Idag jobbar Jair, så idag ska jag och Lucas gå på minisim själva 🙂 Jag är extra glad att vi har en bil just precis idag för jag hade inte fixat att ta oss till simmet annars. Min kropp börjar helt klart strejka nu. Fötterna gör såå ont och foglossningen är inte heller kul. Det ska bli roligt att göra en aktivitet själv med Lucas där jag inte får ont. Att vara i vatten är ju det mildaste mot min kropp just nu. Men samtidigt ska jag erkänna att jag är lite orolig för hur det ska gå att duscha…

Lucas är för det mesta duktig och gör som vi säger, men ibland så blir han så trött efter simmet och då är ingenting bra och då vägrar han duschen. Dessutom så har han fått ha Minions-plåster i en vecka nu och han totalvägrar att bada hemma för att då blir dom blöta och ramlar av. Jag har lovat honom att han ska få nya Minions plåster imorgon efter simmet, men han är liksom inte helt nöjd med det löftet. Men jag tror han kommer gå med på att bada, det är mest efteråt som jag känner mig lite nervös över. Jag är rädd att han ska vägra duschen och att det ska sluta med att jag måste bära honom. Jag orkar inte alls lyfta lika mycket som jag orkade för ett par veckor sen så jag hoppas verkligen att det går bra idag 🙂 Det brukar ordna sig 🙂

Jag har fått en ny gravidcraving nu dom sista veckorna innan BF. Den här cravingen är faktiskt den allra starkaste av alla som jag har haft och det är LAKRITS! Jag har alltid tyckt om lakrits, men det var säkert 15 år sen jag köpte en godispåse full med enbart lakrits. Dom senaste 10 åren har jag knappt köpt lakrits alls och nu, helt plötsligt, så går jag runt och suktar efter lakrits hela tiden! Vanligt lösgodis duger inte, det måste vara naturgodis-lakrits från märket Exotic Snacks! Så nu får jag ta bussen till stan bara för att få min älskade lakrits haha!

Jag tror att när man får såna här starka cravings så får man det av en anledning och i det här fallet så tror jag att jag har fått cravings för just lakrits eftersom det är laxerande. Eller så kanske jag behöver mer salt? Jag vet inte, men det kom väldigt plötsligt och blev liksom väldigt intensivt.

Jag skrev ju ett inlägg om att min kropp kände på sig att förlossningen är nära och att den håller på att tömma tarmen. Detta började innan jag fick cravings för lakrits, men kort efter det så blev jag sugen på lakrits 🙂

Visste ni förresten detta om lakrits…

… lakrits är en naturprodukt som utvinns av lakritsroten.
… lakrits kan hjälpa magont och har också antiinflammatoriska egenskaper. Den sägs därför kunna hjälpa till att förhindra inflammationer i levern associerad med hepatit.
… kan hjälpa mot halsbränna *hoppas*
… lakritsgel kan ha en lugnande effekt på irriterad, kliande och svullnad hud
… kan hjälpa vid viktminskning

Källa: Mittkök

Idag gick jag in i vecka 39 och nu är det äntligen april! Om exakt 2 veckor (14:e april) är bebis beräknad och det betyder ju att bebis kan komma när som helst inom 4 veckor! Varje dag, varje kväll och varje natt är som att sitta längst uppe på Fritt Fall (Höjdskräcken som det heter på Liseberg 🙂 ). Det är många som skriver ”hoppas att din bebis kommer snart” och det är väl det ”normala” att höggravida det här laget vill att bebis ska komma snart och slippa gå över m.m. Men så känner inte jag. Jag hoppas inte alls att bebis kommer snart. Jag älskar att vara gravid och nu för första gången på länge ska jag unna mig att vila. Jag vill vila klart, bli uttråkad och bli trött på att vara preggo och det är jag inte än.

Jag har alltid tyckt att den här tiden som är just nu, när man kan bli mamma när som helst, är den coolaste och mest spännande perioden i HELA livet! Jag tycker det fortfarande, men nu när jag väl är här och inte vill att bebis ska komma riktigt än, ja då tycker jag att det känns mer läskigt än spännande! Just nu känns det som att jag har spänt fast mig i attraktionen Fritt Fall och åkt hela vägen upp till toppen och när som helst kommer jag släppas ner! Tankar som ”vad har jag gett mig inpå?!” och ”hur kunde jag vara så dum som gick med på detta?!” börjar nu pluppa upp i huvudet. Dessa tankar tänker jag om förlossningen. Jag frågar mig själv till och med varför jag vill föda barn igen, räckte det inte med att ha förbannat ont en gång? Jag ser väldigt mycket framemot att träffa bebisen så jag har inga såna knäppistankar om bebisen. Det är bara förlossningen som jag har börjat få kalla fötter inför. Jag är rädd att Fritt Fall ska släppa ner mig när jag inte är beredd, jag vill vara beredd liksom.

Det är inga starka känslor och tankar jag har, men dom finns ändå där. Jag brukar puta bort dom och ersätta dom med känslorna jag hade efter förlossningen med Lucas. Jag har ju längtat efter att få göra det här igen ända sedan jag rullades in på BB-rummet på östra! Min förlossningen med Lucas är det häftigaste jag nånsin har upplevt i hela mitt liv och jag är säker på att den här förlossningen kommer bli grym den också 🙂 Men jag är ändå lite nervös att det ska komma som en chock liksom. Jag har svårt att fatta att förlossningen kan starta när som helst, allt känns så overkligt på nåt sätt…