-
Hur känns foglossning?
Jag har såklart aldrig önskat att jag skulle få foglossning, men jag har alltid undrat HUR känns foglossning? Min mamma gick på kryckor när hon väntade sitt tredje barn och hon beskrev det som att benen plötsligt kunde ge vika när hon gick. Innan jag själv fick känna hur det känns med foglossning så var det svårt att förstå hur benen bara kunde ge vika? Och det var svårt att förstå på vilket sätt mamma hade ont? Hade hon så ont att benen gav vika, typ som när man har brutit benet eller gav dom vika ändå?
Nu vet jag hur det känns och även om jag stundvis har haft det jobbigt så har jag inte haft det i närheten så jobbigt som många andra gravida har det. Min foglossning har ibland gjort väldigt ont, men för det mesta har det gått över med vila. Jag skulle vilja beskriva foglossningssmärtan som en slags ömhet på vissa delar av skelettet i bäckenet. Jag har också fått känna på lite av det som min mamma kände och fått svar på min fråga. I mitt fall så har jag haft svårt att lyfta benen för att ta på och av byxor. Visst gör det ont när jag försöker, men det är inte därför som jag inte lyckas få upp benet. För mig känns det som att benet tappar kontakten med muskeln och det går inte att få upp benet. Det spelar ingen roll hur mycket jag kämpar, benet vill liksom inte lyssna på vad hjärnan säger.
En annan sak som beskriver ganska bra hur det har känts för mig att foglossning är om ni tänker er en barbiedocka. Jair brukar hjälpa mig av med mina skor och för att han ska få av dom (gummistövlar är det) så måste han dra och då känns det som att benet lossnar från mitt bäcken, precis så som benen lossnar från barbiedocka! Det är sjukt läskigt och gör ont såklart! Men framför allt är det läskigt att känna hur ”löst” benet sitter haha!
Fler som har foglossning? Någon som känner igen sig i min beskrivning eller känns det helt annorlunda för er? Jag tycker det är så intressant och vill gärna lära mig så mycket som jag kan om allt som har med graviditet att göra 🙂
Du kanske gillar det här
Förlossningsplaylist
Urinvägsinfektion farligt för gravida
Illamående igen?
-
Torra kliande läppar
Ja, ni vet ju redan att det inte var nåt munsår… puh! Men min läppar är fortfarande så himla torra och så fort jag rör dom så kliar dom som in i bänken mycket! Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till ibland 🙁 Jag köpte Decubal basic och det tycker jag i alla fall har varit bättre än Locobase Repair, men det har inte blivit något bättre på en hel vecka nu. Jag är ganska säker på att detta är gravidrelaterat så det blir väl bättre om en månad, men en månad känns ändå jobbigt, det borde finnas något jag kan göra nu innan… eller?
Anledningen till att jag tror att det är gravidrelaterat är att min hud producerar mindre talg så jag får inga finnar och mitt hår blir mindre fett så det är nog av samma anledning som läpparna har blivit så här torra. Någon som har nåt tips på nån mirakelkräm mot torra kliande läppar?
Du kanske gillar det här
Magen vecka 31 – bebis nr 2
Gravidvecka 28 – bebis nr 2
Zika-virus orsakar allvarliga fosterskador
-
90% av graviditeten har passerat
Hela 90 % av graviditeten har passerat nu! Nu börjar den riktiga nedräkningen! Jag har redan passerat flera milestones denna veckan och tiden går snabbt framåt nu!
En liten checklista jag har i huvudet är:
✓ Gå in i 9:e månaden
✓ 30 dagar kvar till BF
✓ 90% av graviditeten
– Packa BB-väskan
– Passera V37+0 (bebisar födda tidigare än det går inte att försäkra)
– Gå till frissan
– Unna mig en fotbehandling
– Gå ner på ensiffrigt
– BF-dagen!
– Nå BF+1 (ja, jag vill gå över – åtminstone en dag haha!)
