Tänk att det bara är 22 dagar kvar tills bebis är beräknad (21 dagar om Victor får bestämma). Inatt drömde jag att vattnet gick och drömmen var så verklig att jag trodde att vattnet hade gått på riktigt när jag vaknade. Jag var helt inställd på att bli mamma igen inom 48 timmar! Det kändes skönt att jag äntligen kände mig redo. Jag har ju haft en massa projekt för mig som bara MÅSTE bli klart innan bebis kommer. Jag har verkligen försökt stoppa mig själv, men det är som att jag inte känt mig redo och därför hittat på en massa saker som ska göra mig redo. Nu blev vi klara med det nästsista projektet igår, det allra sista har min mamma lovat att hjälpa mig med och det är att sy upp gardiner eftersom det gick åt skogen när jag försökte igår (nålen gick av). Jag tror jag börjar känna mig redo att träffa bebisen nu.

Fotograf: https://www.wanderings.se

Tips! Just nu kör Louise på @wanderings.se en tävling på sin instagram där man kan vinna en fotografering! Passa på! ??

Det är sjukt hur mycket extra energi man får som höggravid! Det känns som jag orkar nästan hur mycket som helst! Och inte nog med det så har jag blivit mer rörlig, varken foglossningen eller magen kan stoppa mig nu! Haha!

Min hjärna fortsätter hitta på projekt, projekt som bara MÅSTE bli klara innan bebis kommer. Nu prickar vi av dom sista grejerna på listan återigen och jag hoppas att jag faktiskt är ”klar” denna gången. Jag tror att jag undermedvetet inte känner mig riktigt redo för att bebisen ska komma och att jag därför hittar på alla projekt.

Idag har jag i alla fall skurat altanen, klippt gräset, beskurit äppleträdet tillsammans med Victor, tvättat bort 2 år gammal fläck i sängen för tredje gillt och tvättat alla vita väggar i huset. Victor har också varit i arbete, han har tvättat fasaden på framsidan så att sommarjobbats kan måla där imorgon 🙂 Vi har verkligen stått i båda två idag och nu är vi helt slut. Min kropp är helt slut! Jag gissar på ordentlig träningsvärk imorgon!

I helgen kommer vi bli klara med trappan till övervåningen som har väntat på sitt sista lager färg i säkert två år nu! Dessutom planerar jag att sätta upp gardiner i vardagsrummet efter att ha bott här i fyra år! Så sjukt att jag har skjutit på det så länge men det känns så skönt att bli av med alla grejer som hängt över mig innan bebisen kommer! Efter den här helgen ska vi vila! Då är det fortfarande 3 veckor kvar tills bebis är beräknad så det blir förhoppningsvis en lång och välförtjänt vila ❤️

Nu har det som jag varit som allra oroligast för under nästan hela graviditeten bekräftats. Gravida som får corona kan smitta sin bebis i magen så att bebis blir riktigt sjuk! Det är redan flera nyfödda som drabbats av corona som har dött, men man har inte kunnat bekräfta om bebisarna har fått smittan i magen eller efter födelsen. Nu har man alltså lyckats bekräfta ett fall där bebisen utan tvekan drabbats av Covid-19 i livmodern. Läs artikeln HÄR! Mamman var höggravid och sökte sjukhusvård. Kontroller visade att bebisen i magen inte mådde bra och plockades därför ut med kejsarsnitt. Det visade sig att infektionen hade spridit sig till hjärnan, men som tur var tillfrisknade bebisen och är idag helt återställd.

Jag känner att jag har lite svårt att skriva sakligt om detta för jag känner mig ganska upprörd. Jag tycker att det känns som att det är just detta jag har sagt hela tiden, men Folkhälsomyndigheten har valt att ta det OSÄKRA före det säkra genom att gång på gång tala om för oss gravida att våra barn är säkra i magen och att den största anledningen till att vi bör isolera oss är för att slippa en corona-förlossning där vår partner inte får vara med. Jag anser att Folkhälsomyndigheten inte har tagit Covid-19 på allvar och utsatt gravida och deras ofödda barn för risker genom att ”lugna oss” med vad som visade sig vara felaktig information. Dessutom har det varit svårare för gravida som jobbar på utsatta arbetsplatser där dom riskerar att smittas av corona att bli omplacerade. ”Vi vet för lite för att säga att gravida är i riskgrupp.” Nu i efterhand undrar jag om dom verkligen tycker att det var rätt beslut att chansa?

