När jag skrev om den bästa åldern för att börja på förskolan så blev det en rejäl debatt, både här på bloggen och på instagram och jag såg av en slump att en mamma kände sig totalt värdelös och att en annan mamma var förbannad för att hon ansåg att diskussionen skambelägger föräldrar som skolar in sina barn tidigt. Jag vet inte exakt vad det är som mamman reagerade på, men jag förstår i alla fall att inte alla har förstått mitt syfte med att dra upp detta ämne så det tänkte jag förklara, för det handlar inte om att skambelägga föräldrar.

Först och främst drog jag upp den här diskussionen just nu för att jag ville få insikt i hur det är att skola in ett äldre barn, eftersom jag bara skolat in barn som varit 1 år och 5 månader och 1 år och 10 månader. Jag vill hitta en optimal ålder att sikta på för att skola in William för att jag tror det finns ”fönster” i utvecklingen som är lättare och svårare och efter en viss ålder så verkar det bli väldigt svårt att skola in.

Jag har skolat in två barn under två år, trots att jag tycker att det är för tidigt och ”onaturligt” att lämna ifrån sig det värdefullaste man har till någon annan att uppfostra (för det blir ju så om man jobbar heltid som jag gjorde). MEN jag känner INGEN skuld i det! Jag känner inte att jag hade något val för att det är så vårt samhälle är uppbyggt. Det finns lagar och regler som skapats för att helst inga föräldrar ska kunna vara hemma längre än 1,5 år och det tycker jag är FEL! Jag tycker att det är värt att ta upp den här debatten, även om man trampar på några tår, om det gör att fler får upp ögonen för hur fel utvecklingen har gått dom senaste åren.

Jag ska berätta lite mer konkret om vad jag tycker är fel:

Föräldralagen – Vi lever i ett arbetssamhälle och det ligger i regeringens intresse att ingen förälder ska vara hemma mer än 1,5 år och därför har man reglerat i lagen så att man har rätt att vara föräldraledig i 1,5 år, men efter det måste man börja jobba om man inte har föräldrapenning kvar, annars kan man förlora jobbet.

Föräldrapenningen – Vi har en jättefin föräldrapenning här i Sverige, med 480 dagar betald ledighet. Det är ett privilegium som vi ska vara glada och tacksamma för – ja. MEN den begränsas på olika sätt och därmed styr hur länge vi kan stanna hemma med våra barn. Exempel på detta är att man måste ta ut minst 5 dagar i veckan efter att barnet fyllt 1 år för att få behålla sin SGI och att man vill låsa fler dagar till respektive förälder så att föräldrarna inte själva får välja vad som är bäst för deras familj. Regeringen motiverar detta med att kvinnor måste tillbaka till arbetet för att deras pension inte ska påverkas för mycket.

Vårdnadsbidraget – Var ett bidrag om 3000 kr/mån som föräldrar som ville stanna hemma med barn från 1-3 år fick. Detta togs bort år 2016 och man kan ju verkligen undra varför om det inte är för att man vill ha tillbaka alla föräldrar i arbete? En förskoleplats kostar nämligen i snitt 13.000 kr/månad för varje inskrivet barn. Om man hade betalat ut dom där futtiga 3000 kr till en hemmaförälder så hade man kunnat SPARA pengar istället då säkert fler än en är hemma med flera barn under 3 år. (Källa: Skolverket 2019)