Vad har ni för några milstones i era graviditeter? Hur långt har ni kvar nu?
Du kanske gillar det här
Vinnare av Petite Cherie skötväska och iNanny babyvakt
Nu är jag höggravid!
Tjejkväll
-
Förlossningen – 3 år idag
Nu är klockan snart slagen och jag kan inte låta bli att drömma mig tillbaka till samma dag fast för 3 år sen! Vid det här laget hade jag börjat få krystvärkar, men Lucas låg fortfarande så högt upp så jag fick inte krysta. Jag fick helt enkelt låta kroppen göra sitt jobb på egen hand och bara hänga med i det den gjorde. Jag minns att jag var lugn inför värkarna. Jag pratade om allt mellan himmel och jord mellan värkarna. Jag var inte trött och även om det gjorde skitont så återhämtade jag mig helt mellan värkarna. Jag hade inte gått nån profylax förutom MVCs profylax som var skit (upptäckte jag på förlossningen), men jag var ändå positivt inställd till värkarna, även fast jag inte visste att man ska vara det. En sak som jag hela tiden hade i huvudet som jag rekommenderar alla att försöka att komma ihåg ”varje värk är lite närmare bebis”. Det är kanske inte helt lätt, om man har en lång förlossning, men om man kan tänka på värkarna som något positivt så tror jag det hjälper mycket.
Det jobbigaste för mig var mellan 2-4 cm. Jag hade precis blivit undersökt och värkarna tilltog sjukt mycket i styrka efter undersökningen. Barnmorskan skickade ut mig på promenad och om jag hade öppnat mig till 4 cm när vi kom tillbaka, då skulle jag få stanna på sjukhuset. Jag ville VERKLIGEN INTE åka hem! Så jag promenerade så snabbt som det bara gick! Jag ville ha många värkar, men varje värk gjorde jätteont, men jag vill ändå ha dom. En timme senare när vi kom tillbaka så hade jag öppnat mig tillräckligt och fick stanna och blev serverad lustgas. Då var jag i himmelriket! Allt annat under förlossningen var så mycket lättare än dom där 2-4 cm. Det sa jag till BM till och med under krystvärkarna. Självklart hade jag mer ont under krystvärkarna, men jag hanterade dom helt annorlunda (har jag förstått i efterhand). Jag var avslappnad under hela förlossningen förutom den timmen som jag öppnade mig från 2 – 4 cm. Då spände jag mig pga smärtan och hade svårt att hantera värkarna. Lustgasen hjälpte mig mycket med avslappningen. Kroppens naturliga försvar när man har ont är att spänna sig, men då gör det ondare. Om man slappnar av så gör det ont, men inte lika ont. Lättare sagt än gjort, men jag kommer i alla fall försöka tänka på detta denna gången.
19.24 föddes vår Lucas. Idag är det Lucas dag, men det känns definitivt som min dag också 🙂 Det här är ju den absolut häftigaste, finaste och lyckligaste dagen jag nånsin upplevt!
-
Får man klaga lite?
Får man klaga lite? Jag kanske har klagat lite nån gång förut, men för det mesta så avslutar jag alltid med att jag älskar att vara gravid. Just idag älskar jag inte att vara gravid. Jo, innerst inne gör jag det. Men just nu är det inte alls bra. Och det känns verkligen totalförbjudet för mig att klaga just idag, eftersom jag har Lucas att tänka på. Hur han mår måste alltid komma först, särskilt NU! Men idag har jag så förbaskat ont i kroppen att jag har gråtit. Så ont har jag aldrig haft som gravid förut.
