Förlossningen 4:e barnet

Det värsta med akut kejsarsnitt

4 dagar efter att Oliver föddes, när vi var på Neonatal, skrev jag ett inlägg som jag inte publicerat än. I det här inlägget tömde jag ut mina tankar och känslor om kejsarsnittet och vad som gjorde att jag mådde dåligt den första tiden efter att Oliver föddes. Nu har jag orkat läsa igenom det och är redo att dela med mig av exakt hur jag kände.

Jag blev faktiskt inte besviken för att det blev snitt. Jag trodde jag skulle bli det för att jag skulle bli berövad på upplevelsen jag ville ha, men som tur är så såg min hjärna det som en ny upplevelse och en erfarenhet rikare ☺️ Däremot blev upplevelsen jobbig för att det blev mycket oro istället för lycka. Jobbigast för mig var att bita ihop och lyssna eftersom det blev bråttom med snittet (egentligen blev jag ju orolig och ville gråta). Men efter snittet var ändå värst. Då separerades vi och jag fick vänta cirka 30 minuter innan jag ens fick se honom och då fick jag bara ha honom en liten stund på mitt bröst innan vi separerades igen. Victor och Oliver fick gå tillbaka till förlossningsrummet och jag blev körd till uppvaket. På uppvaket sa dom att pappa och bebis skulle komma till mig men det var mitt i skiftbyte så trots att jag påminde om det om och om igen så tror jag ingen ringde till dom. (Efteråt fick jag höra att sköterskan hade ringt på dom, men då hade dom redan väntat på samtalet så länge att dom hade börjat behandla Oliver på förlossningen istället.)

Barnläkaren letade efter Oliver två gånger i mitt rum innan hon gav upp och gick ner till förlossningen. Det var svinjobbigt. Jag ville inget annat än att få tillbaka känseln i benen så att jag kunde gå därifrån. Det blev inte heller bättre av att hela rummet var helt tomt, ingen var där med mig så jag låg bara och stirrade i en vägg och kände mig tom och likgiltig. Just detta var det jobbigaste på hela förlossningen faktiskt 😢

Nu efteråt så känns det som att både jag och Victor varit i chock och det var först igår som vi kunde börja återhämta oss känslomässigt. Jag hoppas så innerligt på att bebisbubblan kan få komma nu, trots att den blev fröjd ♥️🙏🏻

Den här bilden är tagen efter snittet. Jag är tillbaka på förlossningsrummet, men nu är inte Victor och Oliver här längre.

2 Comments

  • Marit

    Jag vet precis vad du menar.. när min dotter föddes med akutsnitt fick jag också ligga ensam först uppe på förlossningen medans pappa å bebis var på neo.. efter ett tag kom det en sköterska som säger.. ja här vet jag inte riktigt vad hon säger.. men antingen så har dom ringt efter mig från neo för att hon mår så dåligt eller så tyckte hon att jag väntat så det räckte med att träffa min lilla tjej.. jag kommer ärligt inte ihåg hur det var.. men hon fick senare åka med helikopter till Uppsala för att hon inte mådde bra och behövde bättre hjälp som hon inte kunde få på vårat BB.. brukar säga att det är både den bästa dagen i mitt liv men även den värsta… tänk om hon inte överlevt….

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.