Inatt trodde jag VERKLIGEN att förlossningen skulle starta! Jag vaknade nämligen av dom ondaste värkarna jag har haft hittills. Värkarna var så tydliga att jag med lätthet hade kunnat klocka dom, men det gjorde jag inte. Istället försökte jag somna om och när det inte gick bad jag Victor om värmekudde och alvedon, tillslut somnade jag igen. Jag har bestämt mig för att inte ta ut något i förskott, det sägs ju att trean är klurig så jag räknar med många falsk alarm innan ”the real deal” så att säga 🙂 Men åhhh vad det är spännande nu!

Vad tror ni? Kommer bebisen tidigare eller kommer jag gå hela vägen till BF den 10:e augusti?

Fotograf: https://www.wanderings.se

Vi har just dundrat in i vecka 39, men här kommer magen från förra veckan. Magen ser fortfarande lika rund ut och jag kan riktigt föreställa mig bebisen därinne! Jag tycker inte magen har sjunkit något alls även om jag känner bebisens huvud djupt nere i bäckenet. Jag tror den har sin vakenperiod om kvällarna för även när den ligger still ilar det som tusan därnere varje kväll.

När har ni andra beräknad födsel? Jag har 10:e augusti 🙂

Bebis
Nu är bebisen ca 48 cm lång och väger 3,17 kg. Nu förbereder bebisen sig på att födas. En normal graviditet brukar vara 37 till 42 veckor. Det är barnet som bestämmer när det vill komma ut. Ca 4 procent av alla barn i Sverige föds före vecka 38 och lika många efter vecka 42. Ungefär 92 procent föds inom den normala perioden. De allra flesta bebisar ligger med huvudet neråt nu. När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen.

Du
Bebisen fortsätter att växa och det kan även du göra. En del ökar med 20 till 25 kg under graviditeten och andra mindre eller mer. Din livmoder är ca 34 till 36 cm. Ha dina favoritkläder på dig, något som inte sitter åt. Tänk på din hållning, en del lutar sig bakåt för att kompensera sin framtunghet, det kan göra dig lite extra klumpig. Försök att hitta en sovställning som passar dig, sover du för lite kan du lätt känna dig deppig. Allt fler känner förvärkar nu. Du kan känna en stickande känsla i slidan när barnets huvud stöter emot musklerna i bäckenbotten och ibland ett obehag när du sätter dig för snabbt på en stol. Du kan få en ökad mängd mjölkig flytning. Se till att ladda med kolhydrater nu och packa BB-väskan.

Så här känner jag
Det är spännande nu! Vi är så exalterade över vad som ska komma, både förlossningen som upplevelse och att få träffa bebisen 🙂 Varje kväll när vi lägger oss tittar vi förväntansfullt på varandra och säger ”kanske händer det inatt” 🙂 Jag mår bra, men i slutet på vecka 38 kände jag mig plötsligt mycket tröttare än vanligt. Det kändes lite nedslående efter att ha varit så pigg och full av energi i flera veckor. Men det kanske hänger ihop med att jag äter så dåligt? Jag har verkligen tappat all aptit och får bara i mig lite lunch varje dag. Middag äter vi inte i vår familj, tack och lov för jag hade aldrig klarat två varma måltider på en dag…! Jordgubbar med grädde slinker dock ner, jag äter en sån skål varje kväll 🙂 Jag har ont lite här och där i kroppen nu, men det gör mindre ont än när det var som värst så det känns bra i alla fall. På kvällarna ilar det ofta i bäckenet och jag får allt fler förvärkar och sammandragningar nu. Det är såååå spännande!

Så här känner Victor
Emma och jag har under graviditeten skämtat en del om vem av oss som är mest redo på att bebis äntligen skall komma, och nu är vi nog båda lika redo! Emma har ända från början, och redan innan, vi väntade barn varit tydligt med att hon vill vara gravid så länge som möjligt. Även om jag tycker att allt med graviditeten varit, och är, fantastiskt (jag kommer sakna den fina magen!) så kan jag ju inte sticka under stol med att jag är väldigt angelägen om att få träffa bebis. Särskilt nu i slutet av graviditeten har jag alltså verkligen inte hållit med henne om att det gärna för dröja så länge som möjligt – haha! Vi pratar ofta om hur det kommer kännas när bebisen väl är här hos oss, inte minst när vi ligger i soffan eller sängen och tänker på hur mysigt det ska bli att få ha bebis hos oss på bröstet. Även om ingen av oss knappt kan bärga sig till dess att vi är en till i familjen så är jag helt säker på att det blir massor med fjärilar i magen när det väl är dags att köra till BB.

