Dagen igår på stranden var helt fantastisk! Vi gick dit allihopa och var säkert där i över tre timmar. Det fanns inte ett moln så långt ögat kunde nå och havet var underbart svalkande i hettan. På sommaren kan havet bli nästintill ljummet här, men nu känns det lite kallt precis när man går i men när man väl doppat sig så kan man bada hur länge som helst!

Igår var det söndag och därför väldigt mycket folk på stranden. Men jag tycker inte att det gör nåt. Det är många fler försäljare när det är mycket folk och jag gillar att titta på försäljarna som går förbi, speciellt dom som har olika saker som man kan äta 🙂 Haha!

Barnen badade länge innan dom blev trötta och ville ta en paus. Isadora somnade i Jairs famn innan han ens hade hunnit tillbaka till våra solstolar. Vi hade med oss vagnen till stranden så Jair la henne i den så att hon kunde sova vidare ostört. Lucas blev också trött och somnade i en solstol under tiden vi väntade på maten som vi hade beställt.

Acarajé – typisk mat från Bahia – så gott!

Ian – Jairs kusin som kommer följa med till Sverige

När vi hade varit på stranden cirka halva tiden kom jag på att jag hade glömt lägga solkräm på ryggen. Jag fick lite panik och tänkte att nu kommer jag säkert bränna sönder ryggen så resten av tiden solade jag enbart framsidan och det resulterade i kanske den värsta brännan som jag har upplevt. AJ!!! Kroppen är illröd och svullen och det gör skitont! Jag vill typ bara somna och vakna imorgon. Nej, riktigt så illa är det kanske inte, men jag är stel som en pinne och tycker att allt gör ont. Det gör ont att ha på kläder, det gör ont när barnen tar på mig, vill kramas eller bäras. Det är riktigt jobbigt!

Jair har köpt en jättestor flaska med after sun som till 99% innehåller aloe vera så jag sitter och smörjer med den hela tiden. Jag hoppas det går över snabbt, att gå till stranden idag är inte ens att tänka på. Det blir en hemmadag idag!

Vi bor ju som ni vet i en favela, alltså ett ghetto här i Salvador i Brasilien. Den favelan vi bor i är liten och inte farlig som dom favelorna som man hör om i Rio de Janeiro.

Jag har bott här i favelan i sammanlagt ett år och jag upplever favelan som relativt säker. Jag skriver relativt säker för jag upplever inte att det finns någon offentlig plats som är helt säker i Brasilien. Det är mycket kriminalitet i Brasilien och det är vardagsmat med rånade turister så det gäller att vara försiktig och inte utsätta sig för några onödiga risker. Jag känner mig trygg i favelan för här vet alla vem jag är och ingen skulle nånsin råna mig här. Det är samma sak om jag går till stranden där många från favelan jobbar, då har jag ett visst ”skydd” eftersom alla från ghettot skyddar varandra.

När det gäller faror i ghettot så har jag aldrig sett några vapen, men jag vet att det är en vanlig syn så fort man närmar sig sig en favela i Rio de Janeiro. Den här favelan är inte kontrollerad av en knarkkung eller något droglangargäng, men det händer ändå skott avlossas ibland – men det är sällan. Dom gångerna som det har hänt när jag har varit här så har det varit polisen som har skjutit. Det har såklart varit väldigt obehagligt, men våld och kriminalitet finns överallt så jag känner ändå att den här favelan känns som en trygg och bra plats för oss att bo på.

Den enda mataffären i favelan

Jag tycker att favelan är lite mysig och familjär på något vis. Det känns ungefär som vi bor på en camping för alla grannar finns så nära inpå och istället för att gå och knacka på hos grannen så ropar man genom fönstret till varandra, även om avståndet är så långt att man knappt kan urskilja vem det är man ”pratar med” (läs: skriker med).

Jag tänkte jag skulle göra en house tour här sen 🙂

Lucas vill absolut inte åka hem! Detta har han gjort väldigt klart för mig och Jair. Han tycker att farmor och farfars hus är coolt och han vill hellre bo här än i Sverige. Jag blev överraskad och frågade om han inte skulle sakna mormor om vi flyttade hit, men det hade han redan tänkt ut för mormor kan ju också flytta hit 🙂 Fina Lucas!

