-
Förlossning: Vad är ”ring of fire”?
Första gången jag hörde talas om ”ring of fire” var exakt 1 vecka innan min förlossning med Lucas. Först trodde jag att det var ett skämt eller typ en myt, men sen blev jag förvånad över att jag aldrig har hört eller läst om det förut! Informationen man kan hitta på svenska är mycket sparsam. Jag har inte ens lyckats hittat det svenska ordet för ”ring of fire”. Någon som vet vad det heter på svenska?
Vad är ”ring of fire”?
”Ring of fire” är en sensation som pågår under cirka 30 sek – 1 min under förlossningen. Den uppkommer under slutet av krystfasen när toppen på bebisens huvud syns även mellan krystvärkarna. Innan dess så åker bebisens huvud in mellan krystvärkarna, så det här är alltså så nära slutet att bebisens huvud syns även mellan krystvärkarna. Det som kallas ring of fire är då den brännande sensationen som känns i huden därnere när den stretchar sig snabbt för att huvudet ska kunna komma ut. Det känns ungefär som Thaimorsan så fint beskrev det, som att någon har gnuggat in fiffi med het chili!
Smärtan kan kännas under ett par enstaka värkar eller under en värk. Den har ett syfte och det är att signalera till mamman att undvika att krysta så att huden hinner töjas. Barnmorskan brukar säger till att man inte ska krysta när detta sker och då ska mamman andas igenom det – bäst är att flåsa som en hund, enligt fb doulan.
Jag kände ”ring of fire” vid ett tillfälle under min förlossning och jag tror det varade cirka 30 sekunder, max 1 minut. Jag minns att jag flåsade som en hund för det var det enda jag kunde göra samtidigt som jag stirrade på sekundvisaren på klockan och försökte tänka ”när visaren är där så är det över”. Just då hade jag ingen aning om hur lång tid man kunde känna ring of fire, men enligt dom amerikanska sidorna jag har hittat så är det cirka 30-60 sekunder. Barnmorskan sa till när jag inte skulle krysta och när jag kunde börja krysta igen. Jag sprack ingenting utvändigt (förutom 1 stygn vid klitoris men det hände tidigare under förlossningen).
Så här skriver fb doulan om ”ring of fire”:
Tar man bort denna smärta med bedövningsgel eller epidural (tar bort känslan till viss del) så är risken stor att mamma krystar för mycket och får en allvarlig bristning. Man kan minska smärtan genom att föda i annan ställning än på rygg, exempelvis på alla fyra. Man kan också be barnmorskan hålla varma/kalla handdukar mot perineum.Källor: Fb doulan, Trimestertalk.com
Gör det mycket ont?
Jag tyckte att det brände som satan, men det var så himla kort tid så jag tyckte inte att det var så farligt. Jag behövde absolut ingen bedövningsgel eller nåt sånt och min barnmorska höll emot med varma handdukar som lindrade mycket 🙂
Nu vill jag gärna veta från er som redan har fött barn. Kände ni ”ring of fire”? Hur upplevde ni det? Minns ni hur det kändes och ungefär hur länge det gjorde ont?
Du kanske gillar det här
Latensfasen
9 knäppa saker på min förlossning
Omföderskor får inte stanna på BB
-
Hur startar förlossningen?
Just där jag befinner mig just nu, det är den absolut mest spännande perioden i mitt liv! Det finns ingen tid i livet som är så spännande som den tiden innan förlossningen startar! När ska bebisen komma? Kan den komma idag, inatt eller imorgon? Ja, när som helst! Jag får fjärilar i magen av tanken! Det är som att sitta längst upp på Höjdskräcken på Liseberg. För er som inte känner till Liseberg så är Höjdskräcken ett jättehögt torn. Attraktionen går till så att man åker upp högt upp i luften och väl däruppe så står man stilla en stund innan man skjuts neråt! Jag tycker dom här veckorna av graviditeten är den bästa och mest fascinerande delen av hela graviditeten! För varje dag som går nu så byggs min spänning upp ytterligare och det är därför som jag gärna vill gå hela tiden ut, jag vill nå klimax innan förlossningen haha 🙂
Något som jag tycker är väldigt intressant är att läsa artiklar som svarar på frågan ”Hur startar förlossningen?” Jag skulle gärna vilja uppleva en annan start på förlossningen än den jag upplevde med Lucas. Inte för att det var något fel med den, utan för att jag är nyfiken helt enkelt.