Det här är bara några exempel på varför föräldrar som egentligen vill stanna hemma längre med sina barn skolar in på förskolan ändå. Detta gör också att det blir allt ovanligare med föräldrar som stannar hemma längre än till 1,5 år och om man gör det så lyfter folk på ögonbrynet. Man kan inte se vilket viktigt arbete det är att uppfostra en trygg liten individ i det egna hemmet utan ser hemmaföräldern som både det ena och det andra. Ja, hemmaföräldrar stöter på väldigt mycket fördomar, mycket mer än dom som följer normen och skolar in vid 1-1,5 år. Jag har också förstått att många unga mammor tror eller får det berättat för sig att förskolan är viktig för barnets utveckling, att den lilla 1-åringen kommer lära sig så mycket mer där än hemma och det gör mig TOKIG! Alla 1-åringar lär sig supermycket på kort tid – det är därför man upplever att ens 1-åring gör ett utvecklingssprång när det börjar förskolan. Ditt barn hade lärt sig precis samma saker även om du varit hemma med ditt barn. Jag skulle vilja att man slutar normalisera modellen av att alla barn ska var på förskolan från 1-1,5 år och öppna upp för och göra det precis lika normalt att välja att vara hemma. Jag skulle vilja ge alla föräldrar som vill, självförtroendet att våga vara hemma längre med sina barn. Ingen förälder ska behöva känna skuld för att man inte ”bidrar” till samhället genom att jobba, man ska känna att jobbet med att uppfostra trygga individer är minst lika viktigt, om inte viktigare!

Sen ska jag säga också att jag förstår att alla föräldrar inte vill, orkar eller kan vara hemma längre än till 1-1,5 år och det är okej så länge det är ett eget val. Det jag inte tycker är okej är när samhället tvingar tillbaka föräldrar i arbete på olika sätt (som jag nämnde här ovan) mot föräldrarnas vilja, men det är inte föräldrarnas fel, det är vårt samhälle som är uppbyggt fel och har tappat både barn perspektivet och familjernas perspektiv. Så nej, den här debatten har aldrig handlat om att skambelägga föräldrar, för mig handlar den om att ge föräldrar fler valmöjligheter istället för att på olika sätt strypa åt föräldrars möjligheter att vara hemma med sina barn.

Den här frågan ligger mig varmt om hjärtat men att debattera om detta ämne känns ibland som att stånga sitt huvud i en vägg, för precis så djupt rotat är vårt arbetarsamhälle. Till och med Försäkringskassan ser problemen och rapporterat att allt fler småbarnsmammor blir utbrända, men har det blivit nån skillnad – NEJ! Läs gärna min debattartikel i Aftonbladet om detta.

Hur kände du när du skolade in ditt barn på förskolan? Hade du velat vara hemma längre eller kändes det rätt att börja jobba igen?

Foto: Fotograf Johanna Ellen

Asså kontrasterna i livet är så roliga ibland – från en lyxig barnfri helg på spa till en kväll i skogen med scouterna 🙂 Det är Lucas som önskat att få gå med i scouterna och eftersom dom gärna vill att en förälder är med i början så var jag med. Jag ska erkänna att jag inte var jättetaggad från början, jag tror att det är för att jag inte ser mig själv som en ute-människa, men jag borde nog omvärdera det där lite. Jag tycker ju faktiskt om att promenera i skogen och gör det nästan varje dag, även om det är kallt eller duggar lite, men jag gillar inte när det regnar eller att vara ute när jag fryser. Men har jag bara bra kläder så att jag inte fryser så tycker jag om att vara ute 🙂 Och jag ÄLSKAR att tälta, och äta mat utomhus, gärna tillagad på en grill!

Igår var de någon minusgrad när vi möte upp scouterna vid kl 18.00 så jag och Lucas tog på oss samma kläder som vi hade när vi var i Branäs och vi frös inte 🙂 Aktiviteten igår var en poängpromenad med frågor på temat ”Läger” och så avslutade vi med en lägereld, fika och varm choklad som värmts upp över elden 🙂 Det var så MYSIGT! Och jag märkte att jag som är ”obotligt social” och ligger mycket minus på det sociala kontot efter den här pandemin NJÖÖÖÖÖT av att vara med och gå och prata med dom andra vuxna 🙂 Jag kommer definitivt vara med mer, i alla fall så länge foglossningen håller sig borta och jag fortfarande kan gå i normal takt 🙂

I maj skulle scoutgruppen på hajk och sova över två nätter! Sååå himla roligt! Det hade jag gääääärna varit med på, men jag tror inte det kommer bli läge för att bo i tält när jag är såpass höggravid. Det klarar nog inte mina höfter av så det får bli en annan gång helt enkelt, men det lät kul! Lucas ska såklart få åka ändå 🙂