Jair som typ aldrig oroar sig, har upprepade gånger bett mig ringa läkare men jag är helt säker på att jag har bara har överansträngt mig. Jag har satt Lucas först och nyttjat min kropp till bristningsgränsen. I måndags bar jag honom väldigt mycket mer än vad jag har gjort på länge. Jag kände att kroppen tog stryk, men jag gjorde vad som helst, bara han blev bättre eller åtminstone mindre ledsen. Igår var jag själv med Lucas hela dagen och på kvällen när Jair kom hem så städade vi hela lägenheten medans Lucas mådde okej och satt lugnt på soffan. Jag kände att min kropp inte klarade så mycket mer så jag fick lämna sängbäddning och moppning till Jair. Jag trodde att det skulle bli bättre efter en natts vila, men icke…
Nu har jag ont, typ krampont på ett par ställen i magen. Dom två jobbigaste ställena är området kring naveln och höger revben där bebis fötter och rumpa är. Förutom det så har jag ont på ett par ställen i ryggen som jag inte haft förut. Min kropp känns så tung, stel och orörlig. Jag känner mig handikappad och det enda som känns bra är att ligga stilla på sidan. Om det är så här andra gravida känner så förstår jag varför dom tröttnar på att vara gravida. Jag hoppas och tror att jag kommer må bättre imorgon eller iövermorgon, annars kommer jag med tröttna och längta tills det är över jag med.
Nu ska jag be Jair hjälpa mig upp så att jag kan gå och kissa…
-
Imorgon ska jag knipa
Japp, så är det imorgon ska jag knipa så att det blir alldeles stängt därnere haha! Varför det undrar ni kanske? Jo, för imorgon är det Lucas 3-årsdag! Det känns inte alls som förlossningen är på gång, men jag känner i kroppen att jag har överansträngt mig som in i bomben. Jag har ju burit Lucas jättemycket och när Jair kom hem idag så städade vi tills jag hade så ont i fötterna, ryggen och magen att jag blev helt soffliggande. I magen känns det ungefär som att jag får kramp och samtidigt tappar andan, ungefär som jag blivit boxad i magen. Krampen är på ovansidan av livmodern så det känns inte som förlossningsvärkar, men när det kommer till sammandragningar och förvärkar så vet jag knappt ut eller in längre. Jag blev förvirrad efter att min mage blev sne den där gången i andra trimestern och sen dess så vet jag knappt ut eller in längre! Läs inlägget här: Snemage – sammandragningar eller bebis?
Hur som helst så ska Lucas dag förbli Lucas dag, så om det nu skulle sätta igång så kniper jag hehe! Så gott det går i alla fall 🙂
Du kanske gillar det här
Vad en nyfödd ska ha på fötterna?
Nyttiga bananbollar istället för chokladbollar
På gränsen att pluppa nu
-
9:e månaden!
Nu är jag i 9:e månaden! Gud sååå häftigt det känns! Jag vill säga det högt massa gånger! Hoppas många frågar mig i vilken månad jag är i nu så att jag kan få smaka ordentligt på orden i min mun! Haha! Ni tycker säkert att jag är knäpp nu, men jag älskar verkligen att vara gravid och jag har alltid tyckt om min kropp så mycket som jag gör när jag är gravid! Jag försöker verkligen ta vara på det sista av graviditeten nu. Suga in alla intryck och pränta in alla minnen och känslor på näthinnan så att jag kan tänka tillbaka och minnas.
Jag tror att det syns på mig hur mycket jag tycker om att vara gravid. Igår var det en narkossköterska som frågade när det var dags och när jag svarade april så sa hon ”då måste du må väldigt bra i din graviditet, för du ser ut att må väldigt bra”. Jag blev superglad särskilt eftersom jag själv inte kände mig så där jättesnygg. Jag var osminkad och hade inte hade sovit mer än ett par enstaka timmar två nätter i rad och dessutom var jag hela tiden nära till gråten eftersom Lucas såg så ynklig ut innan han vaknade.