Så här kan förlossningen starta:
- Värkar – Oftast börjar förlossningen med värkar. I början kan dom vara oregelbundna, men efterhand så blir dom mer regelbundna och kraftigare.
- Teckenblödning – Förlossningen kan starta med en liten blödning från slidan när livmoderhalsen börjar öppna sig. OBS! Kontakta alltid förlossningen vid blödning eftersom det kan finnas andra orsaker till att man blöder också.
- Vattnet går – Ungefär en av tio förlossningar startar med att vattnet går. Det märks genom att något vått kommer ut genom slidan. Antingen kommer det mycket fostervatten eller så sipprar det bara lite och fortsätter att rinna. Fostervatten luktar ungefär som hav och är genomskinligt, vitt eller svagt rosafärgat. Om det är gult eller grönt har barnet bajsat i fostervattnet och kan vara stressat. Om vattnet går ska man ringa förlossningsavdelningen på sjukhuset, eller åka dit.
- Slemproppen går – När livmoderhalsen börjar öppna sig så kan en slemartad flytning komma ut, den kallas slempropp. Slemproppen har under hela graviditeten suttit i livmoderhalsen som ett skydd mot bakterier från graviditetens fjärde vecka. Om slemproppen kommer kan det ändå dröja upp till någon vecka innan förlossningen startar. Om värkarna inte har satt igång behöver man inte åka till sjukhuset utan man kan stanna hemma.
Källa: 1177
Min förlossning med Lucas startade med värkar som kom smygande dagen innan. Det kändes precis som mensvärk! Natten till förlossningen vaknade jag av värkarna och då var latensfasen igång! Slemproppen och vattnet gick i badet på förlossningen när jag var 6 cm öppen 🙂
Hur startade era förlossningar? Tyckte ni också att det var lika spännande att gå och vänta som att åka berg-och-dalbana på Liseberg eller Gröna Lund?
Du kanske gillar det här
Bristningar och förlossningsställningar
7 sätt att sätta igång förlossningen
9 knäppa saker på min förlossning
-
Bristningar och förlossningsställningar
När jag väntade Lucas så grubblade jag mycket på det där med bristningar och förlossningsställningar. Jag tyckte alla ställningar kändes så utlämnande och konstiga och ville inte prova något av dom utom den klassiska gynställningen (som i och för sig också är utlämnande). Jag är sån som ibland måste visualisera mig själv i en viss situation i förväg, för att känna mig bekväm med den. Just gynställningen kändes naturlig för mig för den har jag ju sett på film så många gånger och kunde därför se mig själv föda i den positionen. Men med lite hjälp från er så förberedde jag mig faktiskt på andra ställningar också även fast jag helst ville föda i gynställning innerst inne…
På förlossningen gick det så himla snabbt så jag hann bara med en enda ställning och det var gynställningen och det kändes bra så nu vill jag såklart föda i den igen. Men jag tror ändå att det är nyttigt att försöka tänka på förlossningsställningar med ett öppet sinne istället för att i förväg bestämma mig för en enda eftersom jag omöjligt kan veta hur denna förlossning kommer bli.
Jag försöker verkligen vara öppen för allt möjligt, men en ställning som verkligen tar emot är nummer 4! Fy usch vad utlämnande det skulle kännas att behöva stå så…
En annan sak jag har tänkt på är bristningar och förlossningsställningar. Vilka förlossningsställningar ger störst risk för bristningar? Jag fick inga utvändiga bristningar (bara en liten med ett stygn nära klitoris), men jag fick en djup bristning inuti som var väldigt nära att skada ringmuskeln. Enligt min barnmorska som jag hade på förlossningen så fanns det inget varken jag eller hon kunde ha gjort, anledningen till att jag fick den bristningen var för att min förlossning gick alldeles för snabbt och min vävnad hann inte med att töjas. Så därför tänker jag att jag kanske inte borde stå upp på min förlossning, för om man står upp så går det väl ännu snabbare? Barnmorskan på Magplasket sa att om förlossningen går väldigt snabbt och jag inte hinner in så skulle jag halvsitta som på nummer 2 till ambulansen kommer för det går lite långsammare då.
Summa summarum så tänker jag spontant att förlossningsställningarna 1, 2 och 5 förmodligen passar mig bäst, men jag skulle gärna vilja lära mig lite mer om det där med bristningar och förlossningsställningar. Någon som vet?
