– Innehåller annonslänkar –

Det är så mycket enklare att ta bort skorv än vad många tror! Du behöver inte köpa en massa skrovmedel som riskerar att skada bebisens hår, det enda du behöver är en mjukgörande kräm, typ Miniderm och en luskam <- Klicka på länkarna om du inte redan har detta hemma!

MÅSTE MAN TA BORT SKORV?
Svar: JA, om det är mycket behöver man ta bort skorven. När det är mycket skorv kan det börja växa svamp på skorven och det kan också bli väldigt stelt och svårare att få bort när det blir tjockt. Huden kan inte heller andas så bra när bebisen har mycket skorv så det är bättre att ta bort det i tid. Mitt tips är så enkelt, skonsamt och skönt för bebisen så det är ingen mening med att vänta 😊

SÅ HÄR ENKELT TAR DU BORT SKORV:
1. Smörj bebisens huvud med mjukgörande, tex Miniderm. Vänta en timme.
2. Tvätta bort med babyolja
3. Rugga försiktigt upp skorven med en handduk
4. Kamma med en luskam.
KLART! ✅ Ni kommer bli imponerade över hur enkelt det är!

Jag gjorde nyligen en video på instagram och TikTok där jag visade hur jag tog bort skorven på Oliver. Titta gärna på videon om ni vill se exakt hur det går till 🙂

Oliver ÄLSKAR när jag tar bort skorven och kammar med luskammen, han somnar ofta 🙂 Jag har tagit bort skorv på Isadora och Oliver flera gånger (det kan växa tillbaka) och inget av barnens hår har inte tagit skada. Däremot kan håret ta skada om man inte tar bort skorv och av vissa skorvmedel.

Har era barn haft/har skorv?

Förra veckan smygstartade vi Halloween genom att besöka Universeum! Dom har redan Halloween-pyntat hos sig, men ännu mer ska det bli fram till höstlovsveckan 🙂 Jag och barnen var där och spanade in utspökningen!

Spökena i akvariehallen var så coola!

Isadora bad mig ta en bild när hon håller på att bli uppkäkad av en jättehaj! Visst gör hon det inlevelsefullt!!

Och så lekte vi nere i Miniverseum. Kolla hur stolt William är när han kör båten Ada 🙂

Nere i Universeum finns också det här ”projektrummet” där man kan trycka på knappar för att olika djur ska komma fram. Det finns flera olika världar, denna gången var det havet.

Utanför regnskogen, i närheten av akvariehallen finns en massor av småkryp och KACKERLACKOR – min stora fobi! Här finns också den här röda coola jeepen 🙂

När vi kom in i reptilhallen så var det en ödla som gick hela vägen till glaset för att hälsa på William! Så häftigt 🙂

Hälsa-avdelningen är också en favorit! Där tog jag bilden med barnen som tokiga små virus! Haha!

Isadora körde lite hjärngympa med det här svåra pusslet och Lucas programmerade en liten robot i Huben 🙂

Imorgon ska vi till Universeum igen, men denna gången med en kompis! Längtar!

Nu tänkte jag att jag skulle berätta om besöket hos fysioterapeuten Anna Öhman som vi var på i veckan. Förra året, när William började gå, såg en följare att William lutade huvudet åt ena sidan och att han troligtvis har en oupptäckt torticollis. Jag hade ingen aning om vad torticollis var så det var inget jag själv reagerat på tills följaren skrev till mig, då scrollade jag igenom min kamerarulle och mycket riktigt så lutade han huvudet åt samma håll på i princip varenda bild. Jag började googla som en tok och fick panik när jag läste att man ska behandla tidigt helst när dom bara är några månader gamla. William var ju stor nu och det är svårt att träna så här stora barn.

Vi gick först till en fysioterapeut som visade oss en massa övningar och jag kände mer eller mindre bara panik inombords, så vi besökte även Anna Öhman som är gurun inom torticollis och som utbildar fysioterapeuterna här i Sverige. Hon sa att vi absolut inte ska träna en 1-åring med torticollis! Det är ingen idé för barnet tar inte till sig övningarna och det slutar bara med att föräldrarna får ont i ryggen. Enligt henne gjorde vi gott i att vänta ett år och att det aldrig är försent att behandla torticollis, därför bokade hon in oss för återbesök nu i oktober. Jag är såååååå glad att vi gick till Anna som gav oss det här rådet för det gjorde att all stress släppte för mig och gissa vad som hände?! Williams torticollis försvann av sig självt! Anna gav ingen förklaring till varför, mer än att William aldrig var stram i musklerna utan bara var svag på ena sidan. Min egna teori är att det rättade till sig när han började gå för att han var tvungen att träna musklerna mer per automatik då 🙂

Hur som helst så var det väldigt skönt att få bekräftat att allt var bra med William nu 🙂 Vi passade också på att kolla på Oliver eftersom BVC ville remittera oss eftersom han är lite platt på bakhuvudet och gärna tittar åt vänster. Det verkar inte som Oliver har torticollis, däremot så rekommendera Anna att han skulle sova på sidan istället med en sån där sidokudde. Hon visade mig också en övning där Oliver ska sitta i mitt knä för att träna nacken eftersom han fortfarande är lite för svag. Hon frågade mig om jag brukar stötta hans nacke när han sitter i mitt knä vänd mot mig. Jag blev lite paff över frågan för det ska man väl? Ja, men också nej. Många bebisar kan hålla nacken själva redan vid 1 månad och om man hela tiden stöttar så får dom inte träna på det. Så nu försöker jag att inte stötta lika mycket och låter Oliver sova mer på sidan. Hoppas att det gör skillnad 🙂

En vecka har gått snabbt, alldeles för snabbt! Det har, som dom flesta veckorna i våra liv, varit en intensiv vecka, men den här slår rekord! Victor har jobbat extremt mycket! Han har åkt till jobbet vid 6.00 och inte kommit hem förrän kl 23.00 och han har jobbat lika länge på söndagar också! Barnen har inte sett honom sedan förra torsdagen (eftersom dom inte var hos oss denna helgen), så sjukt när man tänker på det på det sättet! Victor brukar jobba väldigt mycket på dygnets alla timmar, men han brukar komma hem från jobbet på eftermiddagen och jobba vidare från telefonen, så den här perioden har varit väldigt speciell. Ja, Victor fyllde till och med år iförrigår men inte ens då kom han hem för att fira. Stackarn!

