Igår kväll började jag få väldigt ont i mina knän och efter en stund gjorde det även ont i anklarna, under fötterna och bak i ryggen. Jag blev mer och mer nojig, ett symptom på corona är ju muskel- och ledvärk och det hade Victor också förra veckan. Kan det vara så att vi faktiskt har fått corona? Så gick mina tankar igår kväll och hela natten drömde jag att vi hade corona.

Idag känns det mycket bättre, jag är inte lika hypokondrisk och det känns mer troligt att det bara är gammal hederlig träningsvärk orsakad av hemmaträningspasset med minibands som jag körde igår. Många av övningarna var helt nya för mig och då kan man ju få träningsvärk på nya ställen. Angående knäna så har jag väldigt känsliga knän och får lätt ont om jag inte böjer ut knäna tillräckligt mycket när jag gör knäböj så innan jag blev hypokondrisk var jag mest orolig för att jag skulle skadat mig. Victor lugnade mig och förklarade att det är mer troligt att jag överansträngt knäna så idag vilar jag 🙂

Ni som har haft corona, vad hade ni för symptom och hur gamla är ni?

– Samarbete med Axkid –

Vi har fått möjligheten att testa ett nytt babyskydd till William, nämligen Axkids Modukid Infant, som är deras senaste babyskydd! Fram tills nu har han haft Isadoras gamla babyskydd, Axkid Babyfix, som har varit jättebra, men Modukid Infant är förstås strået vassare. I det här inlägget tänkte jag berätta om vad som är nytt jämfört med Babyfix.

Modukid Infant är godkänt enligt det nya reglementet i-Size R129, till skillnad från Babyfix som är godkänt enligt ECE. Det innebär bl.a. att den passar i alla i-Size godkända bilar och att den är enkel att installera korrekt, tack vare ISOFIX samt ljud- och färgmarkörer som visar när stolen är korrekt monterad. Det nya i-Size reglementet innebär också att man går efter längd och vikt på barnet och inte bara vikt som med det äldre godkännandet ECE.

Modukid och Babyfix är båda bland dom lättaste babyskydden på marknaden med sina 3,7 respektive 3,5 kg. Detta är en viktig fördel både vad det gäller säkerheten och för att man ska kunna bära sin bebis i babyskyddet.

Båda babyskydden är djupa och har höga sidoskydd, däremot skiljer sig inredningen i stolen en hel del. Modukid Infant har en mjuk nackkudde (samma utformning som i Minikid) och levereras med en babydyna samt en kudde att använda under bebisens rumpa. Dessa är allihopa uttagbara, men jag läste på Dyrbarlast att man ska ha kvar nackkudden och enbart justera den uppåt allt eftersom bebisen växer.

En annan förbättring är att Axkid har valt att sätta 3-punktssele på Modukid Infant, vilket betyder att selen endast går över axlarna och knäpps i grenen. Detta gör att man slipper trä in barnets armar som man behöver på Babyfix där bältet även går över bebisens höfter. På selen sitter det mjuka axelmuddar med antiglid på baksidan så att selen säkert sitter fast där den ska vara och inte glider ner över axlarna, även detta är en förbättring.

Båda babyskydden har en vaggfunktion som man kan använda när babyskyddet står på golvet. Den är smidig om man vill att bebisen ska sova lite längre när man går ut ur bilen eller om man vill att bebisen somnar innan man går till bilen. Solskärmen är också densamma på båda babyskydden, tyvärr knäpper den lite när man drar ut den så om man har en lättväckt bebis så kan den vara lite störande. Klädseln går att tvätta i maskin.

Modukud Infant är också utrustad med ett sidokrockskydd, ASIP, som sitter fastmonterad på både höger och vänster sida. När stolen är installerad i bilen så drar man ut ASIP på den sidan som bildörren är. Vid en krock tar ASIP upp den första kraften från krocken.

Modukid Infant har en rejälare stoppning som gör det skönare för bebisen, men som tyvärr lite svårare att bälta tyckte vi då tyget hamnar lite i vägen för hornen där bältet ska in. Om man ändå tänkt använda basen så är det inget problem 🙂

När man köper Modukid Infant ingår inte basen, men eftersom det är samma bas som Modukid Seat, så kan det vara en bra investering om man tänkt köpa den stolen när bebisen växt ur babyskyddet. Basen går inte att bälta utan fästs i bilen med ISOFIX. Basen har flera förbättringar jämfört med Babyfixs bas, bl.a. att ISOFIX-armarna går att förlänga. Så bra! Vi kunde nämligen inte installera Babyfix bas med ISOFIX i vår bil eftersom ISOFIX-armarna var för korta, däremot går det finfint att bälta Babyfix bas, det kan man inte göra Modukids bas.

