idag är det BF+1. Jag nådde alla mina milstolpar som jag hade satt upp för denna graviditet! Många av er tycker säkert att jag är lite knäpp, men att nå självaste BF och att få gå över en dag är två av dom sakerna som kändes lite småviktigt för mig. Jag har funderat lite på varför och det är nog dels för att jag älskar att vara gravid och dels för att jag gillar att få göra färdigt. Nu vågar jag inte sätta upp fler milstolpar eller mål för nu är chansen ganska liten att jag kommer nå det, men om jag har lyxen att gå över 1 vecka så kommer jag sätta fart med olika vräkningsförsök. Först ut blir ett besök på Liseberg som redan är inplanerat till nästa vecka 🙂 Men jag tror inte att jag kommer så långt. Jag har ganska mycket känningar nu. Det avtog under natten, men direkt när jag hade lämnat Lucas på dagis så körde det igång igen. Det är fortfarande inga starka värkar/sammandragningar, men det känns som att det inte krävs mycket ansträngning för att förlossningen ska ta fart nu. Själv har jag tippat sedan länge på att bebis kommer imorgon, ska bli spännande att se 🙂

 Tack allihopa för att ni peppar och hejar trots falsklarm! Om det nu är latensfasen jag är inne redan så känns det som att det är en långdragen sådan… 😛

Jag har suttit här lugnt på soffan utan några känningar i några timmar nu, men för cirka 20 minuter sen satte det igång igen. Molande mensvärk som är kraftigare än den mensvärk jag har känt tidigare och det känns som jag har sammandragningar samtidigt också. Värmekudden är på plats på magen och precis som igår så tänker jag att inatt kommer det köra igång. Men det är säkert bara falsklarm igen haha! Vi får väl se om det händer något magiskt inatt eller inte, i så fall uppdaterar jag 🙂

Håll gärna utkik både på bloggen och instagram. Om jag är i skrivbart skick så kommer jag skriva på bloggen, men om jag inte klarar det så blir det troligtvis små videoklipp på instagram 🙂 Vi får se vad som hinns med 🙂

Alltså det där med förvärkar och att vara omföderska är ju riktigt lurigt! Här trodde jag att jag skulle känna direkt när det var dags eftersom jag ändå fött barn en gång förut. Men nej nej, den här gången är mycket lurigare än med Lucas.

När jag väntade Lucas kände jag inte ett skit alls förrän dagen innan han föddes. Då kände jag svag svag mensvärk i svanken som under dagen började kännas i magen. På kvällen så tänkte jag att det är bäst att jag går och lägger mig om den där svaga mensvärken är början till värkar. Jo men visst, det var precis som jag misstänkte. Senare på natten så vaknade jag med värkar som var för onda för att sova, men inte för onda för att prata igenom.

I natt när jag gick och la mig så trodde jag verkligen att jag skulle vakna upp med såna värkar så imorse blev jag riktigt förvånad när jag vaknade av larmet kl 8 på morgonen! Ingen bebis, ingen vattenavgång och inga värkar. Men sen när jag varit uppe en stund och höll på med Lucas frukost så kändes det som ”värkarna” var tillbaka. Det gör inte speciellt ont ännu även om det gör ondare en tidigare och det försvinner när jag vilar så det är väl bara förvärkar än så länge.

Idag har jag en lista med saker som måste bli gjort, så idag ska jag fixa allt det och när det där klart så ska här dammsugas och moppas. Då kanske bebis vill ut? Men jag är fortfarande inte trött på att vara preggo, så om bebis vill stanna i magen så är det också helt ok 🙂