Förra året var en av dom tuffaste tiderna i mitt liv. Det känns overkligt att ens tänka tillbaka på hur ensam jag var och i efterhand har jag svårt att förstå hur jag ens lyckades dra runt hela lasset. Jag var själv med barnen och hade två jobb vilket var nödvändigt eftersom boendet här går på 18.000 kr/mån. Det är galet mycket pengar för en ensamstående, jag är fortfarande fascinerad över hur jag klarade det! Och jag har faktiskt er läsare att tacka för det, om ni inte hade läst min blogg så hade jag inte haft mitt företag och då hade vi blivit tvungna att flytta. Jag är så tacksam att det inte blev så!

Jag får ofta meddelanden och mail från andra som har eller håller på att separera. Det hugger till i mitt hjärta varje gång för jag förstår precis vad ni går igenom. Det är jobbigt att separera, kanske till och med jobbigare än vad man hade kunnat tro, men man kommer ut på andra sidan tillslut och då blir det bättre. Det kan vara svårt att gå vidare och se nyttan med en separation när man är mitt uppe i den, särskilt när det är ens partner som gör slut som i mitt fall. I vårt fall gick det ändå ganska snabbt för det var inte bra. Jag hade skapat min egna lyckliga bubbla full av förnekelse där jag och barnen levde avskärmat från alla problem, allt för att överleva. Jag hade redan varit ensam i flera år när han gjorde slut. Separationen gav mig en chans att gå vidare, att träffa rätt, bli lycklig och känna mig TRYGG tack vare en annan människa, för första gången i mitt liv.

Det är en ENORM skillnad på mitt liv nu och då. Jag är så tacksam för allt som har lett mig hit där jag är idag. För första gången i mitt liv känner jag mig 100% trygg med en annan människa. Jag behöver inte längre titta avundsjukt på andra par som verkar lyckliga eller där partnern alltid ställer upp för nu lever jag med mina drömmars drömman! Mina problem är inte längre bara mina och jag har en axel att luta mig mot vad det än gäller. Känslan av att inte längre vara ensam när man alltid varit ensam, den är helt otrolig! Jag är så TACKSAM över allt som har hänt som har gett mig det livet jag har idag och jag hoppas att jag kan tända ett ljus av hopp hos andra som går igenom samma sak.

Vi kör fortfarande sjukstuga här hemma. Barnen hostar mycket och har feber om nätterna, dessutom har Lucas fått ont i ena örat. Det blir inte mycket tid att sova för varken mig eller Victor, men det är ju så det är med sjuka småbarn.

På ett sätt är jag lite glad över att dom är sjuka nu för det känns som det ökar chanserna till att dom är friska över jul. Det vore så mysigt att få fira jul med släkten i Vegby detta året, utan att riskera att ta dö på stackars morfar som blev inlagd på sjukhus sist barnen smittade ner honom.

Tänk att nu är det bara en vecka kvar till jullovet! Jag längtar ihjäl mig 🙂 Jag och Victor håller på för fullt att pynta och göra fint här hemma. Vi har köpt en ny julgran och tänkte köpa nytt julgranspynt också. Jag är sugen på silver och pastelliga färger på julgranskulor. Någon som har tips var man kan köpa sånt?

Idag har vi överraskat Lucas riktigt ordentligt! Han har önskat sig en våningssäng i över ett år nu och idag gick hans önskning äntligen i uppfyllelse 🙂 Vilken fantastisk överraskning för honom!

Jag och Victor hade länge planerat att överraska honom så vi beställde hemleverans från IKEA när Lucas ändå skulle vara hos J. Planen var att en del av leveransen skulle komma i fredags och resten i söndags. Inga hemleveranser dök upp, den ena delen fick vi hämta på PostNord och resten av vår leverans stoppades pga nåt systemfel. Igår fick vi nog av allt krångel och hyrde en bil för att hämta sängen själva istället. Det hade ju inte alls blivit en så kul överraskning om Lucas hade kommit hem till ett tomt rum med ingen säng alls…

Det blev sent igår, det tog cirka 4 timmar att montera sängen och vi var klara ungefär halv ett. Det var tanken på hur glad Lucas skulle bli som fick oss att hålla modet uppe 🙂 Vi kunde verkligen se hans överraskade, exalterade och glada ansiktsuttryck framför oss och det är oslagbart!

Det blev precis som vi hade tänkt oss! Lucas fick veta genom nissebrevet att det hade varit ett väldigt liv i hans rum inatt, när mamma och Victor hade bonkat och stökat och att han borde gå upp och se efter. Lucas nästan rusade upp för trappan och skrek rätt ut när han fick syn på sin nya säng. Han var så glad och exalterad att han knappt visste vad han skulle ta vägen 🙂 Det kändes så fint att göra detta för honom! Det här kan vi leva länge på 🙂

Det är makalöst hur mycket man får lära sig om sjukdomar när man blir förälder. Idag har vi fått lära oss att det finns något så eländigt som stjärtfluss som orsakas av samma bakterier som halsfluss. Jag har alltså med min eländiga halsfluss i somras, lyckats smitta mitt älskade barn med streptokocker som satt sig i rumpan! Det värsta är att vi inte ens har förstått att det varit det, utan vi har trott att för lite vätska i värmen i Spanien orsakade en förstoppningen som i sin tur lett till små sår i ändtarmsöppningen som gör att barnet inte vill bajsa och då blir ännu mer förstoppad. Stackars, stackars liten! Vilket elände!

Efter resan till Spanien fick vi tillslut ordning på magen genom några förändringar i kosten, mer vatten och ett par katrinplommon varje dag, men när det fortsatte komma blod trots mjukt bajs så förstod vi att nåt var fel. Idag när vi besökte läkarn fick vi reda på att det var streptokocker som ställt till det – testet var tokpositivt! Tänk om vi hade vetat, då hade vi ju besökt läkarn mycket tidigare!