• Går inte upp i vikt

    Lucas har inte gått upp så bra i vikt, det har han inte gjort sen några månader innan vi åkte till Brasilien. Just nu äter han inte så bra efter influensan som vi hade för snart 3 veckor sen plus att en ny tand är påväg. Han dricker väldigt mycket mjölkersättning och vägrar maten, så han har börjat bajsa gult löst bajs igen. Vi försöker ge honom sånt som han gillar för att han ska vilja äta mer och så att matlusten kommer tillbaka även om det kanske inte är den nyttigaste maten. Till exempel gillar han nudlar väldigt mycket så det har blivit mycket nudlar det sista, men inte ens det går ner ibland. Lucas låg redan under sin kurva när vi åkte hit och här verkar det som han har gått upp ännu sämre i vikt. Vi har inte kunnat väga honom på någon 100% tillförlitlig våg och jag har inte nakenvikten heller. Men med blöja och kläder på så har han legat länge runt 9,5 – 9,8 kg. Det betyder att det fattas cirka 1-1,5 kg.

    20140618-194537-71137790.jpg

    Det som gör att jag börjar känna att jag kanske borde bli orolig är att han har gått under sin kurva ännu mera och att han inte längre är proportionerlig. Han börjar ju bli lång och smal. BVC sa alltid att vi inte behövde vara oroliga för han var proportionerlig, men nu är han ju inte det längre…

    20140618-193629.jpg

    20140618-193542.jpg

    Dessutom tycker jag att Lucas börjar se smal ut och om man jämför bilder på honom när vi kom hit och nu så tycker jag det ser ut som han har tappat bebishullet och dom där goa kinderna…

    20140618-194706-71226561.jpg

    Men samtidigt så försöker jag ta det coolt. Han verkar ju vara en pigg liten kille som lär sig jättemycket just nu. Om han inte hade fått tillräckligt med mat så hade han väl inte orkat allt det där? Problemet är ju inte att vi inte ger honom mat, problemet är att han inte vill äta. Och så tänker jag också att alla i Jairs familj och alla i min familj har alltid varit väldigt smala, det kanske är hans gener helt enkelt?

    Jag har inte fått tag på min BVC-sköterska och här betyder inte vikten något för läkarna så jag kan inte göra så mycket härifrån. First thing när vi kommer hem till Sverige är ett BVC-besök.

    Men tills dess undrar jag om nån av er har samma problem? Vad gör ni för att lösa det? Vad säger BVC? Tack för att ni delar med er!

  • Bebispojke med stort hår?

    Lucas hår är helt underbart med söta små korkskruvar! Skruvarna bara växer och växer och luggen ramlar ner i ögonen på honom hela tiden. Han är alltid varm i hårbotten för det är svettigt att ha mycket hår. Jag älskar hans hår, hans korkskruvar, men nu tycker jag att det börjar bli dags att klippa det. När han badar måste vi schamponera och använda balsam i hans hår för annars går det inte reda ut. Vi måste klippa luggen och toppa håret så är det, men jag skulle helst vilja klippa en liten frisyr åt honom. Jag vet inte riktigt hur, men något som är lättskött och snyggt. Pappa Jair vill inte vi ska klippa ett enda hårstrå på hans huvud. Han vill spara tills det blir ett enda stort afro! Men afro kommer det inte bli, Lucas hår är slätt med lockar inte så där hårt och tjockt som ett afro är.

    Jag känner mig lite vilsen hur vi ska göra. Jag skulle vilja komma med något bra förslag till Jair hur vi kan klippa en frisyr men ändå spara lite av håret. Jag har ingen idé än som jag kan se framför mig men jag tänkte typ som en mohicano eller nåt sånt… Jag vill helst inte behöva ha tofs på honom för jag vill inte att han ska bli förväxlad med en tjej. Jair säger att alla kan se på hans kläder att han är en pojke men det är ju massa flickor som har pojkiga kläder också… Svårt det där! Nån som har nåt bra tips?

    20140613-214940.jpg

    20140613-214954.jpg

    20140613-215011.jpg

  • Lucas nya flipflops

    Häromdagen när vi var på vår shoppingtur fick Lucas ett par nya flipflops med Tiger på! Så himla söta! För det mesta har Lucas dom inte på sig. Han går runt med dom i handen. Varje gång jag tar fram dom för att ta en bild så kryper han fram och knycker dom 🙂 haha!

