Iförrigår upptäckte vi att William fått sin sjätte tand till vänster om dom övre framtänderna. Det förklarar nog varför han åt lite mindre ett par dagar och kanske också att han varit lite mer mammig och velat bli buren mycket. En sak som jag tänkt på är att William dreglar förvånansvärt lite även när han får tänder. Jag har aldrig behövt ha en dregglis på honom, men när han var mindre hade jag det ibland ändå. Det enda vi har märkt är att han bajsar väldigt löst. På onsdag har han varit extremt lös i magen i 4 veckor så vi tänkte ringa till BVC igen för att kolla om det verkligen inte är något som dom borde kolla upp? Vi ringde till dom första gången när han varit lös i 2 veckor och då sa dom att vi inte behövde oroa oss så länge han inte verkar ha ont av det, men att vi borde ge honom extra vätska. Jag tycker fortfarande inte att William verkar ha ont av det mer än att blir lite röd i rumpan om vi inte smörjer ofta.

Jag vill börja med att säga tack till alla läsare som uppmärksammat om att det råder olika rekommendationer kring RS-virus i olika delar av landet och beroende på om man läser på 1177 eller i nyheterna. Jag har hela tiden gått på 1177s rekommendationer och enligt dom så är det dom riktigt små bebisarna som har en ökad risk att drabbas allvarligt, bebisar som är födda för tidigt eller barn med underliggande sjukdomar:

Men en läsare uppmärksammade mig om att Region Gävleborg har gått ut med information om att immunitetsläget hos dom minsta barnen är ovanligt låg och att även barn i förskoleåldern blir så svårt sjuka att dom behöver söka vård.

Vi har också fått utskick från förskolan där det bland annat står att föräldrar med barn under 1 år ska informeras om det går rs-virus på förskolan. Och när jag läser information lite närmare ser jag att man även i Göteborg sett svårare fall hos barn som är upp till 2-3 år.

Det känns ju inte alls roligt att läsa. Väldigt obehagligt faktiskt och det är klart att vi tar oss en funderare på hur vi ska göra. Det första jag tänker på är såklart om man bör ha syskon på förskola för det är ju tyvärr oftast där som smittorna sprids eftersom barnen inte håller avstånd där. När man är ute på utflykter så kan man ju styra det lite lättare genom att hjälpa barnen att hålla avstånd, sprita händer osv. Dessutom har dom släppt alla restriktioner på förskolorna så att man får numera lämna barn som har lätta förkylningssymptom som hosta och snuva så länge dom har bra allmäntillstånd och varit feberfria i två dygn.

Ja, det blir att ta sig en funderare på detta… Isadora behöver ju egentligen träffa sina kompisar och nu har hon inte varit där på 1,5 vecka. Samtidigt känns det som att det är större chans att drabbas av smitta där precis efter lovet. Svårt!

Den här helgen gick så snabbt! I fredags var jag och William på utflykt till Universeum med Williams födelsedagstvilling Gabriel som är född på samma dag och samma sjukhus! Coolt va?! Jag och Sabina träffades en gång på en gravidfika med några andra augustimammor innan pandemin kom, men då visste vi inte att vi skulle föda barn på samma dag.

Det är lite kul för när dom traskar runt så ser dom ju lite lika ut, båda lika långa och lika blonda.

Sabina har också en dotter som är ett år yngre än Isadora så vi saknade henne lite extra mycket, det är ju det här som är nackdelen med att vara separerad, jag kan inte ta med barnen på allt jag gör. Innan brukade jag inte göra några utflykter när barnen inte var hemma, men nu börjar ju William bli större och JAG mår mycket bättre av att vara ute bland folk. Jag har tänkt på det faktiskt, dom senaste två åren är liksom ”suddiga” för mig, nästan som en enda lång minneslucka. Det är först nu som jag känner att jag lever igen.

Gabriel tyckte det var kul att trycka på knappar och William upptäcker äppleträdet.

Jag visade Alexia att man kunde ta en selfie och hamna inne i huset – sååå söt!

Vi tog också en sväng genom regnskogen och där såg vi fåglar och apor. Visste ni att aporna i Universeum också drabbades av corona? Man får vara lite extra försiktig när man är vid aporna så att dom inte smittas om man nu skulle bära på viruset, men det får vi väl hoppas att man inte gör nu när man är vaccinerad.

