• Svar på frågor angående förlossningsskada

    Jag har fått många frågor det sista! Jag ber om ursäkt för att jag är så usel på att svara. Det är så svårt att hinna med alla frågor, men jag försöker ta mig tid då och då och leta upp alla frågor och svara på dom i ett inlägg. Här kommer svar på frågor:

    Hej Emma! Jag födde en underbar liten tjej för 3 månader sen, och under min förlossning sprack jag en del och fick sys! Jag har fortfarande ont av detta i ärrbildningen. Hur känner du idag? Hade du ont länge? Hoppas att du vill svara
    Hälsning Sanna

    Svar: Hej Sanna! Klart att jag vill svara! Jo, jag har fortfarande ont i min ärrbildning också. Jag har inte ont till vardags när jag går och står osv. Men om man tar direkt på ärrbildningen så finns det vissa ställen där det gör ont. Framförallt så gör det asont att ha sex, så det går inte ens :'( Men nu kommer jag få en operation för att rätta till det. Jag hade ganska mycket ont från min bristning så för mig var inte all värk borta efter 3 månader. Det som jag fick veta av läkaren jag träffade var att efter 6 månader så kan man söka vård om det inte har gått över. Du behöver alltså inte vänta längre än så. Hoppas det löser sig för dig!

    Du skrev att du läst i journalen. Har du begärt ut mer info än den som man får när man frågar efter förlossningsjournalen?? I min förlossningsjournal står inga meningar utan bara siffror och klockslag för födsel. Men det kanske inte står mer om man inga komplikationer hade.

    Svar: Jag har inte begärt ut någon mer journal en den jag fick efter förlossningen. Men den jag fick efter förlossningen innehåller allt som dom hade på mig angående graviditeten. Alltså även alla återbesök jag hade på grund av smärta efter förlossningen. Anledningen till att det står så mycket om min bristning är för att jag fick åka upp till operation för att sy den.

    Fler frågor och svar kommer under den här veckan. Jag kommer försöka skriva ett inlägg med lite svar på frågor varje dag under veckan. Har du ställt en fråga? Håll utkik under veckan då!

  • Finns det insemination för sex-rädda?

    Tack alla som har kommenterat hittills och jag har även fått mail med tips om hjälp! STORT TACK!

    Jag blev även ”glad” för er som kommenterar och skriver att ni inte har upplevt samma. Trodde inte jag skulle bli det, men nu känner jag att dt jag upplever faktiskt inte är normalt. Jag känner mer och mer att jag blir starkare och kan stå på mig mer imorgon. Jag känner att jag inte ska behöva ”offra” mig för att det där ärret ska spricka/töja sig. För det känns så i mitt huvud. Som att ärret har lagt sig som en ring eller nåt som måste spräckas för att det ska bli lite mer plats. Och jag inbillar mig att det bara kommer göra helt sjukt jävla ont en gång och sen blir allt bra. Men jag vill inte att det ska göra helt jävla sjukt ont en gång. Då låter jag hellre bli. Finns det insemination för sex-rädda när dom vill bli gravida?

    Skämt å sido, så klart måste detta lösas på nåt annat sätt. Jag tror inte det blir bra för mig och min sambos relation annars. Visst kan man vara intim på andra sätt, men vi vill ju såklart kunna skaffa barn igen på det vanliga sättet….

  • Sex efter förlossning

    Jag behöver lite stöd i en ny fråga. Jag har inte delat detta med er tidigare, för det har känts som att jag har dragit en gräns där för vad jag vill vara privat med. Men nu känner jag att jag behöver få veta om det finns andra som har/haft det som jag. Jag har ju skrivit innan att jag har fått en djup inre bristning (2:a graden) och att jag fick ovanligt många stygn för att det inte ville sluta blöda. Och nu, 9 månader senare, så går det fortfarande inte att ha vuxenmys fullt ut. Det är liksom tvärtstopp en bit in och gör sjukt ont! Det känns ungefär som att jag har fått tillbaka mödomshinnans kant, fast mycket tjockare! Jag har känt efter och jag är rätt säker på att det är ärret som tar stopp. När jag känner efter så är det stramt där ärret är. Känns ungefär som dom sydde ihop mig för tajt och att ”tunneln” inte är tillräckligt stor… 🙁 När jag har googlat på detta har jag hamnat i massa forum och där har jag läst att ärrvävnaden kan ha svårt att töja sig och att det kan ta 1 år innan den gör det.