Det är verkligen kul att se att han trivs så bra för det trodde jag faktiskt inte. När vi var hemma i Sverige så hade han redan bestämt sig för att inte säga ett ord portugisiska för det skulle nämligen ge honom halsont. Men han blev helt annorlunda när vi kom hit. Nu kan han leka i timmar med Bruna och Ian och bryr sig inte det minsta om jag och Jair är i någon annan del av huset och inte kan översätta åt honom. Ian har även snappat upp en del uttryck på svenska så dom två håller redan korta konversationer! Det trodde jag var helt omöjligt, men det är det tydligen inte, Lucas pratar svenska och Ian svarar på portugisiska 🙂

Livet här är så annorlunda från livet i Sverige! Det är svårt att föreställa sig, till och med för mig som har bott här flera gånger, men man känner det direkt när man kommer hit. Jag är en ganska strukturerad person och gillar ha kontroll och det är det första som krockar för mig. Hemma i Sverige så planerar jag alltid mina dagar, vad jag ska göra på förmiddagen och vad jag ska göra på eftermiddagen och på kvällen. Det är sällan som det händer oförutsedda saker som gör att det jag planerat inte blir av, men här är livet tvärtom. Jag vet inte hur många gånger jag har stoppat Jair för att stämma av planen för dagen för att det känns ovant ”att bara vara” för mig.

Dagarna här går fort, men man gör inte många knop per dag. Haha! Det är inte bara för att vi är på semester utan livet här är så. Det är faktiskt till och med så att resten av Brasilien brukar skämta om Bahia (där vi är) och säga att alla som lever här gör saker i slow motion. Detta är väldigt ovant för mig som vanligtvis har väldigt högt tempo, men samtidigt är det skönt för jag orkar inte när det är så här varmt. Jag fattar knappt att folk orkar jobba här överhuvudtaget, särskilt inte utomhus i gassande sol!

I favelan (ghettot) är det svårt med internet. Vi har betalat till en granne en bit bort för att få använda hennes internet men då måste jag sitta på en dedikerad plats på taket för att wifi ska räcka. Det funkar men det är långsamt vissa dagar, särskilt om kvällarna så det blir nog ingen slösurfing för min del… haha! Jag tycker man känner sig distanserad från livet hemma i Sverige när man är här. Säkert mycket eftersom jag knappt kan kolla Facebook-flödet, men hur mycket kan hända på två månader? En hel del kanske, men det mesta kan jag säkert vara utan 🙂

Idag har vi varit på stranden och njutit. Vi har badat, solat och ätit strandmat. Jag älskar strandmat och streetfood från Brasilien och skulle kunna äta det varje dag 🙂

Lucas och Ian lekte i vattnet

Idag åt vi salgados som är typ friterad deg med kyckling, kött etc. Sen köpte vi acarajé som är typisk mat från Bahia och efter det åt barnen Picolé.

Isadora proppade hela munnen full med mat. Hon gör jämt så når något är gott och hon vill alltid ha mer även när munnen är full haha! Men hon löste det genom att tugga länge och inget gick till spillo 🙂

När vi gick från stranden så drack vi varsin kokosvatten.

Idag följde inte Bruna med för sist vi var på stranden fick hon feber och fick därför inte följa med varken igår eller idag. Vi stannade hemma igår, men idag är det så varmt så det var omöjligt att stanna i favelan. Det kändes taskigt att lämna Bruna, men här så får man varken duscha, bada, gå till stranden, gå ut när det regnar eller blåser om man har hosta så i så fall kan det lika gärna bli så att vi får stanna hemma hela semestern.

Efter stranden så kokade Jair och Jairs pappa krabbor som vi ska äta ikväll. Jairs pappa har köpt dom speciellt för min skull. Jag älskar skaldjur så det här ser jag verkligen framemot!!

Det är ingen dans på rosor att flyga ända till Brasilien med två småbarn, men även om det var gnälligt ibland så tycker jag att det gick bra 🙂 Särskilt med tanke på att ingen av oss hann sova speciellt mycket innan resan. Vi åkte ju hemifrån redan kl 04.00!

Vi var väl förberedda på att det kunde bli irriterat så vi hade proppat vårt handbagage fullt med klämmisar, kakor, bullar och kex – allt som går att muta med när barnen blivit trötta och gnälliga. Jag hade även köpt och slagit in ett par rese-presenter som barnen fick efter att tips från Malins blogg. Det var väldigt uppskattat och kul för barnen 🙂

Det är så mycket mat och frukt här som jag och Jair har längtat efter. Idag åt jag och Isadora en stor papaya till frukost. Eller egentligen var det en liten papaya som vi åt, i brasilianska mått mätt. En stor papaya är verkligen helt enorm och räcker till 4 portioner för en person, den här räckte till två portioner 🙂 Jag älskar papaya och det gjorde uppenbarligen Isadora också. Lucas ville inte smaka men det finns saker här som han älskar också, t.ex. brasilianska bananer! Dom är en miljon gånger godare än importerade bananer som vi äter i Sverige 🙂