Hur känner ni inför förlossningsställningar? Har ni också nån ställning som ni absolut inte vill? Ni som redan har fött, i vilken ställning födde ni?
Du kanske gillar det här
Min förlossningsberättelse del 1
Omföderskor får inte stanna på BB
Olika smärtlindring under förlossningen
-
Ta med mamma på förlossningen
När jag låg i sjukhussängen på Gynmottagningen på Sahlgrenska så tittade jag mycket på ett av mina favoritprogram, En unge i minuten. Hela programmen finns att se på youtube, i alla fall dom engelska One Born every minute. Jag älskar programmen, jag blir inte ett dugg avskräckt, snarare peppad! Vi kvinnor är grymma och vi klarar detta! Jag tycker En unge i minuten visar allt det fina med en förlossning och lyckan när barnet kommer ut.
Ett av programmen jag såg var en 21-årig gravid som hade med sig sin 23-åriga pojkvän och sin 40-åriga mamma på förlossningen. Mamman supportade dottern jättefint på förlossningen men stackars blivande pappan var helt utanför. Mamma och dotter stod med panna mot panna medan blivande pappan satt på en pilatesboll en bit bort. När jag har ont är det alltid min mamma jag ringer, förutom på förlossningen. Förlossningen är en upplevelse som jag tycker ska vara för både mamman och pappan. Jair ville först att min mamma skulle vara med på förlossningen, han var lite nervös men då sa faktiskt min mamma det. Att föda barn är en fantastisk upplevelse som är för den blivande mamman och pappan. Jag är verkligen glad för det för Jair tog verkligen sin till i förlossningen och peppade och ledde mig igenom förlossningen, särskilt krystarbetet. Till och med barnmorskan var överraskad! Hon var helt tyst hela krystarbetet (utom vid ring of fire) och efteråt sa hon att Jair var grym!! 🙂
Det är möjligt att det finns tillfällen som blivande pappan inte är tillräckligt med stöd för den födande mamman, men jag tyckte bara att det var så synd att den där 23-åriga pappan inte ens fick en chans! Jag tror faktiskt att många män reagerar genom att dra sig undan när svärmor är med på förlossningen. Hur ska dom kunna konkurrera och ta sin naturliga plats då?
Det skulle vara intressant att höra era åsikter kring detta! Tar ni med någon mer än den blivande pappan på förlossningen? Vem i så fall och varför?
Du kanske gillar det här
Målade naglar på förlossningen
Myskvällen nu!
9 knäppa saker på min förlossning
-
9 knäppa saker på min förlossning
Jag behöver nåt kul att skratta åt känner jag! Kan vi inte dela med oss av dom roligaste knäppaste sakerna som hände under våra förlossningar? Här kommer min lista:
1. När vi kom in var jag bara öppen 2 cm, men BM sa att jag får behålla rummet om jag går ut och promenerar en timme så att jag öppnade mig mer. Vi gick till ett kebabställe och väl där passade Jair på att äta. Jag hade jävulska värkar hela promenaden dit och hela tiden på kebabstället. Varje gång jag fick en värk fick Jair ställa sig upp så jag kunde borra ner ansiktet i hans dunjacka och skrika. Bakom Jair satt två pappor med sina barn och såg helt förfärade ut! Dom tyckte nog att jag hörde hemma på förlossningen och undrade nog varför Jair prompt skulle äta innan vi gick dit! Haha!
2. Jag hörde musiken ”Gangnam style” i lustgasmasken.. haha! Inte alls hög på lustgas hehe!
3. När jag var 10 cm öppen och hade börjat få krystvärkar så sa Jair plötsligt att han skulle ringa till sin mamma i Brasilien på Skype! Haha! Tror ni han fick det?
4. Mellan dom tidigaste krystvärkarna översatte jag den brasilianska kärleksmusiken som var på i förlossningsrummet till svenska så att barnmorskan säkert skulle förstå vad dom sjöng om… väldigt viktigt tydligen!