Jag tycker att Folkhälsomyndigheten borde gå ut med ny information för att stötta gravida så att dom kan vidta dom återfärder som behövs för att undvika att bli smittade. Jag tycker också att Folkhälsomyndigheten borde gå ut med ny information angående nyfödda eftersom det är fler och fler nyfödda dör i Covid-19. Jag har försökt att inte oroa mig så jag har hållt dålig koll på läget för gravida och nyfödda nu det sista och blev chockad av att läsa alla artiklar om nyfödda som dött. Jag trodde liksom att faran var över när bebis var ute…

Jag skriver inte detta inlägget för att jag vill oroa någon, utan snarare för att upplysa alla som gjort som jag det sista, satt på skygglapparna. Jag orkade inte oroa mig längre och slutade leta information och det resulterade i att jag blev mer och mer oförsiktig. Varför ska man vara så himla försiktig när man ändå inte ingår i någon riskgrupp? Jag behövde den här informationen för att inte glömma bort allvaret och bli mer försiktig.

Det var ju meningen att jag skulle vara klar med allt jag ville göra innan bebisen kommer i söndags. Jag hade lovat både mig själv och Victor att vi skulle vila tills bebisen kommer efter att jag hade prickat av sista grejen på listan. Men vad händer, jag prickar av sista grejen samtidigt som jag lägger till fyra grejer till… Jag är ju HOPPLÖS!

Det känns som det där med att boa är en extremt stark insikt, till och med så stark att jag själv inte kan styra över det. Jag känner mig inte klar och kanske är det så att jag omedvetet letar efter ett nytt projekt som ska få mig att känna mig mer klar? Jag hade ju bestämt mig för att jag skulle nöja mig efter att sista grejen var gjord, men det gick liksom inte… Och det hjälper inte att jag plötsligt har ännu mer energi till allt som jag aldrig orkat tidigare. Det är som att hjärnan orkar hur mycket som helst, det är bara kroppen som sätter stopp… Jag tycker synd om Victor också för han gör verkligen allt för att jag ska bli ”klar”, men så blir jag aldrig det. Haha!

Nu har vi rensat alla skåp, garderober och förråd. Det är ordning och reda precis över allt! Jag har verkligen aldrig haft så lite prylar som vi har nu 🙂 Men det känns verkligen helt fantastiskt! Jag är sååå nöjd med vår insats! I söndags bockade jag av sista grejen på listan som var att putsa fönstrena. Det var så skönt, nästan som terapi att få bort all smuts från glaset. Dessutom försvann all min ryggsmärta samtidigt – så märkligt! Och nu har jag faktiskt mindre ont överlag 🙂

Det som tillkom på listan när sista fönstret var putsat var att måla klart trappan till övervåningen, måla klart fasaden och staketet på framsidan, skura altanen och sätta upp gardiner i vardagsrummet och Isadoras rum. Det kan bli lite slitigt för mig med målningen och skura altanen så vi bestämde oss för att anlita ungdomarna via Yepstr igen. Det är ändå en billig investering för att få jobbet gjort 🙂 Skönt, för då kan jag fokusera på gardinerna istället 🙂

Nu är bebis stor som en honungsmelon och jag kan inte fatta att vi snart får träffa h*n! Det känns verkligen att bebisen har borrat ner sig djupt ner i bäckenet nu för det ilar som tusan därnere. Dessutom så kommer förvärkarna allt tätare och ofta vid vila. Det är nästan att jag funderar på om det blir en juli-bebis istället för augusti-bebis, men trean ska ju vara lurig säger dom. Jag gissar på att jag kommer få gå någon eller några dagar över tiden även denna gång 🙂 Vad tror ni?

Det känns att det inte är långt kvar nu, bara 27 dagar. Jag har förvärkar mer eller mindre varje dag och det kör oftast igång vid vila. I början var det mest på kvällarna, men nu känner jag det ibland när jag vaknar på morgonen också. Det är oftast bara svaga förvärkar som känns som mensvärk i nedre delen av magen, dom starkaste jag har haft hittills var vid skrattanfallet med Victor för någon vecka sedan 🙂

Vid förra barnmorskebesöket fick vi veta att bebis har fixerat sig och det känns ordentligt nu kan jag säga. Bebisen tar gärna spjärn mot revbenen och trycker för kung och fosterland så det ilar till i fiffi. Det verkar även som jag har haft en nerv i kläm för det har vibrerat nere i fiffi och ut mot ena benet en hel del. Jag har aldrig varit med om det förut, så lustig känsla! Som en liten vibrator som kört 1-2 sekunder 🙂

Det känns så konstigt att dom här 9 månaderna snart har gått! Tänk att snart får vi träffa vår efterlängtade lilla bebis! Jag är så nyfiken vem h*n är och hur h*n ser ut! Häromdagen visade Victor en liten filmsnutt på när han var 1 månad gammal och det gav mig en indikation på hur vår bebis kommer se ut. Bebisar är ju oftast mest lika sin pappa när dom föds eftersom biologin är så fiffigt utformad för att även pappa ska knyta an till bebis snabbt 🙂

Den här bilden tog jag häromdagen efter att jag lite chockat råkat se mig själv från sidan! Jag är ju typ dubbelt så bred! Borde man inte bli väldigt vältränad när man är preggo egentligen? Man drar ju runt på en massa extra vikt!