Nu känner jag mig inte alls lika trygg här hemma hos Jairs mormor. Området hon bor i är ungefär lika stort som favelan Jairs mamma och pappa bor i, men där bygger man på höjden och det finns inga vägar bara trånga gränder. Här finns det gott om plats och husen här har både trädgårdar och dom flesta är bara en våning. Jag tyckte området här verkade jättefint och att det var bra för barn fram tills igårkväll. Klockan var inte mycket, vad kan den varit, kanske 7 eller nåt. Lucas hade somnat och det var mörkt. Jag och Jair satt utanför på trottarkanten och pratade och alla andra var inne på gården. Plötsligt hörde vi pang pang pang pang, fyra skott och alla sprang. Jag trodde först att det var påsksmällare som folk fyrar av här titt som tätt, men när alla sprang så förstod jag att det inte var det.

Vi satt precis utanför grinden till vår gård och alla sprang in i huset och stängde alla fönster och dörrar. Även om det inte var nån som sköt mot oss så kan man ju hamna i skottlinjen. Brasilianare säger att det är bala perdida som betyder en pistolkula som åker fel, en pistolkula har ju ingen adress.

Det var en vit bil som körde förbi en snabbmatshak precis här runt hörnet, vevade ner rutan och avfyrade fyra skott mot killen som var i snabbmatshaket. Alla skotten träffade väggen. Jag tyckte att det här var VÄLDIGT otäckt, inte minst eftersom vi har suttit nästan där 3 dagar i rad med Lucas. Hade det varit igår så hade jag sett det hela!

Killen dom sköt mot är inblandad i nåt gängbråk så vi var ju inte hotade, men som sagt, om vi hade suttit där kanske det hade hänt nåt. Vi bestämde hur som helst att vi ska åka hem idag. Det är ingen här som riktigt förstår hur jag känner. För dom är det vardagsmat, dom bor ju här och är vana vid skottlossning lite då och då… Och idag skäms jag nästan lite för i stundens hetta packade jag våra väskor för jag ville inte stanna en minut till. Jag känner mig dum, men samtidigt så förstår jag mig själv…

Idag är det långfredag, men långfredag i Brasilien är varken lång eller lugn som jag är van vid! Vi åkte till Camaçari igår och här det full fest. Jag har redan sett grannkillarna spela fotboll i kjolar och dricka vin. Här är det vin som gäller idag på långfredagen, men många dricker öl ändå. Brasilien är ET öl-land.

Idag har vi ätit fisk som är typiskt för Brasilien. Och massa andra brasilianska rätter typiskt för brasilien. Jag kan säga att jag är MÄTT och det känns som jag aldrig kommer bli hungrig igen!

Brasilien är ett katolskt land så vi firar påsk i Brasilien precis som i Sverige. Här går påsken under namnet Semana Santa (helgonveckan) eller Pasqua (påsken). För barnen firas påsken med chokladägg. Det är typ ägg inslagna i presentpapper fyllda med choklad. Det finns en mängd olika ägg med olika chokladsmak man kan köpa, men så vitt jag vet så finns det inget med blandad smak! Big no no för en svensk som är van vid blandat lösgodis. Tror inte vi kommer köpa nåt ägg…. Får se 🙂

För vuxna så blir det baba do vinho (vinfotboll) som det så fint kallas. Det ser så kul ut för det är en massa män med håriga ben som spelar fotboll i klänning! Oftast handlar spelet om öl istället för vin och laget som förlorar får bjuda på vin eller öl, därav namnet 🙂 alltså inte direkt en katolsk tradition, men en typiskt brasiliansk tradition. Fotbollen blir oftast på stranden om man som vi bor närmare stranden än fotbollsplanen.

Denna påsken är vår plan inte att spela fotboll på stranden. Vi kommer att åka och besöka släkten eller iaf en tiondel av Jairs tjocka släkt! Jairs mamma har nämligen 11 syskon och många av dom bor i Camaçari som vi var i för några veckor sen. Vi kommer åka dit och fira påsk med släkten. Traditonella sätt äter man torkad torsk (bacalhau) på påsken här, alltså typ lutfisk fast istället för att lägga den i lut lägger man den i vatten. När man tillagar fisken så tillagar man den som vilken färsk fisk som helst, till exempel kan man grilla, lägga den ugnen med potatis eller tillaga den som en gryta.

När vi var i Camacari sist försökte jag få hela släkten (av dom som var där) på en och samma bild. Jag ville att alla skulle stå jämte sina partners och alla barn skulle vara nära sina föräldrar, jag kan säga att det var big confusion men jag lyckades iaf någorlunda.