Här kommer kalaskulan igen! Nu är bebis stor som en gurka och det känns verkligen! Bebisen har legat på diagonalen denna veckan innan den slutligen la sig till rätta med huvudet rakt ner så att jag kunde känna hickan djupt nere i fiffi! Men det är fortfarande ett bra tag kvar tills bebis fixerar sig, än har den plats att slå volter 🙂

Bebis
Bebisen väger ca 1600 g och är 41 cm lång. Den växer snabbt och ökar ungefär 200 gram i vikt i veckan nu och fram till förlossningen. Det börjar bli trångt, men din bebis kan faktiskt slå en kullerbytta inne i livmodern. Först om några veckor kommer den att behöva lägga sig till rätta med huvudet nedåt. Men en del barn lägger sig redan nu med huvudet i bäckeningången, då kan man känna sparkarna upp mot bröstkorgen. Bebisens hjärna växer ihop mer och mer för att få plats i kraniet. Bebisens kroppsbehåring – lanugohår – börjar försvinna. Barnet öppnar och stänger ögonlocken.

Du
Måttet på livmodern är ca 28 till 31 cm. Många tycker att det är full fart i magen den här tiden. Det finns även de som säger att så som barnet är i magen blir det även när det är fött. Du kan påverka hur du mår med rätt kost, motion och vila. Ät efter tallriksmodellen så får du i dig ordentligt med vitaminer. All extra vikt kan vara påfrestande för ryggen så tänk på hållningen. Dina lungor tar upp cirka 20% mer syre vilket kan göra att du känner dig mer anfådd. Eventuellt har du lite läckage av råmjölk från brösten. Råmjölk är den första mjölken brösten producerar och är rik på fett, protein och antikroppar, vilket skyddar bebisen mot infektioner och ger immunförsvaret en god start. Brösten börjar producera mjölk redan i vecka 16, men alla läcker inte.

Så här känner jag
Bebis började med att ligga på diagonalen med huvudet ner i ena ljumsken och med fossingarna sparkandes på höger revben (exakt som Isadora gjorde i samma vecka). I slutet på veckan kändes det som att bebis borrade ner huvudet i mitt bäcken för då kände jag hickan långt ner i fiffi, men det ilade inte så jag tror inte huvudet är tillräckligt långt ner för att vara fixerat. Måttet på magen var exakt 28 cm, vilket följde kurvan exakt (även detta är samma med Isadora). BM sa också att måttet blir en aning mindre när bebis ligger på diagonalen. Mina bröst har läckt råmjölk flera gånger under graviditeten, men bara små små mängder. Dom flesta gångerna är det så lite att jag märker det bara om jag tittar på bröstvårtorna, då ser jag gula intorkade klumpar av råmjölk som fastnat där 🙂

Så här känner Victor Bebisen lever verkligen på där inne i magen, och har nog gjort både en och annan kullerbytta hittills, och det känns som att man kan avgöra var huvud, ben, knän och fötter finns när den ger sig tillkänna. Jag fick till och med en spark i huvudet när jag lade huvudet mot magen och försökte lyssna mig till bebisen. Det känns att förlossningen kommer närmare med stormsteg, och jag känner mig på ett sätt mer redo än någonsin. Förmodligen kommer det ändra sig många gånger om innan själva BF, och helt förberedd är man ju aldrig! 🙂 Vi har (äntligen!) varit på profylax, vilket kändes väldigt bra inte minst i och med att Emma och jag känns väldigt synkade, och kanske därav det ökade självförtroendet?! Förutom verktyg och ”teambuilding” inför förlossningen, så kändes det bra att samla sig inför förlossningen och vad den innebär. Emma behöver mer lugn, och det märks att tröskeln för stress är mycket lägre, än vanligt. Jag försöker avlasta henne så mycket som möjligt, vilket inte alltid är lätt när man ”ska bara” – haha!

Nu har vi varit hos läkarn och testat oss allihopa. Testet för streptokocker var negativt för mig, Victor och Isadora så just nu är ingen av oss bärare i alla fall. Väldigt skönt att veta även om det fortfarande känns oroligt med tanke på att streptokockern kommer tillbaka på barnen hela tiden. Nästa steg är att deras pappa och hans fru testar sig och jag ska även ringa och prata med förskolan.