Och här skulle det varit en bild på en krokodil – haha! Men jag har ingen aning vad jag pysslade med just då eftersom bilden blev så här! Haha!

Och så såg vi en fisk med superlång näsa! Har aldrig sett en märkligare fisk! Haha!

Efter Universeum åkte jag och William hem och mötte upp Victor och så åkte vi till Skatås där vi promenerade 8 km. Så härligt och mysigt att promenera i höstskymningen och bara prata och mysa med varandra. Vi får passa på nu medans William fortfarande går med på att sitta i vagnen så länge. Han tröttnade lite på slutet och fick rida på mina axlar eftersom han vägrade vara hos pappa. Han är sååååååå mammig nu sedan Victor började jobba på kontoret, men det är ingen fara, vi vet att det bara är en period.

Väl hemma lagade vi Arrabiata och drank drinkar. Jag ÄLSKAR att min man är så mysig och att vår kvalitetstid inte handlar om vad vi gör utan att vi är tillsammans. Vi kan prata i timmar utan stopp och älskar saker som att promenera och laga mat tillsammans. Jag har verkligen gift mig med min själsfrände och bästa vän 🙂

Lördagen dundrade också på i en väldans fart! Victor tränade och jag fixade naglarna hos bästa Heidi och sen blev det tidig myskväll och goda hamburgare från Tugg 🙂

Idag har också varit ganska lugnt. Jag fick sovmorgon till 9.00 och sen gick jag upp och åt frukost innan det bar av till gymmet. Vid 12.30 kom Isadora hem från sin pappa och då tog Victor med henne på bio. Lucas är med sin bonusmamma på fotbollsmatch och William sover i vagnen så det är tystare än tystast här just nu 🙂

Den här regnbågen prydde himlen vid oss i förmiddags. Jag vet inte om jag nånsin sett en så stark regnbåge förut, dessutom var det två stycken!

Idag är dom stora barnen hos sin pappa så jag och William passar på att ge oss ut på en liten utflykt medans underbara Cecilia från Tidy.nu städar hemma hos oss 🙂 Vi behöver egentligen inte lämna hemmet när Cecilia städar och hon är så himla gullig så jag känner mig hemma med henne, men det är ändå lättare när man har en liten bebis som stökar ner hela tiden 😅

William däckade två minuter efter vi stigit på bussen 😂

Han brukar mest riva ut i kastrullskåpet eller där vi har handdukar, men idag ägnade han sig åt att riva ut värmeljus och ljushållare i glas. När han blir påkommen så kastar han ljushållarna i golvet – skitungen! Men som tur var så gick ingen ljushållare sönder denna gången 😂

Nu är vi snart framme vid Universeum där vi ska möta upp Sabina och leka lite 🙂

Idag träffade vi alltså Anna Öhman på Friskispraktiken som är specialistsjukgymnast och har doktorerat om Torticollis. Hon har lång erfarenhet, håller i utbildningar och föreläser, inte bara i Sverige utan även utomlands, och vad jag förstår så finns det ingen bättre än henne. Det finns alltså all anledning att lita på henne och känna sig lugn om hon är det.

Hon konstaterade ganska snabbt att William är rörlig och inte har några problem med stramhet i muskeln. Det betyder alltså att William bara behöver träna upp styrka, vilket är ett gott tecken 🙂 Styrka är alltid något man kan träna upp medans stramhet i en muskel kan behöva opereras. Dock sa Anna att vi inte ska träna nu, utan vi ska vänta tills William är två år. Det var lite snopet för jag gick in med inställningen att jag måste ta i så det ryker nu för att klockan tickar och att William kan få bestående men om jag inte gör något, men det sa Anna att jag inte behövde oroa mig för.

Därför ska du INTE träna 1-åringar med Torticollis
Det är helt enkelt meningslöst! För det första är 1-åringar inte medgörliga till så mycket träning som krävs eller så slutar det med att föräldrarna får ont i ryggen. Det är precis som när man vill ha en stor biceps, då räcker det inte med att köra lite med hanteln en gång, man behöver träna mycket. Det blir oftast en stor stress för både barn och föräldrar som ändå inte gör så mycket skillnad eller så blir det ingen skillnad alls. Anna sa att det är bättre att vänta tills dom är 2 år så länge det inte är en stramhet i muskeln för då kanske man behöver hjälpa till med stretching m.m. I Williams fall är det alltså bäst om vi bara väntar.

