-
Tidiga gravidsymptom
Än så länge har jag inte så mycket gravidsymptom. Tempen är fortfarande hög (kan inte sluta än 🙂 ), mensvärk (växtvärk i livmodern), kissnödig, svullen om magen, lätt åksjuk och igår hade jag jättejobbig huvudvärk. Förra gången fick jag också superont i huvudet tidigt och var yr av alla hormoner som strömmade in i kroppen så snabbt. Hoppas kroppen anpassar sig snart 🙂 Huvudvärken var lite jobbig, annars lider jag inte av mina symptom. Det är helt ok än så länge faktiskt!! 🙂 hoppas jag slipper illamåendet i alla fall. Vi hoppas lite extra på att det blir en tjej denna gången för vi har redan en pojke, men blir det en pojke sår vi lika glada för det såklart 🙂 denna gången ska vi inte kolla könet på ultraljud, det ska bli en surprise 🙂
-
Gravid 1 – 2
Tack ni som har grattat!! Det känns fortfarande väldigt overkligt och oron har kickat igång redan. Tempen var pyttelite lägre imorse (fortfarande tillräckligt hög, högre än efter ÄL till och med), men det räckte för att jag skulle börja oroa mig för dom där protesteron-nivåerna. Och då kom jag också på att jag glömde smörja med ProtesterAll-krämen igårkväll. I min värld är det verkligen den som har fått det befruktade ägget att stanna kvar! Hoppas verkligen att det gör det!
Jag försöker att inte oroa mig för det tjänar ingenting till. Jag kommer bli lika ledsen för missfall även om jag inte har vågat glädja mig som om jag vågar glädja mig. Så strunt i oron nu, känns tråkigt att skriva om den.
Idag gjorde jag i alla fall ett till gravtest, ett CB digital och det visade klart och tydligt att jag är preggo 🙂 Gravid 1-2 står det och det stämmer ju med mina beräkningar, så nu är det ingen tvekan om saken längre 🙂
-
Magen vecka 4 – bebis nr 2
Jag tänker dokumentera allt denna graviditeten så jag kan ju lika gärna börja nu 🙂 Så här kommer första magbilden 🙂 Visst är magen lite svullen redan nu. Det brukar vara så för mig så här tidigt. Och jag känner mig dessutom svullen. Men det brukar känns lite mindre svullet ett par veckor efter BIM, men eftersom detta är min tredje graviditet så antar jag att magen kommer växa lite snabbare 🙂
Längtar tills magen inte bara är svullen utan faktiskt är en liten bebismage. Jag har längtat efter detta så mycket att det gör ont i hela kroppen!!
Du kanske gillar det här
Magen vecka 9 – bebis nr 2
Magen 3 veckor efter FL
Magen vecka 9 – tvillinggraviditeten
-
TVÅ STRECK PÅ STICKAN!
Det är HELT GALET! Men det är precis som rubriken lyder, två streck på stickan! Jag är preggo! Jag är gravid!! Alldeles nygravid och hur lycklig som helst! Jag kan knappt fatta eller ta in det överhuvudtaget!!!
Just den månaden när jag inte känner ett enda symptom, ja då är jag tydligen gravid! Mina andra två graviditeter började jag känna symptom redan från befruktning, så det här är nytt för mig. Tempen har varit lite mer koko denna månaden än vad den brukar vara. Igår låg den så lågt att jag var säker på att jag skulle få mens så jag brydde mig inte ens om att testa. Idag låg den högt igen, så idag BIM+2, ÄL+12 testade jag först med ett ÄL-test som visade positivt och sen med ett gravtest som även det visade positivt!!!
Visst är det svagt, men det ska det vara så här tidigt. Jag ska köpa ett digitalt gravtest att testa med imorgon också, känns bäst att få det svart på vitt 🙂
Du kanske gillar det här
Nu åker vi in!
På väg hem från gravidfotografering med Liselotte
Rutinbesök hos barnmorskan vecka 39+3
-
Jag kommer må bra!
Jag är otroligt tacksam att operationen gick bra. Allt kändes till och med helt ok efter varit sövd. Men precis som många av er beskrev det så kan det kännas psykiskt lite jobbigt dagen efter. Det gör det. Jag känner mig lite deppig, lite ledsen, så jag bestämde mig för att vara hemma idag och imorgon. Jag funderade massor på om jag skulle lämna Lucas på dagis eller inte. På ett sätt vill jag ju helst ha honom hos mig för då mår jag mycket bättre, men på ett sätt så känner jag ju att jag måste ta itu med mina känslor och bli bra, inte bara bra för stunden liksom. Så jag lämnade Lucas på dagis imorse och då insåg jag att den här rehabiliteringen kommer nog ta lite längre tid än vad jag trodde. Jag har ju inte känt av stygnen alls knappt, men den stunden som det tog att gå till dagis var en pina. Jag kan inte gå snabbt och att gå överhuvudtaget gör ont i stygnen. Men inte alls så farligt som när Lucas föddes då såklart.
Även om det är jobbigt och det gör ont så försöker jag blicka framåt. Jag försöker tänka att allt är över och om en månad kommer jag må bra! Jag kommer må bra!!!
Du kanske gillar det här
Våra underliv gick sönder
Stort reportage med mig +2 till i Amelia
Lyssna på mig i radion!
-
Operationen gick bra!