    Det här är lillskruttens tredje flipflop par. Dom första tappade han en skon 🙁 så synd. Sen dess har han fått två nya par. Ett med Musse Pigg och nu ett par med Tigern 🙂

    20140613-201232.jpg

    20140613-201339.jpg

  • 3 viktiga saker när man åker utomlands med barn

    När man ska åka utomlands med barn så är det mycket att tänka på. Särskilt om man ska åka utomlands så här länge som vi har gjort. Jag har tipsat förut om dom bästa solsemesterinköpen och dom sämsta solsemesterinköpen. Klicka på länkarna för att läsa om det. (Läs fler tips under kategorin Tips här på bloggen)

    Nu tänkte jag tipsa om några viktiga saker som man kanske inte tänker på men som vi har saknat och såklart det viktigaste av allt, Reseförsäkringen!

    1. Reseförsäkringen är superduperviktig! Om man har en hemförsäkring så ingår det (oftast) en reseförsäkring under 45 dagar, men kolla upp det! Om man ska resa under en längre tid som oss, så kan var värt att betala lite extra om man kan slippa självrisken. Det gjorde inte vi och det ångrar jag. Barn blir sjuka ofta och som orolig mamma kan det kännas tryggt om man kan besöka en bra läkare hur många gånger man vill. Vi får betala 1500 kr i självrisk. Det finns gratis sjukvård här också, så planen är att vi går dit först och använder reseförsäkringen om vi inte tycker att vi fått bra vård. Det är lite komplicerat att använda reseförsäkringen här i Brasilien för man måste först ringa till SOS International i Danmark som ringer till Sao Paulo i Brasilien för att få betalningsgarantintyg, som ringer till sjukhuset i Salvador.

    2 Mediciner – Ta med mediciner, allt som barnet kan tänkas behövas. Det är inte säkert att likadana mediciner finns i landet ni är i och till exempel så står det på alla mediciner här att man inte får ge dom till barn under 2 år eller under 11 kg. Så mitt råd är att ta med så mycket alvedon ni tror ni kan behöva, hostmedicin, vätskeersättning, rumpsalva och nässpray/koksaltdroppar.

    3 Gröt/Välling – Ta med gröt och välling. Utomlands är det oftast massor av socker i gröten och vällingen. Jag har försökt att anpassa mig till hur saker och ting är här men Det där med att stoppa i massor av socker i barnmaten, det kan jag bara inte komma över. När min kompis var här i mars tog hon med 9 förpackningar gröt. Vi har en förpackning kvar nu och 1,5 månad kvar här, så gröten kommer ta slut. När gröten är slut kommer jag göra havregrynsgröt till honom. Jag vill verkligen inte att han ska vänja sig vid den sockriga gröten här.

    DSC01425

    Trevlig semester!

  • Hur man underhåller en bebis på stranden

    Jag har förstått på en del av er läsare att ni har undrat hur sjutton man gör för att hänga på stranden med en liten bebis. Det krävs faktiskt inte alls så mycket som man kan tro. Men allt beror ju såklart på vilken bebis man har också. Lucas är ingen bebis som bara sitter stilla och tittar. Han är ganska aktiv så det gäller att ha nån aktivitet. När vi kom hit så kunde Lucas inte krypa ännu så då ville vi inte ha honom i sanden för då skulle han ju få sand och sånt i munnen och ögonen, så vi köpte en liten uppblåsbar pool. Poolen är rätt liten så den kunde vi lätt bära med oss till stranden utan att tömma den på luft varje gång vi hade använt den. I poolen fick Lucas sitta både med och utan vatten och leka med sina leksaker och plaska i vattnet. En lek som han tyckte var riktigt rolig var att kasta ut alla sina leksaker och vänta på att mamma och pappa plockade upp dom. Poolen är väldigt bra här eftersom det är så varmt här och i poolen kan han svalka av sig. Utan den hade vi nog inte orkat hänga på stranden med en liten bebis.

    Poolen funkade superbra i ungefär två månader (om jag minns rätt). Men när han blev lite äldre runt 11 månader så tröttnade han på att bara vara i poolen och började kika på vad som fanns utanför poolen. Han upptäckte sanden och det gick inte dölja den med handdukar eller nåt annat för då slet han bort dom. Han började gräva som bara den i sanden och den kom överallt, både i ögon och mun! Då köpte vi en större pool 🙂

    Visst ska han få leka i sanden också men just en stranden vi var på var sanden så smutsig så vi vill inte det. Men där vi är nu låter vi Lucas krypa runt i sanden för här det mycket renare och oftast så klarar han sig från sand i ögon och munnen nu när han kan krypa.

