Vilken mysig start på helgen vi fick! Idag har Victor varit ledig så efter att vi hade kört Isadora till sin pappa åkte vi till Brunchoteket och åt lyxfrukost. Sedan blev det en sväng till Alfons Åbergskulturhus och leka lite, innan vi åkte hem till vårt nystädade hem! Stort tack till fantastiska Cecilia på Tidy.nu! Det är magiskt att starta helgerna så här 🙂

När vi kom hem så var jag så trött att jag somnade på soffan en stund medans jag satt i telefonkö med Försäkringskassan. Det är ju dags att utreda SGIn igen inför nästa barn så jag behövde ringa och ta reda på hur man gör. Det blev en liten powernap innan Victor väckte mig för att det närmade sig min tur. Det var tur det för jag sa precis innan att jag förhoppningsvis vaknar när rösten i luren ändrar sig, men i min dröm så var det jättehög ljudvolym så jag hade inte hört förbi bruset. Haha! Knasigt när man kan drömma att man hör massa höga ljud!

Ikväll har vi ätit go hamburgare och pommes. Det är inte mycket mat jag fortfarande gillar, men just det går alltid hem 🙂

– Samarbete med Impecta –

Ett av mina tidigaste barndomsminnen från sommarn är när mamma (eller var det pappa?) hade gjort ordning ett litet trädgårdsland där vi odlade egna morötter, sallad och rädisor. Jag minns särskilt en morgon, när jag var ute och hämtade rädisor till frukosten och det var SÅ mysigt och så gott! Nu drömmer jag om att ge mina barn samma upplevelse och därför odlar vi flera ätbara saker i vår trädgård 🙂

Vi har just nu två fruktträd (äpple och plommon), ett smultronland och ett litet citronträd med ätbara frukter! Jag är sååååå taggad på det här citronträdet alltså! Det ska bli så spännande! Citronträdet tar man in när hösten kommer och låter det vara inomhus under vintern, då blir det förhoppningsvis frukt på det nästa år igen.

Vårt smultronland var gigantiskt för några år sedan så jag beställde faktiskt nya smultronfrön på Impecta, efter att ha läst att det inte är försent att så smultron i juni 🙂 Hoppas på en lika fin skörd som för 5 år sedan, då såg det ut så här:

Barnen tycker det är kul att så från grunden och se växterna växa sig stora från ett litet frö 🙂 På förskolan har dom fått så sin egna födelsedagsblomma varje år när dom har fyllt år. Det är alltid lika spännande att se vad som växer upp 🙂 Om man letar efter frön så finns det hur mycket som helst hos Impecta! Dom har bra frön till krukväxter som håller sig vackra i flera år, både för inomhus och utomhus. Det står också bra information om när dom ska sås, hur lång tid det tar och hur dom ska skötas 🙂 Jag såg att Impecta har även frön till sommarmorötter, sallad, rädisor, så nu är jag väldigt sugen på gräva ett till land!

Ett annat år odlade vi sockerärtor och tomatplantor på altanen som barnen sått på förskolan. Sååå kul! Jag kan verkligen rekommendera något sånt här i trädgården eller på balkongen med barnen i sommar 🙂

Bebis
Bebisen är ca 43 cm lång och väger ungefär 1800 g. Den kan fortfarande ligga med huvudet uppåt, men i nästa vecka vänder sig de flesta bebisar sig och ligger med huvudet neråt tills födseln. Bebisen kan fixera blicken och se bättre skillnad på ljus och mörker. Bebisen har oftast ögonen öppna nu när det är vaket och stängda när det sover. Bebisens ögonfärg bestäms nu, men bebisen kommer inte att få sin rätta ögonfärg förrän 6-9 månader efter födelsen. Det behövs nämligen ljus för att pigmenten ska bildas färdigt. Bebisen kan känna igen och reagera på musik som spelas vid upprepade tillfällen. Barnet är i princip färdigutvecklat nu, det är bara lungorna som behöver lite mer tid och barnet behöver lägga på sig lite mer vikt.

Du
Livmoderns mått är ungefär 29 till 32 cm och börjar närma sig revbenets kant. Bebisen fyller nu nästan upp hela din mage. Många samlar på sig mycket vatten i kroppen, särskilt fötter och vader kan svullna. Din viktuppgång kan ligga kring 9 till 12 kg (enligt minbebis.com), enligt sjukvårdsupplysningen 8-10 kg. Varje graviditet är unik, du kan ha gått upp mer eller mindre. Både du och din familj kan ha glädje av att ni redan nu talar om hur ni tror att det kommer att bli när bebisen är född.

