Då var det måndag igen och dags för scouterna! Jag var med dom tre första gångerna, men denna gången fick Lucas gå själv för jag har haft så ont i magen hela dagen. Jag tror det är för att jag började med järntabletterna igår. Min mage brukar bli lite dålig, men jag brukar inte få ont så jag hoppas det går över, annars får jag testa några andra tabletter istället. Jag har hört att Sideral ska vara bra, men dom är ju så sjukt dyra..!

Förra veckan på scouterna var det sååååååå himla mysigt! Då gick vi upp till toppen av berget vid Slätta Damm och stekte pannkakor över öppen eld. Utsikten var helt makalös!

Denna gången ska barnen få öva på att tälja 🙂 Framöver kommer dom även baka och laga mat i triangelkök, så spännande!

Idag åkte jag och William till Älvängen och besökte Antonia och hennes lilla Wilma 🙂 Wilma börjar bli stor nu och jag bävar för att Antonias föräldraledighet ska ta slut! Det är ju så mysigt att umgås och jag älskar att åka hem till Antonia och bara hänga i hennes vardagsrum eller gå ut på en promenad.

Idag tog vi en liten skogspromenad för att våra kottar skulle somna 🙂

När vi kom tillbaka hem till Antonia så fixade hon lunch, tiktok-sushi 🙂 Det är typ som en sushi-bowl där man lägger i lite sushi i ett algpapper och doppar i sojan och äter – såååååååå gott!

Wilma och William trivs bra ihop, dom är lite nyfikna på varandra, men leker mest var och en för sig eller med samma leksak 🙂

Vi avslutade dagen med att åka runt och titta på hus och områden där vi hoppas på att hustomter ska komma upp. Det hade varit så perfekt att flytta dit!

När vi kom hem så var det till ett städat hem 🙂 Vi hade nämligen vår underbara städare Cecilia från Tidy här. Det är verkligen sååååååå skönt att komma hem till nystädat!

När vi sågs idag så var det första och största samtalsämnet – kriget. Man önskar ju innerligt att hela världen går ihop och stöttar Ukraina nu men det verkar inte som att det kommer hända, ingen vågar… Det är sååå hemskt! Flera gånger under dagen kikade vi på våra mobiler i hopp om en positiv uppdatering, men kriget har ju bara blivit värre under dagen. Stackars stackars alla människor i Ukraina! Måtte detta få ett slut…

Det är svårt att fokusera på något annat än kriget i Ukraina just nu. Det är så ofattbart och så fruktansvärt hemskt. Putin och de andra som stöttar honom är verkligen onda människor. Jag tänker särskilt på alla barn som helt plötsligt har hamnat i mitten av ett krig och på alla föräldrar som önskar över allt annat att dom kunde skydda sina barn. Det som händer i Ukraina känns så nära på många sätt, dels för att det är i Europa och dels för att det känns som att det kunde varit vi eller att vi står på tur här näst.

Alltså mitt hjärta går i tusen bitar…

Igår var det dags för Williams 1,5-års-besök på BVC 🙂 Tänk att han redan har blivit så stor?! Vi hade egentligen tänkt gå dit båda två, men eftersom vi trodde att Isadora höll på att bli sjuk, så planerade vi för att jag skulle stanna hemma med henne. Men hon var nog bara lite trött igår för hon blev inte sjuk. Dock blev det lite tajt med tid för mig imorse så jag hann inte följa med ändå, men det gör inget 🙂 Jag är glad att Victor fick gå dit med William för det är egentligen han som helst vill gå dit. Jag har ju ändå gått på två 1,5-års-besök redan 🙂

Jag tycker alltid att det är lite nervöst inför BVC-besöken när barnen är i den här åldern, för det känns ibland lite fyrkantigt vad dom bör kunna. De testar ju barnen för ganska specifika övningar och det är kanske inte just det som ens barn intresserar sig för… men samtidigt har aldrig våra BVC-sköterskor varit fyrkantiga så det kanske inte är så fyrkantigt när allt kommer omkring. Sen måste ju kemin mellan barnet och BVC-sköterskan stämma också. Jag minns ett tillfälle med Lucas där det blev helt fel. BVC-sköterskan ville att Lucas skulle klippa men han var orolig för att klippa fel (världens mest petiga kille) så han ville inte och då blev BVC-sköterskan plötsligt barsk så till och med jag blev lite stressad och ”rädd”. Tror ni han klippte i pappret…? Nope, vi fick komma tillbaka ett halvår senare och klippa. Haha!

Williams 1,5-årsbesök hade i alla fall gått kanonbra! Victor berättade att han först var superblyg, men att han hade tinat upp lite när han fick leka med några djur på en bondgård, då hade han till och med härmat kossan för första gången! Victor sa att dom inte hade gjort några av dom övningarna som jag trodde att han skulle få göra. Jag trodde att han skulle få peka ut kroppsdelar, rita med krita och härma djur men inget av det gjorde dom. Det var nog lika bra 🙂 Allt dom gjorde hade i alla fall gått toppen och BVC-sköterskan var jättenöjd med allt 🙂

Så här utslagen var den lille gubben när han kom hem efter besöket ♥️

När jag slog på TVn här imorse och såg att det stod ”Ryssland attackerar Ukraina” så trodde jag först att jag läst fel eller som när man läser en löpsedel lite för fort och uppfattar situationen allvarligare än vad den är. Men sen såg jag att jag hade uppfattat helt rätt. Ryssland har attackerat Ukraina på platser över hela landet och nästa steg verkar vara en markinvasion. Det känns helt fruktansvärt!