    Andra aktiviteter som vi gör på stranden är att bada i havet, såklart! Då har Lucas alltid full uv-utrustning 🙂 ibland badar vi med en uppblåsbar flytstol som han har och ibland sitter vi i sanden och låter vågorna skölja över våra fötter samtidigt som vi gräver i sanden.

    Jag upplever att det är ganska enkelt att hitta på roliga aktiviteter på stranden som tröttar ut lilleman. När han blir tröttis så får han sova en stund i sin vagn medan mamma solar och pappa surfar och när han vaknar igen blir det lunch på stranden 🙂

    DSC02439

  • Sluta amma så jävla svårt!

    Just nu känns det som jag ska göra något som är svårare än jag nånsin har gjort i hela mitt liv. Jag ifrågasätter hela tiden om jag är tillräckligt stark, om jag gör rätt och VARFÖR? Varför just jag? Varför kunde inte min bebis bara skita i bröstet? Det är så många bebisar som plötsligt ratar bröstet, föredrar flaskan etc etc…. Varför ska just jag vara den som måste ta den här kampen? Och måste jag ta den här kampen?????

    Det kanske låter väldigt ego det jag skriver just nu… Och en del av er kommer kanske ta illa upp för det jag skriver… Eller kanske tycker ni att mitt problem är ett lyxproblem. Men isf har ni INGEN aning om hur det känns att känna som jag gör just nu. Jag vet inte hur det känns att inte kunna amma eller när bebisen ratar bröstet, men den känslan jag har just nu är också OTROLIGT jobbig.

    Jag försöker förstå varför jag tycker att det är så himla jobbigt och varför jag måste göra det här. Jag gör till och med för- och emot-listor för att samla kraft för att klara av det. Jag har redan försökt sluta amma en gång för cirka två månader sen. Det gick åt skogen, jag klarade inte det… Det känns inte som jag kommer klara det nu heller, men jag måste ”försöka”. varför försöka inom citationstecken? Jo för att försöka i det här fallet duger inte. Jag vet att jag måste bestämma mig. Göra eller inte göra. Det är tortyr att försöka och låta bebisen gråta och en annan natt ge upp. Jag måste bestämma mig. . Jag vet att jag inte är tillräckligt stark just nu. Det är därför jag skriver det här. Jag känner mig så himla svag. Det känns som jag inte kommer klara hans ledsen-skrik. Jag tänker att han inte förstår varför hans mamma plötsligt gör så här mot honom. Typ, varför vill min mamma inte ha mig mer? Och den tanken äter just nu ett stort hål i mitt hjärta. Jag vill ge min son ALLT! Allt, allt, allt som jag kan! Det här är något jag har och som jag kan ge honom, varför ska jag inte ge honom det då?

    Nu kanske ni vill veta VARFÖR jag vill sluta amma och det är nu vi kommer till delen som jag skäms och känner mig fånig, dum, korkad, dålig mamma och allt annat möjligt fult som jag kan komma på om mig själv. Jo så här är det:

    Amningshormonerna ger mig finnar! För några dagar sen hade jag en sån akne-attack att Jairs kompis som vi bor hos sa att jag behövde nån salVa somär mot sol- och värme-allergi. När jag äter P-piller eller när jag var gravid så var min hy jättejättefin.
    Jag vill ha tillbaka min mens – jag är sjukt sugen på en till bebis. Även om vi har bestämt att vi ska vänta lite till så vill jag så himla gärna och det känns lite jobbigt att mensen inte är tillbaka än.
    Jag vill inte vara mera napp – Lucas ligger jämte oss i princip hela nätterna och snuttar av och till på mina bröst. För det mesta torrsuger han och ibland kliar det i bröstvårtorna och jag vill inget annat än att ha mina bröstvårtor för mig själv! Jag vill inte säga att det är sjukt jobbigt för det är det inte än, men det börjar bli jobbigt nu. Jag njuter fortfarande stundvis över att ha min fina son så nära mig och att kunna ge honom något han tycker så mycket om. Men det är jobbigt att han använder mig som napp. Jättejättejobbigt är det. Amningen är inte jobbig, det är att vara napp som är jobbigt!
    Jag vill inte amma mer än 1 år – Det här är nog anledningen jag skäms mest för att tala om för någon. Jag har alltid tyckt att det sett konstigt eller creepy ut när ”stora” barn har ammat. Jag har alltid tyckt att amning är för bebisar, ENDAST. Det är som jag skäms lite för att jag ammar ett ”stort” barn…. Jag undrar vad andra ska tycka eftersom jag själv har tänkt så innan jag fick barn och när Lucas var liten… Nu förstår jag mammor som ammar längre, även om jag inte vill hamna där. För det känns som varje månad jag fortsätter, ju mer medveten blir Lucas och ju svårare kommer det bli att sluta amma… Det här är nog den allra jobbigaste punkten i min lista för att sluta amma. Jag vet inte om ni kan förstå just det här, men jag hoppas verkligen verkligen att ingen tar illa upp av det här. Det som gör att jag har börjat tvivla på den här anledningen och varför jag fortfarande ammar är för att här så är det helt normalt att amma upp till två år…

