Hej på er!

Jag känner att jag behöver fråga er en sak. Jag undrar vad ni tycker om mina inlägg om träning? Det jag skulle vilja veta är om det är för lite, för mycket eller precis lagom med träningsinlägg? Personligen hade jag velat skriva mer och mer detaljerat om min resa tillbaka, men jag känner att jag behövde tona ner mig lite efter den här graviditeten. Jag postade en bild på min mage när jag var på BB som inte var alltför uppskattad och jag förlorade en av mina goaste läsare och det sörjer jag fortfarande lite grann. När jag förlorar läsare som ofta kommenterar så känns det lite som att förlora en vän och det känns tråkigt och det är något jag inte glömmer.

Efter graviditeten med Lucas så postade jag också bilder på min mage och fick även då en reaktion som kändes jobbig, men när jag förklarade min fascination över kroppens underverk, att magen kan växa till den utsträckning som den gör när man är preggo och sen dra sig tillbaka så som den gör – det är verkligen ett sant underverk! Jag tycker inte att det är lika kul att fota magens framsteg när det bara är chips-och-dipp-kilon som sitter där, då är det ju inte samma underverk. Men under och efter graviditet så tycker jag att alla framsteg både när man växer och när man krymper är fantastiska! Efter min första graviditet så postade jag bilder och kollage på hur min kropp förändrades. Jag dokumenterade varenda steg och jag upplevde aldrig att jag hetsade varken mig själv eller nån annan, men det är svårt att veta hur andra tolkar min text och därför är det bättre att checka av med er.

Efter den här graviditeten så har jag inte postat så många bilder på min kropp. Jag vet inte riktigt vad som är annorlunda nu mot år 2013, men något är annorlunda. Kanske är det för att min blogg är mycket större nu eller så är det nya tider och att skriva om kroppen anses ofta vara kroppshets – kan det vara så? Eller så är det jag som är dålig på att uttrycka mig och missuppfattas? År 2013 var min blogg mer en öppen dagbok. Jag skrev om alla tankar jag hade och det var okej, men nu är min blogg inte bara en dagbok utan jag kan faktiskt påverka andra och därmed kommer också ett ansvar. Jag vill absolut ta mitt ansvar och vill absolut inte att andra ska må dåligt över sina kroppar på grund av det jag skriver, det skulle kännas jättehemskt. Om jag skriver om träning så vill jag i så fall inspirera andra i samma situation att också komma igång med träningen.

Om vi återgår till ursprungsfrågan, tycker ni att jag skulle kunna skriva mer om träning? Skulle ni tycka att det var peppande eller hetsande om jag skrev om framsteg, mått, vikt och före och efter bilder?

Bild från pumpen igår 🙂

Alltså den här tand/afte-värken eller vad det nu är för nåt är hemsk! När smärtstillande går ur så ligger jag som en döende och det verkar inte blivit nåt bättre heller. Tidigare idag var jag tvungen att sova bort smärtan. Lucas satt då jämte mig och spelade på paddan och Isadora sov i vagnen. Jag sover aldrig på dagtid annars, men idag var det kris. Tur att Lucas är så himla förstående, han sa tröstande ”det blir bättre mamma, det blir bättre annan dag, det blir bättre onsdag”. Lilla hjärtat!

Idag tog jag i alla fall tag i mig själv och ringde till tandläkaren så nu får dom kolla vad det är för fel på min mun. Just nu verkar värktabletterna så nu känns det ganska okej. Jag har funderat massor på om jag ska träna idag eller inte. Jag minns att tandläkaren har sagt att man inte ska träna direkt efter att man har opererat bort en visdomstand, men samtidigt känns det som en lam ursäkt att inte träna för att man har ont i munnen haha! Och lama ursäkter och kassa träningskompisar brukar vara mina största motivationsdödare så jag bestämde mig för att gå och träna i alla fall 🙂

Men först blev det en semla, det är ju ändå fettisdagen haha 🙂