5. Under dom sista värkarna så använde jag lustgasmasken till en skrikmask haha! Jag skrek ”AAAAAAAJJJJJ” och ”DET GÖR OOOOOONT!” på typ varenda värk. Barnmorskan och Jair försökte få mig att börja andas in lustgasen igen. Jag minns att jag tänkte ”jag skiter i vad ni säger”. Jag tyckte det kändes gött att skrika och masken dämpade mina skrik ungefär som Jairs dunjacka gjorde tidigare under förlossningen 🙂
6. Jair pushade mig så bra på slutet vid krystvärkarna. Han peppade mig hela tiden att krysta lite till och jag trodde att bebisen skulle ploppa ut när som helst så varje gång han sa lite till så tryckte jag lite till. Det slutade med att jag inte hann vila mellan två krystvärkar, men i mitt huvud trodde jag att barnmorskan kunde stanna av värkarna genom att ge en extra skjuts av epidural så jag skrek ”PAUS PAUS PAAAAAUUUUUS” för kung och fosteland men jag fick ingen paus haha!
7. När Lucas var född var han alldeles lilablå på första bilden som Jair tog. Jair, som inte hade studerat så mycket svenska då, la upp en bild på facebook med texten: ”Lila Lucas” Hahaha!
8. När moderkakan skulle ut fick jag andas in mycket mer lustgas än vad jag gjorde under hela förlossningen. Jag hallucinerade så mycket att alla mina sinnen, alltså hörsel, syn, känsel, spelades upp igen och igen i mitt huvud fast i otakt! Först kände jag att jag flyttade min hand från Lucas igen och igen och igen, men fattade inte varför. Sen började jag höra Jair säga ”akta Lucas” som på repeat och sen såg jag hur jag flyttade min hand igen och igen och igen för att inte klämma Lucas när det gjorde ont pga moderkakan. Det var typ det läskigt och en av dom coolaste grejerna jag varit med om haha!!!
9. Efter operation (jag fick sy på operation) så rullades jag äntligen in till Jair och Lucas på BB-rummet. Det första jag sa till Jair var: ”Det här vill jag göra snart igen”
Snälla, dela med er av era roligaste, knäppaste eller pinsammaste upplevelser på er förlossning! Vi kanske alla kan få ett gott skratt?!
Jag skrattade gott när jag läste det här inlägget hos Ett Päron till morsa Den bästa mackan i ditt liv
Bild lånad av Ett Päron till MorsaFler roliga listor av mig och mina bloggkollegor:
10 saker jag inte visste innan jag hade varit höggravid
10 pekpinnar nyblivna mammor kan vara utan
8 saker jag sa innan jag fick barn och så här blev det
10 saker man inte säger till en gravid
8 saker jag sa innan jag fick barn – Jessica LagergrenDu kanske gillar det här
Nu är vi på FL!
Ta med mamma på förlossningen
Omföderskor får inte stanna på BB
-
Öppet brev till förlossningseftervården
Min bloggkollega Louise skrev ett inlägg igår om men efter förlossning. Inläggets rubrik är ”Vad är normalt?” Och ja, det kan man verkligen undra.
Jag kände mig inte så arg förut, men nu när jag tänker på det så känner jag mig faktiskt ganska arg. Speciellt när jag tänker på hur många gånger vården har sagt till mig ”det är normalt” . Ok, klart man inte vill höra att man är onormal, men om man har ont eller har besvär vill man inte höra att allt ser normalt ut! Man vill få gehör! För vad händer annars? Jo, tillslut, om man ger efter, så tror man att smärtan sitter i ens huvud. Man tror att det är fel på en själv och känner sig skamsen och liten. Att våga och orka ta upp underlivsbesvär för vården krävs stort mod och alla kvinnor har inte det. Och när det är såå svårt att våga göra detta, varför ska man då behöva stå på sig!??! Varför inte bli tagen på allvar från början? Och varför ska man ens behöva säga det själv? Varför frågar inte vården hur man mår? Det finns ju en efterkontroll, hur svårt kan det vara? Varför inte fråga varje kvinna, hur är det med urinläckage? Hur går det att bajsa? Besvär vid samlag? Ja fråga på! Och OM det räknas vara normalt vid den tidpunkt som efterkontrollen är, boka för Guds skull in en ny efterkontroll om kvinnan har besvär!!!! Det gör vården för alla andra skador! Bryter du armen så tar man inte av gipset och säger ”det är normalt att inte kunna röra armen dom första månaderna”!
Jag gick runt med min förlossningsskada i 9 månader i tysthet. Jag hade fått veta att allt var normalt och att jag kanske hade sköra slemhinnor men allt var normalt och såg jättefint ut! Men allt var inte normalt! Jag hade ett stort ärr som hade läkt och blivit hårt och stramt, effekten blev som mynningen på en hårt åtsnörad gympapåse, omöjligt att ha sex!!! Läkaren jag träffade var fantastiskt och visste vad mitt problem var innan jag ens hade blivit undersökt, snälla underbara läkare, gå aldrig i pension!!! Du är guld värd!
