Friskispraktiken ringde förut idag för dom hade fått in ett återbud redan imorgon, så nu har William tid hos Anna Öhman för sin Torticollis redan imorgon. Sååå skönt! Hoppas på att få några bra övningar som passar William och att Anna kan lugna mig lite för jag känner mig fortfarande orolig.

Dagen idag har gått otroligt fort. Det är redan kväll och jag ska fixa lite mat så att Isadora får äta innan vi ska till simskolan och eftersom William inte fick sova så länge idag så är det lika bra att ge honom mat samtidigt 🙂

William sov inte förmiddagsvilan idag så han var riktigt trött efter lunch och däckade så här under tiden jag plockade in diskmaskinen – hur gulligt?!!

Tack för alla era tips om Anna Öhman på Friskispraktiken! Jag har fått både kommentarer och privata meddelanden med rekommendationer till just Anna Öhman och flera av rekommendationerna kommer från andra föräldrar med barn över 1 år. Det känns sååååå tryggt! Vi tycker vår sjukgymnast också känns proffsig och vi förstod det som att hon hade gått nån utbildning hos Anna Öhman när vi var där sist. Jag såg när jag googlade att Anna Öhman har doktorerat i torticollis och har väldigt lång erfarenhet och med tanke på att William redan är över 1 år så känns det som att vi behöver all hjälp vi kan få för att ha en chans att påverka hans torticollis, så därför ringde jag till Friskispraktiken idag. Vi fick en tid om två veckor, men om det blir något återbud så ringer dom oss 🙂

Under tiden fortsätter vi att öva här hemma, jag har hittat en sida som har bra övningar som jag tittar på lite varje dag och har kommit på lite knep för att smyga in övningarna när William sitter. Bland annat genom att lägg upphöjningar under benen på matstolen, men nästan ännu bättre är det att bulla upp kuddar under ena skinkan av rumpan när han sitter jämte mig på soffan. Då blir det jättemycket lutning som tränar hans nacke. Han orkar inte sitta så länge än, men jag tänker att det säkert kan bli längre och längre stunder.

Syns inte så bra på bilden men han sitter liksom snett i stolen tack vare upphöjningarna. Det gör att han måste kompensera genom att luta huvudet åt andra hållet och då tränar han upp sin nacke.

Det där med att orka ta hand om sig själv och träna när höstmörkret knackar på och man ändå inte känner att man har tid för att man har tre kids… Höstmörker eller ej, jag upplever i och för sig att det alltid blir så här när man kommer av sig med träningen, man har inte tid att börja träna igen. Och det är samma sak varje gång man ska komma igång med träningen, tiden finns aldrig där utan man trycker in träningen i vardagspusslet och vips så finns tiden där. För en sak har jag lärt mig, ingen har tid att träna förutom den som gör det 🙂 Alltså är ”ingen tid” inte en giltig ursäkt. Haha!

Det är så här jag känner nu. Jag kom av mig helt efter bröllopet, men förra veckan tryckte jag in träningen i mitt och Victors vardagspussel och kom iväg tre gånger precis som mitt mål är 🙂 Men jag var inte supermotiverad direkt… haha! I torsdags hade jag bokat ett pass 18.40 för det var det enda som passade. Jag var så trött när det började närma sig och kände att det var en dålig idé att boka ett så sent pass. Därför blev också min spontana tanke ”YES!” när jag gick in i appen och såg att passet var inställt! Gött tänkte jag, tills jag såg att det fanns ett annat pass 19.20 och eftersom jag har bestämt mig för att inte banga ett träningspass utan en ”giltig” ursäkt (t.ex. att tiden inte passar Victor) så var det han som fick avgöra. Jag hoppades på att han skulle skriva ”Det blir väl lite väl sent älskling” men när han svarade ”Gör det om du vill 😘” så hade jag ju ingen ursäkt. Haha! Jag var inte sugen på att träna alls, men sjukt nöjd med mig själv när jag ändå kom iväg 🙂

Idag ska jag träna också, fast kl 18.00 och jag tycker även att det är sent, men jag behöver komma in i rutin igen så bättre att träna när tillfällen ges än att hoppa över 🙂 Jag brukar försöka att inte tänka så mycket utan bara köra, det brukar funka bäst för mig 🙂

Förra veckan var det några som frågade om William hade skadat sig eftersom han hade ett långt plåster över nacken och ner för halsen. Jag tänkte berätta om det idag. Det är så här, att vi tyvärr har fått konstaterat att William har vänstersidig torticollis som missats av BVC. Det känns jobbigt även om William (tack och lov!), bara har en mild variant så känns det jobbigt att det inte upptäckts av BVC och att vi kanske inte kommer kunna rätta till det helt och hållet längre. Det känns också jobbigt att vi själva inte har haft en chans att upptäcka detta eftersom vi aldrig hört talas om torticollis förut och det är just därför jag skriver detta inlägget.