Dessutom markerar Modukids bas med ljud när stödbenet är korrekt installerat och med rätt tryck. Bra för då behöver man inte fundera på det 🙂 Det enda negativa med basen var att knappen var riktigt trög för att få loss babyskyddet när man har klickat i det, men det kanske bara är vår bas som är så. Det kanske blir bättre när vi använt det lite mer 🙂

Vad tycker vi?
Jag tycker att Modukid Infant är ett jättebra babyskydd med flera förbättringar jämfört med Babyfix. Jag gillar den mjuka inredningen och babydynan med memory foam, antiglid på muddarna och det nya bältet. Basen är också uppdaterad med ISOFIX-armarna som går att förlänga och det är bra att basen även kan användas till nästa stol. Det som motiverar att välja Modukid Infant med bas för att senare byta till Modukid Seat är den enkla installationen (inga förankringsband!) och att man på förhand kan veta vilka bilar som stolen passar i. Dessutom har Modukid Seat det nya Sleep-well-systemet som innebär att man kan justera stolens lutning under färd så att barnet kan sova gott utan att falla fram med huvudet. Det enda negativa med att välja Modukid är att den går bara upp till ca 4 års ålder pga maxvikten är 18 kg. Barn ska helst sitta bakåtvänt till 5 års ålder, gärna ännu längre, och därför behöver man en annan stol efter att barnet vuxit ur Modukid. Då kan man byta till Minikid eller så går man på Axkid ONE direkt. Den kan man ha från nyfödd upp till sju års ålder och det är utan tvekan den bästa stolen vi nånsin testat! Läs vår recension HÄR! Räknar man ihop det så blir det till och med billigare att välja Axkid One från början 🙂

Nu när vi äntligen har bestämt oss för soffa så behöver vi välja soffbord också. Just nu har vi ett runt, tungt stenbord med väldigt tjock skiva. Jag har alltid tyckt att det bordet har varit så bra, eftersom det inte har några vassa hörn (som kantiga bord har) och inga skarpa kanter eftersom skivan är så tjock (cirka 7 cm tjock), men förra året var olyckan framme! Barnen hoppade på soffan (fast dom inte får) och Isadora måste studsat av i en väldig fart för jacket i hennes huvud, som soffbordet orsakade, var helt groteskt! Det var det största jag har sett. Jacket var ovalt och gick ända in till benet, det var hemskt!

Det har gjort att vi har bestämt oss för att ha ett helt annat typ av soffbord. Vi vill ju inte att William ska råka ramla in i soffbordet när han lär sig stå och gå. Därför har vi bestämt oss för att köpa en sittpuff istället för soffbord. På sittpuffen ska vi ha en fin bricka där vi kan ha lite pynt och använda som bord när det behövs. Här kommer lite inspirationsbilder för sittpuff som soffbord:

När jag och Victor har myskväll behöver vi ändå inget soffbord, vi har nämligen ett litet laptopbord (väldigt dåligt laptopbord men GRYMT sidobord) som vi använder så att vi slipper resa på oss när vi ska ta en bit ost eller skinka från charkisbrickan 🙂

Är det någon av er som har sittpuff som soffbord som kan dela med sig av för- och nackdelar? Är det något vi behöver tänka på?

Nu är vi inne på karantändagarna här hemma. Lucas och Isadora håller på att friskna till från sina förkylningar och om det inte var för corona så hade vi antagligen skickat Lucas till skolan idag. Men nu håller vi oss hemma och följer restriktionerna, vilket innebär att Isadora är hemma hela veckan och Lucas går tillbaka till skolan på fredag.

Igår tog vi familjens första selfie för en tidningsartikel som vi ska vara med i. Det som inte syns på bilden är att alla utom Victor har pyjamasbyxor på sig. Ingen idé att klä upp sig när man bara ska vara hemma – eller?

Det känns verkligen otäckt att covid-19 sprids så snabbt nu när hösten knackar på, men samtidigt så förstår jag varför:
– Folk börjar vara mer inomhus
– Många företag har gått tillbaka till att man ska vara på plats istället för att jobba hemifrån
– Folk är trötta på restriktionerna
– Folk tror att dom är immuna eller att dom redan haft corona vid det här laget
– Man börjar slarva med att tvätta händerna och använda handsprit

Den HÄR sidan visar smittspridningen i Västra Götaland ganska så detaljerat. Jag tyckte det var ganska intressant att se hur många nya fall som det är i stadsdelen där vi bor, för det känns ju ibland som att smittan inte finns när man inte hör någon man känner drabbas. Det blir lite som cancer, jättehemskt, och då och då drabbas någon man känner, men det känns ändå långt borta att man själv skulle drabbas.

