Det var ju meningen att jag skulle vara klar med allt jag ville göra innan bebisen kommer i söndags. Jag hade lovat både mig själv och Victor att vi skulle vila tills bebisen kommer efter att jag hade prickat av sista grejen på listan. Men vad händer, jag prickar av sista grejen samtidigt som jag lägger till fyra grejer till… Jag är ju HOPPLÖS!

Det känns som det där med att boa är en extremt stark insikt, till och med så stark att jag själv inte kan styra över det. Jag känner mig inte klar och kanske är det så att jag omedvetet letar efter ett nytt projekt som ska få mig att känna mig mer klar? Jag hade ju bestämt mig för att jag skulle nöja mig efter att sista grejen var gjord, men det gick liksom inte… Och det hjälper inte att jag plötsligt har ännu mer energi till allt som jag aldrig orkat tidigare. Det är som att hjärnan orkar hur mycket som helst, det är bara kroppen som sätter stopp… Jag tycker synd om Victor också för han gör verkligen allt för att jag ska bli ”klar”, men så blir jag aldrig det. Haha!

Nu har vi rensat alla skåp, garderober och förråd. Det är ordning och reda precis över allt! Jag har verkligen aldrig haft så lite prylar som vi har nu 🙂 Men det känns verkligen helt fantastiskt! Jag är sååå nöjd med vår insats! I söndags bockade jag av sista grejen på listan som var att putsa fönstrena. Det var så skönt, nästan som terapi att få bort all smuts från glaset. Dessutom försvann all min ryggsmärta samtidigt – så märkligt! Och nu har jag faktiskt mindre ont överlag 🙂

Det som tillkom på listan när sista fönstret var putsat var att måla klart trappan till övervåningen, måla klart fasaden och staketet på framsidan, skura altanen och sätta upp gardiner i vardagsrummet och Isadoras rum. Det kan bli lite slitigt för mig med målningen och skura altanen så vi bestämde oss för att anlita ungdomarna via Yepstr igen. Det är ändå en billig investering för att få jobbet gjort 🙂 Skönt, för då kan jag fokusera på gardinerna istället 🙂

Nu är bebis stor som en honungsmelon och jag kan inte fatta att vi snart får träffa h*n! Det känns verkligen att bebisen har borrat ner sig djupt ner i bäckenet nu för det ilar som tusan därnere. Dessutom så kommer förvärkarna allt tätare och ofta vid vila. Det är nästan att jag funderar på om det blir en juli-bebis istället för augusti-bebis, men trean ska ju vara lurig säger dom. Jag gissar på att jag kommer få gå någon eller några dagar över tiden även denna gång 🙂 Vad tror ni?

Det känns att det inte är långt kvar nu, bara 27 dagar. Jag har förvärkar mer eller mindre varje dag och det kör oftast igång vid vila. I början var det mest på kvällarna, men nu känner jag det ibland när jag vaknar på morgonen också. Det är oftast bara svaga förvärkar som känns som mensvärk i nedre delen av magen, dom starkaste jag har haft hittills var vid skrattanfallet med Victor för någon vecka sedan 🙂

Vid förra barnmorskebesöket fick vi veta att bebis har fixerat sig och det känns ordentligt nu kan jag säga. Bebisen tar gärna spjärn mot revbenen och trycker för kung och fosterland så det ilar till i fiffi. Det verkar även som jag har haft en nerv i kläm för det har vibrerat nere i fiffi och ut mot ena benet en hel del. Jag har aldrig varit med om det förut, så lustig känsla! Som en liten vibrator som kört 1-2 sekunder 🙂

Det känns så konstigt att dom här 9 månaderna snart har gått! Tänk att snart får vi träffa vår efterlängtade lilla bebis! Jag är så nyfiken vem h*n är och hur h*n ser ut! Häromdagen visade Victor en liten filmsnutt på när han var 1 månad gammal och det gav mig en indikation på hur vår bebis kommer se ut. Bebisar är ju oftast mest lika sin pappa när dom föds eftersom biologin är så fiffigt utformad för att även pappa ska knyta an till bebis snabbt 🙂

Den här bilden tog jag häromdagen efter att jag lite chockat råkat se mig själv från sidan! Jag är ju typ dubbelt så bred! Borde man inte bli väldigt vältränad när man är preggo egentligen? Man drar ju runt på en massa extra vikt!