Läkaren betonade återigen att det är viktigt att jag inte har en streptokockerinfektion när jag ska föda. Jag hade ingen aning om att det kunde vara så farligt när man är nyförlöst. Jag är på riktigt livrädd för det nu… 100 gånger läskigare än corona…

Nu har jag och Victor köpt bebis första gosedjur! Jag vill väldigt gärna att bebis första gosedjur ska följa med till BB och att det blir just detta gosedjuret som bebisen fastnar för. Jag vill kunna visa bilder i framtiden på att gosedjuret har varit med sen start, redan på BB, så därför har vi verkligen ansträngt oss för att hitta ett gosedjur vi tror på 🙂 Det blev en brun liten valp 🙂

Anledningen till att vi valde just den här valpen var såklart för att den var söt, men det är ju många andra gosedjur också 🙂 Vi tror också att vi har större chans med en valp än andra gosedjur. Det känns som dom flesta barn fastnar för just nallar, kaniner och valpar. Jag hade själv en valp som hette ”vovva” som blev mitt favoritgosedjur och som jag hade hela min barndom 🙂

Vi köpte en valp från samma märke som Isadoras gosedjurskanin eftersom vi vet att det är bra kvalitet. Vi har ju tvättat hennes kanin i tvättmaskinen massor av gånger. Det sliter såklart på den, men den har ändå hållit väldigt bra 🙂 Dessutom tror vi att det är en bra storlek på gosedjur, lagom stor att krama. När Lucas och Isadora föddes köpte jag snuttefiltar med gosedjur på. Lucas fastnade aldrig för sin och Isadora hade bara sin ett kort tag tills hon fick kaninen. Det var precis som att hon behövde något rejälare att krama om 🙂

Har era barn fastnat för något speciellt gosedjur eller kanske en snutte? Vilket djur eller vad för snutte var det?

Igår var det dags för ett nytt besök hos min BM på Barnmorskegruppen. Victor körde mig dit och hade helst velat följa med in också, men pga corona-situationen så får partners fortfarande inte följa med. Denna gången filmade jag i alla fall det mest intressanta från besöket så att Victor fick se vad jag gjorde där 🙂 Det klippet kommer komma upp på Gravid vecka för vecka nästa lördag.

Mitt livmodermått var exemplariskt även denna gången. Magen hamnade exakt på ”normalkurvan”.

Bebis låg på tvären precis som jag trodde, men BM kände fossingarna på höger sida istället för på vänster sida, som jag trodde. Fossingarna och rumpan låg uppe vid revbenen på höger sidan medans huvudet pekade mot ljumsken nere till vänster på magen. BM sa att det var en bra position för bebis att ha nu, att den kanske rör sig åt rätt håll, men eftersom jag är omföderska så har bebis mycket plats och kan ha bytt håll om en timme 😛 Haha!

Bebis hjärtljud låg först på 130-140 men sen var det uppe i 150. Bebis var väldigt vaken igår efter att BM hade känt på h*n.

Jag frågade min BM om mina sammandragningar och förklarade att jag för det mesta tycker det känns som jag har en enda lång sammandragning. Den kan hålla i sig i en evighet eller tills jag går på toaletten. Jag tycker det är jättejobbigt för nu tar livmodern i revbenen och det gör ont och så får jag jättemycket obehag av att det trycker upp mot halsen. Barnmorskan förklarade att det är normalt när man är omföderska, men skickade ändå ett urinprov på odling för säkerhets skull. Hon sa att jag inte behöver åka upp till förlossningen om jag inte får sammandragningar som ökar i intensitet och kommer och går som värkar, samt inte går över trots vila. Hon förklarade att när förlossningen startar med första barnet är det vanligaste att det blir en bebis, medans man som omföderska kan gå länge, i flera dagar (veckor) med förvärkar. Det är därför man brukar säga att trean är klurig, det kan bli många falsklarm innan det är dags på riktigt 🙂

