-
Min födelsedag kunde blivit mitt barns dödsdag – ta alltid minskade fosterrörelser på allvar!
Tänk att vi hade så himla tur! Det kunde lika gärna varit så att vi inte hade någon Oliver idag… Usch, hemska tanke! Jag känner flera som har förlorat sin bebis på exakt det här sättet som jag nästan miste Oliver och ett meddelande från en änglamamma träffade mig så djupt i hjärtat så att jag aldrig kommer kunna glömma hennes ord. Hon skrev ”den sista sparken jag kände av en trött bebis, också blev den sista någonsin” – för det här kunde lika gärna varit jag! Den där trötta sparken på Sankt Jörgen Spa kunde varit den sista sparken som jag nånsin skulle fått känna. Det blev den sista sparken från Oliver inuti min mage, men under tiden jag skriver detta så ligger han här på mitt bröst och sover och jag vet att han kommer sparka många gånger till, fast på utsidan.
När jag upptäckte att Oliver inte rört sig på ett tag, var jag mitt uppe i födelsedagsfirande med diverse överraskningar planerade och ville egentligen inte avbryta det. Jag minns att jag kände det som att jag ”överdrev”, fast ingen hade antytt det. Dessutom hade jag i bakhuvudet, att jag åkt in med gråten i halsen tre gånger med dom andra barnen, för att jag känt minskade fosterrörelser som visat sig vara falskt alarm så det tog emot att ”dra igång en stor apparat” för att åka in till sjukhuset den här dagen, särskilt när vi hörde hjärtljud med dopplern vi har här hemma. Men samtidigt visste jag att det kunde vara en falsk trygghet eftersom det är omöjligt att avgöra hur bebisen mår på det sättet, mer än att den är vid liv. Klockan var 16.00 när jag sa till Victor att vi måste åka in innan kl 19.00 (då stänger akuten för gravida). En minut senare gick vattnet och då såg vi att det var bajs i och förstod att vi måste åka direkt.
Det var tur att vattnet gick så att jag inte behövde fundera utan vi åkte direkt. Jag kan inte låta bli att tänka på vad som hade hänt om Oliver inte hade klarat sig. Jag skulle aldrig kunna fira en endaste födelsedag till, för jag skulle ju alltid veta att min födelsedag också var mitt barns dödsdag. Usch! Det är hemskt att tänka på det, men att tänka på vad som kunde hänt, har också hjälpt mig att skifta fokus från att ”något hemskt har hänt oss” med det akuta snittet, chocken, osv, till att ”vi har haft enorm tur” så det känns som jag mår bättre av att tänka på det här sättet. Det som däremot är jobbigt att tänka på är vad som hade hänt om vattnet inte hade gått. Vi hade redan bestämt oss för att åka in, men hur länge hade vi väntat? Usch, jag får dåligt samvete av att tänka på det…
Har ni åkt in för minskade fosterrörelser någon gång?
Du kanske gillar det här
Förlossningsberättelse bebis nr 4 – del 3 – Akut kejsarsnitt
Ett livstecken
Det värsta med akut kejsarsnitt
-
Oliver kan le!
Förra veckan, när Oliver var mer eller mindre exakt en månad, så började han le mot oss. Jag upptäckte det första leendet i fredags tror jag, men då sa Victor att han hade sett det redan i tisdags fast han trodde inte att Oliver redan kunde le. Men det kan han! När jag såg det första gången var det tydligt och både under helgen och början på den här veckan har han lett mot oss när vi pratar med honom.
Han tycker tydligen att det är väldigt roligt när Victor säger ”skruttibangbang” så det har jag också börjat säga och då får man ibland ett litet leende 🙂
-
Alla era tips när man bygger eget kök!
Tack för alla tips inför att vi ska välja kök imorgon (det blev ombokat från idag till imorgon)! Jag har fått så mycket bra tips, både här och på instagram som jag kommer ha med mig 🙂 Dom flesta tipsen handlar om eluttag så det kan ni som också ska bygga hus ha med er. Det är oftast lite snålt med eluttag i nybyggen om man inte tänker till, så välj till extra. Det kan aldrig bli för mycket 🙂
Här kommer massor av andra bra tips som jag fick:
Eluttag – Välj extra, kan aldrig bli för många. Enligt Trendenser ska det vara ett dubbeluttag för varje 1,5 meter i ett kök. Några uttag för t.ex. kaffebryggaren som alltid sitter i, behöver vara i höjd med arbetsbänken och några för köksmaskiner som används då och då kan sitta under överskåpen. Sen behövs det även för dammsugare, lampor i fönstren m.m. Pop-up-eluttag har jag också fått tips om. Så snyggt!
