Det märks att det börjar bli trångt i magen nu. Jag tycker jag känner bebis böka runt i princip hela tiden. Under dagen är det för det mesta långsamma förflyttningar och då kan jag riktigt känna hur bebis rygg, rumpa eller knä sticker ut. På kvällen när jag lägger mig så brukar bebisen ha sin vakenperiod och då sparkas det för kung och fosterland! Det är såååå häftigt!

På natten brukar Victor ligga och hålla om mig eftersom jag i princip bara kan sova på vänster sida nu pga halsbrännan. Det är först vid gryningen som halsbrännan börjar ge med sig som jag kan vända mig åt hans håll. Victor har berättat att han ofta ligger och känner på bebisen när den håller igång, ibland långt efter att jag har somnat. Jag tycker fortfarande att det känns märkligt att en del av mig är vaken när jag sover… Och ännu konstigare är det att bebisen faktiskt inte är en del av mig utan en helt egen person som lever inuti mig! Såååååå coolt!

Fotograf: https://www.wanderings.se

Bebis
Bebisen väger ca 2300 g och är 42 cm. Nu är alla inre organ helt färdiga och klara inför förlossningen. Bebisen lungor behöver lite mer tid för att klara av omställningen från vatten till luft. Pupillerna kan vidgas och dra ihop sig och ansiktet är mer slätt än rynkigt. Nu kan bebisen själv bekämpa lättare infektioner. Bebisens rörelser är nu större och långsammare och den här veckan lägger sig en del barn tillrätta och fixerar huvudet i bäckeningången. Cirka 3-4% lägger sig med fötter eller rumpa ner och då kan man göra ett vändningsförsök hos läkare.

Skulle förlossningen starta nu skulle förlossningspersonalen inte försöka skjuta upp den. Om barnet föds är det fortfarande ömtåligt och behöver extra värme och mat. Men många klarar sin andning bra och långt ifrån alla behöver ligga i kuvös.

Du
Livmoderns mått är från blygdbenet till toppen ca 32 till 34 cm. Du kan känna av förvärkar. De känns mer obehagliga än smärtsamma. Det kan hålla i sig i ca 30 sekunder och innebär att livmodern tränar sig inför förlossningen. Din navel kan stå utåt och en hormonrand kan synas mellan naveln och blygdbenet. Den bleknar efter förlossningen och brukar försvinna helt efter ett tag. Barnet ligger och trycker mot dina lungor och det kan göra att du känner dig andfådd eller har en obehaglig känsla under revbenen. Vätska kan samlas i kroppen och du märker att ringar kanske inte längre passar. Dina fötter kan också vara svullna. Din blodvolym har ökat med 50% och håller sig nu konstant.

När bebisen fixar huvudet i bäckeningången kan det slita och dra i bäckenet och neråt ljumskarna. Du ska känna bebisen varje dag i magen och om du inte gör det ska du ringa sjukvården direkt, dag som natt, speciellt när det är nära till BF-datum.

Så här känner jag
Det känns helt fantastiskt att bebis redan är så stor att man inte längre skulle försöka stoppa förlossningen om den drar igång nu. Det känns lättande faktiskt eftersom jag haft en del onda förvärkar, då behöver jag inte oroa mig för det. Men om bebis vill komma ikväll så är vi inte redo! Vi måste fortfarande packa BB-väskan, tvätta upp bebiskläder och jag har lite boande kvar som jag vill göra för att vara mentalt redo. Mitt mål är att vara helt klar tills det är 30 dagar kvar till BF så från och med idag har jag 10 dagar på mig. Haha! Naveln har nästan ploppat, men inte riktigt, den sticker liksom ut på ena sidan, ser jättekul ut! Och svullen är jag definitivt, både ben, fötter och händer och växt till en oigenkännlig storlek. Jag tog av mig förlovningsringen i grevens tid kan jag säga! Vissa dagar ilar det riktigt mycket nere i bäckenet, jag tror det är bebis som borrat ner sitt huvud där och ibland känns det nästan som bebis sjunkit lite. Jag ska se om jag ser nån skillnad på veckans bild 🙂