Jag frågade också om jag borde isolera mig en månad innan förlossningen för att inte få corona. BM svarade att det inte finns nån allmän rekommendation, men hon, personligen, tyckte att man om möjligt skulle försöka hålla sig hemma den sista månaden för att pappan inte skulle bli sjuk och därmed inte få vara med på förlossningen. Hon tyckte inte att jag behövde vara orolig för min egen hälsa mer än att det såklart är jobbigt att föda när man är sjuk. Jag tyckte det kändes som en vettig rekommendation så vi kommer göra så. 🙂

Just nu drömmer jag väldigt mycket mardrömmar, den ena mer fruktansvärd än den andra. Det är tre kategorier av drömmar, den ena handlar om äckliga djur som landar i sängen jämte mig med ett ”boff”-ljud. Det har varit allt från råttor stora som katter till kackerlackor och spindlar. Hemskt! Jag vaknar av att jag skriker rätt ut och Victor som tröstar mig med att det bara var en dröm…

Den andra kategorin som jag drömmer ofta om handlar om mig och Victor. Jag drömmer att vi inte är tillsammans eller att vi håller på att göra slut. Häromnatten så drömde jag att han lämnade mig och jag försökte övertala honom att stanna. Jag lovade honom en massa saker men han sa bara nej och då började jag storgråta. Jag vaknade av att Victor drog mig tätt intill sig och då förstod jag att det bara var en dröm.

Den tredje kategorin av drömmar är värst, för i den drömmer jag att min eller andras bebisar i magen dör. Häromnatten drömde jag att jag blev våldtagen så illa att min bebis i magen, en pojke, dog. Fruktansvärt! Jag mår fortfarande dåligt av tanken!

Det känns som det där med drömmarna har tagit fart igen i tredje trimestern för det har ändå varit lugnt ett tag. Jag undrar vad det beror på? Vad är det som min hjärna försöker förbereda mig på nu? Hur sover ni andra när ni är gravida? Fler som drömmer lika knäppt eller hemskt som jag?

Jag har börjat fundera mer och mer på om jag som gravid i sista trimestern borde isolera mig, kanske helt, pga corona? I min gravidgrupp så var det en tjej som berättade att hennes barnmorska sa att rådet var att alla gravida ska gå hem en månad innan BF och isolera sig helt. Just nu är det inte rimligt för oss att isolera oss, Lucas har ju skolplikt och i Sverige ska alla barn gå till skolan även om dom har föräldrar sjuka i corona, så länge inte barnen uppvisar symptom. Det känns helt stört för det första… snacka om att sprida viruset vidare, men det är den verkligheten vi lever i. Det betyder alltså att det inte är någon mening med att isolera sig så länge Lucas går i skolan, däremot funderar jag på om det är vettigt att isolera sig helt när hans sommarlov börjar. Men orkar vi det? I så fall är det två månader av isolering…

Just nu känns det inte som att jag orkar… Det känns hemskt att säga, men jag har så mycket sammandragningar att jag mår fysiskt dåligt. Jag kan varken sitta, ligga eller stå och det gör ont. Jag mår till och med illa ibland. Sammandragningarna kommer av minsta lilla stress och det tar flera dagar av vila innan dom ger med sig. Det känns för påfrestande att ha barnen hemma och vara isolerade i två månader när jag är i det skicket som jag är i… Jag vill inte att bebis kommer tidigt, samtidigt som jag inte vill få corona heller. Så svårt dilemma!

Jag har inte hängt med i nyheterna alls det sista. Det blev för mycket för mitt huvud så jag stängde tillslut av helt och nu känner jag är för dåligt uppdaterad. Hur rädd bör jag vara för att vi blir sjuka nu? Är det rimligt att tro att vi blir friska lagom till förlossningen om vi skulle bli sjuka i början på juli? Räcker det med att vi isolerar oss från och med början på juni? Jag har så många frågor och funderingar… jag får ta upp detta med min BM imorgon.

Hur gör ni andra gravida? Isolerar ni er? Eller jobbar ni fortfarande?

Fotograf: https://www.wanderings.se