    Det är hemskt. Varje gång vi försöker så tänker jag att skita samma vi kör på, då kanske skiten spricker så det läker ihop rätt. Men sen gör det så ont att jag inte pallar mer och fegar ut.

    Ringde precis till MVC och grät när jag skulle berätta. Det är jobbigare än vad man tror sånt här. Hur som helst fick jag en tid hos gyn imon. Hoppas dom kan hjälpa mig!

    Snälla, snälla! Om ni har upplevt något liknande. Dela det med mig då! Det är otroligt jobbigt att gå runt med detta själv. Framförallt, hur löste det sig för er?

    Jag känner mig orolig för att detta aldrig ska bli riktigt bra igen och även om vi inte ska ha nästa barn än. Nästa barnaverksta går väl igång om cirka 1 år som tidigast. Så känns det som hur ska det gå till om vi inte kan ha ordentligt sex?

    Egentligen känner jag mig fortfarande osäker på om jag vill publicera det här inlägget eller inte. Men jag skriver det för att jag hoppas på ert stöd och så tänker jag att andra kvinnor kanske kan finna stöd i mitt blogginlägg. Och kanske kan det bli lite mindre tabu-belagt att prata om förlossningsskador. Jag tycker inte att man ska gå runt och skrämma upp gravida men eftersom jag inte har hört nån som har liknande problem som jag (bara skräckexempel) så känner jag mig väldigt ensam. Jag vet inte riktigt vad som är normalt eller vad jag ska göra för att hjälpa mig själv.

  • Fler svar på frågor i frågestund

    Kul att ni har ställt så många frågor. Jag fortsätter att beta av era frågor 🙂

    Hur är det med sex? När känner man sig redo igen? Jag har precis fått barn och sex känns så långt bort!
    Jag tycker fortfarande att sex känns långt bort. Ni som har följt min blogg vet att jag hade väldigt ont länge efter min förlossning. Så om jag ska vara helt ärlig så är jag ganska så skraj inför tanken på sex. Jag känner mig inte redo riktigt än.. men vi har ändå börjat lite smått för att avdramatisera det hela, men än så länge har vi inte fullföljt helt och hållet eftersom det fortfarande gör ont. Det blir ju inte bättre heller när slemhinnorna är torra pga amningen!

    Helammar du?
    Ja, det gör jag.

    Hur ofta ger du honom mat?När slutade du ge på natten eller gör du det fortfarande?
    Min lilla kille säger dom ska ha mat var fjärde timme men han sover så gott och är så trött när jag väcker honom för mat mitt i natten.

    Jag ger Lucas bröstet rätt så ofta. Eller så ofta som han vill ska jag kanske säga. Han har aldrig tagit napp så jag ger honom säkert oftare än en bebis med napp. Men han klarar sig med 3 timmars mellanrum eller mer utan problem. På natten ger jag honom en gång och sen när han vaknar på morgonen så liggammar jag honom för att han ska somna om (så att jag ska få sova längre 🙂
    Jag har aldrig väckt Lucas för att amma. Han vaknar när han är hungrig. Jag har heller aldrig tittat på klockan och varken BB eller BVC har sagt nåt om ät-tider. Varför ska din son äta så ofta? Är han väldigt liten eller följer han inte sin viktkurva? Har amningen strulat? Om han går upp i vikt som han ska och amningen funkar som den så ska du inte behöva väcka honom för mat. Iaf inte om det inte finns nån speciell anledning.

    Jag är lite nyfiken på hur du har fått kontakt med så många andra mammor? Bor också i gbg men känner nästan inga andra mammor i min ålder.
    Jag har träffat mammorna genom öppna förskolan, gravidvattengympan som jag gick på och mödravårdcentralens föräldragrupp. Mitt hetaste tips är att gå till öppna förskolan. Ett annat tips är också två facebook-grupper som heter Mammalediga i Göteborg 2013 där finns det massor av trevliga mammor som med jämna mellanrum bestämmer träffar! Jättekul! Hoppas du hittar några trevliga mammor att umgås med för det förgyller verkligen mammaledigheten!

