Så där! Då har vi bokat en liten weekend i Malmö 🙂 Det blir jag, Victor och William – så himla mysigt! Sist vi var där var för 1,5 år sedan när jag överraskade Victor på hans födelsedag och vi åkte dit och träffade hans gamla kollegor. Nu jobbar han med samma kollegor igen och är nere i Malmö på jobb så på fredag när jag lämnat Lucas och Isadora till sin pappa så åker jag också ner, fast jag åker tåg. Det ska bli supermysigt med lite miljöombyte samtidigt som det känns lite nostalgiskt att åka dit igen från förra gången. Då var William inte ens 2 månader! Tiden går fort!

För ett par veckor sedan, när jag och Victor var ute och promenerade, så påtalade jag hur stolt jag var över att vi lärt William att somna själv i sin säng. Nattningarna var så enkla, vi la bara ner honom i sängen och på en gång vred han sig till mage och somnade. Det har varit enkla läggningar större delen av hösten – såååå skönt!

Jag har kört på den så kallade tass-metoden, den går ut på att man ska göra så lite som möjligt för att få barnet att somna och i princip ska man kunna lugna det genom att bara lägga en trygg hand på det. Jag gillar metoden för att den går ut på att barnet alltid ska känna sig trygg och inte lämnas själv när det är ledset, men föräldrarna behöver inte sabba ryggen genom att vagga, buffa m.m. tills barnet somnar. Självklart behöver barnet en period för vänja sig att somna på detta sättet om man inte gjort det förut och då gråter det kanske mycket och lugnar sig inte alls av den trygga handen. Det är såklart jobbigt, men jag kände mig så stolt över att vi tog oss igenom det. Att vi var envisa med metoden och även om William var arg över att vi inte tog upp honom och lät honom sova med oss, så fanns vi där för honom när han visade sina känslor. Jag körde på samma metod med Isadora och det funkade lika bra på henne som det funkade med William.

Tills för cirka en vecka sen, då förändrades något….! Plötsligt vägrar William ta nappen och blir skitarg när jag lägger ner honom och ställer sig upp igen. Först testade jag att göra som vanligt, dvs. lägga honom ner igen, försöka sätta in nappen och klappa honom på ryggen men han blev bara argare och argare. Det gick många tankar genom mitt huvud, mest funderade jag på om han var övertrött eller om han hade ont nånstans, men på skriket och kroppsspråket så var det tydligt att han var SKITARG. Han kastade ut alla sina gosedjur från sin säng och vrålade i två timmar innan jag gav upp och lugnade honom i vår säng. Nästa kväll vågade jag inte göra honom arg igen så jag satte ner honom ståendes i sängen och erbjöd nappen, men den skulle han absolut inte ha, så jag lät honom vara en stund. Jag satte på ”Babblarnas vaggvisa” på telefonen och pillade med min mobil en stund med skärmen vänd från honom för att visa honom att jag är här, men jag kommer inte leka mer. Han stod där och tittade en stund och när han började gnälla så provade jag med nappen igen. Det gick fortfarande inte så jag fortsatte pilla med min mobil lite till. Nästa gång han började gnälla provade jag nappen igen och då tog han den, men jag märkte att han fortfarande behövde min närhet, så jag kramade honom. Han körde in sina fingrar i mitt hår och kramade mitt huvud på det där mysiga sättet som bara han kan och där stod vi och kramades, han i sin spjälsäng och jag sittandes på sängkanten bredvid hans säng. Vi stod där och kramades i någon minut innan jag försiktigt sa att han kunde lägga sig ner samtidigt som jag la honom ner och det gick han med på. Efter det dröjde det inte många minuter innan han sov djup. Den här ”metoden” har funkat i en hel vecka nu utan skrik och panik så jag hoppas att det inte ändrar sig igen än på ett tag… haha!

Det är verkligen helt otroligt med barn ibland! När man tror att man har knäckt koden och kommit på hur dom vill ha det för att kunna somna lugnt och tryggt så byts det helt plötsligt ut till nåt helt annat! Det är därför det inte finns någon ”bästa sömnmetod” som alla BVC lär ut, för det är individuellt samtidigt som det också ändras väldigt ofta. Jag tycker däremot inte om sömnmetoder som 5-minutersmetoden eller ”cry-it-out” där barnet får skrika tills det somnar. Det tror jag skadar anknytningen och lär barnet att det är ingen idé att skrika efter närhet, ingen kommer komma ändå. När jag blir väldigt frustrerad så kan jag gå ut ur sovrummet 2-3 minuter, men jag skulle aldrig låta mina barn skrika tills dom somnar. Jag vill att det sista dom känner innan dom somnar är att dom är trygga och att mamma eller pappa alltid kommer finnas där för dom ♥️

Ni som har barn i samma ålder, har ni märkt att nattningarna blev svårare vid 1,5 års ålder?

Det var så mysigt att gå på simskola idag tillsammans ♥️ Jag är glad att Victor har ett så flexibelt jobb att han kunde komma och simma med oss på lunchen. Isadora var på sitt allra bästa humör och simmade runt som en fisk i vattnet och det märktes att William också tyckte det var kul. Han simmade exalterat mellan mig och Victor medans vi turades om att hjälpa Isadora med hennes övningar. När vi åkte hem så var lilleman helt slut och somnade i bilen och vaknade inte förrän 1,5 timme senare.

