-
RUL imorgon: Ska vi kolla könet?
Imorgon är det dags för rutinultraljudet. Vi bokade om till en annan privat klinik i Göteborg och hoppas av hela våra hjärtan att Victor inte blir portad vid dörren imorgonbitti pga coronaviruset… Jag förstår verkligen varför sjukvården har tagit dom åtgärder som dom har gjort, men eftersom vi båda har isolerat oss belastar vi inte vården genom att gå dit båda två.
Jag har känt lite mer rörelser i magen nu på kvällen och det verkar faktiskt som sparkarna ÄNTLIGEN börjar bli starkare. Det känns tryggt att bebisen verkar vara pigg därinne 🙂 Jag är inte alls lika orolig inför ultraljudet längre nu när jag vet att bebis lever och Victor kommer vara med mig 🙂
Men nu till den stora frågan; ska vi kolla könet? Nej, vi båda älskar överraskningar och just detta ser vi som livets största överraskning!
Ni andra som är gravida, har ni eller ska ni kolla kön? Varför? Varför inte?
-
Gravidvecka 19 – bebis nr 3, vår ”korv”
Förra veckan var jag helt uppslukad av corona och glömde helt bort att skriva om vecka 19. Så här kommer ett inlägg om gravidvecka 19 med vår korv 🙂
Bebis
Bebis är ungefär 22 cm lång, väger runt 280 g och kan knäppa sina händer. Mjölktänderna och anlagen för de permanenta tänderna är färdiga. Ögonbryn, naglar och håret på huvudet är synliga. Bebisens hörsel är utvecklad. Om bebis tillåter så kan man ofta se könet på ultraljudet i den här veckan.Du
Nu kan du känna livmoderns topp precis under naveln och den är ungefär lika stor som huvudet på ett nyfött barn och väger 320 g. Den innehåller din bebis plus 4 dl vätska. De flesta kan i den här veckan känna bebis röra sig. Du ökar med ungefär ett halvt kilo i veckan, det är så klart olika från kvinna till kvinna. Du mår nog bättre och känner dig piggare eftersom graviditeten går in i ett lugnare skede. Ditt hår och dina naglar kan reagera positivt på din snabbare ämnesomsättning och ökade blodmängd i kroppen, även huden kan påverkas. Ljushyade kan få mörka fläckar medan mörkhyade kan få ljusa fläckar, detta kallas kloasma. Vissa får även en mörkare hormonrand från blygdbenet upp mot naveln. Det kan hända att du måste börja äta järntillskott runt graviditetsvecka 20.Så här känner jag
Jag känner mig faktiskt mycket piggare nu och har till och med lite svårt att somna dom flesta kvällar. Victor är så gullig och ger mig lite sovmorgon varje dag medan han går upp med barnen. Jag sover ganska bra på natten men drömmer fortfarande massor av mardrömmar, häromnatten drömde jag att Victor dog och när jag vaknade trodde jag det var sant och började storböla..! Det var hemskt! Jag har mindre ont av foglossningen sedan jag började med foglossningsbälte och sittkudde, men jag kan fortfarande inte ta långa steg så det tar sin lilla tid att gå fram och tillbaka till Lucas skola som ligger 2 minuter från vårt hem. Magen växer så det knakar och det syns att jag är mycket större i denna graviditeten än med Lucas och Isadora. Jag har märkt att min hy har blivit finare och hoppas såklart på att håret kommer växa extra snabbt nu med 🙂 Jag har inte fått några mörka fläckar eller någon hormonrand.Så här känner Victor
Snart är det dags för ultraljud och besök hos barnmorskan, något både Emma och jag ser fram emot. Vi längtar båda två väldigt mycket efter vår lilla ”korv” och myser alla tre lite då och då under dagarna, även om jag inte fått känna några sparkar ännu(!). Det har dessutom blivit lite av en ritual att smörja in magen när vi går och lägger oss på kvällen – haha! När man tänker på att det finns en liten ”oss” där inne i magen så känns det lite overkligt ändå.
Emma drömmer inte lika ofta längre, men desto mer intensivt och då vaknar jag av att hon gråter eller värjer sig emot något eller någon i drömmen. Undrar om det är så att man som gravid bearbetar det alla möjliga värsta tänkbara scenarion, och att det är därför Emma drömmer så intensivt? Hur som helst känns det ganska hemskt att höra henne vara så ledsen, även om det blir bra så fort hon känner att jag är där och att det ”bara” är en dröm.
