Det är såna här dagar som det känns jobbigt att vara på andra sidan jorden. Lucas har fått hög feber, 39,4 och är alldeles slö och hjälplös. Det är jättejobbigt att se honom så här och jag blir orolig för vad det kan vara. Det känns jobbigt att vara här för om vi måste åka till läkaren så måste vi först ringa försäkringsbolaget och om han blir sämre kanske det inte hinns med. Jag vet att det ordnar sig på nåt sätt men det är ändå jobbigt. Jag är orolig för skrutt.

Febern började inatt och han är snuvig på samma gång så det är iaf inte bara feber och det känns bra. Idag kommer jag bara vilja vara nära Lucas. Jag vet inte om jag kommer gå ut från det här rummet annat än att äta. Jag, pappa och Lucas ska titta på film, läsa böcker och göra massa lugna må bra saker. Lucas ska få sin favvo-mat som just nu är nudlar (om han vill äta nåt). Han dricker bra med vatten så det behöver vi inte vara oroliga för iaf.

Kulturkrockar finns nästan mellan alla nationaliteter i mindre eller större skala. Jag har skrivit en del om saker jag inte gillar. Nu ska jag fokusera på saker som jag gillar. Det finns såklart en del grejer som är riktigt bra när det gäller barnuppfostran som jag vill att vi ska ta med hem till Sverige. Det här inlägget kommer handla om barnuppfostran.

Hela familjen uppfostrar – Här för hela familjen vara med och uppfostra. Stora syskon hjälper också till att sätta gränser för dom mindre barnen. Jag tycker det är helt rätt. Mamma och pappa har ju inte ögon i nacken så om Lucas gör nåt fel när vi inte ser är det bra att Bruna säger till honom. Jag menar inte att storasyskonen ska agera barnvakt, bara att det är bra att dom mindre lyssnar på dom större. Jag har sett att det funkar mycket bra i Jairs familj. För även när Jairs systerson bodde här och var en trotsig tonåring så fick Jairs mamma uppbackning av resten av familjen.

Mamma är respekterad – Här är mamma respekterad, mer än i Sverige. Det blir inte den typen av diskussioner som jag är van vid i Sverige, för säger mamma Nej här så är det Nej som gäller. Det blir inga frågor om Varför. Första gången jag skulle sova här fick vi inte sova i samma säng trodde Jair. Han frågade inte ens och jag bad honom om och om igen att fråga Varför. Jag skulle nämligen få dela säng med Jairs syster. Jag kände inte henne, jag tyckte det var jättejobbigt. Men på kvällen så smög Jairs syster ut och Jair smög in och efter det sa Jairs mamma aldrig nåt mer om det. Men om hon hade sagt Nej så hade Jair aldrig vågat sova i samma säng som mig 🙂 Haha!

Kommer du eller din partner från ett annat land? Känner ni igen er med kulturkrockar? Berätta gärna om skillnader som ni har upplevt!

Här är jag och svärmor för 3 år sen när vi var här sist:

Svärmor ställer inte upp på bild så ofta så man får ta vara på dom bilderna man har 🙂

Har ni sett att det finns en video på youtube med Mamma Mu och Kråkan? Jag har visat den för Lucas sen han var 8 månader eller nåt sånt, jag minns inte säkert. Jag vet att en del av er kommer säga att det inte är bra att barn under 2 år tittar på TV och det finns nån artikel om det, men jag har diskuterat det med min BVC-sköterska som aldrig hade hört talas om det och tyckte det lät väldigt konstigt. Så efter det kände jag att Babblarna, Mamma Mu och i drömmarnas trädgård nån gång ibland måste väl ändå var ok.

Här har vi laddat ner Mamma Mu-filmen från youtube, sparat på ett USB och satt in i TVn och trots att den är på svenska så älskar hela familjen den. Karaktärerna pratar så lugnt, sjunger mycket och det händer roliga saker. Bruna frågar jämt om vi inte kan sätta på Mamma Mu och när vi sätter på filmen sjunger Jairs brosa med i sången. Jairs mammas favoritbit är när den lilla tjejen dansar balett för Mamma Mu i ladugården. Jag har översatt en bra bit för henne och varje gång jag översätter skrattar hon sitt härliga skratt! 🙂 synd att filmen inte finns med portugisisk text :-/

http://youtu.be/PTMwKukIKf8