För några veckor sedan fick jag ett meddelande av en följare som följt oss länge. Hon hade uppmärksammade att William ofta lutar huvudet åt sin vänstra sida efter att jag hade lagt upp bilder på att han precis lärt sig gå. Hon skrev att hon jobbat med barn med detta problemet och att hon tyckte att vi skulle kolla upp det. Min spontana tanke var att det inte stämmer, i mitt huvud såg jag bilderna framför mig och på dom så tänkte jag att han lutade huvudet åt olika håll. Ack så fel jag hade!

När jag tog fram bilderna såg jag snabbt att han lutar huvudet åt vänster på alla mina bilder och att han gör det på i princip alla bilder jag nånsin lagt upp!! Dessutom upptäckte jag att han faktiskt lutade huvudet mer åt det hållet när han var ännu mindre och en snabb googling senare kunde jag utesluta en hjärntumör, för givetvis är cancer det första man tänker när man är rädd! Jag har dessutom en bekant vars väns barn drabbades av hjärntumör som upptäcktes pga att barnet lutade huvudet åt sidan så det var inte jättekonstigt att mitt hjärta frös till is för en sekund.

Vad är torticollis?
Hur som helst så förstod jag snabbt att den vanliga orsaken till att barn lutar huvudet åt ena sidan är att dom har torticollis vilket kan liknas med nackspärr. Man tror att det orsakas av att bebisen ligger lite trångt i magen och därför ligger lite snett med huvudet när dom kommer ut. Det som händer är att barnets nackmuskler blir försvagade på ena sidan och kan bli strama om barnet inte får behandling genom träning och stretching för att få upp rörlighet och styrka i nacken. Det är vanligt att barn med torticollis också får skallasymmetri pga att det ofta ligger på sin favoritsida. En obehandlad torticollis kan göra att snedställning av nacken kvarstår med en ökad muskelspänning och stramhet i halsen och nacke i vuxen ålder. I värsta fall kan ansiktsasymmetri och sekundär skelning utvecklas pga sned huvudställning. Störst chans har man att hjälpa ett barn om det tidigt får behandling, då är prognosen så god som 90% av alla barn blir symptomfria under sitt första levnadsår. När barnet är över 1 år är det svårare, men inte omöjligt att träna upp en sned nacke. Källa

Hur är det med Williams torticollis?
William har som tur är, en mild torticollis som förhoppningsvis kan avhjälpas med en ”jävlar anamma” som min följare så fint uttryckte det, trots att han är över 1 år. Sjukgymnasten sa samma sak och jag känner att jag just nu litar mer på henne än på BVC som inte kunde se det förrän vi sa det. Det verkar inte som William skelar eller har fått asymmetrisk huvudform. Han var pyttelite platt på ena sidan av huvudet en liten period, men det var så lite så BVC-sköterskan skrev inte ens upp det och nu är det helt borta. Sjukgymnasten konstaterade att han hade bra rörlighet i nacken men att han behövde träna upp muskeln för att hålla upp huvudet för annars kommer det påverka hans motorik. Det känns jobbigt att höra och jag känner mig orolig för att inte lyckas. William är inte superförtjust i övningarna men jag kämpar på och försöker få in det i leken.