Dessutom börjar Emma också må lite bättre vilket känns bra, även om hon fortfarande känner av foglossning och sammandragningar. Tunga lyft och det mesta praktiska får jag helt enkelt ta hand om, något jag så klart gladeligen gör. Det enda som är lite tråkigt för Emma i längden är ju att hon inte får röra särskilt mycket på sig, men vi får väl ta igen det med barnvagnspromenader i augusti helt enkelt. ☺️ -
Orolig för corona
Igår fälldes det många tårar. Jag är rädd för att smittas av corona men jag skulle inte vilja säga att jag får panik av att följa nyheterna, men ändå blev det för mycket för mig igår. Det var så många saker på en och samma gång, tillslut sprutade tårarna. Jag är fortfarande svullen i ansiktet efter igår…
Jag är ju gravid och astmatiker och är därför en av dom som riskerar att drabbas allvarligare. Dessutom är min astma obehandlad eftersom jag inte vågat ta medicinen när jag är gravid vilket jag insåg nu inte var så bra… jag ska träffa MVC-läkaren imorgon för att diskutera min astmamedicin. Jag vill skydda mig så gott det går och eftersom många på jobbet fortfarande reser privat så vet jag att risken att bli smittad där är större. Dessutom är några kollegor redan smittade av corona och det gör mig ännu mer orolig… Det var lite osäkert om jag skulle få tillåtelse att fortsätta jobba hemifrån men igår sa min chef att det var okej och idag kom beskedet att alla som kan ska jobba hemifrån, väldigt bra beslut! Utöver detta så har jag åkt på urinvägsinfektion och haft mycket sammandragningar, framför allt på natten. Jag känner i princip inga fosterrörelser trots att jag är i vecka 20. Dessutom ringde Barnmorskegruppen och sa att jag tyvärr inte får ta med mig Victor på rutinultraljudet vilket kändes riktigt pissjobbigt med tanke på att jag redan känner mig orolig. Dessutom fick jag flashbacks till ultraljudet då jag fick mitt missfallsbesked för den gången var jag helt själv på sjukhuset, så hemskt!
Det hela slutade bra igår trots många tårar. Jag fick tillåtelse att jobba hemifrån och Barnmorskegruppen tog min oro på allvar, dom togs sig tid att lyssna på bebis hjärtljud en liten stund när jag var där för att lämna urinprov så nu vet jag säkert att bebis lever. Det är fortfarande jobbigt med allt som händer just nu men jag känner att det är okej just nu…
Hur känner ni kring coronaviruset och allt som händer just nu?
-
Magen vecka 19 – bebis nr 3, vår ”korv”
Nu är bebisen stor som en mango och jag kan inte fatta att det snart har gått halva graviditeten! Vi väntar fortfarande tålmodigt på sparkarna och det gör mig lite extra nervös inför ultraljudet på fredag. Jag känner väldigt väldigt lite fosterrörelser men det är väl så det kan vara att ha moderkakan i framvägg…
Magen växer i alla fall så att det nästan syns med blotta ögat, jag känner mig ENORM om kvällarna! Ibland känns det nästan som att det inte går att bli större!
-
Urinvägsinfektion…
Jag har känt ett par dagar att jag är kissnödig men när jag väl ska kissa så kommer inget. Jag har inte funderat så mycket över det mer än att det säkert är för att jag gravid, men igår tror jag att jag fick svaret. Det sved såååå in i bänken när jag kissade och har fortsatt göra det hela dagen idag. Victor åkte och köpte tranbärsjuice och citroner igår och jag dricker så mycket som det går men det bara fortsätter svida. Inatt hade jag även ont i magen, men jag vill verkligen inte sätta mig på akuten i coronatider… Imorgon åker jag till MVC så får dom testa ifall det är urinvägsinfektion eller inte, det måste ju vara det, vad annars liksom?
Jag håller ut, dricker lite mer och hoppas på att kissa ut den där bakterien så snart som möjligt. Finns det något mer än tranbärsjuice och citronvatten som man kan dricka mot uvi förresten? Helst något som inte ger lika mycket halsbränna…
-
Lucas Halloween-kalas mitt i mars!
Igår hade vi Halloween-kalas för Lucas som fyller hela 7 år imorgon 🙂 Åh som hade längtat efter det här kalaset! Jag tror han har pratat om det ända sedan i somras! Det blev grymt! Det var en häftig upplevelse med Halloweenkalas mitt i mars och det märktes att gästerna uppskattade idéen också 🙂
Lucas var Luigi, Isadora var häxa och hans kompisar var skelett, robot/människa eller mumie. På kalaset var det en flicka, en mycket speciell flicka för Lucas som han stolt dementerade som sin flickvän inför alla kompisarna. Jag hörde det inte själv, men Victor berättade och mitt mammahjärta smälte som en glass i solen. Älskade lille Lucas och hans första kärlek <3
Hon hade gjort ett så fint kort till honom som jag bara var tvungen att ta en bild på. Victor förklarade högtidligt för Lucas att det där kortet var det finaste man kan få från en flicka.