Förvaring – Välj sockellådor! Detta vill vi supergärna ha! Så snyggt och praktiskt! Lådor som man drar ut så att man får överblick ovanifrån, istället för skåp. En stapel med smala lådor för att det är lättare att hålla i ordning. Inte för breda lådor, det låter bra, men är irriterande när någon måste flytta på sig när man ska öppna.
Diskho – Diskho med avrinningsyta. Många har skrivit att vi ska välja tvådelad diskho, men flera har skrivit tvärtom för att man ska kunna diska stora grejer. Det verkar vara en smaksak.
Blandare – Välj en blandare med utdragbar kran
Bänkskiva – Granit för att det är snyggt, hållbart och man kan sätta varma kastruller och plåtar m.m. Gör bänkskivan bredare än standard = mer arbetsyta. Kvartskomposit är också tåligt, dock lite känslig mot hög värme. Jag läste på lite själv och laminat är billigt, men är värmekänslig och fuktkänslig i skarvarna. Det är samma med kompaktlaminat som är lite dyrare. Granit är tåligast och hårdast och tål även rengöringsmedel och sura ämnen, vilket marmor och kalksten inte gör, dock dyrt. Samma sak med kvartskomposit som också är tåligt men lite känslig mot hög värme.
Färg – Många skriver om färg, bl.a. ”välj allt annat än vitt”, ”satsa på allt annat än kritvit”, ”våga färg”, ”havrefärg/ljus beige istället för vitt kök”
Dessa färger har vi i vårt moodboard och vi har bestämt att det inte blir kritvit kök 🙂
Luckor – Släta luckor för att det är lättare att torka av dom, särskilt viktigt med småbarn.
Handtag – Inga vassa handtag. Vi funderade först på att vara utan handtag, men sen tänkte jag att det inte är så praktiskt med att det blir fläckar hela tiden när man tar på luckorna.
Höjd – Arbetshöjd på ugn och micro
Spishäll – Extra bred
Utdragbar skärbräda – Inte över besticklådan. Brukar det ens finnas i moderna kök? Jag har inte sett det sen jag var liten…
Några andra saker som vi tyvärr inte kommer kunna välja till men som jag fått tips om är köksö, dubbla ugnar, dubbla diskmaskiner, dubbla diskhoar. Fönster över diskbänk.
Du kanske gillar det här
Imorgon ska vi välja kök!
Flytten till Fjärås – hur mycket grejer som helst!
Idag reser Derome vårt hus!
-
Vad kan man ha istället för kyckling i sallad?
Vi hade velat äta mer sallad, men mina bästa sallader innehåller kyckling och det är Victor allergisk emot så nu efterlyser jag era tips på protein i sallad! Jag skulle vilja ha förslag eller recept på vad man kan ha istället för kyckling, förutom tonfisk, bönor och skaldjur. Vad mer är gott att äta i sallad? Finns det något kött som är gott att ha i sallad?
-
Imorgon ska vi välja kök!
Nu går det undan! Det är nämligen så att huset vi har köpt är ett av dom första som ska byggas i denna etappen och det är inflyttning redan i mars! Det är alltså bara 6 månader kvar så egentligen borde tillval för köket redan vara gjort, men vi har fått lite extra tid, så deadline är på fredag. Ja, det är snabba ryck! Redan imorgon ska vi åka till Marbodal och göra våra val till köket. Vi har knappt gjort någon research alls eller hunnit prata ihop oss så jag känner mig nästan lite nervös… haha!
Just nu är jag mest nervös för två saker, det ena är att vi inte ska komma överens och det andra är att vi inte vet vår budget riktigt. Vi har ju inte sålt vårt hus än så vi vet inte exakt vad vi har att röra oss med… Det är faktiskt lite läskigt!
