Det är så himlans vackert där vi är just nu! Vi bor i ett stort hus med fyra sovrum, fyra badrum, pool, lekrum, grill, sällskapsrum m.m. Det är jättelyxigt och huset ligger bara ett stenkast från stranden så vi har verkligen inget att klaga på 🙂 Stranden, Praia de Flamengo, är verkligen helt magisk! Den är hur lång som helst och det finns stora delar som är i princip öde! Sanden är alldeles ren och vit. Vi har inte sett några sköldpaddor ännu, men vi tog barnvagnen igår så vi kunde inte gå genom sanden. Idag är det mulet så vi har inte varit på stranden än, men vi går dit när Isadora vaknar efter sin tupplur. Vädret idag är bra för henne eftersom hennes prickar verkar bli ilsknare av sol och värme.

Igår var vi på en känd restaurang precis vid havet och åt krabbor m.m. Det var riktigt gött häng där med härlig musik, gott om skugga och en liten lekpark. När vi hade suttit där en stund fick vi reda på att vänner från Sverige satt på restaurangen jämte så dom kom över till oss. Det roliga var att vi alla känner varandra på något sätt sedan innan! Den ena är en god vän till Jair, en hade jobbat med min mamma och en är fotografen @Ohhoneyphotography som håller till i Göteborg. Vi lärde känna varandra på en bloggworkshop och nu ses vi här! Så himlans kul! Vi hann smida en dejt tillsammans i Göteborg och en grillfest hemma hos oss i vår. Jag längtar redan!

Lucas ville också ha en Jordgubbscaipirinha så vi beställde en likadan fast juice till honom.

Jag tog dåligt med bilder igår på restaurangen, men Jessica tog några som jag förhoppningsvis kan dela med mig av framöver 🙂

Det var en jättehärlig dag igår! Vi hade gärna hängt på Barraca do Loro varje dag men tyvärr är det dyrt och resekassan börjar lida mot sitt slut haha!

Jag hörde att det är snö i Göteborg! Hoppas innerligt att det ligger kvar till nästa vecka! Det ska bli så kul att visa. Ian sa att han var rädd för att frysa. Det är jag också när jag reser om det inte finns värme inomhus så jag förklarade att det är varmt inomhus. Jair brukar liksom gå runt i kalsonger hemma 🙂 Jag hoppas så himla mycket att Ian kommer gilla Sverige 🙂

Isadora hade feber i fyra dagar och på femte dagen (iförrigår) så tänkte vi gått till läkaren men då hade hon plötsligt ingen feber längre och sprang runt som vanligt och lekte. Vi var väldigt lättade och istället för att gå till doktorn så packade vi väskorna eftersom vi skulle resa vidare samma dag. Vid 12-tiden så upptäckte vi att Isadora hade fått en massa röda prickar. Prickarna var väldigt svaga så vi tyckte inte det kändes allvarligt. Jag provade att trycka på prickarna och precis som förra gången så blev huden vit när jag tryckte. Förra gången hade hon förmodligen tredagarsfebern men eftersom hon redan har haft det en gång så tänkte jag direkt på virusprickar som vissa barn alltid får efter feber. Jag hade ingen aning om detta förut men någon av er läsare skrev om detta och därför dök det upp som ett möjligt alternativ. Jag trodde först att prickarna skulle ge med sig inom ett dygn men det gjorde dom inte, det blev bara värre och värre.

På kvällen iförrigår så var prickarna ilsket röda och hon var alldeles slö och somnade på sängen. Jag började bli orolig och skickade ett mail till BVC med några bilder men eftersom det var mitt i natten i Sverige så fick jag inget svar. Vid 20-tiden kom värden som äger huset där vi bor och då passade jag på att fråga efter läkare. Värden frågade en granne med småbarn som kom hit och tittade och hon trodde att det var Roséola. Jag vet inte vad det är men när jag googlade så kom mässlingen upp, men Isadora är ju vaccinerad mot mässlingen…? Hmm…

Igår var prickarna bättre på morgonen men under dagen när hon blev varm så blev dom värre igen. Isadora verkade dock må bra, hon hade ingen feber och drack och åt som vanligt. Prickarna på ryggen flöt ihop och tillslut såg hela ryggen illröd ut. Detta höll i sig ända tills solen gick ner och det blev svalare. Vi höll Isadora i skuggan hela dagen. I mitt huvud har det cirkulerat allt möjligt, tredagarsfeber, virusprickar, dengue och mässlingen men jag tror mest på tredagarsfebern en andra gång, virusprickar eller dengue. Mässlingen känns i stort sett omöjligt när man har vaccinerat sig?

