Jag fick en fråga om min förlossning som jag tänkte svara på i ett inlägg.

Hej, jag har en fråga:-) Om du tänker tillbaka på din förlossning idag hur känner du då? Vad var (extra) bra/dåligt? Vill du föda på samma sätt igen? Skriv gärna dina tankar såhär 1 år efter och för framtiden🙂

Svar: Jag längtar faktiskt efter min nästa förlossning (hoppas jag inte får ångra det här). Men jag tyckte det var det absolut häftigaste jag har gjort. Direkt efter minns jag att jag tyckte att nu är jag kvinna på riktigt. Fånigt men jag kände som om jag hade fullbordat min kvinnlighet eller nåt sånt. Jag känner inte så nu, men just då kände jag så. Jag är väldigt glad och nöjd över min förlossning, trots att den resulterade i en bristning som jag lider lite av än idag. Jag ångrar inget av förlossning och hade inte velat ändra något, men jag önskar att jag hade sluppit smärtan dom första 4 veckorna för den var dödande!

På min förlossning var det bara jag, Jair och barnmorskan och ibland var det en sjuksköterska där också. Jag ville inte ha några studenter där. Som förstföderska kände jag att det var rätt val för mig. Jag visste ju inte vad som väntade mig. Men inför nästa förlossning kommer jag skriva i förlossningsbrevet att det går bra med studenter. Jag tycker att studenterna måste få en chans att lära sig och dom går ju alltid jämte dom mest erfarna barnmorskorna så man får jag faktiskt den bästa hjälpen man kan få om man tillåter studenter. Nu vet jag vad som väntar mig och känner mig inte rädd inför förlossningen. När sjuksköterskan var i rummet fick jag lite extra ompyssling så jag inbillar mig att studenten kanske inte bara står i ett hörn utan också pysslar om lite.

Det som var dåligt var att jag aldrig fick grep om andning. Jag trodde jag andades rätt efter att jag hade gått en profylaxkurs på MVC, men nu tror jag att ja måste gå en ny profylaxkurs efter nästa för jag lyckades knappt andas in lustgasen och barnmorskan sa till mig hel tiden att jag gjorde fel. Men det struntade jag i för jag var ”nöjd” som det var. Det gjorde ont och jag skrek, men jag tyckte det var gött att skrika. Så för mig var det inte ett problem just där och då…

Profylaxövningarna tillsammans med Jair var det sämsta! Inte för att Jair var dålig, utan för att dom inte funkade! Vi hade med oss pappret med alla övningar som vi hade fått MVC och provade varenda en innan jag hade hunnit öppnas 4 cm (det var den värsta tiden för mig), men INGET funkade. Tillslut slängde jag mig bara i Jairs famn, begravde ansiktet i hans dunjacka och skrek. Det var det enda som funkade!

TENS-maskinen funkade rätt bra till 4 cm. Jag vet faktiskt inte vad jag hade gjort utan den. Det kändes som den dämpade. Men jag fick reda på efteråt att jag använde den på fel sätt, så jag tror ja måste göra ett nytt försök med TENS på nästa förlossning. Bada var superbra, duscha var pest! Jag provade att duscha innan jag var öppen 4 cm men det kändes förjävligt. Jag visste inte var jag skulle ta vägen när värken kom. Jag kunde inte sätta mig eller röra mig kändes det som. Det gör jag inte igen. Bada var fantastiskt! Jag trodde det skulle kännas likadant som i duschen, men när jag badade hade jag med mig lustgasen och då kändes det toppen.

Lustgasen var toppen, ryggmärgsbedövningen funkade inte så den tänker jag hoppa nästa gång. Förmodligen satte dom den försent eller så blev det nåt fel för den funkade inte alls.

Kort och gott så vill jag föda på samma sätt igen. Jag funderar på att använda TENS igen och jag funderar på att satsa på profylaxen. Men det som var bäst lustgasen och badet.

Åh vad jag längtar tills det är dags igen 🙂