Nu är det bara 12 dagar kvar tills bebisen är beräknad att titta ut! Jag kan inte fatta det! Det känns som den här graviditeten har gått så sjukt fort!

Nu har jag börjat bli trött igen. Jag känner mig ganska slö och orkeslös trots att jag äter järntabletter och får sovmorgon varje dag. Victor är så himla söt, han går upp tidigt, gör frukost till barnen och sätter på sommarlovsmorgon. Sen springer eller styrketränar han en stund innan han kommer hem och väcker mig. Vissa morgnar har jag redan vaknat och andra njuter jag när han kryper tillbaka ner i sängen och jag får vakna upp i hans famn. Det är det mysigaste som finns!

Jag mår hyfsat bra nu förutom tröttheten och svårigheterna att äta. Nästan inget är gott nog, det går knappt plats något och jag känner ångest inför varenda måltid. Jag önskar att jag kunde äta frukost hela dagen och skippa att äta mat…

Vi längtar så otroligt mycket efter bebisen nu, men den får gärna stanna kvar i magen tills nästa söndag. På lördagen den 8:e har vi planerat att försöka vräka den från magen, vi får se hur det går 🙂

I onsdags var det dags för ett av dom sista barnmorskebesöken, det som partnern egentligen skulle vara med på eftersom man ska prata förlossning. Tyvärr är det fortfarande hårda regler kring besöken på MVC pga corona så Victor fick vara med på videosamtal istället.

Vi började med att kolla blodtrycket, mäta magen och lyssna på hjärtat. Det var min ordinarie BM denna gången och hon fick mitt livmodermått till 34 cm vilket betyder att jag är uppe på normalkurvan igen 🙂 Bebis låg med huvudet nästan helt fixerat nu, hon kunde bara rucka på det pyttelite. Jag har haft väldigt mycket känningar i bäckenet nu det sista så jag är inte förvånad. BMs kommentar angående bebis storlek var att den varken är jätteliten eller jättestor så det känns tryggt. Jag är som sagt inte sugen på att föda ut en jättebebis men vill heller inte att bebisen är för liten och skör.

Efter undersökningarna var det dags att sammanfatta önskemål inför förlossningen. Vi kommer inte skriva något eget förlossningsbrev utan nöjer oss med det som BM skriver i journalen. Det kändes så speciellt att få prata om förlossningen! Det känns fortfarande drömmigt men samtidigt så verkligt nu! Detta är verkligen något som vi snart ska få göra! Åhhh så spännande!

Är ni nyfikna på vad vi skrev för önskemål i journalen (aka vårt ”förlossningsbrev”)?

Då var det dags för magen vecka 37 – några dagar för sent men bättre nu än aldrig 🙂 Magen fortsätter växa och jag kan ärligt säga att jag fick en chock när jag såg hur mycket större jag är i denna graviditeten än med Isadora. Jag trodde ändå att magen skulle stanna av och att det skulle bli ungefär lika framåt slutet men det blev det definitivt inte. Se själva!

Hej badboll!

Magen med Isadora

Magen i vecka 37 med Lucas

Det känns som magen med Lucas och med Isadora är väldigt lika, men magen med denna bebisen har en helt ny form!

Den här sista nionde månaden av graviditeten har jag fått problem med plötslig yrsel och illamående. Jag har inte fattat vad det kommer ifrån för oftast har det varit när jag sitter still och det känns som hela rummet gungar till. Jag känner mig nästan lite full och vill kräkas för i nästa stund bli febervarm och börja kallsvettas. När jag var hos barnmorskan sist så berättade jag detta för henne och då frågade hon om det oftast kommer när jag suttit still länge. Och ja, det har det gjort vilket jag har tyckt varit ännu mer konstigt, men det hade uppenbarligen sin förklaring. Tydligen kan det vara svårt för den gravida kroppen att hålla ett jämt blodtryck när man sitter eller står still länge och då kan man få blodtrycksfall. Min barnmorska förklarade att den gravida kroppen trivs bäst i rörelse.

Jag hade ingen aning om detta men det kändes väldigt bra att veta. Jag har inte varit direkt orolig, men jag har undrat vad jag gjort för ”fel” eftersom jag oftast inte har ansträngt mig överhuvudtaget när detta händer. Och nu händer det allt oftare. Nu vet jag varför och kan lite lättare återgälda det genom att byta position eller röra lite på mig 🙂