När Victor jobbar så här mycket så blir det såklart mer intensivt för mig också, men jag tycker ändå att mina veckor har flutit på bra 🙂 Jag mår otroligt bra och känner mig stolt över att jag klarar att rodda allt själv, efter att ha känt mig handikappad i så lång tid när jag var gravid.

Under veckan som har gått har jag varit hos fysioterapeuten med både William och Oliver (skriver mer om det i ett separat inlägg) och Universeum med alla kidsen. Då var det en mamma som frågade om allihopa var mina och sa att jag var så himla duktig! Det värmde att höra 🙂

Vi har även hunnit med att besöka vår tomt och STÅ PÅ vår betongplatta! Alltså vi har stått på det som ska bli vårt hus! Det kändes faktiskt lite galet! Det kändes som när jag var liten och ”lekte hus” med min lillasyster genom att måla på asfalten på våran gata med gatukrita: ”Nu är jag i köket och lagar mat på vår spis” och ”nu går vi in i vardagsrummet”. Den stora skillnaden är att det inte kommer vara ”på låtsas” så länge till eftersom det snart kommer vara ett kök där! Vi fick också hälsat på våra grannar och det visar sig att båda grannarna som är närmast oss har barn i samma ålder 🙂 Dessutom är det en tjej som gick i gravidvattengympa ihop med mig när jag väntade William som också ska bli vår granne! Jag kan verkligen inte föreställa mig ett bättre ställe att flytta till!

Under veckan har jag också hunnit med en hel del långpromenader och lekplatslek med William. En gång har jag kommit iväg till gymmet, men jag hoppas det blir lite mer frekvent när Victors jobb blir mindre intensivt.

Vi har också hunnit med en fest hemma hos Louise och Anders i Fjärås 🙂 Älskar att vi har hunnit med så många besök i Fjärås den sista tiden!

Jag älskar livet som det är precis just nu! Det är egentligen inte på något speciellt sätt utan det är bara en bra blandning av allt som får mig att må bra. Jag njuter av varje dag, trots att jag egentligen sover för lite på natten och har ganska så fullt på alla dygnets timmar, men jag har ju så mycket energi! På kvällen när det är dags att lägga sig så tänker jag ”REDAN?!” för att dagarna går så snabbt och på morgonen när jag vaknar så blir jag glad att det är morgon även när jag lagt mig sent och är trött.

Igår jobbade jag, gick en långpromenad, lekte med William på lekplatsen, var på välkomstsamtal med Isadoras lärare och på Bodyflight med Lucas. Lucas hade fått ett Bodyflight-presentkort av min kompis Veronica och hennes son Maximilian när han fyllde år. Och Bim, Lucas kusin, hade fått ett presentkort av oss när hon fyllde år så vi var där alla tre med våra barn. Det var såååååå häftigt!

Faster Jessica var så glad över att få träffa Oliver igår 🙂

Det enda jag saknar är tid med min älskade man ♥️ Han har extremt mycket på jobbet just nu, så jag ser knappt skymten av honom, men det är bara en kort period. Han brinner verkligen för sitt jobb och är såååå grym på det han gör! Hans jobb ska verkligen vara glada att dom har honom, för det finns inte många som honom (ingen annan som honom om du frågar mig!).

Just nu smattrar regnet på utsidan och jag är glad att jag inte behöver gå ut. Jag älskar hösten när det regnar och man inte behöver gå ut, haha! Men lite senare så hoppas jag att det inte regnar för då ska vi till Fjärås på tomtvisning!!!

Det blir inte svårt att komma ihåg födelsedagar i vår familj när alla fyller år på samma dagar! Haha! Nej, men seriöst, jag fattar inte hur man kan ha sån tur (otur?!) att pricka några få dagar på året så att alla fyller år samtidigt!

Min pappa och hans fru fyller båda år den 15:e mars och när Lucas låg i magen så var han enligt mina beräkningar beräknad till deras födelsedag. Jag minns att jag hade tyckt det var så häftigt om han föddes på deras födelsedag, men han valde en egen dag och föddes den 16:e mars istället 🙂

Detta året så fick barnen två syskon. Japp, Lucas och Isadoras pappa har också fått barn detta året och gissa vilken dag deras barn bestämde sig för att titta ut?! Jo, på Lucas födelsedag! Haha! Vad är oddsen liksom?!

Foto: Wanderings.se

När dom var här för att visa upp bebisen för Lucas och Isadora så frågade Js fru hur det går med min graviditet och jag berättade att jag är beräknad att föda på min födelsedag, så jag skojade lite om att alla snor varandras födelsedagar och vad händer?! JAG FÖDER BARN PÅ MIN EGNA FÖDELSEDAG! Haha! Oddsen att jag skulle föda på min egna födelsedag var ju ganska små från början trots BF eftersom det bara är 4,6% chans att föda på BF. Det är i så fall större chans dagen efter BF – läs mer om det HÄR!

Visst är det lite häftigt ändå? Av alla dagar på ett helt år så verkar våra barn gilla samma dagar som nån annan i familjen 🙂