Men för det mesta har jag känt lite tvärtom… Jag tror inte det kommer gå att undvika att få corona så jag hade lite ”gett upp”, men när dom nya restriktionerna kom så skärpte jag mig. Vi avbokade alla våra besök tre veckor framåt och dom enda två vi träffar är min mamma och Victors syster. Vi är supernoga med att hålla avstånd och använda handsprit och inte ta oss i ansiktet. Vi får hoppas att det räcker…

Igår var det Victors första ”riktiga” farsdag och den firade vi ordentligt! Jag och William överraskade pappsen med den allra första far-och-son-matchningen, nämligen badshorts från Oas! Visserligen kan William inte ha sina badbyxor förrän han är 2 år gammal, men så fick det bli. Det är nämligen helt omöjligt att köpa skjortor till Victor och han gillar inte t-shirts med tryck, men badshortsen visste jag att dom skulle gå hem 🙂

Lucas och Isadora var iväg hos sin pappa, men dom ville också fira Victor så dom ritade varsin teckning. Lucas teckning var formen av ett pappersflygplan medans Isadoras var ihopvikt som ett paket.

Efter frukosten åkte vi till Mio i Bäckebol för att prova en ny soffa som jag hade kollat ut på nätet. Vi ville egentligen inte gå in eftersom det verkade som att hela Göteborg var ute och shoppade, men eftersom det var rea på just den soffan så vågade vi inte vänta. Vi gick in snabbt med William i sele, höll ORDENTLIGT med avstånd till alla andra och provsatt soffan. Den var SUPER! Så det blir den soffan! Åhh vad jag är exalterad!

Sen åkte vi vidare till Delsjön där vi tog en lååååååång promenad och pratade om allt mellan himmel och jord. Jag älskar verkligen att vi älskar så mycket att bara umgås med varandra. Victor är verkligen inte bara min partner, han är min bästis också 🙂 Jag har aldrig tråkigt när jag är med honom!

Efter långpromenaden köpte vi med oss hamburgare med sötpotatispommes från vårt favvoställe, Tugg, i stan och hade en lång myskväll hemma. Såå mysigt!

Lucas var så exalterad över dinovember detta året och hade som sagt tjatat om det i månader redan, men iförrigår fick det hela ett abrupt avslut. Lucas vaknade mitt i natten och kom med andan i halsen in i vårt sovrum och gormade om att han hörde dinosaurierna väsnas därnere. Vi försökte på alla sätt och vis intyga att han bara drömde att han hörde ljud, men han gav sig inte. Dagen därpå pratade vi om det igen och han var fortfarande tvärsäker på att han hade hört ljud. Vi var med en liknande händelse hände året innan också, då han drömde att han blev biten i benet av en dinosaurie, så därför bestämde jag mig för att berätta sanningen. Det är ju verkligen inte meningen att han ska drömma mardrömmar, dessutom är jag ju, i ärlighetens namn, ganska trött i skallen av att både köra dinovember och nissedörr…

När jag skulle berätta så försökte jag först få Lucas att gissa på andra möjliga scenarion till att dinosaurierna rör på sig, än att dom kommer till liv. Jag trodde faktiskt att han hade kommit på mig vid något tillfälle, men det hade han inte så jag blev lite rädd att han skulle bli besviken. Men det blev han inte, han blev snarare fascinerad över att det var jag som hade busat hela tiden! Det var jättekul för nu kunde jag äntligen berätta om alla stollerier som jag hade hållit på med, som t.ex. när grannen trodde jag var galen som klippte häcken med en kökssax mitt i natten samtidigt som jag var kritvit i ansiktet pga ansiktsmask, för att göra det här dino-buset.

Lucas frågade även om nissen var på riktigt och det intygade jag dyrt och heligt. Jag förklarade att han flyttar in för att se om barnen är snälla och förtjänar julklappar på julafton 🙂 Nissen är jag inte riktigt beredd att sluta med än.

När vi kom ut i köket dagen därpå fick vi oss ett gott skratt. Barnen hade busat med resterna från frukosten! Båda två ser nu framemot att göra dino-bus med William när han blir lite större.