Bebis
Nu väger bebisen ca 2760 g och är ca 45 cm lång. Bebisen lägger på sig ungefär 24 gram om dagen nu. Pojkbebisar blir ofta etthundra eller tvåhundra gram tyngre än flickbebisar. Föds din bebis i vecka 36 klarar den sig oftast alldeles utmärkt. Bebisen har börjat förbereda sig inför förlossningen. Den tränar andning, men inte när det sover djupt. Bebisen rör sig inte på samma sätt som förut eftersom den inte längre kan ta ut svängarna. Rörelserna blir därför mer svepande istället för puffarna som du kanske har upplevt tidigare. Det ska inte vara stilla i magen, prata med din barnmorska om du känner dig orolig eller ring in till förlossningen – vänta inte!

Du
Din mage mäter mellan 32 och 35 cm. Nu står magen som högst, livmodern känns säkert ända upp i revbenen, men kommer snart att sjunka för var dag allteftersom bebisen lägger sig tillrätta i bäckenet. Om detta är ditt första barn har barnet förmodligen redan fixerat sig i bäckeningången nu. Nu kan din vikt vara bestående under resten av graviditeten. Viktökningen kan variera men bör ligga mellan 11 och 14 kg. Du drömmer säkert om förlossningen. Din råmjölk kan läcka från dina bröst.

Så här känner jag
Jag känner bebisen i princip hela tiden numera. Det är antingen nån kroppsdel som trycks ut eller hårda buffar ut i sidorna. Victor behöver inte ens hålla på magen längre, han känner sparkarna mot sitt ben när vi ligger jämte varandra på soffan. Ibland tar bebis spjärn mot höger revben och trycker sig neråt så att det ilar och då kan det göra ont. Bebis har redan fixerat sitt huvud och förra veckan mätte magen 31 cm, vilket var exakt samma som i vecka 32. Jag ska därför tillbaka till BM igen under denna veckan. Jag har faktiskt börjat drömma lite om förlossningen nu, men hittills bara hemska, fullkomligt orimliga drömmar. Det är lite extra nervöst nu i corona-tider eftersom Victor inte får vara med om han blir sjuk. Jag är väldigt orolig för det… Både jag och Victor längtar efter bebisen nu, men än så länge känner jag inte för att sluta vara preggo. Bebis får gärna stanna lite till 🙂

Så här känner Victor
Bebisen verkar inte ha fått mer plats men rör minst lika mycket på sig som innan, och det är inga dåliga sparkar den levererar. Den största skillnaden nu är att bebisen känns nästan hela tiden, och jag skakar nästan till när jag och Emma ligger bredvid varandra på soffan eller i sängen.. Alltså verkar det inte som något problem med minskade fosterrörelser där inne, utan snarare tvärtom är vi lyckligt lottade med en hel del rörelser. Emma kunde förstås fått stå ut med lite mindre sparkar på revben och diverse andra ben och organ, men så länge bebis är frisk och mår bra tror jag att jag talar för oss båda när jag säger att vi kan ha överseende med det – haha!
Förhoppningsvis visar sig allt stå rätt till även på det extra besöket hos barnmorskan, och att det är den luriga trean som förbryllar oss. Vi pratar en hel del om när det är dags nu, och det känns verkligen som att bebisen är på väg ut ibland när vad vi främst tror är fötter trycker mot Emmas hud. Bebisen får gärna stanna som beräknat, men jag hade inte heller haft några som helst problem om den bestämde sig för att komma ut nu. Överlag känner jag mig, och att även Emma är, så redo man kan bli för att bebis skall komma.

En av dom allra viktigaste sakerna till BB-väskan, om ni frågar mig, är en portabel högtalare och en playlist med musik att lyssna till under förlossningen. Min erfarenhet är att bra musik kan vara just det som får mig att orka när det är som allra jobbigast och jag tror inte att jag är ensam om det 🙂

Jag födde med enbart lustgas som smärtlindring och under krystfasen fick jag så kallade ”kopplade värkar” vilket innebär att allt bara känns som en enda lång värk. Det var fruktansvärt! Jag glömde bort andningen och bara skrek panikartat ”HJÄLP MIG”. Det gjorde så förbannat ont att jag flera gånger höll på att förlora mig själv. Alla i rummet försökte hjälpa mig att hitta tillbaka och börja andas igen och mitt i all tumult hörde jag Justin Bieber sjunga låten ”Love Yourself”. Det var det som hjälpte mig tillbaka. Jag minns hur jag fokuserade på texten och lät mig själv ”gå in i låten” precis som jag gör när jag tränar spinning och mjölksyran sprutar i benen. Musiken gav mig en chans att återhämta mig och hämta kraft ”mellan värkarna” trots att det kändes som jag bara hade en enda lång värk. Med andra ord, se till att ha BRA musik på era förlossningar, se förlossningen som ett träningspass och när det är som allra jobbigast, tappa inte dig själv utan gå in i musiken! Det ger så mycket mer kraft!