Jag har följt nyhetsuppdateringarna om Ukraina-Ryssland-läget ett tag och har känt att vad som helst kan hända, läget har liksom varit lite 50/50. Det har inte varit självklart att det ska bli krig trots att Ryssland har förberett sig genom att ställa ut sina trupper vid Ukrainas gräns för dom har ju visat muskler genom att bara vara ett hot förut, men nu känns det ju ganska tydligt att det blir krig.

Det är svårt att förstå hur Putin tänker, vad är hans mål med detta? Försöker han skrämma Ukraina så att dom inte ska gå med i Nato? Försöker han sätta exempel så att ingen ska våga gå med i Nato? Vill han invadera Ukraina? Jag lyssnade på Fredrik Reinfeldts inslag i Nyhetsmorgon precis och då förstår man ju det som att Putin lever i en helt annan verklighetsuppfattning och därför är hans motiv konstiga. Om det är att han vill skrämma Ukraina och länder som Sverige att inte gå med i Nato så får han nog motsatt effekt nu för att se Ukraina kämpa ensamt emot Ryssland får i alla fall mig att känna att vi borde gå med i Nato nu, nu, nu! Jag hoppas verkligen inte att det blir ett tredje världskrig, det känns så otäckt alltihopa!

Vad tänker ni om Ukraina-Ryssland-läget?

När jag var gravid med William så skrev jag ett inlägg om min största rädsla med att få barn igen i en bonusfamilj. Jag var orolig för att skaffa barn igen med en ny man skulle göra att Lucas och Isadora hamnade utanför och inte blev inkluderade helt och hållet i ”den nya familjen”, men det oroade jag mig för helt i onödan 🙂 När jag träffade Victor så tog han till sig barnen som en biologisk pappa och det var som att barnen behövde precis det, för vi föll liksom automatiskt in i våra nya roller allihopa. Victors familj tog också emot Lucas och Isadora med öppna armar och inkluderade dom i alla familjeaktiviteter och Victors mamma är så gullig som alltid köper med massa kläder när hon kommer hem från Spanien. Vi har verkligen haft tur!

Nu är William 1,5 år och jag känner mig tacksam på nytt över att vår familj ser ut precis som den gör. Innan William föddes såg jag ju det mest från Lucas och Isadoras perspektiv, att det var viktigt att inkludera dom på samma sätt som vårt ofödda barn skulle bli inkluderat. Men nu ser jag det från Williams perspektiv, hur mycket glädje William har av sina syskon, Lucas och Isadora. Jag ser hur mycket han uppskattar att leka med dom, hur han härmar och utvecklas tack vare dom och jag ser hur han saknar dom varannan helg när dom är hos sin pappa. Han blir lika exalterad varje gång när dom kommer hem igen! Det är såklart lite lyxigt att kunna fokusera helt på William och för William att få all mamma och pappas uppmärksamhet varannan helg, men jag tror ingen av oss hade velat vara ifrån dom längre – särskilt inte William 🙂

När jag skrev om det här sist så var det några läsare som tog upp kloka tankar om ordet ”halvsyskon” – att det indikerar att man är mindre syskon än med sina helsyskon. Jag håller verkligen med, jag vet inte om jag tänkte på det innan ni skrev, men efter dessa kloka tankar har jag aldrig använt det ordet. Det är dumt att lägga värderingar på det sättet hos barn. Det känns inte heller som att Lucas och Isadora nånsin kommer uppleva William eller sitt nästa syskon som ett ”halvsyskon”, eftersom dom växer upp tillsammans 🙂

Igår var vi på rutinultraljud med vår lille skrutt och det gick hur bra som helst 🙂 Bebisen började med att visa upp sig i profil så vi fick en bild och en liten videosnutt på vårt lilla hjärta ♥️ När jag såg den lilla nästippen så tänkte jag på en gång på William och att den lilla människan därinne säkert är lik honom 🙂 Det är ju inte säkert att han/hon är det såklart – Lucas och Isadora är ju inte så lika varandra, men jag fick ändå känslan av att den här lilla skulle bli lik sin yngsta storebror 🙂

När barnmorskan skulle mäta lårbenet fick vi titta bort för att inte råka se könet på bebisen. Hon sa att ibland flashar bebis så att även föräldrarna ser tydligt och vi vill ju ha en överraskning i juli 🙂 Gud sååååååå spännande det här är alltså!

Jag passade också på att fråga barnmorskan om moderkakan var helt i bakvägg och om moderkakans position kan ha någon som helst betydelse för hur stor magen blir. Jag blev ju gigantisk när jag var gravid med William, men nu är jag fortfarande mindre än vad jag var med honom. De enda två skillnaderna mellan Williams graviditet och alla andra graviditeter är att jag hade moderkakan i framvägg och vägde 2 kg mer när jag blev gravid med honom. Barnmorskan trodde mest på att det var dom där 2 kg som gjorde skillnaden, men jag tror fortfarande mest på moderkakan. Haha! Vad tror ni? Varför blev jag så mycket större med William?