Så här känner jag
Jag är ganska säker på att vår bebis la sig till rätta hyfsat långt ner i bäckenet redan förra lördagen. Då började den där bekanta känslan av ilningar i benen – huuuu… inte alls skönt! Plus att det kändes som bebisen krafsade på insidan av fiffigt och senare på kvällen kände jag den hicka där nere också. Haha! Jag hoppas den ligger kvar så här nu tills det är dags 🙂 Sparkarna är ganska rejäla nu. Jag tycker att det känns nästa som när man sitter i en massagestol och dom där knölarna drar runt på ryggen, fast det är på insidan av magen istället. Ibland kan man jaga en liten fot, knä eller armbåge som sticker ut på magen 🙂 Livmodern är garanterat vid revbenens kant redan, i alla fall känns det så för bebisen är ofta där uppe och sparkar…! Det är mitt ömma revben som plågar mig mest just nu faktiskt.. Jag har inte boat så mycket inför bebisen. Jag har ju redan det mesta hemma och det enda nya är barnvagnen. Jag är såååå glad för den! Jag känner mig lite orolig för hur jag ska orka göra ordning det sista när jag har så ont som jag har nu, men jag försöker vara trygg med att ork och många krämpor försvinner mot slutet när känslan av att vilja boa kickar in. I slutet med William försvann mitt ryggont så då putsade jag fönster 🙂 Haha!

Så här känner Victor
Nu märks det verkligen att börjar närma sig förlossning! Vi är en dryg månad bort från att bebisen kan titta ut vilken sekund som helst, även om det är ganska sannolikt att den inte gör det förrn efter BF.
Bebisen har dessutom antagligen börjat leta sig med huvudet neråt för att fixera sig, och inte minst rör den på sig något otroligt – haha!
Emma börjar också få de där övermänskliga krafterna som jag tror bara gravida kan få, dvs. att även fast hon har ont överallt så ska hon till varje pris rensa upp de värsta oredorna, sortera de största bergen och allt annat ”boande” här hemma – haha! Hon är verkligen helt fantastisk, min fru!
Nu väntar snart en härlig sommar här hemma med massa mysiga dagar i väntan på vår nya familjemedlem, och vi kan knappt vänta! 🥰

Hela den här veckan har jag känt mig så slut i både kroppen och knoppen. Jag tycker det är sååååå jobbigt för jag har ju så mycket vilja och det är så svårt att acceptera när kroppen säger stopp. Och jag har jättesvårt att lyssna på när jag känner mig trött för jag vill ju göra så mycket, hinna med så mycket. Som grädde på moset har kaffe blivit äckligt igen så nu dricker jag bara för att bli pigg, inte för att det är gott… Jag typ tvingar i mig en kopp för att bli åtminstone lite produktiv… haha!

Idag står städning högst upp på schemat. Vår städerska på Tidy.nu kommer hit imorgon så för att hon ska kunna städa bra så behöver vi plocka ordning allt vi dragit fram under den senaste månaden. Jag ägnade en timme i förmiddags åt att fixa tvätten och plocka så mycket jag hann med innan William ville sova. Sen la jag honom och sen dess har jag suttit på soffan och vilat, jobbat, bloggat, mejlat osv. Jag kände att kroppen behövde en paus för den här dagen lär bli tuff för mig, men som TUR är så har jag ju Magplasket ikväll att återhämta mig på. Gud så jag längtar! Förresten är det bara 4 platser kvar till sommarkursen som börjar 2/6 i Lundbybadet…!

I helgen har vi ”barnfri” helg, borde kanske kalla det för ”enbarnshelg” istället för vi har ju alltid William 🙂 Barnen ska till sin pappa imorgon och kommer hem tidigt på söndag så vi har i alla fall två kvällar att mysa på. Dessutom är Victor ledig imorgon, det ser jag verkligen framemot 🙂 Och det ska bli härligt att starta helgen med ett nystädat hem 🙂

Det är många som frågar mig om inte William ska börja förskolan snart, inte på ett dåligt sätt, utan mer en genuin undran. Jag förstår att folk undrar eftersom det vanligaste ändå är att snart 2-åringar går på förskolan, men jag känner fortfarande bara ”NEEEEEJ”. När jag är hemma med William på dagarna så känns det som att vi båda är på helt rätt plats och det känns väldigt avlägset att han skulle vara nån annanstans. Jag tänker till och med ”hur skulle jag nånsin kunna lämna honom på förskolan?”. Den här känslan kanske ändras sen när han blir större, men jag minns att jag kände så väldigt länge med Lucas också. När han började på förskolan vid 1,5 år så önskade jag varje dag att dom skulle ringa och säga att han var sjuk så att jag fick åka och hämta honom.

Fotograf: Beatrice Sofie

Riktigt så var det inte med Isadora. Jag njöt av varje dag hemma med henne och ville egentligen inte gå tillbaka till jobbet igen, men jag kände mig inte lika förkrossad över att lämna henne på förskolan. Antagligen för att jag inte kände att hon var på ”fel plats” när hon var där. När Lucas var liten så kände jag ju det som att han var på fel plats när han var på förskolan och jag var på fel plats som var på jobbet istället för med honom. Nu känner jag likadant för William och jag upplever också att Lucas och William är väldigt lika i sina personligheter så det känns nästan som att vara hemma med Lucas igen, förutom att William är världens matgladaste unge 🙂 Lucas hade ju problem med maten pga förstorade halsmandlar och näspolyper.

Jag har inte sökt någon förskola till William än och med tanke på tomten vi har hittat så kanske jag inte gör det heller. Om det är något som jag verkligen vill bespara honom så är det att behöva byta förskola. Men vi får se, jag kommer lyssna på hans och mina behov för att fortsätta ha en så harmonisk tid som möjligt tillsammans 🙂