Angående det med att inte komma överens så är vi ganska envisa båda två. Jag tycker jag ger med mig oftare än Victor, men jag tror han upplever exakt samma sak från sitt håll. Haha! Victor har klassisk, stilren stil och jag älskar egentligen den stilen, men jag tror oftast att det ska bli tråkigt och sterilt. Jag gillar modernt och fastnar gärna för sånt som är trendigt, men det gör inte Victor. Han är också petigare med detaljer än vad jag är. När vi skulle inreda vårt vardagsrum så tog det väldigt lång tid innan vi bestämde oss! Först köpte vi mattan och sparade den på vinden, därefter köpte vi TV-bänk och sen tog det jättelång tid innan vi hittade en soffa. När vi väl hittade vår soffa så tog vi fram mattan och köpte sittpuff (istället för bord) och lampa samtidigt. Sittpuff istället för bord var min idé och den fick jag jobba på innan jag lyckades övertyga Victor helt. Mitt bästa argument var att vi skulle ha småbarn länge till och att vi inte ville att dom skulle slå sig som Isadora gjorde.
Det tog som sagt lång tid för oss att inreda vardagsrummet, men när vi väl blev klara så känns det som att det inte kunde bli bättre. Jag skulle ALDRIG inrett så fint på egen hand, så hans smak har verkligen höjt min standard tycker jag 🙂 Jag tycker vi kompletterar varandra perfekt, men det känns som vi behöver lite tid för att hitta rätt och kanske inte har så lätt för att bestämma oss direkt. Men imorgon har vi inget val, haha!
Jag tar tacksamt emot era bästa tips när det kommer till att välja kök. Vi kommer få välja bl.a. färg och utseende på luckor, bänkskiva, handtag. skåpsinredning, blandare, diskho, eluttag och golv. Vi tror inte vi kommer få välja layout och vi kommer inte ha plats för köksö, tyvärr…
När vi gjorde Marbodals test så blev detta ett av köken i vår moodboard, så här långt är vi överens även om jag hade kunnat tänka mig en färgton istället för bara beige 🙂
-
En promenad om dagen
Det känns som att vi kommit in i någorlunda vardagsrutiner här hemma nu. Eller ja, det kommer förändras om en månad igen när jag får lyfta William för det går jag inte nu. Det har faktiskt varit lite av en chock för mig. Jag hade ingen aning om att det var såååå här låååång återhämtning efter ett kejsarsnitt.
Just nu jobbar Victor hemifrån på heltid för att kunna ta alla lyft med William. Så varje morgon när Lucas och Isadora gått till skolan så tar vi en promenad på 7 km i Hisingsparken. Det är såååå mysigt! Victor jobbar oftast (har telefonmöte) så jag lyssnar på någon podd under tiden, men det är ändå mysigt att ha den där stunden tillsammans.
Bild från imorse
William brukar somna, men om han är vaken och vädret tillåter så stannar vi till på lekplatsen och gungar lite. Det gjorde vi när William fyllde år. Sååå mysigt!
Trötta killar
Och här kommer bilder från vår allra första promenad när Oliver var exakt 1 vecka gammal!
Första promenixen med dubbelvagnen när William kommit hem från farmor och farfar. Oliver var 1 vecka och 1 dag här 🙂
Jag längtar tills jag får träna igen 🙂 Fram tills dess hoppas jag att vädret håller sig, vi har promenerat varje dag den senaste veckan och flera dagar veckan innan det också 🙂
-
Husvisning och vi drar till Malmö!
Igår var det visning på vårt hus, så himla pirrigt! Ja, jag ska erkänna, jag är faktiskt supernervös! Jag väntar spänt på mäklarens återkoppling efter att han har ringt runt till alla som var här och tittade igår.
Det har varit två minst sagt intensiva veckor! Det har verkligen inte varit lätt att få ordning på allt inför visning, särskilt inte när man har fyra barn varav en som är nyfödd. Som tur är så har min mamma varit här nästan varje kväll och hjälpt till och Victors mamma har passat William. Det var väldigt skönt, för ibland kändes det nästan som William stökade till det i samma takt som vi plockade bort, inte mycket till städhjälp! Haha!