  • Luftiga trosskydd

    Jag hade egentligen inte tänkt att skriva om detta på bloggen eftersom jag anser det som lite för privat, men sen tänkte jag att jag kanske kan hjälpa nån annan om jag skriver om det. Jag får lätt svampinfektion och använder därför aldrig bindor eller trosskydd eftersom dom är täta och underlivet kan inte andas. Men nu efter förlossningen så får man ju inte använda tampong så jag har inte så mycket att välja på! Och avslaget håller ofta på i 4-6 veckor. Givetvis resulterar det i svampinfektion för min del! Bläääää! Men förra veckan så googlade jag runt lite för att hitta bättre trosskydd att använda och hittade några från Apoliva som heter X-luftig & Säker som jag köpte. Nu har jag haft dom i en vecka och svampinfektionen har försvunnit! Dessutom är dom mycket mjukare och skönare än vanliga trosskydd. Jag kan verkligen rekommendera dom!

    20130423-100041.jpg

  • Vanliga byxor igen

    Nu har det gått 5 veckor sen förlossningen. Vikten står stilla, men jag känner mig rätt smal ändå 🙂 idag provade jag några av mina vanliga byxor för första gången och ett par blå med mycket stretch funkade bra att ta på sig 🙂

    20130420-143247.jpg

    20130420-143258.jpg

    Men mina färgglada byxor, har ett par ceriseröda och ett par orange passade inte tyvärr men det är inte mkt kvar för att dom ska gå att stänga.

    20130420-143452.jpg

    Min förlovningsring passade inte heller… Är det mina fingrar som blivit knubbiga eller kan jag fortfarande vara lite svullen av allt vatten jag drog på mig på slutet?

  • Tillbaka från sjukhuset

    Tack alla ni underbara som har skrivit till mig nu när jag har mått dåligt! Jag blir så rörd när jag ser att ni bryr er om mig och skriver så fina ord! TACK!

    Jag har precis kommit hem från sjukhuset. Jag fick träffa en jättebra läkare som klippte ganska många av stygnen. Hon (precis som dom andra läkarna) blev överraskad när hon såg alla stygnen. Hon sa att det var ett riktigt ormbo med alla trådar! Men hon sa också att läkaren som sydde var väldigt duktig så att det var säkert som dom sa till mig att dom var tvungna att ta så många stygn för att få stopp på blödningen.

    Förutom att klippa stygnen så skrev läkaren ut starkare Alvedon och starkare diclofenac som är helt ofarliga att ta när man ammar. Fattar inte varför jag inte fått det tidigare?!?! Jag hade tydligen bara ätit halv dos av diclofenacen, det fattar jag inte heller varför dom andra läkarna inte hade sagt innan dom skrev ut Tramadol som är morfinliknande och inte helt ok att ta när man ammar!

    Men jag är iaf oerhört tacksam över hjälpen jag fick idag! Hoppas att jag kan stå upp en stund imorgon och laga lite mat 🙂

  • Min förlossningsberättelse del 2

    Här kommer äntligen del 2 av min förlossningsberättelse! Glöm nu inte bort att jag upplevde hela min förlossning som väldigt positiv och att jag även i den värsta stunden faktiskt tyckte att helvetespromenaden i latensfasen var den värsta under hela förlossningen!!!

    Nu var iaf latensfasen över och som jag har fattat det så är det nu sjukvården räknar det som att förlossningen har startat… om någon av er vet så får ni gärna bekräfta att det är så.

    Jag har inte fått min journal ännu så från och med nu har jag bara uppskattat tiderna.

    16.00

    BM föreslog att jag skulle bada en stund. Jag hade hela tiden varit positiv till det, fram tills värkarna började göra sådär ont… Så nu var jag inte alls taggad överhuvudtaget. När värkarna kom ville jag ju typ bara sparka med benen och sånt, jag hade svårt att ligga stilla. Det kändes som att jag skulle få panik om jag la mig i ett badkar och inte bara kunde gå upp ur badkaret när jag ville, typ mitt under en värk… Men BM övertygade mig om att jag nog skulle tycka att det var skönt. Så jag sa att jag skulle prova. Åhhh va skönt det var! Jag ångrar inte en sekund att jag la mig i det där badet. Jag var jätteglad att BM övertygade mig 🙂 Lustgasen fick också följa med till badet så jag låg där med min tonårsfylla samtidigt som Jair satt och spelade på sin telefon i en fåtölj precis jämte mig. Jag skällde lite på honom för att han satt och spelade för jag ville ju prata 😉

    16.15

    Under en av värkarna känner jag att något typ sprutar ut. Jag vet inte om jag har råkat kissa lite i badet eller om det var vattnet som gick, men jag trodde själv att det var vattnet så jag ställde mig upp för att se om det kom mer för det kändes inte som det kom så himla mycket. Det kom inget mer så jag ville gå upp och kissa för jag kände mig plötsligt väldigt kissenödig. Efter att jag hade kissat och skulle lägga mig i badet igen så såg jag att det flöt runt två slemmiga proppar, gissar att det var slemproppen 🙂 så vattnet och proppen hade nog gått 🙂