Tårtan har min kompis Alida bakat, spana gärna in hennes instagram här @alidasbakery18 om ni blir sugna på att beställa liknande tårtor 🙂
Cupcakes är mina fina skapelser 🙂
Kvällen innan kalaset pyntade jag och Victor hela köket och vardagsrummet med massor av Halloween-saker som vi lånat från Veronica. Det blev så himla bra 🙂
PS. Eftersom jag fått en del frågor på varför vi inte avbokade kalaset i och med corona-tider så vill jag förklara att vi har tvekat, funderat och velat innan vi kom fram till att kalaset inte är en ökad risk. Alla barn som kom på kalaset var barn som Lucas träffar dagligen eller som Isadora träffar i förskolan och eftersom Göteborg inte kommer stänga några skolar så gav kalaset ingen större risk.
-
Ändras smaken när man är gravid?
Jag tycker det är så fascinerande hur hormoner när man är gravid kan påverka så mycket att det till och med kan påverka vad man gillar att äta. I början av den här graviditeten hinkade jag i mig LOKA. Jag drack så mycket att Victor häpnade över hur många brukar som gick åt och jag bara älskade det. Men sen kom illamåendet och då fick jag för mig att LOKA smakade för mycket salt. Jag kunde inte dricka det. Samma sak med pistagenötter, från att älska det till att kräkas av tanken på att dom smakar salt! Det enda som jag verkligen ville äta var kiwi.
Det tog ett tag innan jag kunde börja dricka LOKA igen. Först kunde jag bara ta några få klunkar men nu kan jag dricka som vanligt igen. Jag är glad att min vanliga ”smak” börjar komma tillbaka och jag hoppas innerligt att jag snart börjar gilla sushi igen! I graviditeten med Lucas var det extremt för då gillade jag ingen mat – HELA graviditeten! Jag mådde aldrig illa, men istället hatade jag mat. Jag åt extremt enformigt, samma mat i minst tre veckor i sträck för jag kunde inte tänka ut eller prata om någon annan maträtt. Det var första gången som jag började ogilla sushi och det höll i sig tills jag blev gravid med Isadora. Jag hoppas inte jag behöver vänta så länge tills nästa gång jag kan äta sushi.
I graviditeten med Lucas hade jag svårt för all varm mat tills han var född, då smakade till och med BB-maten gudomligt. Haha! Den här graviditeten är mer lik den med Isadora för då mådde jag också illa i början men fick tillbaka matlusten under andra trimestern. Så tacksam för det!
Har ni upplevt att smaken har förändrats när ni varit gravida? Har ni slutat gilla något som ni alltid gillat förut?
-
Alla bör ta ansvar för smittspridning, även företagen
Igår införde Sverige förbud mot sammankomster för mer än 500 personer med anledningen av coronaviruset. Jättebra tycker jag! Det går fortfarande att stoppa smittspridningen i Sverige om man jobbar lite proaktivt. Men vad jag inte förstår är att man ändå håller skolor öppna som många gånger innebär att dubbelt så många befinner sig på samma plats… I Danmark och i Norge stänger man alla skolor, men löser barnpassning åt dom barn vars föräldrar har en samhällskritisk funktion. Det borde Sverige också göra! Även om barn inte löper lika stor risk att drabbas hårt så för dom smittan vidare.
Jag tycker också att det är klokt av stora företag som Apple, Spotify, Google och andra stora företag som har låtit sina anställda jobba hemifrån. Eller kanske ännu viktigare, alla företag borde gå ut med reserestriktioner och avråda från alla onödiga jobbresor. För vilket ansvar tar egentligen företag om deras anställda drabbas av corona och sin tur smittar ner sina familjer?
Jag tänker också på resebolagen som TUI, Ving och Apollo som inte låter resenärer boka om eller avboka sina semesterresor innan UD avråder från att resa. Det är ju en ökad risk att bara befinna sig på flygplatsen… Vilket ansvar tar resebolagen om resenärer blir smittade på flygplanet eller hotellet? Inget ansvar alls. Jag tycker det är skevt. Om dom inte tillåter avbokningar så borde dom gå i god för att deras resor inte medför fara för liv och död. Jag förstår att dom också är människor och behöver tjäna pengar, men vad är ett människoliv värt? Jag läste att Apollo hade infört fri ombokning på alla sina resor, men enbart på NYBOKNINGAR! Skamligt! Det kändes bara som ett försök att tjäna pengar i svåra tider men fortfarande ingen förståelse för dom som faktiskt har en resa bokad i närtid…
Det pratas mycket om att alla borde ta sitt ansvar för smittspridningen, inte resa mer än absolut nödvändigt, vi ska tänka på våra äldre osv. Jag håller absolut med, men är det verkligen den enskilda personen som ska behöva stå för det? Resebolagen fortsätter tjäna pengar på människors rädsla, men slipper ta något ansvar själva… Inte ok…