Det är några skillnader mellan prickarna denna gången och förra gången. Prickarna den här gången är lite lite upphöjda. Man känner dom när man stryker med fingret men prickarna har ingen mitten eller öppning, det ser mer ut som att huden är lite svullen just där prickarna är. Prickarna går bort när man trycker på huden, då blir huden alldeles vit (så var det förra gången också). Förra gången flöt inte prickarna ihop på det sättet som dom gör nu och dom var mycket färre.

Jag kunde inte riktigt släppa oron igår så jag ringde på KRY-appen och frågade. Läkaren på KRY sa att det var vattkoppor?! Det kändes helknäppt! Jag förklarade att hon inte har en enda blåsa, dom kliar inte, prickarna flyter ihop på ryggen och att dom går bort när man trycker på dom. Jag tror absolut inte att det är vattkoppor. Det kändes jättefel i magen på mig. Men det var ändå bra att prata med läkaren för han gav riktlinjer för när vi borde uppsöka vård. Det är ju egentligen det som är det viktigaste – att vi fick veta att vi inte behöver oroa oss just nu för hon har ingen feber, hon äter och dricker bra. Prickarna stör inte henne och hon är inte slö längre.

Idag på morgonen bestämde jag mig ändå för att prova BVC nya videotjänst och det kändes mycket bättre. Jag fick inte prata med en läkare, men en sjukskötare där som sa att det verkar mest som en andra omgång av tredagarsfebern. Han bokade in ett läkarbesök till nästa vecka för att följa upp och kolla så att Isadora är okej. Han gav mig också råd för hur jag skulle tänka med att söka vård. Om Isadora hade varit akut sjuk så hade hon förmodligen haft hög feber och druckit dåligt. Isadora har ingen feber och både leker och bråkar med oss. Det kändes ändå bra att få en extra koll eftersom det faktiskt finns en del andra sjukdomar här som det skulle kunna vara.

Vilken lång roman detta inlägget blev! Det har varit några oroliga dagar det sista och därav den långa långa romanen haha!

Nu har vi precis bytt boende till en av Brasiliens absolut vackraste stränder, Praia de Flamengo. Här kommer Jair kunna surfa och vattnet och stranden är så ren att sköldpaddor lever vilt här och får ungar. Ibland kan man till och med se små vilda minisköldpaddor här!

Nu är det kväll här i Brasilien och jag, barnen och Ian ska precis sätta oss och äta pasta med tomatsås. Det är det enda som finns just nu för Jair och Jairs brosa har inte hunnit hit ännu. Dom är fortfarande kvar i vår gamla lägenhet men kommer hit snart!

En av dom första veckorna som vi var här gjorde Jairs bror jättegod Moqueca till hela familjen. Jag älskar Moqueca! Det påminner lite om en thailändsk gryta, men är gjord helt annorlunda så smaken är inte samma. Den dagen frågade jag massor om Moqueca och fick veta att man även kan göra Moqueca med ägg istället för fisk och räkor. Jag tyckte det lät jättekonstigt men jag var såklart nyfiken och idag gjorde Jô (Jairs brorsas tjej) Moqueca med ägg och räkor. Så himla mumsigt!

Äggen påminde om pocherade ägg, genomkokta men lite sönderkokta. Såsen från moquecan var läskigt god och dessutom gjorde Jô en farofa med dendeolja och torkade räkor. Mumsfilibaba! Det här kommer jag be Jair göra i Sverige 🙂

Jag trodde att jag hade upptäckt dom flesta kulturskillnaderna här redan, men jag har uppenbarligen inte varit här länge nog för att se att detta är en kulturgrej. När jag förstod detta så föll plötsligt alla bitar på plats i min och Jairs relation och jag förstod varför vi ibland har bråkat om helt onödiga saker. Det är nämligen så att brassar ljuger väldigt mycket. Det är så kallade vita lögner om småsaker men ändå ljuger dom för att inte behöva säga sanningen. Jag ska inte dra alla över en kant, men det är så pass vanligt att brassarna själva anser att det är en del av kulturen.

Jacke visade mig sin lista med saker som hon skulle göra under 2018 och på hennes lista stod det bl.a. ”börja säga sanningen”. Hon gav massa exempel på saker som brassar ofta säger när dom ljuger, ett vanligt exempel är ”jag är påväg” eller ”jag kommer tillbaka snart”. Jag och Jair har bråkat om såna där små lögner flera gånger. Jag blir skitarg om någon säger till mig att dom ska komma tillbaka snart och så sitter jag och väntar och väntar när jag kunde gjort nåt annat istället. Brassarna väntar dock inte så som jag gör. Jag tar allt dom säger ordagrant medan dom själva ofta känner varandra såpass väl att dom vet att personen inte är påväg eller kommer tillbaka.