Nu har jag vaknat och jag mår förvånansvärt bra faktiskt. På uppviket hade jag inget ont i underlivet alls, trots det lilla klippet och dom nya stygnen. Nu börjar jag känna att jag har lite grann ont, men det är mer som att jag är lite öm ungefär.
Läkaren kom hit och berättade vad hon hade gjort. Dom hade gjort en skrapning för det fanns lite rester som dom behövde få bort och sen hade dom rättat till min ”ärrbrygga” som hon kallade den. Ärret jag hade var ungefär som ett gummiband som stramade på ena sidan av tunneln som jag kallar underlivskanalen eller hur man nu ska säga. Vid samlag blir den där ärrbryggan som en kant som gör det omöjligt att komma in från vissa ställningar. Läkaren klöv ”gummibandet”/ärrbryggan på mitten och sydde åt andra hållet så nu blir det inte längre som en kant där. Det är alltså några nya stygn som måste läka, men läkaren sa att om 4 veckor skulle jag vara återställd och redo för rajtan-tajtan (fast hon använde inte det ordet 😉 ).
Jag måste säga att jag mår faktiskt riktigt bra just nu. Det värsta med allt det här tråkiga är över och förmodligen så kommer jag inte behöva några fler återbesök varken för missfallet eller förlossningsskadan. Jag kan börja fokusera på mitt och min lilla familjs liv igen. Njuta av livet!
Du kanske gillar det här
Jag ska vara med i radion!
Stort reportage med mig +2 till i Amelia
Lyssna på mig i radion!
-
Inte över än..
Fan, jag som trodde att det var i princip över nu. Tjii fick jag! Igår körde missfallet igång omkring klockan 2 på natten. På en timme tilltog värkarna såpass mycket att dom gick från mensvärk till ren och skär smärta utan bot. Jag tog förtvivlat både alvedon, Diklofenac och morfin. Men som jag berättade igår så slutade värkarna tvärt när vattnet gick. Efter det satt jag bokstavligen i 1,5 timme på toaletten och blödde, men det var bra. Jag hade inga värkar och jag kunde se att allt kom ut. Allt trodde jag…!
Resten av dagen igår kände jag knappt nånting. Inget ont och blödde knappt nåt. Jag kände att jag kunde lägga det här bakom mig, att jag kunde fokusera på framtiden. För förmodligen har allt det här jobbiga över. Eftersom jag mådde såpass bra så var jag till och med iväg på bio med bästa Petra som skämde bort mig efter en så här jobbig dag 🙂 Vad skulle man göra utan såna vänner?!?!
Nu, exakt 24 timmar senare, så kör en ny omgång igång. Och fy helvete vad ont jag börjar på. Jag känner mig desperat över att veta när smärtan ska sluta denna gången?! Är det fostret som ska ut nu? Är det därför jag har så ont? Eller har jag redan drabbats av en infektion eller vad sjutton är det frågan efter. Hur som helst gör det förjävla ont men det kommer knappt ut nåt. Nu har jag suttit på toaletten i 30 min och det är bara 2 små klumpar som kommit ut.
-
Inte ok!
Asså jag står ut med ganska mycket från vissa läsare, men idag har en läsare verkligen trampat över den gränsen för vad jag tål och inte tål!
Den här kommentaren fick jag för en stund sen:
Inte för att vara den, men ett missfall i vecka 8-10 eller vad nu var i för vecka, kallas väl endå inte ”förlossning”? Du stöter ut början på ett foster som är typ 2 cm?? Ordet värkar är väl också att ta i? Och som i ditt senaste inlägg, vattenavgång? Nje, tror inte det.. Förstår att det är jobbigt med missfall, har själv haft 3 stycken samt gjort en abort men du behöver ju inte överdriva!!
Jag blev faktiskt förbannad över den här kommentaren. Vad i helvete vet du om vad jag gick igenom inatt?!?!?! Det spelar ingen roll hur många missfall du har haft, du var inte här på toaletten med mig inatt så du har inte en aning. Och om du var någorlunda påläst så hade du vetat om att man kan uppleva värkar och vattenavgång vid ett missfall. Faktum är att dom flesta faktiskt känner värkar när man får ett missfall i vecka 9, men att det känns mer eller mindre kraftigt. För en del känns det kanske bara som mensvärk, medan det blir väldigt intensivt för andra. För mig var det kraftiga värkar i cirka 15-20 minuter och dom var nästintill outhärdliga precis som när jag öppnade mig mellan 2-4 cm med min förlossning med Lucas (för mig var dessa 2-4 cm det värsta på hela förlossningen, efter det fick jag ju hjälp på sjukhuset). Och vattenavgången undrar jag hur du annars skulle förklara den genomskinliga vätskan som rann ut? Det var ju inte mycket men det kom lika plötsligt som med Lucas och kändes exakt likadant. Min hinnsäck var intakt när jag var hos läkarn sist och vattnet hade inte gått sa läkarn, så jovisst fan kan man ha vattenavgång även om det inte är mer än en liten vattenballong i storlek av en apelsin.
Och om du läser mina inlägg lite noggrannare så förstår du också att jag inte hade ont av att trycka ut alla klumpar. Så nej, att trycka ut det 2 cm stora fostret kändes inte och jag kunde inte se det för den delen heller. Det var innan allt kom som det gjorde ont.
Tänk på detta innan du kommer och förminskar någon annans upplevelse av något jobbigt. Du är inte ett exempel som alla kvinnor och gravida följer. Alla upplever olika och är olika mycket uppmärksamma!
