En sak som jag tycker är väldigt speciellt med att få vara gravid tillsammans med Victor, det är att han avstår allt som jag måste avstå. Jag har verkligen aldrig begärt det från honom, men att han väljer att göra det tycker jag är fantastiskt gulligt! Han är verkligen i den här graviditeten tillsammans med mig på alla sätt som han kan 🙂

Några saker som jag måste avstå som gravid är ju t.ex. mögelost och alkohol. Mögelost är min stora svaghet så det är jag väldigt tacksam för att Victor avstår, men att han även avstår alkohol känns väldigt speciellt för mig. Jag har sagt att han såklart får dricka om han vill och att jag kan köra om han skulle vilja ta ett glas vin på middagen hos vänner. Men han vill inte ♥ Han säger att han inte har nån behållning av att dricka utan mig och att han vill vara vid sina sinnes fulla bruk om jag skulle behöva honom. Jag tycker det är så fint av honom! Det gör ju också att jag inte känner så stor saknad av alkohol som jag hade gjort annars. Alkohol är ju en social grej så det blir ju ganska påtagligt att vara den enda som inte dricker i större sammanhang… eller vad tycker ni?

Sen känns det såklart viktigt att ens partner inte dricker på kvällarna när det närmar sig förlossningen, men det behöver jag ju inte oroa mig för med Victor 🙂 När bebisen är ute firar vi med bubbel tillsammans istället!

Bebis
Nu är din bebis 37 cm och väger omkring 1 kg. Bebisen känner igen din röst och din partners om ni är tillsammans ofta. Sjung för din bebis redan i magen, den kan höra dig! Bebisen suger ofta på tummen. Håret kan ha börjat växa ut. Vissa bebisar har mycket och långt hår när de föds medan andra inte har något alls. Det finns gott om plats fortfarande för bebis att röra sig. Många bebisar är mer vakna på kvällen, då kan man märka att de sparkar mer i magen. När bebisen rör sig tränar den upp sin fysik och blir starkare. Bebisen börjar bli knubbig nu!

De flesta bebisar skulle överleva nu om de skulle födas för tidigt, men varje vecka även dagar gör stor skillnad! Om bebisen föds nu klarar tarmarna att ta emot modersmjölk. Lungorna har utvecklats mycket och bebisen klarar av att andas men lungblåsorna behöver mer tid för att utvecklas fullt.

Du
Andra trimestern är snart över. Livmoderns mått är mellan 25 och 28 cm och sträcker sig upp nånstans mellan naveln och revbensbågen. Röda strimmor kan börja synas på din mage, detta är inte ovanligt. Dessa bleknar efter förlossningen. Du kan känna av: halsbränna, gas i magen och tryck mot lungorna. Du kan förmodligen känna att bebis har blivit starkare och att den prövar sina krafter genom att ta spjärn med den lilla foten mot din mage.

Så här känner jag
Jag ryste nästan till när jag insåg att jag snart går in i sista trimestern! Hjälp! Var tog graviditeten vägen? Jag känner fortfarande att jag måste ha tid att fixa en massa saker och framför allt förbereda mig på vad som ska komma. Men det kanske jag automatiskt kommer göra i sista trimestern? Hoppas det! Jag känner att bebis blir allt starkare och när den tar spjärn, då kan jag till och med tycka att det är jobbigt, samtidigt som det känns tryggt att bebis blir starkare. Jag har ganska mycket sammandragningar vilket känns lite jobbigt. Jag är jätterädd att förlossningen ska dra igång i förtid, men det känns ändå bra att läsa att dom flesta bebisar överlever om dom föds nu. Jag ska försöka ta det lite lugnare så kanske sammandragningarna också lugnar sig 🙂