Så här känner Victor
Emma känner utan tvekan av förvärkarna, och de satte igång ordentligt häromdagen när vi fick ett skrattanfall båda två framför Netflix, och det var nästan så att vi var inställda på att åka till förlossningen den natten!
Vi längtar båda efter att få hålla i bebis nu, det hade inte varit jobbigt i sig utan nästan tvärtom, men så klart att vi båda vill boa klart här hemma och bli mentalt ”redo”. ? Det finns få saker jag tycker är så viktiga som BB-väskan med allt Emma behöver, och jag hade känt det som ett misslyckande om jag inte såg till att den var ordentligt packad och kom med i bilen till förlossningen!
Bebisen sprattlar, trycker på och bökar runt där inne i magen, och gör sdgi tillkänna både på Emmas revben och bäcken, vilket gör att hon ibland får ordentligt ont. Om bebisen mot förmodan skulle stanna av där inne hade vi förmodligen märkt av det(!). Främst fötterna har också svullnat upp ordentligt, särskilt nu när det varit ordentligt varmt, och Emma har fått ett par ordentliga stödstrumpor som vi hoppas ska hjälpa. Förhoppningsvis kan hon få lite hjälp hos sjukgymnasten mot sitt ryggont också, det hade varit orimligt om hon behövde gå en månad till med de smärtorna…
Emma har också börjat sova djupare, och hon somnar mycket snabbare än tidigare. Ibland har hon vaknat till och sagt att hon inte kommer kunna somna om, velat att jag byter tillbaka till vår serie, bara för att somna några sekunder senare – haha! Jag antar att det är kroppen som börjar förbereda sig på att inte få sova så långa stunder eller regelbundet, även om jag aldrig förstått hur det där går ihop riktigt men jag hoppas för Emmas skull att det, tillsammans med att vi också har varandra, lindrar. ☺️

Det blev visst en liten paus här. Det var inte riktigt meningen men orken tryter verkligen nu på slutet av graviditeten. Vi åkte på en liten minisemester till Örebro söndag – måndag med Victors familj och när vi kom hem så var vi helt slut. Vi har haft sååååå himla kul med Victors familj, men sovit så himla dåligt pga obefintlig ventilation på rummen på Scandic Grand i Örebro. Till och med barnen vaknade och grät kl 3.00 på natten för att det var så varmt och syrefattigt, inte alls okej. Tur att vi bara skulle stanna en natt, annars hade vår semester blivit ännu mer förstörd.

Vi kom hem igen sent på måndagen och igår bestämde vi oss för att köra en städdag och få ordning på kåken. Både jag och Victor har ett stort behov av ordning och reda såg det var ren och skär tillfredsställelse att få städat här hemma 🙂 När vi var klara var jag helt slut i ryggen. Det är verkligen så ledsamt och tråkigt att jag har så här ont i kroppen. Det är inte bara det att jag inte kan anstränga mig utan att få ont, jag kan varken sitta, stå eller gå nån längre stund utan att få fruktansvärt ont i ryggen och på magen…

Vi har precis gått in i vecka 35 och jag tycker det känns som en evighet med den smärtan som jag har just nu. Det känns nästan ohållbart… Det är tur att vi ändå börjar bli klara med boandet nu. Jag hade som mål att bara vila dom sista 30 dagarna och nu känner jag mig rätt trygg med att jag kommer bli klar med allt tills dess. Nu är det 40 dagar kvar tills bebis är beräknad.

– Samarbete med Magplasket –

Jag har haft så mycket krämpor i den här graviditeten som jag inte haft i mina tidigare graviditeter. Foglossningen är tack och lov bättre, nu är det ryggen och magen som gör ont istället. Ryggen gör något djävulskt ont efter att jag har suttit eller stått upp en längre stund medan magen gör ont framåt kvällen. Det drar och sliter i huden runt naveln samtidigt som bebisens fot trycker på mitt högra revben. Det enda som känns bra är att ligga eller sitta på soffan hela dagarna, men det har jag ju inte tid med nu när jag är höggravid…. haha! Iförrigår boade jag och Victor och rensade ur garderoben där bebisens kläder ska vara och tog även det sista i gästrummet i källarn och igår körde vi lite trädgårdsarbete. Min kropp är helt slut!

Det är tur att det var dags för gravidvattengympan med Magplasket just igår. Jag behövde verkligen den för att återhämta mig framför allt fysiskt men även psykiskt. Det är påfrestande att ha så ont hela tiden. Jag känner mig som en fånge i min egen kropp… Det gjorde gott med gravidvattengympan, efter en timme med träning och avslappning så kände jag mig nästan som en ny människa 🙂

På gravidvattengympan igår pratade Mariana om värkarna och vi fick testa på att profylaxandas. Jag gillar verkligen profylaxandningen som Magplasket lär ut. Den är enkel att förstå och lätt att komma ihåg. Jag minns när jag var gravid med Lucas, då lärde MVC ut profylaxandning som blev så komplicerat för mig att det slutade med att jag skrek i dunjackan varje gång jag fick en värk, inte så bra! Haha! Men Magplaskets andning är enkel och går utmärkt att använda sig av när man vill ha lustgas som smärtlindring.