Visst känner jag hur foglossningen begränsar mig och kroppen är öm och så vidare, men graviditeten för ändå med sig mycket positivitet och lycka <3
Foto: Fotoliselotte
-
Gravidvecka 36 – bebis nr 2
Bebis
Nu väger bebisen ca 2760 g och är ca 45 cm lång. Bebisen lägger på sig ungefär 24 gram om dagen nu. Pojkbebisar blir ofta etthundra eller tvåhundra gram tyngre än flickbebisar. Föds din bebis i vecka 36 klarar den sig oftast alldeles utmärkt. Bebisen har börjat förbereda sig inför förlossningen. Den tränar andning, men inte när det sover djupt. Bebsen rör sig lika mycket som förut men kan inte ta ut svängarna på samma sätt som förut. Rörelserna blir därför mer svepande istället för puffarna som du kanske har upplevt tidigare. Det ska inte vara stilla i magen, prata med din barnmorska om du känner dig orolig.
Du
Din mage mäter mellan 32 och 35 cm. Nu står magen som högst, livmodern känns säkert ända upp i revbenen, men kommer snart att sjunka för var dag allteftersom bebisen lägger sig tillrätta i bäckenet. Om detta är ditt första barn har barnet förmodligen redan fixerat sig i bäckeningången nu. Nu kan din vikt vara bestående under resten av graviditeten. Viktökningen kan variera men bör ligga mellan 11 och 14 kg. Du drömmer säkert om förlossningen. Din råmjölk kan läcka från dina bröst.
Så här känner jag
Jag känner hur bebis trycker ut olika kroppsdelar på sidorna av magen ofta. Det är lite kul för bebis har tryckt så hårt att jag har kunnat känna och hålla fingrarna runt det. Så nu vet jag helt säkert att jag har fått hålla i en liten häl eller möjligtvis ett litet knä. Men jag tror mer på att det var en häl hehe 🙂 Jag känner mig lite mer orolig för det där med fosterrörelser den här gången, särskilt eftersom en i min aprilgrupp förlorade sin bebis för cirka 2 veckor sen. Jag är mycket mer observant på rörelser sen dess. Ibland när jag inte känner nåt så sätter jag igång bebis genom att hålla händerna om magen och vrida den mot- och medurs lite kraftigt, så som barnmorskan gör om man åker in på kontroll. Då vaknar bebisen alltid till liv och det brukar bli mycket rörelse i magen.
Min mage var 32 cm förra veckan så denna veckan är den kanske 32,5 cm? Inom normalspannet i alla fall 🙂 Aha, jag har aldrig fattat att magen kan sjunka successivt. Jag har jämt trott att det händer väldigt plötsligt. Hmm… ska bli spännande att se om min mage har börjat sjunka nu då eftersom den blev mindre på denna veckans magbild.
Vadå bestående vikt? Här kommer ingenting bestå haha! Jag går upp i vikt snabbt nu! Vågen har nu landat på 8,5 kg och jag går upp 0,7 kg i veckan sen några veckor tillbaka. Jag minns att min BM förra graviditeten sa att går man upp 1 kg eller mer per vecka så är det oftast vatten. Jag känner mig inte alls så svullen som sist. Jag känner bara en svag känsla av svullnad i fötter och smalben, men känner ingen skillnad på kläder och skor. Mina förlovningsringar passar fortfarande och mitt ansikte har nog inte blivit rundare. Så därför tror jag att dom där 0,7 kg/vecka som jag går upp är rena graviditetskilon (och kanske lite choklad och saft också…). Jag tror jag kommer landa på 12 kg som total viktuppgång den här gången och gör jag det så kommer jag känna mig nöjd.
Jag älskar min fina gravidmage och trots foglossning och halsbränna så känner jag ingen stress med att bebis ska komma. Jag önskar att jag kunde få bli ordentligt trött på att vara preggo denna gången, det blev sån ”chock” sist när Lucas var ute. Jag var så himla lycklig men jag hade velat ha honom på insidan samtidigt. Konstig känsla, men det är nåt visst med att vara gravid som jag inte kan få nog av.
Du kanske gillar det här
5:e pass med Magplasket
På gränsen att pluppa nu
På väg hem från gravidfotografering med Liselotte