Vi gjorde klart allt på lördag förmiddag och sen gjorde vi faktiskt så att vi lämnade Göteborg och åkte ner till Malmö med Oliver och tog en paus från allt. Så skönt! Vi var ganska möra i huvudet när vi åkte ner, men vi orkade ändå med ut på restaurang på kvällen och dricka några drinkar. Sen blev det godis på hotellrummet innan jag däckade i Victors famn i sängen. Oliver sov hela vägen ner till Malmö och var bara vaken en stund på hotellrummet för att sedan somna igen när vi gick till restaurangen och då sov han 5 timmar i streck. Han har faktiskt blivit riktigt bra på det där med dygnsrytm! Han somnar oftast nån gång mellan 20.00-22.00 och sen sover han alltid 5-6 timmar i streck innan han vaknar första gången 🙂
På vägen till restaurangen i förrigår så duggregnade det och då fick vi se den här fina regnbågen. Jag var tvungen att ta ett kort eftersom jag fick lite av en deja-vu från när vi var i Malmö för första gången tillsammans. Då var William knappt 2 månader och Malmö bjöd på ÖSREGN men direkt efter världens finaste regnbåge.
Igår åt vi jättegod hotellfrukost. Vi var till och med FÖRST på plats så buffén var helt orörd! Jag har aldrig varit så tidig förut. Sen gick vi upp till hotellrummet igen och tittade igenom tillval till vårt hus. Vi ska nämligen bestämma alla tillval till köket på tisdag så det är snabba ryck med att bestämma oss, inte mycket tid för research!
Innan vi lämnade Malmö åkte vi till en italiensk restaurang och åt supergod pasta, men framför allt en GALET GOD pizza med svamp och tryffel. Hela vägen hem till Göteborg fortsatte det att smaka svamp och tryffel i min mun och jag har aldrig njutit så mycket av en eftersmak förut. Mmmmmm… den där pizzan kommer jag fortsätta fantisera om!
Jag är lite nyfiken på vad ni skulle vilja läsa mer om här på bloggen nu när jag kommit igång igen, kom gärna med era önskemål!
-
Förlossningsberättelse bebis nr 4 – del 3 – Akut kejsarsnitt
Här kommer tredje och sista delen av förlossningsberättelsen, del 1 och del 2 kan ni läsa genom att klicka på länkarna 🙂
19.10 Jag hade kraftiga värkar när dom skulle köra upp mig till operationsrummet och ville egentligen inte släppa lustgasen, jag frågade till och med om jag fick ta med den, men det gick ju inte. Det gick ändå bättre att andas igenom värkarna än vad jag trodde det skulle göra. I operationsrummet var det fullt med folk som presenterade sig och för mig som var mitt uppe i värkarbete så kändes miljön stressig. Jag fick blunda för att kunna andas igenom värkarna så lugnt som möjligt, samtidigt som jag hörde personalen prata med varandra. Det kändes otäckt när jag hörde saker som ”Nej, det gör vi inte nu, det är inte prioriterat” och ”Lägg ner henne snabbt” efter att jag hade fått spinalen. Men jag minns också att barnmorskan hade koll på bebisen hela tiden med CTG. Hon stod framför mig och höll fast dosan mot min mage samtidigt som hon pratade lugnt till mig om bebisen. Jag kunde också se hjärtljuden på skärmen framför mig, så det gjorde mig lugn. Jag försökte fokusera på det jag kunde göra för att det skulle gå så fort som möjligt.
19.20 Efter att jag hade fått spinalen så tog det en stund innan den började verka helt. Jag vet inte hur lång tid det brukar ta, men jag kunde till en början känna vad dom gjorde så dom fick vänta med den där hemska rengöringen i underlivet för det kändes som att dom höll på att skrubba mig med sandpapper. Narkosläkaren sprejade kallt vatten på min mage för att testa om jag reagerade på att det var kallt och det gjorde jag, så dom fick vänta lite med snittet. Efter en stund sa läkaren att om spinalen inte fungerar nu så söver dom mig och det ville jag ju inte, men samtidigt var jag livrädd att det skulle kännas något. Men jag kände som tur var ingenting när dom gjorde snittet, däremot SÅG jag det för att det speglade sig i lampan som kirurgerna använde! Så otäckt! Sköterskorna försökte vinkla om lampan, men det hade inte kirurger tid med så dom fick sätta upp ett till skynke ovanför mig så att jag inte kunde se.