Allt det här snacket om förlossning på gravidvattengympan får mig verkligen att bli sååååå peppad! Det är som att gå och vänta på den stora finalen 🙂 Så spännande! Tänk att snart kan det vara dags vilken dag som helst! Wow!

Spana gärna in Magplasket på Facebook här eller på instagram här @magplasket_hisingen 🙂

Det här är tyvärr inget click bait utan precis så det var. Jag var tillbaka hos sjukgymnasten idag eftersom det inte längre är min foglossning som är det mest plågsamma utan mitt ryggont. Jag har så förfärligt ont i ryggen, ända från ländryggen upp till mitt emellan skulderbladen. Det gör så djävulskt ont att jag är på gränsen till att brista varje kväll. Dessutom värker höger revben och huden på magen varje kväll och ibland vet jag inte vad som är värst.

När jag var hos sjukgymnasten idag kände jag att jag inte orkar mer. Jag gråter och blir till och med sur av att jag har så här ont. Det känns ungefär so att ha tusen knott som cirkulerar runt huvudet och biter en hela tiden, då blir man irriterad och så känner jag nu. Sjukgymnasten visade nya övningar som i och för sig känns bra, men jag känner att det inte räcker. Jag har för ont, det kan inte vänta. Jag behöver få hjälp att åtminstone ta bort udden av smärtan nu.

Det slutade med att jag började gråta hos sjukgymnasten och hon föreslog att vi skulle prova ut en TENS-maskin nästa vecka. Då kan jag sätta den där det gör som mest ont. Jag har jättestort hopp om att antingen TENS-maskinen eller akupunktur fungerar, jag känner mig desperat nu… Ikväll är det i alla fall lite bättre i ryggen efter att jag har varit på gravidvattengympan med Magplasket. Smärtan lindras tack vare tyngdlösheten och värmen i vattnet och just nu gör det nästan bara ont i revbenet.

Igår när jag och Victor tittade på TV så sa jag en sak som gjorde att vi båda brast ut i värsta skrattanfallet! Ni vet ett sånt som man skrattar så att hela kroppen krampar, tårarna sprutar och det är nästan omöjligt att få luft. Jag har aldrig sett Victor skratta så förut och enligt honom var det hans största skrattanfall nånsin! Han skrattade så att ryggen krampade och jag så att värkarna körde igång! Så tydliga och så onda förvärkar som jag hade igår har jag aldrig haft förut. Det höll på i nån timme eller två och gjorde rejält ont, såpass ont att jag var tvungen att andas igenom vissa av dom.

Det gick som tur var över efter vila med värmekudde på magen, men för säkerhets skull så hoppade vi båda in i duschen. Jag vill INTE åka in till förlossningen utan att känna mig ren först! Haha! Det får bli den nya kvällsrutinen att alltid duscha innan jag går och lägger mig, ifall bebis väljer att komma ut tidigt. Det känns också som det är högtid att packa BB-väskan nu 🙂

Om bebis ändå hade kommit i natt så hade vi haft en fin historia att berätta om att det var vårt skrattanfall som triggade förlossningen. Det var också fantastiskt att se hur taggad Victor blev på att bebisen skulle komma, han blev alldeles till sig och sa att han absolut kan se sig själv med en bebis i famnen redan nu ♥ Tanken lockade mig väldigt mycket men samtidigt känner jag mig inte helt klar än, men snart så 🙂

En sak som jag verkligen undrar är hur det är att ligga i magen i 9 månader? Jag förstår att bebisen säkerligen inte är så medveten dom första månaderna, men sen då? Hur känns det för bebisen att ligga där den sista tiden? Är det som att vara i himmelriket att ligga i mammas mage eller blir det lite ensamt ibland? Jag tänker på när bebisen kommer ut, då kommer den vara ledsen för allt möjligt. Den kommer gråta för att den är hungrig, sömnig, precis bajsat i blöjan eller när den vill ha närhet. Hur är det då i magen? Blir den nånsin ledsen i magen eller har den allt den behöver därinne?

Jag och Victor diskuterade detta häromdagen och han menade att bebisen mår hur fint som helst därinne. Den har närhet i överflöd, behöver inte bajsa, sover när den vill och mat får den via navelsträngen. Jag tyckte att den kan ju sova när den vill när den kommer ut också, men då gör den ju plötsligt inte det. En bebis som är trött kan vara supersvår att få att somna, varför sover den inte bara då om den ändå har en vana från det i magen? För mig är det fortfarande ett mysterium, är allt verkligen tipptopp i magen eller hade bebisar kunnat skrika i magen om lungorna inte varit fulla med vatten?

Fotograf: https://www.wanderings.se