Dessutom frigör musik massor av bra hormoner som oxytocin och endorfiner som inte bara påverkar förlossningsförloppet positivt utan även lindrar smärta! Källa Det finns alltså många bra anledningar att ha med musik på förlossningen 🙂 Och självklart ska du välja den typen av musik som passar dig bäst, det kan vara allt från lugn spa-musik till dunkande techno om du känner att det är din grej. För mig är det musik som jag ”känner något för” som är stärker mig under förlossningen. Musik som tar mig till en bra och lycklig plats, ett fint minne helt enkelt. I fallet med Justin Bieber-låten så förknippade jag låten med nedvarvningen på gravidvattengympan med Magplasket. Det var en lycklig plats för mig som gjorde mig lugn.

I min BB-väska har jag packat ner den trådlösa högtalaren som jag fick från Jays Headphones på ett event under våren.

Hade du musik på din förlossning och minns du i så fall vilken låt som ditt barn föddes till?

Just nu är det mycket förlossningssnack här hemma. Vi pratar ihop oss om diverse olika saker och det märks att vi båda är sjukt taggade på vad som ska komma 🙂 Jag ÄLSKAR att höra prata om hur taggad Victor är på att bebisen ska komma ut, som t.ex. när jag fick värkar av vårt skrattanfall. Då sa han, att han definitivt kunde se sig själv med en bebis imorgon. Jag tror aldrig att något har taggat mig så mycket på att föda barn som när han sa just det 🙂 Herregud vad jag älskar den här tiden! Jag vill nästan dra ut på det bara för att få njuta av den här längtan och förväntan som vi båda bär på nu på slutet.

Vi har bestämt en gemensam målbild till förlossningen nu. Man ska ju helst välja en målbild som är lite längre fram i tiden eftersom det inte går att styra över förlossningen. Det kan ju bli så att bebis behöver lite hjälp att komma igång med andningen när den kommer ut och då kanske man inte får upp bebis på bröstet direkt efter förlossningen så därför ska man helst inte ha det som målbild. Jag och Victor fantiserade gemensamt upp en målbild om när vi kommer hem med bebisen och vi tar upp den ur babyskyddet för att mysa ner oss på soffan 🙂 ÅHHH LÄNGTAR!

Vad hade ni för målbild på era förlossningar?

Fotograf: https://www.wanderings.se

Nu är vi i vecka 36 och det är bara 4 veckor kvar, max 6 veckor kvar tills vi får träffa vår lilla bebis som har legat därinne sen i december förra året! Hur galet!?! En annan sak som är ganska så galen som jag också kom och tänka på häromdagen är att när bebisen kommer så har jag varit gravid halva vårt förhållande! Det är extra svårt att förstå eftersom det känns som jag och Victor har varit tillsammans hela livet. Det känns som vi känner varandra utan och innan. Vi lever i en sån symbios att vi till och med känner varandras känslor, på gott och ont ibland, det är som vi är en och samma person! Jag har aldrig känt mig så nära en annan människa förut som jag gör med honom.

Jag försöker föreställa mig hur det blir när bebisen är här. När man får barn för första gången så ändras ju livet ganska radikalt, men jag undrar hur det kommer kännas för oss nu? Vi har ju Lucas och Isadora sedan innan, så egentid har ju varit relativt sällsynt för oss under hela vårt förhållande. Det kan ju inte bli så stor skillnad även om det såklart blir skillnad när man har ett nytt litet liv att ta hänsyn till. Jag är på ett sätt livrädd för att jag och Victor ska ”glida isär” när bebisen kommer, men samtidigt så tror jag att vi kommer känna oss ÄNNU mer sammansvetsade av att ha skapat ett litet liv tillsammans.

Nu är Victor hemma med mig och kommer vara helt ledig till och med oktober. Jag tycker det känns så värdefullt att vi får den här tiden innan bebisen kommer och första tiden när bebisen kommit tillsammans. Jag fantiserar om första tiden med bebisen, jag tror att Victor som är en känslomänniska, kommer vara lika blödig som mig och aldrig vilja lämna mig eller bebisen 🙂