    16.40

    Nu hade jag badat färdigt och la mig på sängen igen. BM undersökte mig igen och sa att jag var öppen 6 cm nu. Jag sa att jag ville ha epidural. Jag var inte säker på att jag ville ha epidural egentligen, men jag var orolig att jag skulle få mer ont och inte orka. Vid varje värk tänkte jag ”JAG SKA HA EPIDURAL!” När värken var över så tänkte jag ”Ska jag verkligen ta epidural?” Jag bestämde mig för att det var nog bäst att ta den eftersom det gjorde riktigt ont nu och jag hade ju ingen aning om hur länge det här skulle pågå!

    17.10

    Jäklar vad det börjar trycka på neråt nu och mot fel hål! Jag hade läst att det känns som man ska bajsa ut bebisen när det börjar bli dags så jag var inte förvånad. Men jag var förvånad att det började kännas så redan nu! Narkosläkaren kom och la epiduralen och jag fick en liten knapp att trycka på om jag behövde extra smärtlindring. Knappen hängde dom jättelångt ifrån mig…

    17.25

    BM undersöker mig igen eftersom jag undrar hur mycket det är kvar. Hon säger förvånat: ”Det är helt öppet… ja, du är helt öppen… eller nej vänta… det är en liten kant kvar… 9 cm öppen är du…”

    17.40

    Nu hade jag öppnat mig den sista centimetern och var allstå öppen 10 cm. Det tog alltså en timme från 6 – 10 cm!

    Nu är klockslag och i vilken ordning saker och ting hände väldigt väldigt luddigt. Jag kanske får uppdatera min förlossningsberättelse sen. Men det var iaf så här jag kommer ihåg resten.

    17.50 och framåt

    Nu skrek jag. Jag var en riktig skrikare 😉 Stackars mamman i grannrummet, hon måste ju ha hört mig! Epiduralen funkade verkligen inte! Jag kände inte någon skillnad alls! Men just då fattade jag väl inte det… Jag kommer ihåg att jag tänkte att epidural var överskattat att den inte är bättre än typ Emla-salva (som enligt mig inte funkar alls) men samtidigt så tänkte jag att om det gör så här ont med epidural hur ont gör det inte då utan? Men nu var det så tätt mellan värkarna att jag ibland knappt hann säga något och ännu mindre fundera på att klaga på epiduralen eller be om den där knappen som hängde utom räckhåll från mig.

    Jag vet inte riktigt varför jag skrek så mycket under förlossningen… Det kändes gött att skrika tyckte jag. Det var typ mitt sätt att hantera det på. Förmodligen ett skitdåligt sätt om förlossningen hade pågått längre. Dom hade jättesvårt att få mig att andas i lustgas-masken för jag tog så korta andetag genom näsan och sen skrek jag ut genom munnen i lustgas-masken. BM sa gång på gång att jag inte får i mig nån lustgas när jag andas så och Jair försökte visa mig hur jag skulle andas, men jag låtsades att jag inte hörde 😉 Jag slet i Jairs tröja och hand ganska mycket också. Men sen mellan värkarna så återhämtade jag mig helt och om jag fick tid så började jag prata om olika saker. Dagen efter FL när BM kom till BB sa hon att jag hade varit helt grym och att jag mellan värkarna hade pratat om att de värsta under hela förlossningen var den där helvetespromenaden under latensfasen och att jag var så lycklig när jag fick veta att jag var öppen 4 cm.

    Någon gång nu eller lite senare så började bebis hjärtljud strula igen. BM sa att när förlossningen går så här fort så är det påfrestande för bebisen och då kan hjärtljuden gå ner. Jag försökte kolla på den där monitorn med hjärtljuden som jag varit så intresserad av innan, men nu kunde jag verkligen inte fokusera på den. Jag kunde knappt se kurvorna! En läkare kom in, men hon tyckte inte att vi skulle oroa oss just nu för hjärtslagen av nån anledning. Jag tror det var för att hjärtljuden gick upp igen mellan värkarna. Jag hörde BM säga flera gånger att förlossningen har gått så snabbt. Hon sa det till läkaren och någon annan BM eller sköterska också. Hon lät lika förvånad varje gång.