Så här känner Victor
Tiden flyger verkligen iväg fort, snart är det sommar och inte långt efter ens börjat dags för bebis att komma ut! För vår lilla sköra bebis skull hoppas jag att sammandragningarna lugnar ner sig snart så att den får stanna inne i Emmas trygga mage tills dess. Jag försöker avlasta Emma så mycket som möjligt så att vila och ta det lugnt så för att inte ha så ont. Det märks verkligen att bebis tränar och börjar bli stark, Emma känner av sparkarna på insidan och de känns mer intensiva även på utsidan – vi har till och med sett första rörelsen på utsidan nu! Även om maten varit hård innan så har den dessutom ”krupit” ihop nu. Eftersom Emma och jag spenderar större delen av tiden ihop, inte minst nu i coronatider, så känns det väldigt tryggt för mig att bebis sannolikt kommer att känna igen min röst efter förlossningen. Tänk vad fascinerande ändå, och vilket speciellt och inte minst stolt ögonblick att bli igenkänd som pappa! Jag kan nog, inte minst som förstagångspappa, behöva öva in vaggvisor redan nu – haha! Med tanke på att både Emma och jag haft ordentligt med hår säger vår magkänsla att bebis också kommer ha en hel del. Jag kan nästan se den vår knubbiga lilla bebis framför mig nu, och jag dagdrömmer mig bort om att den är här med oss och att vi får mysa med den och att den ligger sin säng intill våran. Första helgen som barnfria har vi verkligen tagit det så lugnt som möjligt vilket jag tror är bra Emma som måste ta det mer än lugnt för att inte få ont av foglossning eller sammandragningar. Det är inte alltid lätt att bestämma över när man måste gå någonstans eller stressa över något, så jag hoppas hon mår lite bättre efter denna välförtjänta vila!

Igår på BVC fick vi höra att det tydligen är trendigt att inte ta reda på kön. Jag och Victor skrattade gott hur trendiga vi är när vi egentligen kände oss lite gammalmodiga. Vi har ju upplevt det som att det är väldigt poppis med gender reveal party och ballonger som ska stickas hål på och ut kommer rosa eller blå konfetti beroende på kön 🙂 Det ser väldigt kul ut och på ett sätt hade jag velat uppleva det också, men å andra sidan tycker jag att det är mycket mer spännande att få vänta på denna fantastiska överraskning hela graviditeten! Jag är så glad att Victor känner likadant, han älskar också överraskningar 🙂

Det finns dock en nackdel med att inte veta könet på bebis i magen och det är att det är svårare att knyta an. Det är faktiskt svårare att föreställa sig bebisen överhuvudtaget för man vill ju inte ställa in sig för mycket på ett kön om det visar sig vara det andra. Jag tycker faktiskt att hela graviditeten blir lite mer overklig när man inte ens vet om det är en flicka eller en pojke. Ja, man får nästan tvinga hjärna att förbereda sig på att det kommer en bebis. När jag var gravid med Isadora skrev jag också ett inlägg om att det är svårare att knyta an till bebis i magen när man inte vet vilket kön, läs inlägget här: Nackdelen med att inte veta bebisens kön

Jag minns att jag blev lite överraskad på förlossningen när Isadora kom ut. Jag tänkte till och med ”Va?! Är det här mitt barn?” För det första var jag överraskad över att hon var en flicka, vilket var lite knäppt eftersom jag trodde att jag väntade en tjej, men jag hade fått höra att jag ser ut som en pojkmamma så jag ställde in mig på att jag bar på en pojk. Dessutom vägde hon nästan 1 kg mer än Lucas som var jättespinkig när han kom ut, så jag såg inga likheter alls. Och sen såg hennes hår lite blont ut och det passade inte heller in i min bild av bebisen. Men jag vande mig vid tanken fort och fick inga problem att knyta an. Jag var bara lite överraskad 🙂

Jag undrar så vem vår bebis är och hur den ser ut? Jag tror ju att det är en tjej och jag föreställer mig att hon kommer ha mörkt hår när hon föds som sedan blir blont som mitt och Victors när vi var små. Jag tror att vår bebis kommer få blå ögon eftersom vi båda har det, men mer än så är svårt att föreställa sig 🙂 Gud sååååå spännande!