Jag berättade för Anna om att jag hade hittat Region Skånes råd till föräldrar med Torticollis och att jag försökte göra dom övningarna som att t.ex. bära snett i min famn, lägga något under benen på matstolen och låta honom sitta snett i soffan. Men det tyckte hon inte att jag skulle fortsätta med för att det troligtvis inte kommer göra nån skillnad. Jag behöver bära väldigt mycket mer än vad jag gör och att det kan vara farligt att lägga nåt under benen på matstolen. Hon menade också att det inte är säkert att det tränar muskeln när man sätter honom snett i matstolen eftersom han kanske kompenserar och lutar huvudet åt fel håll. Jag litar verkligen på Anna så om hon säger att jag inte ska hålla på med detta så skippar jag det. Det enda hon tyckte att vi kunde fortsätta med var att mata från vänster och eventuellt leka lite med honom för att få honom att titta åt vänster.

Anna kommer kalla William nästa höst så då får vi hjälp med övningar för att stärka upp hans nacke. Under tiden så behöver vi inte göra nånting, men om vi blir oroliga så kunde vi smsa eller boka in ett till besök emellan. Det kändes bra, det märks att Anna kan sina grejer och jag kände att jag kan pusta ut.

William somnade så tidigt i gårkväll så jag ställde in mig på att han skulle vakna tidigt idag, men det gjorde han inte. Han brukar vakna vid åtta så jag trodde att han kanske skulle vakna vid sex, men klockan sju sov han fortfarande och då ringde mitt alarm. Jag hade ställt klockan för att hinna äta frukost med alla barnen innan Mama Move som börjar kl 9.15 på Eriksberg.

Lucas och Isadora ville inte vara i lekrummet så alla tre var med mig och tränade 🙂 Min lilla hejarklack! Det är skönt att man kan ta med barnen till gymmet på Mama Move-passen, men jag hade önskat tuffare övningar. Jag tycker passen har varit bättre på Mama Move på Backaplan och Mama Move i Kviberg, men det kanske beror på att jag inte är nyförlöst längre. Hade jag varit nyförlöst så hade dagens träning antagligen varit perfekt 🙂

Efter träningen åkte vi hem och duschade och åt lunch. Lucas ska ha med sig matsäck till skolan på måndag så vi testade färdiga piroger och panpizza för att se vad Lucas gillade bäst. Det blev panpizza men eftersom läraren önskar att barnen inte ska behöva värma sin mat så undrar jag nu hur jag ska göra? Borde jag värma panpizza hemma och packa in den i folie och lägga den i kylbag? Jag brukar göra så när vi har med oss pannkakor och det funkar väldigt bra. Jag tänker att panpizzas ost måste väl smälta för annars blir det väl konstigt om man ska äta den kall utan att den är färdig liksom? Om ni har bra tips på matsäck så får ni gärna tipsa mig, dom får inte ha med pannkakor och vi har redan kört med varmkorv i termos två gånger i oktober.

Efter lunchen körde jag hem barnen till deras pappa och åkte vidare med William till Friskispraktiken där han fick träffa Anna Öhman. Det besöket berättare jag mer i nästa inlägg 🙂

Jag hade helt glömt bort hur roligt det är att ha en 1-åring! Det är ju nu allt händer! Det är nu som dom gör nya framsteg var och varannan dag och det är nu som mamma- och pappahjärtan spricker av stolthet! William har just lärt sig vinka och klappa händerna när man ber honom att göra det, man behöver inte ens visa honom för han FÖRSTÅR vad ”klappa händerna” och ”vinka” betyder. Ja, han vinkar till och med när han hör ordet ”hejdå”. Såååååå gulligt! Lille lille gubben!

Han har också lärt sig pussas sen ett litet tag tillbaka och när han gör det så är det med vidöppen mun och man tror i princip att man ska bli uppkäkad! Men det är alltså en puss 🙂 Lille älskling!

Igår gjorde han ännu ett sånt där framsteg som gjorde mig lite extra mallig – han åt med sked och fick in maten i munnen! Jag hade inte alls tänkt att han skulle äta själv utan brukar låta honom äta med händerna och då och då hjälper jag till med en sked mat in i munnen. Jag hade laddat en sked med mat till honom som låg i skålen på hans lilla bord och medans jag vände mig mot min mat för att ta en tugga så passade han på. När jag tittade mot honom nästa gång, så hade han redan skeden med all mat på i munnen!