    Att sluta amma känns superjobbigt. Jag vill och jag känner att jag kan bryta den här speciella mamma-och-bebis-kontakten nu, men jag mår superdåligt över att rata min son. Och hans ansiktsuttryck när han gråter av besvikelse är fortfarande inpräntad på min näthinna från förra gången när jag försökte sluta. Jag tvivlar hela tiden på mig själv, om jag är tillräckligt stark och om jag gör rätt. Det känns på nåt som att jag vet vad jag vill men är min vilja och mina anledningar är inte tillräckligt stark för att jag ska kunna stå fast med mitt val när Lucas är ledsen…. Känns superduperduperjobbigt! Behöver verkligen lite stöd just nu så ni får gärna dela med er om era sluta-amma-historier och era bästa tips! Ni är alltid så underbara!

  • Tävla om ett babynest!

    Hej alla läsare!

    Jag tänkte att nu när vi ändå kör en tävling så kan vi ju passa på att köra en till samtidigt! Den här tävlingen sponsras denna gången av min mamma som syr babynest 🙂

    20140215-120910.jpg

    Ett babynest är en ombonad, mysig, trygg sovplats till den nyfödda bebisen. Babynestet kan man använda i spjälsängen, i vagnen eller mellan föräldrarna i sängen. Nyfödda bebisar sover ofta bättre när det blir trångt och ombonat än ensamma i en stor spjälsäng.

    Vinnaren får välja ett av Babynesten (värde 450 kr) som finns på bilden:

    – Vitt babynest med prickar och ett lejon
    – Gulligt babynest med flodhästar
    – Trendigt babynest med ugglor
    – Rutigt babynest med en elefant

    Det enda ni behöver göra för att vara med och tävla är att:
    – Dela det här inlägget på din Facebook-status
    – Berätta vilket babynest som är din favorit och varför du skulle vilja vinna ett nest

    Tävlingen avslutas lördagen den 22:a februari klockan 20.00!

    Lycka till!

    TRÖSTPRIS! I denna tävlingen får alla som är med och tävlar men inte vinner ett tröstpris! Alla som är med och tävlar får köpa ett babynest för bara 300 kr! Det är över 30% rabatt! Gäller hela februari och hela mars!

    För att göra en beställning maila bebbelulu@gmail.com Det går även att beställa tvillingnest.

  • Sover middag nu

    Just nu kretsar hela vardag kring det här med nattningen. Jag vill inte att han ska sova i vagnen just nu i början för jag vill ta alla chanser att öva honom på den nya nattningsrutinen så att det kanske inte tar så många nätter att göra det. Något annat som jag märkte idag som var positivt. Det har att Lucas har ätit betydligt bättre idag!! Den senaste tiden har han haft dålig aptit och aldrig ätit upp någoting, inte ens gröten som han älskar! Idag åt han all gröt! Och när jag gav han lunch så åt han nästan 4 stora iskuber med puré! I vanliga fall brukar jag värma 2 men han äter bara 1! Jag fick värma mat två gånger och dessutom åt han en del fruktpuré också!

    Fortsättning av dagen hittills:
    10.50 Lucas vaknar efter 50 min sömn.
    11.00 Mina bröst är kanonfulla och när jag tar upp Lucas så ser jag att han vill amma, så jag får väl vara mellanmål idag då 🙂
    12.30 Lunch – äter kanonbra!
    14.05 Jag ser att Lucas är trött så jag lägger honom i sängen. När jag börjar sjunga blir jätteledsen! Känns som han blir besviken att han måste sova igen! Det blir skrik och panik i 5 min. Inte lika intensivt som dom andra gångerna, det kändes inte som att han var lika ledsen den här gången. Först blir han arg när han får snuttefilt och jag håller nappen framför honom men då slår han på mig så jag tappar det hela tiden. Jag sjunger lugnt och buffar och plötsligt efter 5 min blir han alldeles tyst och börjar gosa med snuttefilten. Pillar och biter lite på nappen och sen somnar han. Det hela tog 11 min! Hoppas det går lika enkelt ikväll!

    20131127-143747.jpg