Det känns jobbigt att BVC missat detta och när jag läser om det så verkar det fortfarande variera hur duktiga BVC är på upptäcka torticollis. Jag läste något om att varje BVC-sköterska har ungefär ett barn per år så det är inget som man snabbt blir duktig på att se. Jag önskar att jag hade känt till Torticollis för då hade jag kanske vetat vad jag skulle titta efter och det är därför jag skriver det här inlägget. Jag vill sprida kunskap om detta så att föräldrar själva kan upptäcka, för jag kan ju lätt se det när jag tittar på bilder på William även om han inte är ett solklart fall eftersom han har symmetrisk skallform och god rörlighet åt sidorna. Dela gärna inlägget för att sprida kunskap. Vad det gället vårt BVC, så skulle vår sjukgymnast utbilda vårt BVC så förhoppningsvis gör det skillnad för framtida barn 🙂

Idag var det första dagen på höstlovet med kidsen och jag har NJUTIT varenda minut av dagen trots att det inte blev som vi tänkt. Det var fullbokat på Universeum så Therese och hennes barn kunde inte hänga med, men vi åkte ändå och det blev toppen! För ett par veckor sen hade det varit ett problem för mig att åka själv med barnen, eftersom jag känt mig så låg på det ”sociala kontot” och därmed blivit deppig, men idag reflekterade jag inte ens över att vi var själva på utflykten, det slog mig först nu! Det känns SÅÅÅÅ bra! Jag känner mig äntligen som mig själv 🙂

Förmiddagen ägnade jag till att göra ordning mig och barnen och det kändes som att allt jag gjorde gick i slow motion. Ni vet, som när man försöker springa i en dröm, men det går inte… så kändes det fast jag var vaken. Jag har i alla fall fått lite rutin på morgnarna genom att jag alltid gör mig ordning först av allt. Jag har räknat ut att William har som mest tålamod att ”vänta” precis efter att han har vaknat. Då brukar han gå fram och tillbaka i badrummet med en tandkrämstub eller leta i lådan efter nåt annat kul som han kan ta fast han inte får 😛 Under tiden hinner jag duscha och sminka mig och sen brukar han börja gny för att han är hungrig.

Då tar jag med barnen upp och så gör jag smörgåsar, kokar gröt, skär äpple och blandar barngröt så att vi kan äta någorlunda tillsammans 🙂 Det brukar gå ganska bra, men efter detta är William trött och eftersom han har varit dålig i magen ett tag nu så brukar det också bli någon bajsblöja och det är här som jag börjar tycka att allt jag gör tar lång tid. Det är tur att dom andra två barnen är stora för dom är så gulliga och hjälper mig med William. Tack vare dom såg lyckades jag steka pannkakor och vispa grädde också som vi kunde ta med på vår utflykt.

Vi kom iväg på utflykten vid lunchtid ungefär och stannade till och åt lunch innan vi åkte vidare mot Universeum 🙂

Det var lite mer folk på Universeum idag, men inte så konstigt med tanke på att hela Göteborg hade studiedag 🙂 Vi började med lite lek i Miniverseum och åt lite pannkakor innan det var dags att lämna William till Victor som skulle på babysim med honom. När William hade åkt iväg med pappsen, gick jag, Lucas och Isadora vidare till dom andra delarna av Universeum. Det blev en stund i Rymden och då upptäckte vi att dom har byggt om jättemycket även där.

Ett nytt spel som Lucas spelar 🙂

Efter Rymden såg vi fakirens fysikmanegen när han visade oss hur fysik fungerar bl.a. hur och varför en ballong inte spricker när en grillpinne sticks igenom den och hur man får godis att växa.

Vi stannade också till för att programmera robotar en liten stund 🙂

Sen tog vi en sväng till Akvariehallen och tittade på hajarna och deltog i en quiz med vampyrdjur och andra djur som suger blod! Jag trodde jag skulle ha lite koll på dom frågorna, men det hade jag verkligen inte! Men det var väldigt roligt att lära sig så mycket nya häftiga saker 🙂

Vi avslutade vårt Universeum besök med att göra slajm i kemilabbet 🙂 Vi hade först tänkt gå 16.30 men när vi kom dit så var alla biljetter slut så vi satte oss utanför och åt lite mer pannkakor innan det var dags att ställa sig i kö i god tid. Lucas köade ivrigt i säkert en halvtimme och tur var väl det för det kom massor av folk!

Barnen köar för att få en plats i nästa omgång av Slajmlabbet 🙂

Efter slajmlabbet så var kl 18.00 och det var verkligen dags att gå hem! Det var med ett stort leende på läpparna som jag åkte hem och nu känner jag mig så glad och lycklig, fylld med ny energi 🙂

Imorgon blir det en hemmadag. Jag ska fixa med min superlånga att-göra-lista och barnen ska till sin pappa en sväng 🙂