19.27 Föddes vår bebis med kejsarsnitt. Jag kände när bebisen plockades ut ur min mage, men vi varken hörde eller såg bebisen eftersom h*n lämnades över till neo som tog hand om bebisen på ett barnbord i hörnet på rummet. Victor gick dit när han fick syn på dom. Jag lyssnade och försökte se, men eftersom dom stod snett bakom mig så kunde jag bara se lite om jag vred nacken maximalt. Det jag såg var en massa ryggar och en liten fot. Sen hörde jag att Victor skrattade till och då visste jag att bebisen var utom fara. Efter en stund kom barnmorskan och berättade för mig vad det var som hände. Hon sa att bebisen får syrgas och att han återhämtar sig… och efter det kunde jag inte höra mer utan svarade ”Sa du han?!”. Hon svarade ”Jag vet inte varför jag sa det, kan du vänta tills Victor kommer och pratar med dig”
Några minuter senare kommer Victor och berättar att vi fått en liten pojke och med världens bredaste leende säger han att han tycker att han ska heta Oliver 🙂 Därför blev det en Oliver 🙂
Oliver vägde 3200 gram och var 50,5 cm lång. När han föddes var han alldeles kritvit men kunde andas själv till en början, men sedan fick läkaren hjälpa honom med syrgas i 18 minuter innan han kunde själv. Läkaren förklarade att Oliver hade det tufft den sista stunden i magen, men kroppen är smart och prioriterar hjärnan så att den inte får syrebrist, resten av kroppen återhämtade sig snabbt. Han hade tagit ganska mycket av sina resurser så han hade lågt blodsocker när han föddes, därför matade neo honom med ersättning via sond direkt efter födseln.
Efter en lååååång stund, minst en halvtimme, fick jag äntligen ha Oliver på mitt bröst. Den känslan var MAGISK! Efter en låååång graviditet (kändes som det i alla fall) och en chockartad förlossning så hade jag äntligen vår bebis hos mig! Tyvärr var det inte så lång stund för efter några minuter så separerades vi igen. Jag skulle köras iväg till uppvaket och Victor och Oliver fick gå ner till förlossningen igen.
20.08 När jag kom till uppvaket så var det mitt i ett skiftbyte och jag upplevde att jag glömdes bort lite grann. Först var det en sköterska som ställde frågor till mig och som sa att jag skulle få värktabletter innan bedövningen klingade av och att pappan och bebisen skulle få komma upp till mig. Men sen fick jag ligga ensam i rummet och då kom barnläkaren och letade efter Oliver. När den nya sköterskan kom påminde jag om värktabletterna och att ringa på pappa och bebis vid två tillfällen, medans läkaren kom och letade efter Oliver en andra gång. Tillslut fick jag värktabletter och en isglass, men ingen sa något om att dom ringt på pappa och bebis, så där låg jag i över en timme och stirrade på dom vita väggarna och en lapp där stod det ”Öppna inte fönstret”. Jag kände mig så tom och likgiltig att det var otäckt… När bedövningen släppt så mycket att jag kunde lyfta benen helt och hållet kördes jag ner till förlossningen, men då var Victor och Oliver inte där så jag fick ligga ensam igen. Men det var inte lika jobbigt för då hade jag åtminstone min telefon och något att göra 🙂
I efterhand så kändes den där stunden på uppvaket faktiskt som det jobbigaste under hela förlossningen. Det kändes som att den berövade mig på den där oxytocin-kicken av att ha fött barn och både lyckorus och bebisbubbla uteblev den här gången.
21.25 Efter en stund kom Victor med Oliver och då fick vi veta att vi skulle bli kvar på förlossningen över natten för att sedan flyttas till BB. Jag berättade att jag inte hade mått bra under sista delen av graviditeten och efter den här förlossningen så kändes det ännu värre så jag ville inte bli lämnad ensam på BB. Alla var väldigt förstående och vi fick under natten ett eget rum på BB så att Victor också kunde stanna.
Så här fin var Victor i sina sjukhuskläder, som en tjej på instagram skrev så fint ”Han hade ju 100% varit en läkare man hade besökt med det smilet! 😅👌🏻”
Men då visste ingen av oss att vår sjukhusvistelse skulle komma att bli ännu längre, vad som hände berättar jag i ett annat inlägg…