Ett annat exempel som jag och Jair bråkade om var att jag frågade om Jair hade borstat tänderna på barnen. Han hade glömt men skämdes för att säga det så istället svarade han ”ja”. Jag kände i magen att hans ”ja” inte kom naturligt och när jag öppnade badrumsskåpet så var tandborsten snustorr och hade inte alls använts den morgonen. Jag blev arg för jag kunde inte förstå varför han ljög om en sån sak?! Om han inte har borstat så kan ju jag göra det!

Detta är ingen stor grej för brassarna, men för mig blir det stort för jag känner mig lurad! Jag är uppväxt med att alltid säga sanningen för sanningen är alltid bättre än att ljuga, även om sanningen är något riktigt dåligt. Jacke förklarade att lögnerna kommer oftast när man inte vill göra någon besviken, så det är inte för att vara dum. Nu förstår jag äntligen varför jag och Jair har bråkat om småsaker många gånger, särskilt i början av vårt förhållande, innan Jair förstod hur jag kände när jag blev ljugen för.

Stackars mammas lilla plutta! Hon har haft feber i 3 dagar nu och idag är det högre än dom andra två dagarna. Hon gråter inte och har inga sjukdomssymptom så jag vet inte riktigt vad det kan vara. Hon dricker bra och äter lite så vi avvaktar lite till innan vi går till doktorn. Jag tycker det är jättejobbigt när hon har feber utan att veta vad det är. Jag önskar verkligen att hon kunde prata så att man kunde veta vad som är fel.

Jag läste på 1177 att man ska söka vård om barnet har haft feber mer än 4 dagar så om hon fortfarande mår dåligt på måndag så får det bli en sväng till läkaren. Hoppas hon kryar på sig snabbt!

PS. Det blev inget besök hos Jairs mormor. Jag hade gärna velat åka med Lucas men jag ville inte lämna Isadora när hon är sjuk.

Idag gjorde Jô, Jairs brorsas tjej, traditionell brasiliansk omelett och det liknande verkligen inte vår svenska omelett för 5 öre! Men det var fantastiskt gott! Jag tyckte att smaken påminde mer om en saftig matpaj, inte en sån där torr paj, utan en paj med riktigt saftigt innehåll som smälter i munnen.

Traditionell brasiliansk omelett görs genom att man vispar äggvitan och äggulan för sig. Äggvitan ska vispas ända tills den inte ramlar ut när man vänder på bunken. I smeten lägger man sedan i lite mjöl innan man börja steka. I mitten på omeletten lägger man köttfärs, ärtor, paprika och lök.

Det blir fantastiskt gott och mättande! Jag blev jättemätt efter två stycken och även om jag var sugen på mer så visste jag att jag var tvungen att sluta äta. Det är svårt när något är så gott!

Någon annan som gör sjukt god omelett är min morfar. Min morfars mat är faktiskt en av dom sakerna jag längtar efter allra mest just nu 🙂 Och som ett kul sammanträffande så fyller han faktiskt år idag, jämt dessutom, 80 år! Grattis mofa!

Nu har Jacke åkt tillbaka till Rio de Janeiro och jag saknar redan ihjäl mig! Hon skulle bara vara här i en vecka men stannade i två veckor. Dessa två veckor gick på tok för fort och nu känns det så himla tomt! Jacke är en helt underbar vän och jag hoppas innerligt på att se henne snart igen. Hon hade planer på att komma tillbaka och stanna med oss dom sista dagarna på Praia de Flamengo, men hon var inte helt säker. Jag håller mina tummar för att hon kommer tillbaka innan vi åker hem. Nu är det bara 11 dagar kvar i brasselandet. Det känns verkligen surrealistiskt att vår långa resa snart är över, men samtidigt så har jag faktiskt börjat längta hem lite grann.

Iförrigår var jag, Jacke och Rosalie på uteserveringen på bensinstationen igen och vi hade så himla roliga konversationer. Vi tre tillsammans är verkligen som en galet blandad drink! Det blir så tokigt så att det nästan blir gott! Haha! Jag kommer sakna våra stunder, men det har varit en jättekul tid 🙂 På måndag väntar nya äventyr på en av Brasiliens finaste stränder 🙂