Jag tyckte det var så mysigt med simskolan idag så vi bokade in oss på reservlistan för ett till återsim tillsammans. Jag hoppas verkligen vi får plats 🙂 Jag tänkte också att jag nog kan åka till badhuset själv med kidsen. Det har känts lite omständigt att göra det innan Isadora lärde sig simma, men nu när både hon och Lucas kan simma riktigt bra så är det ju bara William som jag måste ha i famnen hela tiden 🙂 Jag tror vi ska åka till Lerum eller Alingsås på sportlovet. Ni som har varit på båda ställena, vilket är bäst?

Jag känner mig så mycket piggare nu och har mycket mer energi!! Förra veckan gick jag upp tidigt och gjorde mig ordning varje dag för att jag skulle vara beredd att göra något kul om något erbjudes 🙂 Jag känner mig också lite piggare och gladare när jag har gjort mig i ordning, allt känns lite mer som ”vanligt” då på nåt vis.

I fredags var vi uppe tidigt trots att Isadora är ledig från förskolan på fredagar och gick på första passet på Alfons Åbergs kulturhus. Sååååå såååå så himla mysigt! Det var ett litet tag sen som vi var där nu så jag tror faktiskt inte att William kände igen sig helt. Han såg så lycklig ut när han tittade runt och sen tittade på mig som att ”får jag leka HÄR?”

William tycker det är kul att vara med i storasysters lekar och vill gärna göra samma sak 🙂

Isadora älskar rollekar så det här är verkligen hennes typ av ställe. Mamman fick äta sig mätt på hamburgare, kakor, bullar, våfflor och tomatjuice som jag fick handla med låtsaspengar.

När storasyster klättrade upp i träkojan så kom William tätt efter 🙂

William ÄLSKADE fiskarna och ropade högt ”OOOOOJJ” när han tittade på dom 🙂 Det är så kul, det där med att säga oj till allt har han fått från mig. Haha!

Det förvånade mig inte alls att han fastnade framför datorn med alla knapparna 🙂

Sist men inte minst så var det såklart superkul med Alfons helikopter! Det här är verkligen en stående favorit för lilleman 🙂

Idag är Isadora hemma med mig för idag händer det också kul grejer 🙂 Vi ska nämligen till simskolan och ta igen ett återsim med både William och Isadora samtidigt, det ska bli så mysigt! Återsimmet är på lunchen så även Victor kunde komma loss och simma med oss – det här ser jag verkligen framemot 🙂

Och ikväll blir det scouterna med Lucas igen 🙂 Det ska bli en fin dag och fin kväll så det känns mysigt att ha detta att se framemot!

När jag skrev mitt första inlägg om bästa ålder för att börja förskolan så undrade jag egentligen när vi skulle skola in William. Sen mynnade ju min fråga ut i en jätteintressant debatt som nästan får mig att vilja skola om mig till politiker när jag är klar med barnafödandet. Ja, vi får väl se – jag brinner ju verkligen för familjefrågan och tycker att det finns mycket att göra här. Dessutom har många av er kommit med intressanta synvinklar som bl.a. att inskolningsåldern kanske inte är det största problemet utan att en 1-åring måste gå 45 timmar/veckan för att föräldrarna jobbar heltid och att man även behöver finnas där när barnen blir äldre. Det har jag också tänkt mycket på – att många barn mår dåligt när dom blir äldre (t.ex. tonåren) och då behöver man som förälder ha tid för barnet, men hur gör man då? Det finns ju ingen föräldraledighet att plocka ut då… jaja, det är ännu en debatt att lyfta.

Det jag egentligen tänkte skriva om idag är när vi tänkte att William ska börja förskolan. Jag är fortfarande av den bestämda åsikten att barn under 3 år inte BEHÖVER förskolan, men jag tror att det kan finnas andra faktorer som gör att några timmar på förskolan faktiskt kan vara till nytta ändå. När jag ser till Williams behov nu som 1,5-åring så är det ingen fråga om saken. Han är en trygg liten kille och det enda han behöver just nu är tid att upptäcka världen med sin familj. Han lär sig massor av saker hela tiden och har stor nytta av sina äldre syskon, så många saker som barn lär sig på förskolan i samma ålder, kan han redan. Han har ätit själv sedan han var väldigt liten, dricker själv ur vanligt glas och äter mat och rinniga saker som yoghurt själv med sked. Han pratar gärna mycket och säger flerordsmeningar som ”Ja, tack” och ”Vad är det här?” – vi vet dock inte om han själv vet vad det han säger betyder eller om han bara har tur med att säga det på rätt tillfälle 🙂

William hade fått en förskoleplats nu i mitten på mars som vi sa upp och nu funderar vi på att söka en ny plats till september för säkerhets skull. Vi tänker att vi inte vet om vi kommer få en kolikbebis, om coronarestriktionerna kommer tillbaka och jag blir deppig eller hur William ska reagera på sitt syskon. Jag tror att det kan vara dåligt att skola in när vi precis fått en ny bebis för det kanske gör att William känner sig övergiven, men om han skulle bli väldigt svartsjuk så kanske det blir bra för honom att få en paus från sina känslor genom att vara några timmar på förskolan. Det känns som att allt kan hända och man kan liksom inte förutspå alla scenarior. Men allra mest så hoppas jag på att det blir en mysig tid för mig, William och bebisen och att dom två kommer växa upp och bli väldigt tajta syskon. Min ambition är helt enkelt att William ska fortsätta vara hemma och skola in honom vid 2,5-3 år istället 🙂