Så snälla vården, varför är ni så måna om att säga att allt är normalt? Förstår ni vilken kränkning det är? Varför lyssnar ni inte? Ge kvinnor den eftervård vi behöver, det finns inga ursäkter!
Fler artiklar och blogginlägg om detta:
- ”Kvinnor lider i tysthet med sina förlossningsskador” från SVT Opinion.
- Amelias stora reportage omförlossningsskador hittar du här
- Jag har bloggat om detta här.
- En blogg på ämnet.
- Min bloggkollega Louise: Lite urinläckage bara! Kroppen efter förlossning.
- Min bloggkollega Louise: Prata om förlossningsskador! Kroppen efter förlossning.
Alldeles nyfödd Lucas!
Du kanske gillar det här
Operationen gick bra!
Ont vid sex efter förlossningen
Våra underliv gick sönder
-
10 saker om förlossningen med Lucas
Idag är det Lucas födelsedag, alltså 2 år sen som han föddes!! 2 år sen!! Känns både som att det var igår och som att vi har haft honom för alltid på samma gång! Jag tänkte att det vore kul att skriva ett inlägg och berätta om 10 saker om förlossningen med Lucas. Kul att tänka tillbaka och det är ju kul för er som kanske har hittat till min blogg på senare tid 🙂
1. Förlossningen med Lucas startade på natten med värkar som först var svåra att urskilja. Jag som satte upp och spelade The Sims bestämde mig för att gå och lägga mig för det vore nog bra om jag fick lite sömn innan förlossningsmaratonet!
2. Mina läsare fick följa med in i förlossningssalen för jag bloggade både innan, under och nästan precis efter förlossningen 🙂
3. Jag var 2 cm öppen när jag kom till sjukhuset. Jag fick promenera ”helvetespromenaden” på området så att jag öppnade mig 4 cm och fick bli inskriven
4. En av mina läsare som jag aldrig hade träffat låg en våning upp på BB, när jag låg nere på förlossningen. Hon följde mig med spänning har jag fått veta efteråt <3
5. Förlossningen gick väldigt snabbt, 4 timmar tog det från 4 cm öppen tills Lucas var född!
6. Jag skrek massor, inte för att det gjorde ont, men för att det var GÖTT!
7. Lucas hjärtljud gick ner under förlossningen, men BM hade bra koll
8. Jag fick epidural precis innan krystvärkarna så den hann aldrig värka
9. Lucas var blå-lila med toppigt huvud när han kom ut. Jair tog en bild och la upp på facebook ”Min lila Lucas”... 😛
10. Det första jag sa till Jair när jag rullades in på vårt BB-rum efter att ha blivit sydd i 1,5 timme på operationsbordet var: ”Det här vill jag göra snart igen!”
Vill ni läsa mer om min förlossning med Lucas så kan ni läsa under kategorin Förlossningen
Du kanske gillar det här
Eftervärkar
Min förlossningsberättelse del 2
Förlossningsberättelse bebis nr 4 – del 3 – Akut kejsarsnitt
-
Våra underliv gick sönder
Från en allvarlig grej igårkväll till en allvarlig grej idag. Amelia nummer 6 med stort reportage om förlossningsskador finns nu i butik! Jag väntar fortfarande tålmodigt (läs: otåligt) på att den ska dimpa ner i min brevlåda (har ju inte ens hunnit till affären!!)! Jag dör av nyfikenhet! Jag vill ju läsa hela artikeln!! Jag var inne på Amelia-reportens instagram idag och såg att artikeln handlar inte bara om mig och tre andra kvinnor! Amelia ställer även ansvarig minister Gabriel Wikström mot väggen och kräver förändring!! Åh vad jag längtar efter att få läsa och jag hoppas verkligen så himla mycket att våra historier och Amelias insats kommer att göra skillnad!!!
Ni som har läst hela artikeln, vad tyckte ni? Tror ni att det hjälper att berätta om sånt här? Vad tror ni krävs för att åstadkomma förändring?
Du kanske gillar det här
Jag kommer må bra!
Lyssna på mig i radion!
Öppet brev till förlossningseftervården
