Bebis
Bebisen är 20 cm mellan stjärt och huvud, den väger ca 250 g. Bebisen kan rynka på pannan och göra grimaser. En del basreflexer börjar utvecklas nu som till exempel sugreflexen och bebisen vänder ryggen till om magen utsätts för ljus. Hjärnans första kritiska stadium är nu över. Bebis är aktiv. Den sparkar rullar och slår sig runt därinne i magen.

Du
Nu är det dags för ultraljud. Det görs omkring vecka 17 till 18. Vikten har ökat cirka 4 – 6 kg, men det är bara början. Ät rätt så behöver du inte oroa dig för onödiga kilon. Du kanske börjar få ryggbesvär, blir täppt i näsan eller svårt att röra dig som du vill. Det börjar helt enkelt kännas att du är med barn. Du kanske har börjat känna barnets rörelser som kurrande eller fladdrande i magen, men det kan också dröja ett tag till innan du känner dom första rörelserna. Du är förmodligen piggare nu och kan även få en ökad sexlust eftersom dom höga östrogenhalterna i din kropp får blodmängden i bäckenområdet att öka.

Så här känner jag
Nu är det ”bara” två veckor kvar till rutinultraljudet. Jag längtar ihjäl mig tills vi får se bebis igen! Det är ovant att ha moderkakan i framvägg så trots att jag är omföderska och gravid i vecka 18 så känner jag knappt bebisen. Det lilla jag känner är dovt och diffust och inte alls som med Lucas och Isadora så det känns oftast overkligt att det faktiskt är någon därinne. När jag var gravid med Isadora kunde jag till och med se sparkarna på utsidan i den här veckan, det känns som det är ljusår ifrån att jag kommer se några sparkar på utsidan i denna graviditeten, men det kommer väl… Angående vikten så är jag inte jättepepp på att väga mig och inte så intresserad av att veta hur mycket jag har gått upp. Jag kan se att jag är större nu än i mina andra graviditeter så jag försöker snarare släppa fixering kring vikt. Jag kan ändå inte göra något åt det, inte ens promenera pga foglossningen… Halsbrännan är fortfarande under kontroll, jag äter några Novalucol om dagen och undviker viss mat och dryck på kvällen och då funkar det bra. Foglossningen är som den är, men tack vare mitt jobb som är väldigt flexibelt så blir det inte värre och värre längre.

Så här känner Victor

Jag beundrar fortfarande Emmas fina mage och klappar på och håller om både den och henne så mycket jag bara kan! Jag väntar fortfarande tålmodigt på att få känna de första sparkarna, och är nästan avundsjuk på att Emma känt dem tidigare med Lucas och Isadora – haha! Ibland känns det overkligt att vårt barn faktiskt är där inne, även om jag älskar Lucas och Isadora precis lika mycket som jag kommer älska vår lilla korv så fick jag ju inte uppleva just de här känslorna tillsammans med Emma då. Det känns som att sparkarna kommer att kännas vilken dag som helst nu och snart är det dessutom dags för ultraljud igen. Då får vi äntligen träffa bebis igen, vilket både jag och Emma är lika exalterade över. Även om det kliar i fingrarna mer eller mindre varje kväll så undviker vi att använda doppler plus att vi ju också får se vår lilla korv på ultraljudet. Emma har fortfarande väldigt, väldigt ont av foglossning till och från, och hon vill så gärna klara av att röra på sig som vanligt och jag får försöka övertala henne att ta det lugnt mer eller mindre hela tiden. Hon har i alla fall fått sin pilatesboll och kan dessutom jobba mer flexibelt hemifrån vilket känns väldigt bra, förut oroade jag mig nästan hela tiden när hon var på jobbet så det känns skönt.

Jag vet inte hur många gånger som jag har vaknat av att jag gråter, ibland flera gånger på samma natt. Jag har drömt så mycket konstigt! Jag drömmer ofta att någon jag tycker om blir överkörd, mördad eller dör. Drömmarna känns så verkliga att det tar en stund innan jag förstår att det bara var en dröm.

I samband med dessa konstiga drömmar så drömmar jag också att vår familj ser helt annorlunda ut. I vissa drömmar har Victor barn från ett tidigare förhållande och i andra är vi inte ens tillsammans. Jag vaknar oftast gråtandes i Victors famn. Han är så gullig och kramar om mig och säger att det är ingen fara, att det bara var en dröm.

Jag läste en artikel (källa) om att undersökningar visar att 90% av alla gravida uppger att dom drömmer mer. Dom flesta drömmer hemska mardrömmar eller erotiska sexdrömmar, så typiskt att jag fick mardrömmarna… En barnmorska i artikeln förklarade varför hon tror att gravida drömmer mer och att det har och göra med den omvälvande känslan att vara gravid samt hormonerna i kroppen. Hon tror att orsaken kan vara att hjärnan går på ”högvarv” med alla tankar och att man inte kan styra sitt liv på samma sätt. Drömmarna kan vara en del av den mentala förberedelse inför att få sitt lilla barn. Jag kan tycka att det är lite märkligt att drömmarna då inte handlar om något bebisrelaterat… men men man kan inte förstå allt här i världen.

Drömmer du mer som gravid? Vad brukar du drömma om?

För cirka 1,5 år, skrev en tjej till mig på Facebook. Hon hade läst att jag nyligen separerat och att jag hade tufft. Hon berättade att hon kände igen sig i mina känslor då hon själv hade separerat, men att det blir bättre. Hon berättade att hon hade träffat sin själsfrände på Tinder och att dom nu hade gift sig och väntade sitt första gemensamma barn. Hon muntrade upp mig genom sin historia och gav mig hopp om att det fanns något lika vackert för mig när allt det jobbiga var över. Tänk att hon kunde ha så rätt!

Det känns nästan som jag gått i hennes fotspår. Jag träffade ju också Victor på Tinder och om jag minns rätt så gick det lika fort för dom som för oss. Den största skillnaden är att dom gifte sig först och skaffade bebis sen, men allt skedde ungefär lika snabbt som för oss. Hon har verkligen varit en stor inspiration för mig och en sak som hon sa som jag tänker mycket på nu, är att det är annorlunda att vara gravid med någon man är kär i. Nu förstår jag precis vad hon menade!

När jag var gravid med Lucas så levde jag i en slags rosa bubbla. Jag älskade att vara gravid och hade aldrig varit lyckligare, MEN jag var själv i min lilla bubbla. Eller nja, inte helt själv, det var jag och Lucas i bubblan. Ingen motgång var stor nog för att förstöra lyckan i bubblan. Graviditeten med Isadora var annorlunda, det var mycket jobbiga motgångar då och jag rycktes in och ut ur bubblan. Nu när jag är gravid med vår korv så är vi minst tre personer i bubblan 100% av tiden, men stor del av tiden är vi faktiskt fem personer i bubblan. Jag kan på riktigt säga att jag har ALDRIG varit lyckligare! Jag är så enormt tacksam för att jag inte är ensam utan att jag får dela detta med min själsfrände och Lucas och Isadora 🙂