    Jag hade legat på vänster sida med ett ben i ett sånt där gynställ, men pga det med hjärtljuden undrade BM om jag kunde ligga på rygg men det ville jag inte. Så jag fick ligga på höger sida istället och då blev det bättre.

    Krystandet

    Nu hade jag krystvärkar. BM sa då att jag skulle låta kroppen krysta själv för bebisens huvud var fortfarande så långt upp att jag skulle trötta ut mig om jag började krysta. Hon sa att jag skulle följa med kroppen så om kroppen ville krysta så skulle jag låta den göra det, men inte aktivt trycka på.

    Jag kände själv att jag ville att BM skulle trycka emot underlivet. Jag tyckte det kändes som om kroppen skulle vränga sig eller nåt, att insidan skulle kom ut så då kändes det som att om BM tryckte mot underlivet så skulle det kännas bättre. Insidan skulle liksom stanna på insidan. Jag vet att det låter lite läskigt, men det var det inte. Jag tyckte att det lindrade jättebra när BM tryckte varma handdukar mot underlivet. Smärtan för mig satt i nedre delen av magen och i svanken. Jag kan inte minnas att jag någonsin hade ont i underlivet under krystvärkarna förutom en liten utvändig bristning jag fick nära klitoris som sved sjukt mycket. BM tryckte en varm handduk där också och då kändes det bättre.

    Just krystandet tyckte jag var skönt. Det kändes liksom bra att trycka på och jag blev jättepeppad när min kille sa ”Lite till” hela tiden. Jag minns att han sa det vid varje värk och när värken nästan var slut så tryckte jag lite till bara för att han sa det. Och när han sa det igen när jag trodde att jag var nästan slut så tryckte jag ändå lite till, men när bebisens huvud ändå inte kom ut så kände jag mig lite lurad! 😛

    Någon gång nu eller lite tidigare så kände jag det där ”Ring of fire” när vävnaden tänjs för att man inte ska brista och då sa BM att jag inte skulle krysta. Det var skitjobbigt! Det enda jag ville vara att krysta. Jag flämtandades som en idiot, kunde knappt flämtandas! det blev andningar blandat med munpruttar och annat konstigt men jag lugnade mig när jag fick syn på klockan på väggen bakom mig. Jag fokuserade på sekundvisaren och gav mig själv målet att klara 30 sekunder. Om 30 sekunder inte skulle räcka så skulle jag ökat på lite till och lite till… men jag hade redan stått ut en stund när jag fick syn på klockan så det blev inte mer än 25 sek. Allt som allt tror jag inte att detta varade längre än 1 minut.

    När halva bebis huvud var ute så kom värkarna så tätt att det kändes som jag inte kunde andas och det skrek jag: ”Jag vill ha paus! Jag vill ha paus!” Just då trodde jag på allvar att BM kanske kunde pausa eller göra så att jag slapp en värk och kunde andas lite men det gick inte. 😛

    Lucas kom med sitt ansikte åt fel håll. Det brukar tydligen ta lite längre tid när huvudet kommer åt det hållet, men det gjorde det inte. Men det var iaf därför som plutten var så blå-grå när han kom ut och fick ett sånt toppigt huvud 🙂

    19.24

    Nu var lille Lucas född! Hela han var äntligen ute! Jair grät och pussade mig och jag började också gråta. Jag minns att jag lät jätteroligt när jag grät. Jag liksom huttrade i min gråt… det lät skoj helt enkelt 😀 Åhh vad lyckliga vi var! Inget kunde förstöra känslan som var då! Den var helt otrolig! Jag kommer ihåg att jag tänkte att det här var det häftigaste jag någonsin varit med om!

    Ni som läser detta och ännu inte fått era små. Bli inte nervösa över något i den här förlossningsberättelsen! Jag tycker att min förlossning var helt fantastisk och jag skulle inte göra något annorlunda jag kunde göra om alltihopa.

    Och det där med förlossningsställningar som jag ägnade så mycket tid att fundera på blev ju aldrig aktuellt 😉 Haha!! Jag hade liksom inte tid mellan värkarna att flytta på mig. Dessutom kändes det som jag inte riktigt kunde röra mig fritt så jag vet inte om jag hade kunnat flytta på mig själv även om värkarna inte kommit så tätt. För mig blev det liggandes på sidan under hela förlossningen förutom när jag låg i badet då… 🙂

    Jag kommer skriva en till del i den här förlossningsberättelsen om vad som hände efter att Lucas hade kommit ut, men nu orkar jag inte skriva mera! 😀 Haha!